Memento vivere

Jobb(iga saker)

2012-01-30T21:21:00.005+01:00

Idag har jag klarat av ett av mina måsten för de närmaste tre veckorna. Puh vad skönt! Bockar mentalt av dem inombords. I morgon ska jag ta itu med nästa. Har två måsten som jag ska fixa denna vecka. Båda lika jobbiga men ack så skönt när det är gjort. Måste dessutom förbereda för nästa veckas måste. Den avlöper också på en måndag. Lika bra det så resten av veckan kan avnjutas i lugnare tempo (kanske). Ja, jag pratar om jobbet. Den som gapar över mycket mister ofta hela stycket! Nä, usch så vill jag inte tänka men ibland skulle man ju behöva hålla tand för tunga och inte ta på sig så mycket på en gång! Jag vill göra ett bra intryck och jag vill lära mig nya saker men just nu känns det som om jag har tagit mig vatten över huvudet!!!

Dags för en kvällsmacka - sedan koppla av en stund framför tvn...

Livet idag - här och nu...

2012-01-29T11:43:00.005+01:00

Livet består av jobb, jobb, jobb, lite fritid som jag fyller med spontana resor till Malmö och Stockholm.... och numera också träning: Zumba och kanske också Easyline, styrketräning i grupp. Träningen är en del av mitt nya smalare liv... För att behålla den kropp jag har återerövrat efter 20 år av att se ut som något jag inte vill börjar jag så sakteliga anpassa mig och njuta av allt som en smal person tar för givet och inte tänker på.

Att kunna passera en smal passage utan att stöta i här och där, att kunna prova storlek 40-42 och det faktiskt passar, att ta trappan i två steg utan att bli andfådd, att orka 1,5 h zumba pass och inte ens ha träningsvärk efterår. Helt otroligt vilken grundkondition jag måste ha haft. Att kroppen har byggt upp alla dessa muskler som har burit min tunga kropp! Många mer saker som jag förundras över idag... Att få smälta in i mängden helt enkelt...

Visst finns det saker att tänka på: att äta med jämna mellanrum för annars blir jag skakis, att dricka mycket vatten för att hålla magen i gång, att dricka till maten ska intas i små mängder annars blir jag mätt på vätska och då snart hungrig igen, att äta för mycket ger illamående och en väldigt obehaglig känsla... Men sammanfattningsvis så ångrar jag inte operationen för fem öre. Så många fördelar och ett mycket bättre liv idag!

Jag längtar till sommaren! Värmen! Att få sätta på sig sandalerna igen och kunna dricka kaffe ute på morgonen! Den här vintern kan gärna vara över nu!

Framtiden - vad bär den med sig?

Tomt!

2011-12-17T21:57:00.003+01:00

Så föll jag på mitt eget grepp. Att det ska vara så svårt att ändra beteende?! Att glänta på dörren och våga släppa in. Min magkänsla talade till mig men ville jag lyssna? Nej, för mitt gamla "jag" tog överhanden och jag tog den gamla vägen. Jag glömde bort att JAG är värd mer än att "dra över och sedan glömma". Nej, nu talar jag bildligt och inte fysiskt. Men det är så det känns sedan en vecka tillbaka. Det mest bisarra av allt är att jag inte har blivit förd bakom ljuset. Jag visste precis vad jag gav mig in i men jag ville så gärna, ha mer... Jag har längtat och väntat och blev översköld av smicker som förblindade mig. Jag kan inte bli arg på någon annan än mig själv. När jag nu till slut stack ut näsan kunde jag ju ha gjort ett bättre val... Väntat tills jag fick en bra magkänsla istället för att svepas iväg av stunden. Det konstiga är att jag fortfarande är övertygad om att det bor en fin människa där, som behöver tid.

Nu är jag fylld av tomhet, besvikelse och en misslyckad känsla. Den där starka människan som ingen eller inget rådde på försvann när jag sträckte ut handen och visade mig sårbar igen...

Vemod...

2011-12-13T21:49:00.003+01:00

Ikväll spelar jag Norah Jones... Hon är så bra och passar min sinnesstämning totalt.

M skrev om längtan och visst finns det många typer av längtan...

"Come away with me.... in the night.... I'm wanna walk with you... on a cloudy day... Come away with me and we'll kiss on a mountain top....Come away with me and I'll never stop loving you..."

Något nytt som jag ska träna mitt nya "jag" på

2011-12-10T15:32:00.003+01:00

"Våra fingeravtryck försvinner inte från de liv vi berör"

Någonting nytt har kommit in i mitt liv. Vet inte riktigt vad det är och vart det bär hän. Men roligt är det för det ger min vardag lite mer liv. Känner mig lugn och redo och ganska klar på vad jag vill. Det gäller bara att komma ihåg att vara sig själv! "Jag är jag och det duger bra" försöker jag upprepa för mig själv när mitt gamla jag tränger på och vill säga alla de "rätta" sakerna och absolut inte avslöja något som kan tolka som ofördelaktigt om mig själv... Det är svårt att lära gamla hundar att sitta och oj vad svårt det är att göra om gamla beteende!

Men har man bestämt sig för ett nytt förhållningssätt till omvärlden är det väl dags att prova på något nytt som ännu inte har fått så stor betydelse! (Om ni undrar vad jag håller på med så är det ett peptalk till mig själv). Så kom igen! Säg vad jag vill, gör vad jag vill och lev ärligt!!!

Ikväll är jag bjuden på 50-års party av sonens pappa. Pirrigt, spännande, läskigt, kul och nervöst. Men men... jag rätar på huvudet och gömmer osäkerheten bakom ryggen...

Jag!

2011-12-04T11:58:00.004+01:00

En kompis sade till mig igår! Oj vad det strålar om dig. Du är så fin! Du var så fin även innan du gick ner i vikt och jag kan inte förklara det: Men nu, det finns en styrka och glädje och det liksom strålar om dig. Tack! säger jag. Hur återgäldar man den "kärleksförklaringen"? Jag är bara så glad att hon säger det och i det ger mig ännu mer styrka att sträcka på mig! Jag känner mig stark, och glad, och lycklig att leva här och nu! Med mina nya förutsättningar och att äntligen vara i den kropp jag har känt mig i mentalt men inte varit i fysiskt. Att faktiskt få den uppskattning som alla förtjänar men som inte alla får. Jag har till och med klippt av mig håret. Kanske den sista pusselbiten har fallit på plats. Nu har jag nästan den lockiga page som jag har sneglat på andra och suckat avundsjukt. Det är en konstig känsla att bli sedd. Euforiskt - och det stärker mig, varje dag!
Det här är mitt ego inlägg! Jag börjar äntligen gilla mig själv!

Lycka kan också vara ett roligt jobb!

2011-11-19T22:15:00.003+01:00

Jag ser att det är över en månad sedan jag skrev senast. Jag lever i en dröm och jag vill inte vakna! Så roligt som jag har nu har jag nog aldrig haft. Och jag pratar om jobbet. Mitt nya roliga och spännande jobb där varje dag är ett äventyr och en utmaning. Jag försöker ta vara på och njuta av allt roligt jag får vara med om. Jag hoppas så att jag får vara kvar men tänker inte så mycket på vad som händer nästa år. Jag lever i nuet för första gången i mitt liv!

Hastigt och lustigt blev det bestämt i måndags att jag skulle flyga upp till norra Finland och besöka en kund vid en gruva. Med långkalsongerna packade, bärbara datorn laddad med min powerpoint presentation som skulle blidka kunden, pass och elektronisk biljett och ett pep-talk från min chef satte jag mig på tåget i ottan i torsdags för vidare transport till Stockholm. Efter diverse flyg och ytterligare biltransport genom norrländska skogar kom vi fram till Finlands skidparadis Levi. På hotellet väntade egen bastu på rummet som jag faktiskt provade samt himmelskt sköna sängar där jag somnade gott. På fredagen laddade jag med gott finskt bröd till frukost och sedan vidare på smala isiga grusvägar tills skogen öppnade sig och en gruva trädde fram ur grådiset. Stadiga tystlåtna finnar välkomnade oss och bjöd på gott kaffe. Den finskklingande engelskan kändes bekant och gjorde mig trygg. Behöver jag säga att mötet avlöpte väldigt bra?! Att besöka gruvan var ett spännande äventyr som förtjänar ett eget kapitel. Kort sagt var det långt ifrån den turistbuss jag åkte med ner i Kiruna gruvan för flera år sedan. Det här var på riktigt med smala krokiga branta backar ner i underjorden med endast bilens lyktor som lyste upp mörkret runt omkring. När vi klev ur bilen på 350 meters djup slog en fuktig luft emot oss och det var skönt att ha en ficklampa i handen. Ingen arbetsmiljö för den som lider av klaustrofobi eller mörkerskräck! Men höjdaren var att få stå i "vår" gruvmaskin när den borrade för fullt. Stolthet!

När jag satt inklämd i mitt säte mellan två storväxta karlar på flyget hem upplevde jag än en gång glädjen att kunna fälla bordet framför mig utan att min mage var i vägen. Jag fick också plats i mitt säte utan att trycka emot armstödet emellan sätena. Lycka! Jag hade också lyckats med mitt uppdrag att lugna kunden och ge dem förnyat förtroende för företaget! Det kändes bra!

I morn natt blir det hotell....säng...

2011-10-17T20:48:00.004+02:00

Tjoho! I morgon bär det av till Göteborg för två dagars kurs. Jag ska förkovra mig i Tullfrågor. Det ska bli spännande att se hur mycket (typ lite) jag har lärt mig på några månader. Och så ska jag bo på hotell i två nätter. Vilken lyx! En del tycker det är tråkigt att åka och vara borta hemifrån och speciellt ensam. Men inte jag, fniss... Jag älskar att få breda ut mig på hotellrummet och lämna en obäddad säng bakom mig när jag checkar ut. Tänk att få gå ner till frukostbuffén och gotta sig i allt som bjuds. På kvällen strosar jag runt på stan och kollar i alla roliga affärer som inte finns i lilla Karlskoga. Sedan köper jag med mig någon god mat och kurar ihop mig på rummet. Surfar runt bland tv-kanaler som inte jag har hemma och somnar gott i fluffigt hotelltäcke. Carpe diem!

I'm back...

2011-10-15T21:42:00.005+02:00

I'm blessed! Min familj med sonen, mamma och pappa ingår,flera goda och nära vänner, mysigt litet hus, roligt och spännande jobb, ja det är inte så mycket mer som fattas!

Drygt 4 år sedan jag jag lämnade mina gamla arbetskamrater och ändå är det samma goa känsla när jag träffar dem igen! Det är verkliga vänner när man kan ta vid där man slutade! Jag blir alltid glad att umgås med dem och tacksam för att vi fortfarande finns för varann. En vemodig känsla när jag åker hemåt igen.... längtar redan till nästa gång!

Utmaningar och krav infinner sig på nya jobbet. Spännande uppgifter väntar mig varje dag och tiden flyger fram... på ett positivt sätt! Förhandlingar ska hållas och mynna ut i avtal såsmåningom. Kurser och seminarium inbokat i snar framtid och jag spänner öronen till det yttersta för att kunna ta in allt. Miljöprojekt har fallit på min lott och jag ser med tillförsikt och förhoppning fram emot att kunna bidra och ro i hamn det på bästa sätt. Vidareutveckling av befintliga ingrodda rutiner och se saker med nya ögon ser jag på med skräckblandad förtjusning samtidigt som en ny tro på mig själv vaknar! Jag kan och jag ska: Ta för mig mer är mitt nya mantra!

Kilona släpper sakta sakta sitt grepp om mig och det är roligt att handla kläder, och stövlar. Plötsligt går de om vaderna de där snygga stövlarna med smala skaft. Och jag går till Gina Tricot, H&M, och alla andra "snyggaffärer" och får på mig 42-44 nu. Varje gång lika förvånad att det passar och funderar på vem den där personen är som tittar tillbaka i spegeln. Det tar tid att se sitt nya jag och gamla ovanor sitter kvar i huvudet. Ibland faller jag tillbaka i gammalt matbeteende och det straffar sig genom illamående, trötthet, ont i magen och lite yrsel. Men det känns faktiskt skönt hur konstigt det än låter, för då fungerar ju konceptet. Jag får mig en tankeställare och tänker lite extra nästa gång det är matdags. Jag är glad och nöjd idag och ångrar inte operationen! Den har gett mig så mycket mer självkänsla och inre styrka och mycket snabbare än jag trodde!

Life is good!

Cypern i bilder

2011-08-20T20:43:00.015+02:00

Båtutflykterna som vi gjorde de sista två dagarna var bland det härligaste jag har gjort på länge. Total avkoppling och en känsla av frihet och jag ville bara stanna tiden...

Givetvis hann vi också med en grekisk afton och jag fick vara med på ett litet hörn. Det slutade med att han balanserade 16 glas på huvudet!

Ibland behövdes en paus från den stekande solen och vad passar väl bättre med en kall Carlsberg? Jag sköljde förståss ner den med lite vatten efteråt.

Ett dopp i det underbara blåa vattnet!

På väg till båten. Varför inte förena kultur med sol och bad? Först Famagusta på avstånd och sedan bad tillsammans med hungriga fiskar.

Första kvällen på restaurang. Ryggen bränner men med ett glas rött Olympus cypriotiskt vin är det snart glömt!

Tankar efter Cypern....

2011-08-20T19:37:00.013+02:00

En nära vän efterlyste en reserapport från Cypern och jag sade: det kommer... det kommer. Så nu sitter jag här och försöker formulera mig på ett riktigt sätt. Det vore enkelt att dra det vanliga med att resan var fantastisk och precis som jag ville ha det. För det var den verkligen! Jag fick sol och bad i massor. God mat och dryck på kvällen. Och massor av avkoppling. Men resan gav så mycket mer som jag vill försöka formulera i ord även om det kanske kommer att låta som en massa flosker.

Om AH hade varit en kille så hade hon varit precis sådan som jag skulle vilja att min pojkvän var. Vi fungerade så bra ihop som om vi var ett par och hade varit ihop i trettio år. Vi tänkte likadant, vi ville samma sak, vi oroade oss för samma sak, vi skrattade åt samma sak, vi anpassade oss till varann utan ens behöva tänka på det. Och för en gång skull kunde jag ta ett steg tillbaka och låta någon annan vara stark när jag blev hysterisk över kackellackorna i vårt hotellrum. Det var fruktansvärt skönt att inte behöva låtsas kunna hantera situationen utan att få vara liten och barnslig och rädd och gråtfärdig och bara få vara mig själv!

Att bara få vara mig själv och bli uppskattad för den jag är! Att faktiskt känna mig älskad! Att någon så osjälviskt gläds med mig och förstår min känsla när jag får plats att fälla ner flygplatsbordet framför mig utan att magen är i vägen. Att se henne bli rörd när hon ser mig passa i hennes gamla klänning. Och det bästa av allt är att hon tyckte att jag var jättefin precis som jag var innan jag gick ner en massa i vikt. Hon ger mig utrymme och då menar jag inte fysiskt. Jag förstår nu efter den här resan hur mycket hon betyder för mig och jag är glad att få finnas i hennes och hennes familjs liv!

Så jag känner mig rik ikväll trots att bankkontot visar något annat. Jag kom hem från Cypern fulltankad av positiv energi och lycklig över att veta att det finns någon därute som älskar mig precis som jag är! Det gör min resa värd hur mycket pengar som helst!

Resa på g

2011-08-01T07:34:00.007+02:00

Idag blir det av till Cypern en vecka. Det ska bli helt underbart! Slappa, sola, bada, äta god mat, bara vara...

Lämnar er idag med en av alla bilder på solnedgången som jag har tagit i Norrland.
På återseende!

Norrlandsresan i bilder

2011-07-29T19:33:00.001+02:00

10-21 juli 2011

Visa bildspel

HÄMTA ALLA

Norrland - resa i text

2011-07-22T19:23:00.007+02:00

Hemma igen efter en dryg vecka på resande fot. Eller inte hela tiden men just nu känns det som jag har åkt mycket bil. Vilket jag ju gillar, i alla fall att köra bil. Och med min nya pärla har det gått lätt! Vilken tur att jag slog till och köpte den fast jag var lite fundersam innan. Den har varit guld värd nu när jag har åkt till Norrland och tillbaka och kört hela tiden. En helt ny bil är verkligen att rekommendera - if you can afford it - vill säga.

Resan, som i sig var ett äventyr, tyckte jag i alla fall. Och jag tror sonen också kommer att säga det. När han kommer hem igen. Just nu är han med sin far på husvagnssemester. Resan, som jag började skriva, började i Karlskoga och bar iväg till Rättvik första eftermiddagen. Vi sov över i en liten sliten stuga på Siljansbadets camping. Inte den bästa stuga jag har bott i men sonen var nöjd för han fick bada i Siljans faktiskt varma vatten på kvällen. Jag åt min första pizzabit sedan operationen med viss farhåga men det gick bra. Kanske för bra för jag fick mersmak, ha ha!

Nästa dag mötte vi min mor och två av hennes systrar och resan gick vidare uppåt landet förbi Edsbyn och Bollnäs. Två ställen jag aldrig har sett tidigare men hört mycket om via tvsportens bandyreportage. Landskapet var vackert och kuperat.Kanske kommer man åter en dag. Sedan ut på E4:an och vi susade fram på 3-fils väg en bra bit. Stannade till på en rastplats, osynlig från stora vägen men som bjöd på idyll och en liten skogspromenad som ledde fram till en badsjö. Där blev det dock inget dopp för sonen men en bulle istället. Mitt i alltihop fick jag ett telefonsamtal från en kusin som i denna stund var på väg från Piteå efter ett besök hos sina föräldrar. Kul! Tell you more about that later. Vi bilade vidare och kom så småningom till Höga kusten bron där vi trodde vi skulle äta sen lunch. Men efter ett hastigt toabesök och en snabb beundrande blick på bron och for vi igen. Maten var ingen vanlig kock som lagade med de priserna....
Vi käkade intetsägande middagsmat på havscampingen istället och sonen fick ett dopp i både pool och Bottenviken istället. Den natten somnade jag gott i en finare stuga. Fast utan tv4 och Lotta på Liseberg. Tv mottagningen strejkade. Det gjorde inget!

Dagen därpå var vi på g igen. Denna dag på jakt efter en handelsträdgård för att ha med oss blommor till våra släktingar som vi skulle få både middag och sovplats hos. Rätt som det var fick jag se en blomskylt mot Sävar så där svängde vi in. Hittade ingen blomsterträdgård med väl en fin blomaffär som fick sälja lite blommor till oss. Första släktbesöket var vid havet utanför Piteå. Vi svängde in och våldgästade en bror till min mor och hans fru. Jag hade inte varit där på evigheter så det var jättekul att träffa dem. Det visade sig att de ska lämna Kiruna och flytta till Kungsbacka i vinter när de blir pensionärer. Båda barnen - en av dem som ringde mig - bor där och barnbarnen. Det kallar jag mod! De bryter upp sitt invanda liv och allt de är vana vid och flyttar mer än 100 mil söderut. Till ett helt nytt liv! Yes, säger jag bara, go for it!!! Sånt gillar jag!

Nästa stopp blev hos min kusin i Luleå som jag inte heller har sett sedan morfars begravning. Denna träff blev ju mycket roligare såklart! Hon bjöd på Kärlknöl och hemmagjord potatissallad. Tom sonen åt! Så nu finns inga ursäkter för att inte äta Kärlknöl mer. Hi hi! Vi hade jättetrevligt och jag hoppas det inte dröjer 14 år igen innan vi ses igen!!!! Sista stoppet blev utanför Morjärv där min moster och morbror har en stuga som ligger underbart vackert vid Kalixälv. Jag säger bara: den som har en stuga vid vattnet - sälj den aldrig! Hur rogivande är det inte att sitta på trappan och titta ut över vattnet en förmiddag. En kaffekopp i handen och bara vara! Jag skulle ha kunnat sitta där hur länge som helst!

Dag fyra gjorde vi sista etappen mot vårt mål Muodoslompolo och vi kom fram efter proviansstopp i Pajala. Ja, jag vet, man ska handla lokalt och gynna bygden. Men det gjorde vi ju på sätt och vis. Och jag lovar att jag handlade i Moudos också, under tiden där. Så mycket GB Sandwish har de inte sålt på en vecka varken förr eller senare! Gôtt att vara framme!

Nu väntade en vecka av lugn och ro. Slappa, läsa bok, sova länge, röka fisk, grilla, jaga mygg (gjorde jag inte - såg dem knappt), fiska, vara ute i skogen, diska, bada bastu och UMGÅS!

I mitt huvud just nu...

2011-07-03T19:51:00.008+02:00

Jag har lite svårt att bestämma mig för vad jag ska skriva om idag.

Ska jag kanske berätta om kvällen på Logen i fredags som inte alls blev vad jag trodde men som ändå var rätt kul? Hur kvällen började trevligt med jätte entrecote skivor och kubbspel i kompisens trädgård. Att jag svängde om med trevliga kavaljeer i både bugg och foxtrot så det stod härliga till.

Eller ska jag berätta om hur fantastiska alla mina nya arbetskamrater är och hur glad jag är som har fått komma in och bli välkomnad i deras liv? Att jag numera omger mig med positiva killar och tjejer i alla åldrar som visserligen "iar" men är långtifrån några sura närkingar.

Eller om den goa tjej som blev min Facebook kompis häromdagen... Den lilla tjej som jag träffade första gången när hon bara var 7 år och som jag har haft förmånen att följa om än på lite avstånd de sista åren? Hur hon förändrades från en bestämd ung tös till en trevlig ung dam med hjärtat på rätta stället.

Jag skulle också kunna skriva om mina vedermödor med att klippa häcken som går runt min tomt och hur jag drar mig för detta varje år? Hur jag varje år funderar på att kapa mer och mer på den men sedan blir den lika kantigt klippt ändå.

Eller att jag var så trött igår att jag sov med sovrumsfönstret öppet om än med fönsterlåset på? Det har aldrig hänt tidigare eftersom jag inbillar mig allt möjligt när jag är ensam och det är mörkt!

Nä, det blir nog inget av något men ändå en kort resumé av mina tankar ikväll.
Tjoho! En vecka kvar innan det är 5 veckors semester!!!!

20 år tillbaka i tiden på ett nafs...

2011-06-20T21:48:00.004+02:00

Plötsligt är stunden bara där! Blicken dras dit, går inte att hejda! Jag trycker på knappen och jag förflyttas, både i tid och rum. Nyfiken ögnar jag snabbt igenom den lilla informationen som finns. Undrande varför det inte finns mer att läsa samtidigt som jag förstår varför. Belåten för att allt inte står i klartext och hinner inte hejda tankarna som kommer. De vänds dock snabbt till missnöje när jag upptäcker att jag hade fel. Jag låter blicken dröja sig kvar och ser bakom det som andra vid en snabb titt inte kan upptäcka. Rastlöst utforskar jag det lilla som finns och klickar vidare till andra sidor. Men kan inte låta bli att gå tillbaka ännu en gång. Missade jag något första gången? Jag sveper över den förbjudna knappen med muspekaren innan jag tvekande återgår till min egen sida. Vissa saker är bäst att låta vara som de är...

Min nya gröna pärla!

2011-06-19T09:31:00.003+02:00

Min alldeles nya fina Skodia Fabia! Den går som ett spjut! Visst, det är ingen Porsche eller Lamburgini men passar min plånbok bättre. Och det bästa av allt är att den har en turbomotor så när jag trycker på gaspedalen sticker den iväg precis så snabbt som jag önskar! Fartdåren i mig har fått sitt lystmäte! Min egna sommarpresent! Dyr - ja, men oj vad kul!!!!!

Ny dag - nya beröm.....

2011-06-16T20:59:00.003+02:00

som en gammal go chef sade varje morgon för länge sedan när han kom förbi med sin kaffekopp klockan 7 på morgonen. Det är konstigt hur vissa uttryck blir förknippade med vissa människor. Det liksom stannar kvar inom en och rätt som det är så poppar det upp i huvudet igen. Det här uttrycket är bra att ta fram i både goda och dåliga tider. Det brukar alltid få mig på bättre humör och också ge mig något att sträva emot.

Ja, inte har det väl hunnit bli några beröm på den nya arbetsplatsen än men jag känner mig ändå ganska nöjd med dagens arbete. Det är så annorlunda miljö mot vad jag är van vid och jag känner mig som en ganska liten kugge i hjulet. Det är kanske så när allt känns väldigt nytt och man har mycket att lära. En dag i taget!

Jag har dock upptäckt något nytt att titta på när jag susar fram på vägarna nu: Lastbilarna - vilken speditör är det? Hur ser lastbilen ut? Standardlast eller extra bred och lång? Vilken åkare är det? Vad är det för last? Jag har redan svischat förbi två fordon med "mitt" nya företags maskiner på. Då tittar jag lite extra!
Jag antar att man kan säga att jag redan har blivit miljöskadad!

Kärlek....

2011-06-12T17:51:00.003+02:00

Säga vad man vill om kungligheters varande eller ej även om jag tillhör den skaran som fortfarande tycker att man ska ha ett kungahus i Sverige. Varje gång jag ser den här videon tåras ögonen och jag blir alldeles rörd. Så mycket kärlek och lycka! Man kan inte annat än glädjas med dem.
Att det är Björn Skifs som sjunger gör ju inte melodin sämre heller:

Leva livet - ja visst!

2011-06-12T17:09:00.005+02:00

Idag kom ett påminnelsemail från vice ordförande i kören: Ni glömmer väl inte att öva på era sånger och körlåtarna under sommarlovet?! Gulp, det hade jag förträngt! Den här låten ska jag och två andra tjejer och tre killar doa till när en annan körmedlem sjunger solo:

Heaven's on fire ska jag sjunga själv med bandet som stöd. Snacka om att jag kommer att vara nervös. Det är en sak att sjunga med kören som publik men nära och kära.... det blir en annan sak det! Men livet är fullt av utmaningar och det är de som driver mig framåt och gör skillnader i mitt liv!

Lördagsfunderingar

2011-06-11T11:09:00.003+02:00

Idag blev det sovmorgon. Inget speciellt planerat i helgen. Så skönt! Visst finns det saker att ta tag i. Som till exempel: rensa förrådsväggen från växter så jag kan tvätta fasaden och såsmåningom måla där. Det är något som jag har bestämt att det ska göras i år. Totalt jobb för tre dagar så varför är det så svårt att komma igång? När det är gjort så blir det en enhetlig entre till min tomt. Det andra positiva är att jag inte behöver göra något mer på huset på utsidan på flera år. Så gött!

Jag tror att ens stressiga vardag med alla måsten på jobbet bland annat gör att luften liksom går ur en när man blir ledig och det är svårt att komma igång. I alla fall fungerar jag så. Jag jobbar bäst under tidspress så målat blir det nog såsmåningom också :-).

Igårkväll skulle jag egentligen ha varit någon annanstans men resan blev inställt. Va besviken jag blev. Surade hela eftermiddagen. Inte bara på att resan inte blev av utan en misstanke om att jag kanske hade blivit lurad. Obehaglig tanke men den vill inte riktigt ge sig. Dessutom fick jag meddela att jag inte kunde komma utan att uppge någon orsak. Pinsamt! Tycker inte om när jag måste lita på någon annan som dessutom sviker. Är det så konstigt att jag sällan släpper kontrollen till någon annan när de som står en närmast inte är pålitliga???

Nu är det dock ny dag och jag har bestämt mig för att göra som kungen: jag vänder blad och går vidare. Önskar alla en härlig lördag och en skön helg!

Naturbilder från Grebbestad

2011-06-02T19:57:00.003+02:00

Det tar ett tag att smälta allt...

2011-05-24T21:42:00.004+02:00

Full av nya intryck och förväntansfull för vad som komma skall. Igår och idag har jag haft mina två första dagar på min nya arbetsplats. Öronen på skaft och hjärnan har gått för högtryck. Viljan att ta in så mycket som möjligt övervinner tröttheten som smyger sig på under eftermiddagen. Trots att vi befinner oss i ett kontorslandskap med ca 16 personer så märks inte det. Skärmväggar och att alla anpassar rösten i telefon gör att arbetsmiljön är helt ok. Det är stundtals så tyst och lugnt att jag nästan somnar till. Jag är ju van att det är 100 saker på gång samtidigt. Att telefonen ringer hektiskt och att det alltid är något annat att ta tag i. En ny situation att arbeta framåtriktat och mer i projektform. Visst finns det rutinarbeten men övervägande känns det som ett lugnare arbete. Inte heller lika stora krav på att prestera på kort sikt men kanske resultatinriktat på längre horisont.

Nu blir det mitt gamla jobb i tre dagar och sedan får jag två dagar till på mitt nya ställe. Så håller jag på i fyra veckor innan jag äntligen får stämpla in på heltid.

Trött blir man så nu väntar sängen. Natti natt!

Vilken lyckad helg!

2011-05-24T21:32:00.005+02:00

Hemma efter en härligt avkopplande helg i Grebbestad i goda vänners lag. Ätit skaldjur och drickit mig nästan trött på rosé vin. Vem sade att man inte kunde dricka alkohol efter min operation? Inte samma mängd förståss men visst går det. Och gott är det också! Blåsigt värre på västkusten men sol i alla fall. Inte var det så mycket som var öppet av turistbutikerna och pubarna men vi hittade att roa oss med i alla fall... Första kvällen hamnade vi på firmafest på hotellet och kommer nog att befinna oss på fotografier där vi förmodligen blir utpekade och folk förvånat utbrister i: Vilka är de där???
Andra kvällen satt vi i godan ro i hotellbaren och lyssnade på en super bra trubadur när ett stort bröllopssällskap svämmade in. Vi tjoade och dansade när trubaduren spelade lite kända melodier. Vi bevittnade bröllopsdansen där tårarna steg upp i mina ögon. Jag skrattade och grät samtidigt och allt blev väldigt känslosamt för mig en stund. Så den kvällen hamnade vi på bröllopsbilder.
Tredje kvällen var det dansbandstema på hotellet och åter fullt med folk. Denna gång mycket norrmän. Det bar sig inte bättre än att vi kom i samtal med trevlige gutter. Det dansades, tom vals, utan godkänt resultat men ändock och bjöds på drinkar så det stod härliga till. Jag höll mig dock till vatten efter kl. 22 eftersom jag hade erbjudit mig att köra hemåt nästa dag.
Dagen efter var det bara att packa bilen i hällregnet som svepte över oss och säga adjö till den lilla men funktionsdugliga stugan och bege oss hemåt. Lite vemodigt att helgen var över men återigen var vi fulla av nya minnen och många skratt.

Separationsångest

2011-05-17T19:43:00.007+02:00

Brr.. rått och kallt ute ikväll. Kom hem för en stund sedan efter en aktivitetskväll på sonens skola. Så samlas vi igen, vi trogna föräldrar som vill dela den här stunden med våra barn. Är glad att jag har en fungerande kontakt med sonens pappa till skillnad mot vissa andra föräldrar i klassen. Ändå så tråkig situation att därefter skiljas från sonen för veckan. Nu ska han vara hos sin pappa resten av veckan.

Han har blivit så stor den här veckan. Förra veckan började vi träna att han fick gå till och från skolan ensam. Han tar sällskap med en klasskompis så det känns tryggare. Min nya arbetssituation drev på den här förändringen lite snabbare än vad som ursprungligen var tänkt. Men det har fungerat så bra. Förra veckan hade jag lite draghjälp av att det var nytt och kul och spännande att få ha nyckel. Låsa och låsa upp dörren själv och fixa mellanmål. Visserligen blev förra veckans mellanmål inte riktigt vad jag hade tänkt så den här veckan fick det bli lite mer ordning. Men efter lite klagomål så gick det också bra. Jag är så stolt över honom!

Så desto tommare känns det hemma ikväll när det är tyst omkring mig. Det får bli en tidig kväll...

Lite peptalk en söndagkväll!

2011-05-15T19:30:00.004+02:00

Slutet på en sak är egentligen början på nästa...

Var inte rädd för motgångar - du kommer att bli förvånad över vad du kan åstadkomma...

Konsten att vara en god ledare är att lyssna på andras åsikter men bestämma själv...

Med lite distans klarnar allting...

Inled mig icke i frestelse (jag hittar så bra själv)...

Sann visdom är att leva i nuet, planera för framtiden och dra nytta av det förflutna...

Lyssna på tystnaden...

Ut i skogen!

2011-05-09T21:32:00.008+02:00

Ett gammalt fint bokträd i Skåne får hjälpa till att symbolisera stillheten inom mig ikväll.

Mina vader värker lite grann och jag känner mig lite mör och stel i kroppen. Ändå känner jag mig så nöjd med mig själv. Jag tog mig i kragen och tänkte gå ett varv i barkbanan medans S tränade fotboll. Jag följde efter en tjej som hade börjat gå banan runt. Helt plötsligt fick jag se henne jogga iväg! Jag följde en impuls och började sakta jogga efter. Jag tänkte " jag springer några meter och ser hur det känns och när jag börjar flåsa för mycket får jag väl ge mig". Till min förvåning kunde jag springa mycket längre än jag hade tänkt mig. Jag kände mig inspirerad och efter några meters promenerande sprang jag iväg igen. Så där höll jag på varvet runt! Jag svävade i ett lyckorus under resans gång! Jag springer! Något som jag har velat gjort i flera år men inte vågat pga vikten. Nu kändes det ok och så gick det mycket lättare än jag kunde tro. Jogging är min grej - varför tvinga sig på promenenader när springa är så mycket roligare?!

På torsdag tränar S igen. Dags för en ny runda igen!

En konstnärs trädgård på Österlen.

I morgon är en annan dag...

2011-05-07T23:24:00.005+02:00

Ikväll känner jag mig lite låg vilket är rena dumheten egentligen! Jag har haft en toppendag med en underbar vän. Vi har strosat på stan. Jag köpte två par sandaler som jag blev jättenöjd med. Vi tillbringade eftermiddagen i hennes trädgård och hon bjöd på ett glas rosé. Hon bjöd mig kvar till en grillkväll där en annan ensamstående mamma med tre barn anslöt sig till oss. Vi hade jättetrevligt och det blev några fler glas rosé innan jag tog cykeln och for hemåt i den mörka lite småkalla kvällen.

Nä, jag är nog bara lite avundsjuk just ikväll. Avundsjuk på att singelmamman har haft turen att träffa vad som verkar vara mannen i hennes liv. Avundsjuk men inte missunnsam. Nä, hon förtjänar lycka och glädje efter att också ha gått igenom en jobbig skilsmässa. Avundsjuk för att jag själv börjar längta och önska att mannen i mitt liv ska dyka upp. Avundsjuk för att jag inte längre vill vara ensam.

Man saknar inte kon förrän båset är tomt brukar man säga... Kvällen väckte också gamla fina minnen till liv. Minnen jag inte tillåter mig att tänka på så ofta. Minnen som får mig att fundera om hur saker skulle ha kunnat vara. Känslorna som kommer över mig när helst den personen dyker upp i mitt huvud. Ibland funderar jag på om ödet kommer att föra våra vägar samman igen? Någonting håller mig kvar. Eller spelar tankarna mig ett spratt för att ingen annan finns där som upptar mitt verkliga liv?

I morgon är en annan dag....

Det skulle bli 7 men blev 8 istället...

2011-05-06T21:14:00.006+02:00

Född i Kiruna men flyttade till Enköping när jag var 3 månader. Skrek hela natten på tåget till allas förtvivlan. Sedan hade jag skrikit klart.

Är en obotlig romantiker. Tror fortfarande att prinsen på den vita hästen ska komma ridande och att vi ska leva lyckliga i alla år.

Ser helst romantiska komedier hemma i soffan - ensam och ostörd.

Samlar på recept och har en förkärlek för kokböcker men tillagar sällan något från dem. Jag fixar till något ur eget huvud istället.

Jag drömde i tonåren att bli polis men var både för kort och hade för dålig syn.

Jag är en riktig schlagernörd. Speciellt Linda Bentzing för texterna och tempot i låtarna.

Jag är egentligen ganska långsint men har stort tålamod och lång stubin.

Jag är en person som inte gillar när det är för mycket rutiner och förutsägbarhet. Då söker jag nya äventyr!

Ja det var lite om mig som ni kanske inte visste. Det var kul att reflektera lite och skriva ned tankarna!

Sammanfattning sista halvåret i bilder

2011-05-01T18:44:00.006+02:00

Nu har jag äntligen lagt över mina bilder från kameran till datorn så här kommer en sammanfattning av de senaste månaderna:

Eva Hillered, duktig sångpedagog in action under vår körhelg i Värmland

Surströmmingspremiär! Lika gott som vanligt!

Och så blev det Halloween....

Det här roliga skyltfönstrets text hittade jag i Malmö i november

I Säfsen backen en disig aprildag...

Blåsippan uti backen den står...

I bokskogen vid Torup i Skåne med en tröja som sitter betydligt bättre än den gjorde på julafton...

En härlig söndag!

2011-04-17T21:38:00.005+02:00

Idag blev det så äntligen av att dra runt med dammsugaren och svischa runt på toaletterna. Skönt när det var gjort! Till och med sonen städade undan lite så det gick att köra runt där utan att bli överfallen av legobitarna som vanligtvis täcker golvet.

Belöningen blev ett besök på den kringresande tivolit som hade slagit läger i vår stad i helgen. Inte fanns det många karuseller som imponerade på S men när han fick se hoppborgen var eftermiddagen räddad. Jag fick tvinga honom därifrån och återkomma 4 ggr innan han gick med på att köpa sockervadd innan hemfärd.

Så härligt och lätt att cykla igen. Årets första cykeltur är avklarad i strålande solsken. Lite mycket vind egentligen men vi skulle ju inte långt. Nu är våren här!

Jag är ju lite av en nomad och ibland funderar jag på hur det skulle vara att ha ett så kringflackande liv som tivolipersonal eller cirkusmänniskor har. Tänk att bo i husvagn ena delen av året och flytta från plats till plats. Upp och ner med karuseller och tält, i ur och skur. Kan inte alltid vara så roligt men vilken gemenskap de borde ha sinsimellan. Undrar vad de gör den andra delen av året? Får de verkligen ihop pengar så de kan leva av det på vintern?

Städenergi? Inte jag i alla fall...

2011-04-15T19:39:00.003+02:00

Hemma igen efter en härlig tripp till Oslo. Mycket jobb förståss men också tid att sova ut. Trodde jag skulle vara utsövd men märker att så fort jag slarvar med vatten eller inte äter som jag ska så blir jag så trött! Trodde det var veckans äventyr som tog ut sin rätt men efter lite tacos ikväll så har jag ny energi.

I morgon ska sonen och jag upp i ottan för att spela fotbollsmatch på konstgräs i Örebro. När vi kommer hem därifrån, i skaplig tid, blir det nog att ta fram dammsugaren ett tag. Det har dammat igen här hemma. Jag önskar jag var en sådan där som gillade att städa och feja men måste erkänna att det är inte min passion i livet. Fattar egentligen inte varför man går och drar sig för det men det är ju så tråkigt. Men belöningen kommer på kvällen då vi ska ta premiärgrillningen på nya altanen. Dags att ta undan presenningen och städa fram utemöblerna! Vilken härlig tid som väntar oss nu!

Tandis och oväntade möten!

2011-04-13T21:29:00.006+02:00

Ikväll, mitt i pizzaätandet, bröt en arbetskamrat av en tand! Själv satt jag och petade i en Ceasarsallad medans jag avundsjukt drog in pizzans ljuva doft. Plötsligt kände jag mig inte sugen på pizza längre. Tandläkarskräck som hon har såg hon inte fram emot att behöva besöka tandis när vi är tillbaka i Svedala på fredagmorgon. Kunde bara försöka stötta och försöka övertala henne att allt nog skulle ordna sig till det bästa bara hon gick iväg på fredag... Hoppas hon får sova i natt!

Dagen idag har varit en bra dag. Intensiv, kreativ, och högt i tak när olikheter och viljor ska försöka få konsensus om bästa lösningen. Tre olika länder som möts med olika affärskulturer och arbetssätt. Intressant och spännande att få vara en del av. Trots eller kanske på grund av allt var jag rejält trött vid 7-tiden när arbetsdagen var slut. Det är sånt här jag brinner för.. Att få vara med där det händer och kunna påverka och klura ut best practise. Det skulle jag vilja jobba mer med!

Har knappt hunnit smälta helgens bravader. På söndagmorgon hoppade jag in i en buss i Karlskoga. Fick byta buss i Örebro och vi rullade vidare. Efter ett tag började jag titta mig runt i bussen och fick se två huvuden jag kände igen. Snacka om kul att mina gamla arbetskamrater var på väg på samma kurs som jag! Vilken överraskning!
När vi registrerade oss vid hotellankomsten blev jag plötsligt knackad på axeln: Där stod M, en gammal klasskamrat från gymnasiset. Över 20 år sedan vi sågs "live"! Hon var precis sig lik och tydligen kände hon igen mig också. Det fanns mycket att hinna i kapp med och tiden gick så fort.

Så den här helgen gick lika mycket i vänners tecken om inte mer som att uppdatera sig i fackliga frågor. Det blev en riktigt "Må bra" helg!

Idag har det varit en sån där dag...

2011-04-12T21:26:00.006+02:00

Uppdragen haglar över mig just nu och från att ha tillbringat två dagar i Kolmården är jag nu långt åt andra hållet, i Oslo. Här ska jag också vara två dagar på workshop med Inköpargruppen. Deltagare från Norge, Sverige och Litauen så nu blir det att spetsa öronen och vässa engelskan. Trodde nästan att min virriga dag skulle fortsätta för när jag kom till hotellet var någon som nästan hette som jag (felstavat efternamn förståss) redan incheckad och hotellet var fullbokat. Stön, tänkte jag, vad händer nu??? Jättetrevlig receptionist löste problemet och jag fick ett rum till sist. Fortsättning följer på vem som "låtsades" vara jag i morgon när jag träffar de andra antar jag.

Strulet började redan på morgonen med en rejält trött son som inte ville gå till skolan... En mamma (jag alltså) med kort stubin = också trött, fräste till och det är ju helt fel melodi att tackla sonen med så sedan var vi på kollisionskurs. Vuxen som jag är vaknade jag till sist så vi kunde bli sams innan vi skildes vid skolan. Puh!

Sedan stressade jag vidare till jobbet och var tvungen att lämna ifrån mig datorn så "hackern" fick se till att den gick att använda på konferensen. Fick inte tillbaka den förrän kl. 11. Mera stress!

Tog långlunch och träffade en eventuell ny arbetskamrat i Örebro. Givande möte som lockar min äventyrslystnad. Förutom vårvindar blåser det även förändringsvindar runtomkring mig. Jag är öppen för mera nytt i mitt liv!

Tillbaka till jobbet där jag stressade vidare och släckte bränder. Mina planer att komma iväg i hyrbilen i skaplig tid försvann alltefter tiden bara rusade iväg. Till slut kunde jag lämna kontoret. Några kvarter bort ringer en arbetskamrat: "Skulle inte du ha GPS:en med dig?" Stön, tänkte jag återigen och orkade inte vända tillbaka... Det får bära eller brista.... Förr klarade man sig med karta och pappersvägvisning. Det får gå för mig också!

Svängde in på min gata när jag plötsligt kom på att jag hade glömt att lämna sonens gosedjur hos exet. Nästa stön!!!!!! Ringde upp igen och det visade sig att han fanns i området så det löste sig smidigt i alla fall. När det var avklarat gick jag hem och åt lunch (kl 4 på ef). Packade ihop det sista och rullade äntligen ut på E18...

Med en sprillans ny Ford Mondeo gick resan galant. Snart dags att krypa till kojs innan något mer "stön" inträffar!

Det händer saker!

2011-04-09T17:28:00.007+02:00

Jag kavlar upp ärmarna och tänkte skriva några rader. Ser att det var ett tag sist.
Idag har jag haft en fantastiskt skön avkopplande dag med en kär vän. Vi drog ner på stan på jakt efter ett par nya jeans åt mig. Jag krymper mig ur alla mina kläder successivt och nu var jag så sugen på något nytt. Jag har inte handlat något sedan operationen. Hittade ett par jeans i stl 48!!!! som jag kom i! Helt överlycklig! När hade jag den storleken sist! Ok, jag kunde inte riktigt få igen blixtlåset men ett par veckor och sedan kommer de att sitta som gjutna. Det låter väl helkrazy att köpa för små byxor men i snitt minskar jag 1 kg per vecka och dessa var dessutom rea. Jag var helnöjd när vi gick hemåt. På eftermiddagen satt vi på kompisens altan och lapade sol. Mmmmm va skönt det var! Evigheter sedan vi sågs så tiden rann iväg förståss.

Ikväll packar jag väskan för en kort sejour på annan ort i morgon och måndag. Sedan hem och packa om för en workshop tripp till Oslo tis-tors. Det händer mycket den närmsta tiden. Kul när det händer saker men det är lite mycket nu! På tisdag är också ett annat spännande besök inbokat. Då gäller det att vara sig själv, dvs charmig och positiv! Ha ha!

Förresten, resan till Säfsen var sååå kul! För första gången på år kunde jag ha spända pjäxor hela dagarna utan att få ont i vaderna. Åkningen bara flöt på och jag har inte haft så lätt i pisterna någonsin! Att gå ner i vikt är inte bara nyttigt utan kul för kroppen också!

Livet fortsätter

2011-03-28T19:24:00.003+02:00

Nu är ordningen återställd. Sonen är hemma igen. Vi laddar några dagar. Sedan bär det av till Säfsen över helgen. Säsongens sista skidhelg. Efter det vill jag ha vår!
Idag har även lugnet börjat återkomma till jobbet. De flesta har smält förra veckans obehagligheter och försöker kavla upp ärmarna och gå vidare. Det kommer att ta ett tag men det blir bättre....
För egen del är jag förväntansfull, otåligt väntande, spänd, nyfiken, glad. Hoppas kunna berätta mer snart!

Mycket åka idag...

2011-03-24T23:18:00.003+01:00

Idag var jag på en lyckad jobb intervju i alla fall! Kände mig så nöjd efteråt. Om det blir något eller om jag är en av tre igen det står skrivet i stjärnorna! Men jag kunde inte ha gjort eller sagt något annat! Där vill jag jobba! Verkar som ett toppenställe!

Ikväll drog jag till Karlstad med kören och var med på release party med Eva Hillered. Det var kul och annorlunda. Vi sjöng på ett ställe som heter Café August på Hammarö. Jag kan verkligen rekommendera stället. Inredning i marint tema med gamla fiskenät i tak och väggar. Fisketavlor av alla de slag och mysig träinredning. Speciellt härligt på sommaren när man kan sitta ute och fika och lyssna på musik samtidigt som man blickar ut över vattnet. Det vore grejor det! Spelningen, ja det var inte så mycket folk men de som var där var nog rätt så nöjda. Och jag tycker kören gjorde bra ifrån sig!

Trött trött trött när jag brassade hem i full fart.... Nu väntar bingen och sedan är det äntligen fredag!

Det går upp och ner...

2011-03-23T19:31:00.010+01:00

Dagen började ganska lugnt och behagligt med att halka till Linde för 6-veckors kontroll efter operationen. Har gått ner 13 kg på 7 veckor! Det borde firas men hur? Idag nådde jag ett efterlängtat delmål. Nu 5 kg kvar till ett ännu mer efterlängtat mål! Ska se om jag kan hålla mig till dess innan jag köper nya jeans. Nu har jag snart vuxit ur alla par jag har hemma. Jag har ju haft några storlekar att ta till. Tur jag inte slängt dem. Men det tänker jag göra nu när jag växer ur dem åt andra hållet. I övrigt såg allt bra ut på kontrollen så det var bara att styra kosan mot Karlskoga igen.

Det började pirra i magen ju närmare jag kom jobbet och det var lika dämpad stämning som jag befarade. En efter en hade mina kollegor fått dystra besked och arbetsdagen blev tung för alla. Två av mina närmaste arbetskamrater kommer att sluta och de lämnar ett stort tomrum. Arbetsglädjen är borta just nu och det känns deppigt!

Jag tog mig i alla fall i kragen och tog en kvällspromenad efter middagen. Blåsten tog tag i mig och förde mig framåt och bakåt. Men det var precis vad jag behövde. Att ta i med kroppen och fokusera på något annat än tråkigheterna på jobbet idag.

Igår glimtade mitt gamla liv förbi. Kollegor som även var mina vänner skymtade för en kort sekund. Vad jag önskade att jag hade kunnat stoppa tiden just då! Vem är det som styr över våra liv? Är det vi själva som bestämmer eller kastas vi genom prövningar av någon högre makt? Ett beslut som fattades för 4 år sedan, förhastat eller...rätt? Känns vansinnigt idag!

Peptalk

2011-03-21T20:00:00.007+01:00

Ikväll är det lite pirr pirr i magen. Stor dag i morgon. Ett möte av betydelse eller också blir det platt fall! Kan bara vara mig själv men räcker det? Denna ständiga tvivel på ens egna kompetens. Nä, nu får jag gaska upp mig! Jag har allt att vinna och inget att förlora!!!

En sötbehovens dag....

2011-03-19T15:36:00.006+01:00

Idag är det en hemsk dag, matmässigt alltså. Jag är så sugen på allt som jag inte ska äta att jag inte vet vart jag ska ta vägen! Har inte känt ett sånt här sug efter allt sedan januaris början. Försöker analysera vad jag har gjort annorlunda idag men vet inte riktigt vad det kan vara.

Trött i både kropp och hjärna efter en jobbig vecka och en för tidig morgon igen. S har fotbollsträning på lördagar så det är stressmorgon som gäller varannnan lördag. Åt mellanmål som jag skulle under träningen och sedan lunch. Nu fikar vi, jag med kaffe och pulvermjölk och en knäckemacka med mjukost på. Absolut inga fel men visst hade jag hellre velat haft sonens kolakakor. Ikväll blir det kyckling i currysås och ris och broccoli förståss. Ingen måltid utan grönsaker, oftast varma nu för tiden. Hoppas man gör allt rätt med vitaminer och järn. Ris går bra trots att en del som gjort operationen har problem med det efteråt. Hittills har jag inte upptäckt något som jag inte tål och det känns bra.

Idag är en konstig dag! Fast samtidigt skön nu när fotbollen är avklarad. Sonen är nöjd med att kolla på film och jag har slappat med en ny pocketbok. Ute borde man vara och njuta av solen men jag är nöjd med att se fåglarna äta och busa med varann vid fågelbordet.

Längtar efter ett glas rödvin men har bestämt mig för att spara det till påsk och låta mina nya matvanor sjunka in ytterligare i hjärnan. Det är ju bara 6 veckor sedan operationen men det känns som det var evigheter sedan jag gjorde den. Jag lever fortfarande väldigt mycket i nuet och är oerhört fokuserad på måltider. Vad/hur/när/hur mycket snurrar hela tiden runt i huvudet och ärligt talat kan jag bli lite trött på det. På onsdag ska jag på mitt första återbesök och det ska bli spännande att höra vad sjukvården har att säga. Jag har många frågor angående mat så jag tror jag ska försöka få komma till dietisten också för hittills har sjuksköterskorna bara hänvisat till dem när jag har frågat sådant.
Tv-programmet som gick förra veckan var tyvärr lite skrämselpropaganda för den som eventuellt har operationsplaner och det tycker jag är synd. Men en sak kan jag hålla med om och det är att det är dålig uppföljning på alla psykologiska orsaker till dåliga matvanor osv. Dessutom skiljer sig inte den här "sjukdomen" från andra: Man måste själv ställa frågorna och kraven!

Hörde Carola sjunga den här på "Let's Dance" igår och gamla minnen gör sig påminda. Men Barbra Streisand och Donna Summers version är inte helt fel heller:

Update

2011-03-18T21:51:00.008+01:00

Idag kom det snö igen - det var tungt att skotta.
Bofinken Knut tog för sig av fågelbordet i morse - glad att han har kommit.
Pappa ringde och frågade om S och jag ville ha Spagetti och köttfärssås i matlåda - Ja tack!
Två intervjuer nästa vecka - ser jag fram emot.
S och jag hyrde film ikväll - det är filmtajm.
Första taco måltiden för mig på drygt två månader - blev väldigt mätt!
Vikten står still igen - befinner mig på en trappa igen.
Jag börjar få vårkänslor - fast jag försöker trycka ner dem igen. Känslomässiga toppar och dalar känner jag mig inte mogen inför.
Mamma gav mig något att tänka på idag - Uppslukas av jobbet - Vet inte om det är så positivt egentligen - vad gör man den dagen då det inte finns kvar?
Håller på att titta på en ny utmaning nu - har så svårt att låta bli! Det där med rutin och vardag verkar inte vara något för mig.
Lyssnar på stämmor på cd - på torsdag blir det förhoppningsvis körstämmor till den här damen (Eva Hillered) i Karlstad:

Tuffa dagar....

2011-03-16T22:22:00.004+01:00

Energin tar liksom slut ibland. Det märks att det är ett tufft tempo på jobbet. Hjärnan är som urblåst när jag sätter mig i bilen för att åka hem. Då kan jag faktiskt önska att jag skulle åka en bit för att få varva ner i lugn och ro. Egentligen borde man ta en promenad och andas in lite nytt syre. Längtar till ljumma vårkvällar då det blir mer lockande att dra på sig joggingskorna.

Viktmässigt går det sakta neråt. Ett kilo i taget. Jag har börjat föreställa mig kroppen som ett kvicksand som ogärna släpper taget om kilona. Sedan liksom " shippar" det till och ett kilo lossnar. Den bilden tar jag fram när jag tycker det går för sakta neråt mentalt sett alltså.

Måndagkväll

2011-03-14T21:18:00.001+01:00

Jag har upptäckt något hos mig själv som jag inte visste tidigare. En fascination för något speciellt och en förmåga jag inte heller har sett förrut. De sista veckorna har jag visat det för mig själv flera gånger efter varandra. Jag trodde jag kände mig själv men kanske det är så att vissa situationer lockar fram oanade egenskaper. Det gör mig än mer övertygad om vad jag ska rikta in mig på. Nu gäller det att fortsätta på samma bana. Målet har jag stakat ut och dit ska jag!
Jag är 43 år och förundras över att det har tagit så lång tid att komma till insikt om vissa saker. Jag nådde inte hela vägen fram idag och är fortfarande lite 'pissed off'. Men när det gäller plan B så avgick jag med segern och det kunde inte ha gått bättre!
Så ikväll firar jag med vaniljyougart och mango fast champagne hade ju smällt högre förståss!

James Blunt - If Time Is All I Have (Live at 1 Mayfair)

2011-03-12T10:51:00.000+01:00

Hope - Who am I to say

2011-03-12T10:44:00.000+01:00

Lugn

2011-03-12T10:19:00.005+01:00

Vaknar tidigt och blir lite sur... Det är ju lördag - vill kunna sova längre men har kanske sovit färdigt. Går upp och kokar ägg och rostar en mörk skiva Fazer bröd. Premiär för båda sedan operationen. Lite kaviar på ägget och smör och mjukost på brödet. Nu fattas bara kaffet men det får komma en halvtimme senare. Försöker ta små bitar och tuggar noga och långsamt. Känner av frukosten länge och kaffet fick vänta till en timme senare. I morgon skippar jag nog ägget och tar fil till smörgåsen istället. Känner mig fortfarande mätt, flera timmar senare.

Idag vilar ett lugn inom mig. Samtalet gick bra och efterföljande träffar har bjudit på en del positiva överraskningar. Jag känner mig stolt och glad över en medarbetare och lämnade jobbet med en inre tillfredsställelse och i vetskap om att jag har gjort allt jag har kunnat. Nu är det upp till de högre makterna....

Igår kväll var jag på bio och såg "Kings Speech". Det var en riktigt fin film! Lämnade bion med en "må bra" känsla i kroppen. En känsla av lycka och hopp inom mig!
Det kändes som ett privilegium att få ha ta del av en bit av Englands historia som jag var ovetande om. Även om en del är tillrättalagd för att göra en "story" av det så spelade Colin Firth så fantastiskt bra. Man riktigt såg smärtan i hans ögon. Vilken skådespelare! Han inte bara spelar otroligt bra och kan verkligen leva sig in i sina karaktärer. Bara han öppnar munnen smälter man....

Lite turbulent just nu...

2011-03-09T21:30:00.005+01:00

I morgon väntar ett jobbigt samtal. Vet faktiskt inte vad jag ska säga. Hoppas jag kan vara en medmänniska och förmedla någon slags tröst. Fast hur ger man tröst i den situationen? Just nu känner jag mig maktlös och otillräcklig.

Samtidigt fick jag själv ett samtal jag har väntat på och hoppats på. Glädjen överskuggade resten av dagens strapatser. Mental förberedelse och en önskan att det var dagen D. Drömmar som formas i mitt huvud samtidigt som jag försöker att hålla mig kvar på marken. En sak i taget!

Så ser jag precis ett förhandsklipp på filmen "Hur många lingon finns det i världen?" och bestämmer mig genast för att se den när den får premiär! Jag behöver nog få lite perspektiv på mitt liv och sätta mig själv i någon annans skor ett tag....

Veckorapport

2011-03-08T20:30:00.007+01:00

Nu har jag försökt att få till ett vettigt inlägg men det går inte. Veckan får sammanfattas så här istället:

1:a jobbveckan på en månad avklarad
Tröttare på kvällarna än på länge
Känslomässig berg-och dalbana
Står still på vågen - blir det inte mer nu?
Letar nya prospekt på Platsbanken
Fåglarna äter fortfarande av maten utanför fönstret
Köpte 2011 Melodifestivalskiva
Hade pulka party i lördags med S i snöstormen
Såg bion Rango i söndags med sonen
Längtar efter våren

http://www.youtube.com/watch?v=SpyRZayFGug

http://www.youtube.com/watch?v=btPJPFnesV4

Att söka nytt jobb

2011-02-26T09:22:00.015+01:00

Sitter här min sista "lediga" lördag och funderar på varför man "bondar" med en del människor och en del inte. Det här med att vara på anställningsintervju är ingen picnic. För det första, vad ska man ha på sig? Hur ska man se ut i håret, ska det vara löst hängande som jag har det oftast. Eller ska man sätta upp håret för att man kanske ger ett mer seriöst och affärsmässigt intryck? Ska man ha kavaj eller en tröja? Blir det för mycket med kavaj? Två gånger har jag varit på intervju där jag kände mig "overdressed" med kavaj. Igår var jag på intervju där jag kände mig för dressed down med en tröja och hängande hår. Dags att verkligen fundera på kläd- och hårstil om/när jag går på nästa intervju. Vilket intryck vill jag ge? Jag ska erkänna att jag nog inte var så "på" inför gårdagens intervju. Det var en allmän intresseintervju så den kändes inte så viktig. Hm... my mistake tror jag. Kanske jag gav ett intryck av att jag inte är så kompetent som jag åtminstone vill framstå (ha ha). Har jag sumpat mina chanser att få en mer avancerad tjänst nu via den här firman?

Förra veckan var jag på en annan anställningsintervju där jag åtminstone hade rätt kläder och frisyr. Ärligt talat, mannen som skulle anställa var stel som en pinne och väldigt korrekt. Han motsvarade alla mina fördomar om det företaget. Ganska komiskt egentligen och kanske inte alls sant men jag kände ingen "connection". Det gjorde inte han heller visade det sig eftersom han valde en annan kandidat. Nåväl, jag var en av tre så jag får vara glad åt det. Och ska jag säga en annan sanning så är jag inte så intresserad av att arbeta på det företaget. Men just nu känns det inte som jag kan vara för storbjuden.

Att gå på anställningsintervju är så nyttigt och lärorikt. Främst för en själv tror jag. Helt plötsligt blir man ju tvungen att fundera på vilka starka/svaga sidor man har. Och det ska ju spegla yrkeslivet - inte hur man är som privatperson. Fast egentligen är man nog inte så annorlunda privat mot arbetsmässigt, eller? En vän sade en gång för länge sedan att hon inte vill blanda ihop sin yrkesroll med sin privatroll. Hon skiljer på arbetet och fritiden och drar en gräns hur nära hon släpper in sina arbetskamrater. Så fungerar inte jag och har nog aldrig gjort. För mig är det viktigt att ha bra relationer på jobbet och gärna få vänner där. Och jag är priviligerad av att ha fått nära vänner som fortfarande finns i mitt liv trots att jag har bytt jobb.

Så hur blir det framöver? Ingen aning om jag kommer att byta jobb, bli arbetslös eller bli kvar där jag är idag... Men jag vet i alla fall att varje ansökan, varje möte med en potentiell arbetsgivare kommer att lära mig något mer om mig själv.

Och jag har ju fortfarande en önskan kvar. Så nästa gång en stjärna faller....

When the heartache is over....

2011-02-18T17:55:00.012+01:00

Häromdagen ringde en gammal kärlek. Jag blev förvånad men ändå inte. Funderar på varför han fortfarande vill ha kontakt? Vad som känns rätt för en kan vara helt fel för någon annan? JAG har själv funderar rätt mycket på den här kärleken sedan november då han senast hörde av sig. Inte för att jag vill tillbaka eller ångrar mig men agerandet i sig stör mig. Ja, jag erkänner det. Funderar på hur vissa människor kan säga att man är "en fantastisk människa" och gråta hejdlöst när det tar slut för att sedan knappt ett halvår hitta någon annan som också är fantastisk och helt rätt antar jag. Guuuuuuud vad jag låter bitter! Men det stör mig och jag kan inte förstå det??!! Jag kan erkänna att jag inte alls har någon lust att höra vad "dom" hittar på och vad "dom" ska göra härnäst. Det kan ju låta som jag inte har kommit över honom men är mer ledsen och besviken för att det var så lätt för honom att gå vidare medans det tog mig ungefär 2 år att bearbeta klart. Trots att det var jag som gjorde slut!

Nu har jag äntligen kommit till en punkt där jag knappt ser det motsatta könet.
Så j-a trist egentligen! What have I become? En gammal nucka? Jag tycker bara det är så skönt att slippa berg- och dalbanan känslomässigt. Det är lugnt och skönt och jag kan ägna mig helhjärtat åt sonen när han är här. Men inte vill jag känna så här för resten av livet.....

Det ljusnar....

2011-02-10T08:45:00.011+01:00

Jag har det oförskämt bra här hemma. Värken i magen släpper alltmer och det är så skönt. Idag är inget promenadväder med snön som öser ner ute men oj vilka fina dagar jag har fått tidigare. Solen värmde riktigt varmt igår på morgon promenaden. Jag tog nog i lite igen igår. Glömmer bort att allt inte riktigt är ok i magen än så jag fick tillbaka "håll" känslan igen. Känner av det idag också men jag kan leva med det.

Jag lär mig för varje dag hur magen fungerar och hur mycket jag kan äta. Det är en svår balansgång för jag vill ju inte bli dålig igen som första kvällen hemma. Igår upptäckte jag att tonfisk är gott att mixa med Keldas Caribian soppa. Mums! Ytterligare en ny smak att lägga till.

Ibland glömmer jag bort att magen är mindre än förrut och tar en vanlig klunk av vatten eller kaffe. Kommer på det när den finns i mun och då är det plötsligt väldigt mycket kaffe i mun. Försöker svälja ner lite i taget...Prova det - inte så lätt!

Det jag just nu gillar minst med operationen är sprutorna jag måste ta varje kväll. Tack och lov är det bara 4 gånger (kvällar) kvar. Det är blodförtunnande medicin som ska förhindra att man får blodproppar. Och det har man ju ingen lust med så jag sticker in nålen varje kväll och sprutar in "skiten". Jag tycker man borde vänja sig men det gör mer ont för varje gång jag gör det. Usch vad gnällig jag låter.

Men trots sprutorna som ju faktiskt är ett litet kapitel i livet så är jag så glad att jag har gjort operationen. Från i fredags tills igår onsdag hade jag gått ner 4 kg till. Nu väger jag mindre än jag har gjort på över två år. Och det går så lätt! Ställer mig på vågen och blir lika häpen varje gång. Vill hoppa på den för det kan ju inte vara sant! Men den står kvar på samma ställe och jag blir så glad! Äntligen lyckas med något som jag har förutsatt mig!

Den här låten........... åh vad den är bra! Sommmmmmmmmmmar........................

http://www.youtube.com/watch?v=hzcA9OdR-CM

Gary Moore - Still Got The Blues (Live)

2011-02-07T22:46:00.001+01:00

Till minne av Gary Moore.
Jag har många speciella minnen som kommer tillbaka när jag lyssnar på hans musik....

Celine Dion - I'm Alive

2011-02-07T11:44:00.000+01:00

Och så landade jag!

2011-02-07T10:59:00.006+01:00

Gisses att jag var glad när operationen var över och jag hade överlevt! Ja, det var kanske fjantigt men nervös var jag! Så nu vet jag hur det går till när man blir sövd och ok... Det var kanske inte läskigt så men när de kom med syrgasmasken och tryckte ner över mun och näsa och jag inte fick luft (fick jag ju) då var jag inte kaxig! Innan hade de spänt fast både armar och ben och jag reflekterade inte så värst över det just då. Tyckte det var lite konstigt - jag hade ju inte tänkt gå någonstans. Sedan sövde de mig och tur var väl det för jag var i upplösningstillstånd och ville inte vara med längre. Nästa grej jag kommer ihåg är hur någon ropar mitt namn och jag var tillbaka på jobbet! Jamen hur dumt är inte det då? Att man ska drömma om jobbet mitt i alltihop! Jag försökte resa mig men inte kom jag loss inte. Paniken infann sig såklart innan jag fattade vart jag var. Sedan fick jag sova igen. Skönt! Nästa gång jag vaknade var på Uppvaket och sedan var nästa aktivitet igång. Upp på toa, sa de snälla sköterskorna. Du måste få igång nr 1. Nä, jag vill bara sova!

Men det gick det med till slut och sedan har jag sakta men säkert återvänt till en ny verklighet! För så känns det verkligen! Det är som att lära sig äta och dricka på nytt. I början snurrade tankarna: Hur mycket kan jag dricka i taget? Hur ska jag kunna äta när jag inte är hungrig? Är det här mättnadskänsla eller såren som gör ont? I början var jag övertygad om att den gas som sprutas in för att lyfta buken var det som gjorde ont. Det känns som att ha håll i sidan. Jag har också ibland ett tryck över bröstkorgen och man rapar mycket. Attraktivt va! Men sedan förstod jag att det ju är en kombination med att de har varit inne och flyttat och grejat med tarmar och magsäck och det är därifrån smärtan kommer. Men med ett par alvedon så klarar man sig rätt bra! Jag håller också på att övervinna obehaget att ge mig själv en spruta i magen varje kväll. Yeak! Men hellre det än att få blodproppar! Så in med nålen och spruta på... snart har 10 dagar gått och jag slipper det!

Men idag är det som att se ljuset i tunneln. Idag är första dagen som smärtan i sidan inte är lika påtaglig. Trycket över bröstkorgen känns inte lika jobbig och jag är i fas med vad jag ska äta och dricka. Det känns som det går åt rätt håll och det är så skönt. Det ska nog bli ordning på det här också!
Nu ska jag gå ut på min motionsrunda som idag kanske inte blir lika lång som igår. Tog i lite för mycket igår och kände mig allmänt orkeslös efteråt. Så idag ska jag inte vara lika ambitiös men vara nöjd med att jag helt plötsligt motionerar också.

Det närmar sig....

2011-02-01T09:41:00.005+01:00

Jaha, då ska jag strax iväg. Idag läggs jag in och i morgon blir det operation om allt går som det ska. Känns spännande och läskigt och ovisst och allt möjligt. Jag ser fram emot våren när operationen är gjord men har lite ångest för själva operationen.

Jag har kramat och pussat på S hela tiden sedan förra torsdagen så han undrar väl om jag har fått spel. Vi har haft så kul de här dagarna samtidigt som han har tyckt att jag har varit så dum som jag inte har köpt hockey målvaktsbenskydd till honom. Men jag tyckte de var för dyra att köpa nya när man bara spelar hemma på gatan. Så jag har jagat vänner och bekanta men ingen hade några. I går skulle en arbetskamrat ta med sig vanliga hockey benskydd och det ville han också ha fast vi hade ett par gamla skruttiga som jag hittade på Loppis i lördags. När hon öppnade bagageluckan låg de där: Hockeymålvaktsbenskydden!!!! Jag bara stuttsade! Men du hade ju inga skrek jag. Nja, de där är egentligen street hockeymålvaktsbenskydd, sa hon förläget. Jamen de är ju toppen, ropade jag tillbaka och så fick hon en stor kram. Sonen kommer att bli så glad!!!! Och det blev han! Så om jag inte gör något mer för honom så har han i alla fall fått hockeybenskydd!

Tack för all support och stöttning inför min operation! Det är så skönt att ha er som mina vänner!!!!!! Jag är så glad och tacksam för att jag har så många runtomkring mig att luta mig mot! Utan er skulle jag inte våga hälften av allt jag hoppar på! Ni är mina små brädor som håller mig uppe när jag behöver luta mig! Stor kram till er alla!

Nu hoppar jag!

Slarver och modifast meny

2011-01-28T17:50:00.006+01:00

Här sitter jag en fredag kväll och det doftar ljuvligt från sonens tacomiddag. Tom gurka har en god doft ikväll! Själv har jag druckit chokladshake och det smakade riktigt bra. Trixet är att ha vattnet och Modifast påsarna i kylen.

Igår och idag slarvade jag med att dricka tillräckligt vatten och jag tror det har straffat sig idag. Jag har varit så hungrig hela dagen och på eftermiddagen reste jag mig lite hastigt och störtade iväg. Rätt som det var såg jag suddigt - allt blev liksom dimmigt. Tror inte det var någon fara för svimning men fick ställa mig och hålla i ett bord. Så onödigt! Kroppens sätt att säga ifrån antar jag. Så nu pimplar jag vatten som andra dricker vin en fredagkväll. Ha ha!

För mitt eget kom ihåg kommer nu matsedeln de senaste veckorna.
5 januari 2011 -- 2 februari 2011
Modifast: vanilj, kaffe, choklad, hallon shake och potatis och purjolökssoppa.
Frukost ca 7.00 el 9.00: Chokladshake
Lunch ca 12.00: Hallon shake och de senaste 2 veckorna potatis och purjolökssoppa istället.
Middag ca 17.30: Kaffe shake
Kvällsmål ca 20-20.30: Vanilj/Choklad shake

Vanilj shaken var inte så god tyckte jag så det blev bara 8 stk sådana, sedan har jag varvat med de andra smakerna istället. I början tyckte jag kaffe smaken var godast men nu har det växlat över till choklad istället. Törs inte räkna på vad det här har kostat men 145 SEK/8 påsar så kan ni roa er med det ett tag. Får trösta mig med att jag numera kan gå och handla utan att köpa godis eller Marabou mjölkchoklad. En seger bara det!

Dessutom ca 2 liter vatten varje dag, fast det inkluderar även kaffe/te. Men vissa dagar kommer jag nog upp i 2 liter på bara vatten. Det har också gått väldigt bra. Fast i början sprang jag ju mycket på hjärtehuset. Det tycker jag inte är så farligt heller längre.

Ligger kvar på -10 kg fortfarande men nu tänker jag inte så mycket på det. Det ska väl kunna ramla bort något kilo till innan tisdag men jag tror att jag får göra operationen i alla fall. Nu har jag ju bevisat att jag kan gå ner om jag ger mig f-n på det!

Min viktkurva pekar neråt...

2011-01-24T19:20:00.005+01:00

-10 kg idag, äntligen! Som jag har väntat sista veckan. Där ser man att viktraset verkligen går i etapper.
Jag äter mina shaker 3 ggr om dagen och "lyxar" till det med varm Modifast soppa på lunchen. Inte är det så värst men det går förvånansvärt bra ändå. Jag fryser och har sockar på natten när jag sover men det är det värt! Någonstans där inne fanns en motivation och "jävlar anamma" som jag inte har trott mig själv om.

När jag började 5 januari kommer jag ihåg att jag tänkte: "Klarar jag de här veckorna så har jag verkligen bevisat något för mig själv." Nu är jag snart där, sista veckan kvar nu och jag vet att jag kommer att klara det.Det finns inte något som skulle få mig att lägga ner mig nu. Jag har gjort något som jag aldrig har klarat tidigare. Jag har satt ett viktmål och dit har jag nått! Nu får jag min operation!

Jag är så himla glad för att jag har kommit den här biten på väg!

Tankar som snurrar....

2011-01-17T20:45:00.009+01:00

Idag är det halvtid kan man väl säga. Två veckor kvar, lite drygt av Modefast. Fick ångest i morse och tänkte på allt som man inte ska hända när man ligger på operationsbordet. Tänk om, tänk om.... osv.... Men lyckades slå bort tankarna och koncentrera mig på jobbet istället.

På tal om jobb så har jag sökt två jobb idag. Får se vad det leder till men känns skönt att ha tagit tag i situationen och göra något åt den.

Min lille gubbe kom hem idag och fick en ny resårmadrass som välkommen hem present. Den blev han nöjd med. Nu fattas bara resten av möblemanget. I vår hoppas jag kunna göra om hans rum så det blir lite mer "hans". Just nu är det leksaker och böcker överallt och vi skulle verkligen behöva rensa. Men det är lite svårt för sonen att ge bort och lägga undan leksakerna. Nja.... det brukar sluta med att det inte syns någon skillnad efter utrensningen. Sakerna har en förmåga att leta sig kvar i hyllorna och på golvet.

Det märks på min kropp, både viktminskning, 6,5 kg hittills och på tröttheten att jag inte får i mig lika mycket mat längre. På dagarna går det bra men på kvällen är jag så trött. Det blir tidiga kvällar. Så ock i kväll.

Natti natt..........

You raise me up
(här skulle det ha varit ett klipp från youtube men det fungerade inte att klippa in det. M och A, hur får ni in de?

Teknikens mystiska värld

2011-01-11T20:39:00.007+01:00

Jag har en ny dator! En egen laptop. Som jag har valt själv. Det är så roligt att skriva på den. Tangenterna bara glider ner vid minsta lilla tryck. Nu ska jag börja föra över bilderna från min gamla dator och så kan jag lägga upp senaste nytt här. Min ursprungliga plan som gick ut på att köpa en extern hårddisk och bara lägga över bilderna i fungerade inte speciellt bra. Det visade sig att jag inte hade tillräckligt med ström (tror jag det var) i den gamla datorn för att få det att fungera. Hårddisken stod bara och tuggade. Så är det när man köper något man inte begriper sig på. Men förhoppningsvis fungerar den med den nya datorn istället. Så det blir till att ta usb-minnet och ladda över bilder i och lägga in här. Eller har någon en annan idé?

Det här med teknik är inte min starka sida och inte mitt intresse heller. För min del ska en dator bara fungera... Hur den gör det är totalt ointressant för mig. När man lever ensam tvingas man in i teknikens värld för det är ingen annan som gör det åt en och det är väl bra egentligen men oftast är det sååååå tråkigt!

Mitt nästa projekt som jag måste engagera mig i snarast är en ny router. Jag får inte min gamla att fungera. Eller rättare sagt så hittar inte datorn rätt router. Hör här; jag tror att jag vet vad den heter men kan inte komma ihåg det utan måste se det skriftligt via skärmen. Hur dumt låter inte det då? Har inte använt den på ett bra tag eftersom nätverkskortet strulade med den gamla datorn så det fick bli nätverkssladd istället och i samband med det så struntade jag i det trådlösa nätverket helt och hållet. Nu när jag vill koppla in routern igen så finns den inte där. För man kan väl ha en nätverkssladd i samtidigt? Sedan hörde jag att routers kan bli utslagna av åsknedslag utan att man märker att det händer. Kanske har det hänt med min... Hur som helst, ska iväg till affären och köpa en ny. Måste bara ta reda på hur man kopplar ihop flera datorer i samma trådlösa nätverk. Suck! Hör ni vad tråkigt det låter! Precis det här som man ska ha en karl till!

Nojja

2011-01-10T21:17:00.007+01:00

Idag har jag tagit influensavaccin spruta och kollat blodtryck. Helt plötsligt har jag blivit jätteduktig på att följa rekommendationer och råd. Jag som har tyckt att sånt bara är nonsens... men nu gör jag allt för att vara så bra förberedd som möjligt.

Kanske för jag har en löjlig skräck att inte vakna upp efter operationen. Jag har aldrig blivit sövd eller opererad tidigare så funderar mycket på hur det känns. Är väl min rädsla för att släppa kontrollen till någon annan... För tänk om det skulle hända! Jag skulle aldrig förlåta mig själv om jag inte vaknade igen. Hur dumt låter inte det då? Men att inte finnas för S längre. Min dyrbaraste skatt på hela jorden! Ibland kan jag tycka att jag utsätter mig och honom för en onödig risk men samtidigt.... min livsstil hittills har också utsatt min kropp för stor påfrestning. Och hur länge håller den?

Så jag gör det i alla fall. För min skull, för att sonen ska få en roligare och piggare mamma, för att jag tror på att livet har mer att erbjuda....

Ibland måste man våga språnget - utan att veta vart man landar........ för att man tror på något bättre.....

Dag 5

2011-01-09T16:55:00.005+01:00

Idag är det 5:e dagen som jag bara äter Modifast. Modifast är samma sak som Nutrilett fast ett annat märke. Kan ju säga att jag som redan hade provat Cambridge bland annat tycker att Modifast smakar bättre. Kanske är inbillning. Det är ju ingen större idé att klaga, detta ska vara min enda föda i nästan en månad! Jag är förvånad och överraskad att det går så bra som det gör. Visst är jag hungrig emellanåt och så sugen på vanlig mat att det stundtals inte är lätt att låta bli men det skulle aldrig falla mig in att ta en endaste bit. Det kanske inte har betydelse men för min självkänsla är det här en ordentlig test av mig själv.

Det är kanske inte så konstigt att man blir totalt uppslukad av varje liten doft av mat när man öppnar kylskåpet eller öppnar en köttbullepåse från Mamma Scan. Jag har sonen hemma någon dag till och det har verkligen varit en prövning stundtals att fixa mat till honom. Hur gör man när man inte ens kan provsmaka om currysåsen smakar något? Häromdagen var vi i Säfsen och åkte skidor och bla grillade vi korv. Han räckte mig resterande korv och jag höll på att stoppa den i mun. Hur ofta har man inte varit en slasktratt som äter överblivna rester så det inte ska förfaras? Ha ha! Oj, vad jag har blivit medveten om vad mycket som stoppas i munnen utan att man tänker på det!

Igår var det ju godisdag - lördag som det var. Vi åkte till affären och köpte lösgodis till honom och han hällde upp på kvällen. Där kunde jag känna chokladdoften. Droppen kom väl när han bad mig känna hur len en seg råtta var. Hm..... då var det inte långt undan att jag stoppade den i mun! Men jag klarade den prövningen också och snart har jag en vecka framför mig när jag bara tar hand om mig själv och min "matlagning".

Ibland slår det mig att jag ska blanda shaker flera veckor till. 4 ggr om dagen ska jag skaka den där burken och dricka gojjan. Blä! Men jag försöker tvinga bort tankarna och tar en dag i taget. Det positiva är när vågen redan visar minus 4 kg. För er som undrar varför jag bara ska äta Modifast en månad framåt så är det för att levern ska vara så liten som möjligt vid operation. Vid snabb viktnedgång krymper levern snabbt. Den sitter tydligen i vägen när de utför titthålsoperationen. Den andra anledningen är för att man ska bryta sitt negativa matbeteende och minska sockerberoendet. Kan faktiskt säga att matsuget definitivt har tagit över sockerbehovet. Önskar i mina starka stunder att jag borde kunna ändra matintaget istället för operation bara för att jag längtar så efter att få äta! Men jag har ju testat det ett antal gånger och det fungerar inte! Det vet jag också.

Jag läser en del bloggar om andra som har gjort gastric bypass operationer och det förvånar mig faktiskt att så många fortsätter att äta godis och bullar osv. Jag kanske låter som en besserwisser men varför riskera att gå upp igen när man nu har fått operationen som en skänk från ovan och en chans att verkligen lyckas att hålla en normalvikt? I dagsläget känner jag att jag aldrig vill väga så här mycket igen! Jag vill aldrig äventyra att gå upp i vikt igen om jag går ner till min egna satta målvikt. Jag hoppas verkligen att den tanken aldrig överger mig. Samtidigt så blir jag lite orolig att jag kommer att glömmma bort de känslor och tankar jag har nu om/när sötbehovet kommer tillbaka. Jag hoppas bara att önskan jag har om att bli smal kommer att övervinna alla frestelser som jag kommer att ställas inför.

Avslöjandet av min hemlighet

2011-01-02T17:06:00.006+01:00

På nyårsafton var jag ute och gick i solskenet och tänkte på vad bra jag mår nu. För första gången på flera år kan jag se in i mig själv och tänka: fan jag mår bra! Det hänger ihop med att jag har återtagit kontrollen över min mathjärna. Finns det ett ord som heter så? Hur som helst så har hjärnan styrt över mig för länge och jag har bestämt mig för att ta tillbaka mitt liv! Nu är det slut med onödigt ätande och godisfrossande. För resten av mitt liv ska bestå av normala portioner och minimalt med choklad och sötsaker. En del av er kanske tycker det låter tråkigt att inte kunna unna sig det där söta på lördagen. Men om man inte kan låta det stanna vid det utan fortsätter hela veckan igenom att "unna" sig, trösta sig, glädja sig osv med mat och godis så skapar man ett beroende som är svårt att bli av med. För er som känner mig vet att jag har provat med allehanda metoder för att gå ner i vikt men det har slutat med att jag har gått upp ännu mer. Jag orkar inte fullfölja! Jag ställer mig på vågen och ser bara ALLA kilona som jag ska gå ner och så tappar jag sugen när jag inser att det kommer att ta åååååår att nå dit jag vill.

Så jag har efter flera års betänketid och drygt ett års väntan äntligen fått en tid för en Gastric bypass operation som kommer att ske i februari. Det är en magsäcksoperation som sker med titthålskirurgi. Jätteläskigt och spännande och ruskigt och roligt på en gång. Nu finns det ingen återvändo. Men jag tror att det är rätt väg att gå! Jag har varit överviktig mer eller mindre i 20 år och det känns som mitt liv rinner ifrån mig. Jag måste göra något nu och nu när beslutet är taget så känns det så skönt! Jag har haft det senaste året på mig som någon slags betänketid och fast jag har svurit många gånger för att tiden gått så sakta så har det nog varit bra. Beslutet har sjunkit in och jag har dividerat med mig själv flera gånger. Dessutom provat Viktväktarna under våren och insett att vägen med dem är alltför lång att gå för mig.

Jag inser givetvis att hela jobbet att gå ner i vikt inte är gjort med en operation men är övertygad att det kommer att ge mig en ordentlig push i rätt riktning. Jag ser fram emot att kunna göra de saker jag har känt mig begränsad i nu. Jag har redan bokat en date med kompisens dotter. Till sommaren ska vi rida islandshäst som hon har tjatat på mig om. Kanske min dröm om att åka till Irland och rida över hedar och stränder äntligen kan bli av. Tänk att få gå och köpa "vanliga" storlekar i affärer och kunna välja kläder efter att de sitter bra snarare än att vara glad om man hittar något i rätt storlek... Jag ska börja jogga igen och kanske jag hinner bli så bra att jag kan springa Tjejmilen i Stockholm i augusti. Jag har många drömmar som jag tänker förverkliga allteftersom för jag har bestämt att 2011 ska bli ett år att minnas för mig.

Nu börjar resten av mitt liv!

Idag laddar jag...

2010-12-12T18:22:00.007+01:00

Lugnet sänker sig i huset. Nystädat och nästan allt bortplockat. Redo för en hektisk vecka. Sonen har åkt till sin pappa och jag får tid att ladda. Hur man än vänder sig så blir det inte riktigt bra. Jag försöker tänka att det inte kommer att vara så här pressat alltid. Men det är ett par tuffa månader som väntar.

Ute ligger snön tung på träd och buskar och det är så vackert att det nästan gör ont. Tog en promenad tidigare idag i kylan och det var riktigt skönt. Stötte på en bekant som blev singel för ett par år sedan. Vad är det som gör att människor som en gång älskade varann snackar så mycket skit om den andre efteråt? Vad hoppas man uppnå med pajkastning? Om man är arg och sårad, helt förståerligt, så älta det med dina nära och kära men låt jobbets lunchbord bli en fredad zon.

När jag går här hemma och städar och plockar slår det mig att det faktiskt är ganska skönt att vara singel just nu....

Ytligt begär.... - suck!

2010-12-04T17:53:00.006+01:00

Idag blev jag kär i en Samsung Galaxy! Vill ha! Men plånboken sa nej och med den ovisshet som råder nu stoppade jag ner plånboken igen. Jag hade ju sagt till mig själv att jag får behålla den mobil jag har tills den slutar fungera. Suck! Tröstshoppa är jag dock bra på ändå så det slutade med att jag kom hem med en blus och en tröja istället. Litet mindre hål i plånboken och motiverade mig själv med att det ena behövs på jobbet och det andra på julafton.

Ikväll blir en lugn hemmakväll med "Så mycket bättre" och sedan en film. Ljusen är redan tändna på vardagsrumsbordet. Lite gott vin och kycklinggryta. Ibland är det skönt att själv bestämma....

Känslomässiga toppar och dalar

2010-12-02T18:33:00.004+01:00

Att inte ha en egen dator är så trist. Måste ge mig själv en i julklapp. Inte är jag prylfixerad men jag skulle så gärna vilja ha en Iphone också.... Varför kostar allting pengar? Som läget är just nu får man välja väl. Julen stundar och julklappar ska köpas. Helst skulle jag vilja hoppa över hela julstöket och krypa in i mitt lilla hus och titta på tv under en filt. Bara få vara i fred!

Förra veckan var katastrof. På jobbet var det kaos och väldigt dålig stämning. Irritation, oro, spänning och allmänt grinigt. Det smittade av sig så jag kände likadant. Samtidigt har sonen en jobbig period och han verkar inte må så bra. Jag kommer inte igenom så det skapade en massa konflikter mig och honom emellan. Min personliga press tillsammans med hans "trots", om det nu är det, var ingen lyckad kombination.. Varje dag något nytt som inte var bra. Det kändes som jag gav och gav och gav utan resultat. När den här veckans måndag kom var jag alldeles slut känslomässigt.

Jag har ägnat den här veckan åt mental återhämtning och fysisk zomba pass. Ska jag se tillbaka på veckan är det träningspasset jag är mest stolt över. Äntligen tog jag mig i kragen. Provade förra fredagen första gången och tyckte att det var kul. Varför är det då så svårt att komma iväg igen? Jag fick ta ett allvarligt snack med mig själv igår kväll och mitt bättre jag vann för en gångs skull. Efteråt var jag så trött men väldigt nöjd med mig själv. Ska komma ihåg det i morgon när den värsta träningsvärken kommer.

I morgon är det julfest med jobbet. Vi får se hur det går. Resten av helgen blir det nog julklappsinköp och laddning för nästa vecka med en son som förhoppningsvis är på bättre humör. Och förhoppningsvis har hans mamma laddat med positiv energi!

Tråkigt besked...

2010-11-17T21:54:00.002+01:00

Så kom då dagen D. 55 personer ska bort. Det är halva styrkan det. Befinner mig nog i någon slags förnekelseprocess. Hur känns det? Ja, inte vet jag. Ofattbart men ändå något som måste göras. Vill vara kvar för att få visa att det visst går att få lönsamhet samtidigt som det kanske blir starten på något nytt... Kanske det här ger mig nya idéer om en ny inriktning.

Nu åker jag bort några dagar. Samlar energi och kraft för att orka tiden ut. Än så länge för stort för att förstå.

Moderskärlek - utan begränsning....

2010-11-13T17:00:00.004+01:00

Det ligger turbulenta tider framför mig. Jag känner hur stormen närmar sig. Det är som att befinna sig i utkanten av tornadon och det blåser hårt runt omkring mig. Jag letar andningshål för att orka med.

Jag försöker tolka tecknen men det är svårt. Är det bara tillfälligheter eller ett mönster? Jag visar att jag finns här och vill stötta i jobbiga stunder. Men jag blir undanknuffad och får inte vara med. Ilska möter mig när jag försöker och jag blir nästan stum över orden som kommer. Jag vet att det är förtvivlan bakom och vill vara ett större jag som inte tar åt mig. Desperation äter mig innefrån och jag känner mig otillräcklig.

Någonstans får man styrkan att orka en timme till, en dag till. Under natten hämtar jag ny energi och hopp om en bättre och lättare morgondag. Långa stunder går det bra men sedan bryter ovädret ut utan förvarning. Hur tacklar man det?

Stunder med villkorslös kärlek är oförglömliga och de jag lever för.... Inget är som kärleken till sitt barn!

Det är vitt ute...

2010-11-10T20:42:00.006+01:00

Snart är det jul. Ja det är känslan jag får när jag tittar ut genom fönstret och allt är vitt. Med snön som yrde runt knuten igår blev jag sugen på glögg. Jag dricker bara glögg den här tiden och fram till jul. Efter jul känner jag mig färdig med det fast gott är det ju fortfarande. Samma sak med julmust och Janssons.... Konstigt hur man förknippar vissa smaker med vissa saker eller händelser.

Snart börjar julklappsjakten och förberedelsen av julmaten. I år blir det färre julklappar men kanske någon större istället. Fördelen med att vara sams med exet är att man kan köpa något som kan användas på båda ställena. S och jag skrev önskelista till tomten häromdagen. Hans svävar ju iväg med alla möjliga saker som är livsnödvändiga. Min var svårare att få ihop. Det man skulle vilja ha skaffar jag mig själv eller också är det så dyrt att man inte kan be någon köpa det... Den som spar han får eller vad ska man säga? Sonens lista slutade på 14 saker och då är den säkert inte färdigt ännu. Min hamnade på 5 saker.

Nä, då är det roligare med julmaten. Det finns vissa saker som jag vill ha på julbordet. Hemmagjorda köttbullar förståss och paté. Det är gott det. Mammas revbensspjäll och tunnbröd bakade på spisen i stekpannan. Ingen jul utan det! Ibland har vi tjuvstartat med revbensspjällen för de är så goda. Då har hon fått stå och göra flera. Någon gång har vi nästan haft panik för att vi inte har fått tag på revbensspjällen veckan innan jul! Men efter att ha talat om för handlaren att han ju äventyrar julen har han trollat fram några. Puh! Det blir heller ingen jul utan mammas kakor. Hennes kanelkakor och kolakakor måste bakas varje år. Ingen idé för henne att prova nya recept då... de blir motade i grind.

Men tänk om man skulle strunta i den traditionella julen och fara utomlands istället? I turbulenta tider har jag allvarligt haft de tankarna men sedan står ju julen där och pockar på uppmärksamhet i alla fall. Och då faller jag till föga och tar fram adventsstjärnan och köper gran. Såsmåningom sitter jag där på julafton med mina nära och kära och myser i alla fall och då finns det inget annat sätt att fira julen på för mig!

I en stjärnklar natt..

2010-11-07T11:02:00.005+01:00

6 november kl. 17.00 Badatunna kväll med tjejerna. Så löd budskapet per telefon för mer än en månad sedan. En kväll att se fram emot - att längta till . Och vilken kväll det blev! Minusgrader, fnittrande kvinnor som huttrande skyndade till tunnan i den mörka tidiga kvällen. Plumsade i det varma vattnet som skvalpade behagligt. Stjärnor överallt, starka och svaga, miljontals över våra huvuden. Jag såg en stjärna falla och jag önskade .... med hårt blundande ögon. Vi roade oss med att hitta lilla och stora Karlavagnen innan några fick nog och gick in. Till slut var vi bara tre kvar. Vattnet och kylan blandades och vi omsveptes med dimmor. Det var nästan trolskt. Att sitta i värmen med två goda vänner och bara vara. Hade kunnat sitta länge till men det var dags att gå in.

Kvällen fortsatte med livliga diskussioner om relationer. Relationen till sina barn, till sina föräldrar, till kärleken. Jag förundrades egentligen inte hur öppna vi kunde vara med varandra. Det kändes naturligt för sällskapet var öppet, tillåtande och med en hjärtlig stämning. En samling kvinnor över 40 med olika erfarenheter, olika inriktningar i livet, kvinnor med långa förhållanden och kvinnor som blivit ofrivilliga singlar i en härlig mix. Det som förundrade mig mer är hur jag kunde känna igen mig i det stadium som två andra singlar befann sig i. Jag har också varit där. Jag har också känt de känslorna som ni bär på. Kanske något jag sade kan ge lite tröst i den ångest som kommer och går. I alla fall en känsla av att inte vara ensam i situationen. Det kommer ljusare tider men också att det finns saker som inte går att förlåta. Och det är ok! Det är ok att känna det man känner.

Kvällen tog slut alltför fort.... Samtalen hade kunnat fortsätta för det fanns så mycket mer att säga.. Vilket ju är bra för jag tror vi kan ta vid där vi slutade vid ett senare tillfälle... I en stjärnklar natt klarnade tankarna....

Vilotid

2010-10-30T12:25:00.008+02:00

Det råder ett lugn i trädgården och grannskapet. Det är som att naturen lägger sig till vila nu. Människorna flyttar inomhus igen och inväntar storm, snö och is. I mitt inre råder rastlöshet och frustration. Jag försöker komma på anledningen men hittar ingen botten att stå på. Är det hösttrötthet som sätter in? Vet bara att det är rörigt omkring mig. Famlar efter ljuspunkter och försöker hitta anledningar att fly vardagens oro....

Jag står och stampar och väntar, väntar på något jag har lite påverkan på. Att beslut som ska fattas ligger i någon annans händer. Att inte ha kontroll själv gillar jag inte och det gör mig otålig och frustrerad. Det känns som att livet rinner ifrån mig och jag hinner inte med. Jag vill bara få det gjort så jag kan få gå vidare med mitt liv.

Jag har så oändligt mycket att vara tacksam för i mitt liv och det är jag också. Men det där lilla extra som jag har önskat i så många år känns så oändligt utom räckhåll. Hur lever man livet under tiden?

En helg i sångens tecken

2010-10-26T21:05:00.005+02:00

Apertin Herrgård.... jag säger bara Apertin Herrgård. Kolla in: http://www.apertin.com/ Vilket ställe! Jag vill bara tillbaka... Mitt ute "in the middle of nowhere" finns denna underbara plats. En plats där jag har hämtat ny kraft och energi. En helg full av "må bra känsla".

"Oj, oj, oj.... tze, tze, tze... spänn magen och slappna av". Rummet fylls av taktfasta rop och småfnissande kvinnor och män... Vi sjunger på M och på Å om vartannat och får också lära oss en och annan sång. Sångtekniken lärs ut av en entusiastisk och lyhörd sångpedagog vid namn http://www.evahillered.se/. Vår kör som i andra sammanhang upplevs som högljudd och ouppmärksam är engagerad och positiv. Alla hänger med och vill och försöker... Söndagen avslutades med att vi videofilmade och även bandade kören när vi sjöng en av Evas låtar. Förhoppningsvis blev det tillräckligt bra för att göras officiellt. Fortsättning följer....

Känslan dröjer sig kvar...

2010-10-16T10:08:00.007+02:00

Hemma igen efter en underbar vecka i Turkiet. Resan överträffade alla mina förväntningar om man bortser från vädret. Ganska mycket moln och halvsoliga dagar men ändå, värme och bad varje dag. Att skratta tillsammans med sonen och njuta att bara få vara tillsammans med min familj. Min lilla familj - de personer som betyder mest för mig i hela världen. Min mamma och min son, tre generationer.

Att få ta dagen som den kommer och umgås, i poolen, på stranden, hoppa i vågorna, skratta med sonen när han börjar älska havet och vågorna. Se hur han alltmer liknar en delfin i vattnet och dyker och kommer upp med stenar som jag samlar i mina händer. Stenar som följt med oss hem och som ska läggas i en vacker skål. Foton som ska sättas in i album som vi kan plocka fram under mörka vinterkvällar och drömma tillbaka till solen och värmen och känslan av semester.

Förundras av överflödet av efterrätter och stå hänförda vid chokladfontänens bord. Sjunga med när artisterna drar igång kavalkader av musikstycken från 60-talet och framåt i den ljumma mörka höst kvällen. Strosa uppför trapporna till vårt vackra rum med modern konst på väggarna. Sitta på balkongen en stund och njuta av kravlösheten.

Jag längtar redan tillbaka!

Från ingenstans....

2010-10-02T22:07:00.006+02:00

Den underligaste saken hände mig idag. Helt plötsligt befann jag mig känslomässigt 7 år tillbaka i tiden och J hade precis lämnat mig. Hon frågade: "När går det över?" Och jag svarade: "Det går aldrig över..... Man låter bli att tänka på det - puttar undan tankarna när de tränger sig på. Jag hade precis börjat jobba igen efter mammaledigheten." Hon frågade: "Så det var så tidigt?" Jag sa: "S var bara 10 månader när J lämnade mig" och sedan kände jag hur ögonen svämmade över av tårar. Det bara kom -från ingenstans. Jag var inte ens beredd. I det ögonblicket kändes det som jag har gått omkring och låtsats i 7 år. Allt för att upprätthålla en bra kontakt med sonens pappa för sonens skull. Alla mina egna känslor och tankar som aldrig har kommit fram. Helt plötsligt vällde de över mig. Det var en omvälvande stund som har följt mig resten av dagen...

Att det kom just nu är kanske inte så konstigt. Runt omkring mig har personer blivit lämnade av sina respektive. Kanske har det gjort att jag själv har blivit påmind om hur det var för mig. Jag tror det undermedvetna kanske spelar mig ett spratt. Känslor som jag har burit på kanske måste komma ut? Kanske jag slappnar av i vetskap om att en efterlängtad semester närmar sig. Att slippa det turbulenta som jag lever med i vardagen för ett tag och bara vara i nuet. Vet inte vad jag ska göra med tankarna som snurrar nu??? Kanske puttar tillbaka dem på hyllan där de låg innan idag.... It has worked so far....

Reparerad relation...

2010-09-29T21:42:00.004+02:00

Efter en tid av frostig relation har vi börjat närma oss varandra igen. Det syns i ögonen och i kroppsspråket att något har förändrats. Tillbaka till det gamla sättet vi hade att tilltala varandra. Det finns en tolerans och vilja att mötas. Det märks ändå att vi känner av varandras sinnesstämning och humör. Trevande slängs en kommentar eller fråga ut. Kommer mottagaren att nappa och ta upp tråden? Jag märker att jag helt plötsligt blir tillfrågad om råd och synpunkter igen. Jag är inte ute i kylan längre.

Jag har funderat mycket på vad det var som hände? Att stress och press i många fall påverkar människan negativt är ju ingen nyhet men i det här fallet var det som att det låg något mer bakom. Jag inser ju att jag själv också har en del i att det blev en konflikt. Att jag kanske blev för rak och kritiserande istället för att försöka komma med lösningar. Ibland blir trycket att prestera för stort och ens människovärde liksom försvinner på vägen.

Kanske jag aldrig får ett svar på vad det var som hände men jag är väldigt glad och tacksam att vi åter igen pratar med varandra.

Höstrusk och kärlek...

2010-09-25T15:49:00.003+02:00

Vilket ruskväder.... som gjort för att sitta inne och se en bra film och pyssla om sig själv... Tända ljus och ta ett glas rött. Nu fattas bara en brasa att stirra in i och tänka filosofiska tankar. Jag gillar hösten. Även en grådisig dag som denna talar liksom trädens färger till mig. Löven skiftar i allt från gult till brunt till rött till orange. Det blåser ute. En kulen dag som idag skulle jag vilja vandra längst med havet och känna vindarna vina runt öronen och känna saltstänk i ansiktet. Stanna till på ett café och mumsa på något gott.

Livet handlar om relationer och inte bara den till en käraste. Familjen, vad vore jag utan den. Min mamma som alltid finns där. Och min pappa som gör så gott han kan och visst finns han också där. Om det verkligen kniper och även fast vi inte alltid förstår varann. Min son, som på något ofattbart sätt bara blir underbarare och underbarare för var dag som går. Vad vore jag utan honom? Han tar ner mig på jorden och ger mig perspektiv på livet varje dag.

Vänner, jag är välsignad med några nära vänner som betyder allt för mig. En person sa till mig en gång för länge sedan: "Jag har hellre ett fåtal vänner än en hög med kompisar." Då förstod jag inte riktigt vad hon egentligen menade men det gör jag idag. I nöden prövas vännen och så är det.... I det ordspråket ligger mer än bara en definition. En relation med en vän är som ett giftemål egentligen: I nöd och lust heter det då. Att dela glädje och sorg med... Kanske tanken med de orden är att den man gifter sig med ska vara bästa vännen? Jag har ett fåtal nära vänner som berikar mitt liv på olika sätt och det är jag glad och tacksam för.

När hösten tränger på och alla kryper in i sina skal är jag glad att ha mina vänner och min familj! Så just idag tänker jag extra på dem som betyder mest för mig! Puss till er!

Fett på fjädrarna...

2010-09-20T20:09:00.005+02:00

Dagen idag:
- har jag kramat min son hejdå för en vecka (hur skickar man med kramar så det räcker hela veckan?)
- hade jag äntligen svar på tal
- har jag stått upp för mig själv i ett känsligt ämne
- har jag gosat med en häst i stallet
- har jag försökt stötta någon som betyder mycket för mig
- har jag bestämt mig för en ny approach

Nu är jag trött men ganska nöjd efter dagens bravader ändå. Det blir som det blir. Avgörandet ligger i någon annans händer. Vet inte riktigt om jag håller med om citatet nedan men det ligger något i det beroende på vilken upplevelse det är förståss:

Ju mer man upplever desto mer fett får man på sina fjädrar. Saker rinner lättare av en.

Mitt dolda jag...

2010-09-19T22:15:00.003+02:00

Jag är exhibitionist. Ok, jag erkänner. Att stå på scen och sjunga i en mikrofon och känna att man får med sig publiken. Bara kören i och för sig men å andra sidan... De kan vara kritiska också. Det var himmelriket igår kväll... The Rose och Black Magic Woman, den andre hellre än bra.... Hade knappt hört låten men med lite vin innanför kroppen vågade jag allt! Oj vad roligt det var! Jag ska erkänna en sak till: Jag hade kunnat stå kvar hela kvällen och sjunga... Ha ha... så roligt var det!

Missunnsamhet

2010-09-18T14:27:00.006+02:00

Vad är det som händer med människor i en pressad och stressad situation? Kanske inte så konstigt att det gick att påverka människor så lätt i ex. andra världskriget? När man inte ens kan hjälpa varann att utvecklas och uppmuntra till att prova på nya utmaningar i det dagliga livet... Jag förstår inte missunnsamheten och inskränktheten jag har fått bevittna den här veckan. När det kollektiva ska värnas om så att det förhindrar människan att få uppleva något nytt! När det egna jaget känner sig så hotat att man uppmanar andra att göra saker som inte för något gott med sig. Och varför gör dessa människor det? Vart finns den egna självinsikten då? Att människor är så lättpåverkade att det sunda förnuftet bara flyger iväg. Beteendet hindrar personlig utveckling och sprider ännu mer negativa vibbar... Den nedåtgående spiralen blir bara större och större. Vad säger dessa människor sedan - när det är försent? "Jag förstod inte vad jag gjorde... Jag visste inte vilka konsekvenser det skulle få..."

Hur räddar man någon som inte verkar vilja bli räddad? Jag ror och ror men jag tar in vatten....

Villkorslös kärlek

2010-09-12T21:50:00.005+02:00

Idag har det varit en bra dag! Jag har fått kramar av min son och att känna de där små armarna runt mig betyder allt! Att få vara delaktig i hans liv... jag njuter av varje sekund....

11 september

2010-09-11T23:15:00.003+02:00

Sen kväll och regnet faller mjukt mot mitt fönster. Det är becksvart ute men varmt... Borde gå och lägga mig men har ingen lust... Söndagens program är redan bestämt men vill njuta lite av min egen tid. Tystnad och att bara få vara i lugn och ro har blivit så viktigt för mig. Vardagen snurrar så fort med krav och måsten. Ibland mina egna påtvingade "ska bara". Men nu är det lördagkväll och jag kan tända ljus och njuta av min egen tid....

"Stillhet är nyckeln till livets gåta"

Vad är nytt från senast?

2010-09-08T20:38:00.006+02:00

Två dagars vistelse i Oslo tillsammans med framåtskapande kollegor gav mig andrum och ny energi...
Sonen träffade målstolpen i senaste fotbollsmatchen, var dessutom lagkapten i ena matchen och målvakt i andra...
En annorlunda lösning på jobbet kan leda till en bättre arbetsmiljö. Om det går i lås...
Min batteridrivna gräsklippare är min "salvation"....
Sverige har vunnit två landskamper i rad nu. Och "degerforsaren" hänger i. Jag tycker det är kul!!!!
Det rullar på och jag är med på tåget... fortfarande...

Idag är det en ledig dag....

2010-09-04T12:52:00.003+02:00

Lördag och inget särskilt planerat. Vad väl jag behöver dessa lediga dagar utan dikterad agenda. Pyssla lite hemma, plocka undan efter veckan. Höra tvättmaskinen gå i bakgrunden. Darin spelar på stereon. Sonen väser fram kommandon till sina Star Wars lego och jag kollar läget på Facebook. Det blåser lite ute - bra - daggen försvinner från gräsmattan - snart dags att ta fram min fortfarande nyhetens behag, batteridrivna gräsklippare. Ännu en maskin som underlättar min vardag. Senare en tur till godisbutiken för veckans godispåse... Jag har det ganska bra faktiskt!

Eftertänksamhet

2010-08-29T12:40:00.007+02:00

Ute och plockade kantareller i skogen i fredags. Tyvärr har jag ingen dator så jag kan ju inte ladda upp korten men vi fick en del i alla fall. Grodor var det gott om också. Vad det är tyst i skogen. Tyst och fridfullt! Det är som om man vore alldeles själv i hela världen med bara skogens invånare som sällskap. Fåglarna kvittrade lite på oss men förutom dem och lite älgspillning såg vi inget annat spännande. Det kändes ändå tryggt att inte vara helt ensam för man har ju ögonen i backen så rätt var det är när man tittar upp vet man ju nästan inte vart man är. Då är det skönt att vara två. Vilken terapi det är att knalla runt bland stockar och stenar. Tankarna vandrar fritt och jag inser att livet ju måste bestå av fler saker än jobb.

Av en slump har jag två gånger hamnat mitt i ett finskt program om några människor som går en pilgrimsled i Spanien. Jag får följa med dem när de går från ort till ort. Deras tankar och anledningar till att gå leden. De öppnar sig och ger mig en inblick i deras vardagsliv. Att gå i någon annans fotspår kanske gör en mer ödmjuk och eftertänksam på vad som finns i ens liv. Vad har jag egentligen idag att vara tacksam för? Mycket mer än vad jag uppskattar, säkert. Att höja blicken en smula och se längre än sina egna problem tror jag också kan ge en själv perspektiv på sitt eget liv. Att lyssna till dessa finska vanliga människor som var och en brottades med sina egna demoner men som samtidigt hade gett sig själv gåvan att vandra pilgrimsleden för att komma till någon klarhet får mig att stanna till.... Är det en slump att jag satte på den kanalen just då eller finns det något som styrde mig däråt? Kanske jag också ska ut på en vandring?

Livet är för kort för att låtsas....

Nostalgi...

2010-08-25T18:48:00.004+02:00

Nej, jag har inte försvunnit igen. Eller.... det har jag - men bara tillfälligt! Min dator har gått sönder! Ve och fasa! Släpa hem jobbets dator varje dag? Nä... det är jag för lat för! Till helgen kanske???

Förkylningen biter i men jag är på bättringsvägen. Så nu hostar jag skrällande på mina arbetskamrater istället. Trevligt va?!

En av mina förströrelser förra veckan var barnprogrammen på TV. Ja, sonen var hemma. Rätt som det var dök Trasan och Banane upp! Åh vilken nostalgi! "Ja e Olyckan, krasch och banglyckan" osv.... Oj vad han var snygg en gång i tiden. Ja i alla fall tyckte man det då. Han uppträdde tom på Salarna i Folkets Hus i Degerfors. Då stod man där i kön och fick till och med hans autograf. Icke att förglömma Lasse Åberg och Banane. Hm... hans namn fastnade visst inte i mitt huvud. Men vilket program det var. Så roligt och undervisande på ett naturligt sätt. Programmet håller än... fast sonen var inte lika förtjust. Vad ska jag skylla det på? Äsch, det är nog för att han är 8 år nu!

Ikväll blir det Livvakterna del 2. Följ den spännande upplösningen på Kanal 1 kl. 21.00. Det tänker jag göra... Vad vore svensk tv utan danska?!

Och veckan går...

2010-08-19T15:13:00.002+02:00

Feberfrossa igår kväll men fast beslutsam om att gå till jobbet idag. När jag stod i badrummet och sminkade mig med svetten lackandes på kinderna omprövade jag mitt beslut. Jag tog av mig örhängena och gick och lade mig igen....

I förrgår läste min son en bok alldeles själv. Högläsning för mig. Sommarens läxa av fröken. En stolt mamma somnade gott den kvällen. Han har inte öppnat en bok på hela sommaren ändå satt läsningen som en "smäck". Va kul det var! Säkert tyckte han det själv också fast han skulle spela cool....

Kan inte hjälpas men varje gång jag tittar ut genom vardagsrumsfönstret och ser min ljusgula fasad blir jag så glad. Det blev så fint och jag är så nöjd att det äntligen är färdigt. Vilken skillnad!

Dagen idag!

2010-08-16T22:00:00.007+02:00

Första dagen på jobbet är avklarat! Efterlängtad av mina kollegor som redan jobbat två veckor betade jag av det ena efter det andra. Försöker hålla kvar vid semesterlugnet inuti mig och lyckas ganska bra...

I kväll har jag monterat ihop min nya gräsklippare. Ingen mer handjagare - nu är det batteridriven miljövänlig klippare som gäller. Det ska bli spännande att prova den...

Mitt i alltihop hörde jag mitt namn ropas med uppjagade röster. Ut på altan och där stod grann "tanterna" och tryckte på andra sidan häcken. "Det springer en råtta runt bland trädgårdarna" löd budskapet smått hysteriskt. Snabbt åkte altandörren igen medans min son skrek upphetsat när han tittade ut genom fönstren mot framsidan. Och mycket riktigt - där sprang en förmodad rädd och vilsen råtta. Vi tryckte inomhus en stund men efter ett tag kom grannen och berättade att råttan faktiskt hade tagit en tugga på falukorven och därmed blivit halshuggen av fällan. Jag tog med mig sonen och så gick vi och tittade på den - nu när den var ofarlig kändes den inte alls så stor och farlig som vi hade tyckt en stund tidigare :-)

Sonen har upptäckt ett nytt spel på Nintendo Wii: Lego Batman.... Han varken ser eller hör när han kommer igång. Men jag trängde igenom och vi avslutade kvällen med boken "Vi vill ha disco". Avsnittet där killen dansade tryckare med tjejen i 1B blev plötsligt väldigt intressant. Ett första tecken på vad som komma skall måntro?!

I'm back

2010-08-13T11:09:00.009+02:00

Oj vad sommaren gick fort! Och vad mycket jag har hunnit med! Målning av panelen, byggt altan, varit på små resor här och där. Och främst umgåtts med nära och kära. Byggt relationer, reparerat relationer, nya relationer..... Tänk vad till exempelvis 12 timmar i bil kan ge en nya perspektiv och ge ny självkänsla. Den här sommaren har varit bra mot mig.

Om jag ska välja ut ett minne från sommaren så blir det det här:

En vanlig måndag en vacker grön kväll

2010-05-31T21:47:00.011+02:00

Det är som om jag inte kan skriva om något positivt som händer i mitt liv. Tänker tillbaka på helgen som gick och minns att jag faktiskt skrattade flera gånger. Tillsammans med min son. Oändligt tacksam att han finns här och förgyller min värld. När han är hos mig får jag något annat att fokusera på - han hjälper mig framåt.

En vecka har gått sedan beskedet kom att allt var okay. Hur fort man glömmer när allt gick bra. Livet går vidare. Men visst har jag blivit räddare om det som betyder något. Tankarna kommer ibland att vi inte har all den tid vi tror oss om. Ta tillvara på livet! Helt plötsligt ser jag mig omkring på mina nära och tänker att vi inte blir yngre. Det där grälet eller konflikten som ligger och gror kanske inte har så stor betydelse i långa loppet. Och vad spelar det för roll om all yta inte är perfekt? Idag har vi ju varann i alla fall.

Men jag saknar någon. Att längta och drömma. Känslan är så stark i mig. Önska att få dela alla innersta tankar och känslor. Att bygga upp något vackert och starkt. Dela rädslor och litenheten. Pirret i magen och bubblet inuti. Glädjen som är euforisk och som inte kan döljas. Närheten och tryggheten att inte vara ensam längre. Det saknar jag!

För att i nästa sekund förkasta tankarna och sjunka tillbaka i bekvämligheten och den trygga vardagen. Jag har ju andra planer... Jag har det bra som jag har det. Varför byta det mot en tillvaro i osäkerhet. Varför? För att det är så jävla underbart att vara förälskad!

Tålamod

2010-05-22T18:25:00.005+02:00

Det gick bra. Väntan är över. Det var inget att vara rädd för. Det blev lite av ett antiklimax och tiden stannade för en stund. Tårar av lättnad och glädje steg upp i ögonen... På kvällen firade vi med rosa mousserande vin och några timmars samtal om allt mellan himmel och jord.

Idag pendlar jag mellan ro och rastlöshet. Jag har saker på gång. Saker att fylla min tid med. Saker jag borde göra. Saker att ta tag i. Helst vill jag bara blunda och glömma nuet. Men jag känner hur sårbar och lättpåverkad jag är av allt. Hur hela mitt inre jag är i uppror och ur balans. Vad krävs för att hitta lugnet igen? Det känns som om allt blir så stort. Jag vill inte utsätta mig för fler besvikelser. Jag kryper in i mitt skal igen...

Väntan....

2010-05-18T22:16:00.004+02:00

Inget är som väntans tider! Vem var det som myntade den frasen? Vilket idioti! Skulle vilja använda mig av starkare ord men vad hjälper det? Tiden går inte fortare för det. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge! Jo, det kan man visst få göra. Jag kan förstå sonen som inte alls vill vänta på sin sommarpresent utan vill ha den på en gång. Nu vill vi bara veta! Två dagar kvar...

2010-05-16T22:33:00.001+02:00

Ikväll får den här videon tala för mig:

http://www.youtube.com/watch?v=9lp0IWv8QZY&feature=related

2010-05-11T20:34:00.003+02:00

"Jag är inte där mina skor står utan där mina drömmar är"

Livet går...

2010-05-10T19:10:00.006+02:00

Det hjälper att vara tillsammans. Att vara nära. Att få finnas i närheten. Behöver inte säga någonting. Vi vet ändå. Tryggheten av att ha känt varandra länge finns där. Det är ett privilegium att umgås. Att ta vara på den här stunden. Ovissheten ruvar men vi låtsas inte om den. Om en vecka vet vi. Till dess är vi här och nu. Vardagen hjälper till att glömma ibland. Jag vill bara vara där. Hur det än blir tar jag med mig lärdomen om vad som verkligen är viktigt:

Kärlek till nära och kära - familjen - de verkliga vännerna...

Det är det som betyder något och som är svårast att förlora. Vad är ett jobb, en romans, ett stulet föremål i förhållande till det?

Ängslan

2010-05-08T18:13:00.007+02:00

Så mycket jag skulle vilja säga. Så mycket jag skulle vilja skriva. Om rädslan, om oron. Ångest. Litenheten. Utan kontroll. Att stödja fast hjärtat galopperar. Att önska mer än något annat. Be att detta är något enkelt. Intala sig själv att allt är bra - bara en storm i ett vattenglas.

Lägg din hand i min, så är vi starka tillsammans. Så är vi svaga tillsammans. Så är vi tillsammans.

2010-05-06T22:10:00.002+02:00

"Livet är en brutal lärare men man lär sig "
C j Lewis

Slut och nya vägskäl

2010-05-05T21:30:00.005+02:00

Så nu var vi igång då. Äntligen! Känner mig trött och sliten efter mycket jobb och press sista tiden. Men nöjd. Nöjd att det mesta har klaffat på avdelningen. Nöjd och stolt över mina arbetskamrater som hanterar det nya systemet som en dans. Nöjd med att jobbet är gjort...

Nu börjar nästa fas. Att återgå till de gamla arbetsuppgifterna. Att komma ihåg att vara nöjd ett tag nu. Lugna ner mig själv och inte ta åt mig för mycket igen... Jag behöver inte alltid ha tusen järn i elden. Påminna mig själv att det ÄR skönt att gå hem kl. 16 och framför allt: Jag duger ändå!

Ibland öppnar sig nya utmaningar utan att man egentligen vill. Man ramlar in i dem och ställs inför ett val. Ett vägskäl där jag har liten påverkan på utgången. I alla fall är det en ny situation för mig. Jag kan välja att vara tålmodig och lugn och vänta in. Eller också kan jag ta den andra vägen och förutsätta att utmaningen egentligen inte var en utmaning utan bara en parentes i mitt liv. Hur ska man veta om det är värt mödan att avvakta? Hur undviker man att engagera sig under tiden? Går det att fortsätta sitt liv och ändå vara öppen och mottaglig ifall att? Om jag väljer den vägen provar jag något som jag aldrig har trott på förrut. Är det värt det? Ja, jag tror det men kan man leka med elden utan att bränna sig? Hur nära törs man gå?

En helt vanlig dag i mitt vardagsliv

2010-04-28T22:04:00.005+02:00

Lämna barn lagom till kl. 8 på skolan
Köra lagligt till jobbet - varning för poliskontroller den här veckan
Knacka siffror under tidsbrist på förmiddagen
Statusmöte ang nytt datasystem en timme
Fackligt lunchmöte mumsande på en kebabsallad
Knacka mer siffror under eftermiddagen
Testa nya idéer i nya datasystemet
Fundera och klura
Hämta barn på fritids exakt på tid som avtalat - pust!
Lyssna på Lena och Orup
Göra räkningar
Klura på deklaration och rotavdrag - stön!
Pannkaka med socker - protest från sonen. Inget socker på pannkakorna hädanefter
Kladdkaka med kokostäcke och vaniljvisp
Läsa saga - natta
Prata i telefon - fniss och flams
Uppkopplad mot Facebook
Läsa bloggar
Nu är jag trött - dags att natta sig själv!

Böcker och trädgårdsfix

2010-04-24T17:43:00.006+02:00

Jag läser "Tusen skärvor tillit" och furundras över hur väl Helena Von Zweighbergh fångar undertonerna som finns mellan huvudpersonerna. Det gör det nästan väl jobbigt att läsa boken för man känner igen sig i tankarna och beteendet hos dem.... Igår kväll var jag på Biblioteket och lyssnade på henne när hon presenterade sina böcker. Hon berättade med inlevelse och inspirerande ordval och gjorde mig sugen att läsa mer av henne. Jag som hade bestämt mig för att plöja igenom "Tusen skärvor tillit" för att sedan aldrig mer öppna en bok av henne igen. Men hon fångade mitt intresse genom den bakgrundberättelse hon gav om varje bok. Jag tror hon får en chans till.

Annars är jag fortfarande inne i en deckarfas och slukar den ena efter den andra. Det är härligt när man hittar en författare som man tycker om. Jag förstår inte hur jag ska hinna jobba när det finns så många böcker som drar i mig. Som bara väntar på att bli lästa!

Idag har jag klippt mina äppelträd. Jag gjorde det utan trädgårdsmästare bredvid och jag klarade det! Det var inte svårt alls. Det svåraste var att våga klippa första grenen! Solen värmde skönt så jackan åkte av. Grenarna rispade mina armar och jag klättrade högre och högre. Till slut var det bara att samla in riset och skynda in för den plötsliga skur som kom. Aldrig har väl kaffet smakat så bra!

Vårtecken..........

2010-04-12T20:54:00.005+02:00

Ingen ny spännande middagsgäst ikväll vid fågelbordet. Jo förresten, spännande vet jag inte men ny för i år i alla fall. Ett vårtecken också. Två duvor kom flygande och ville smaka av fågelfröna på marken. Men det fick de inte. Nog för att jag är djurvän men duvor vill jag inte ha i min trädgård. Så jag skrämde iväg dem. De var envisa och kom tillbaka flera gånger men jag var mer uthållig. Till slut gav de upp och hittade mer lättillgänglig middag någon annanstans. Fast vårtecken är de i alla fall. Påminner mig om när jag pendlade sydväst och skogsduvorna spatserade längst vägkanten. När bilen närmade sig flaxade de tungt upp och ibland så sent att jag nästan trodde jag skulle köra på dem. Blundade själv och hoppades att de skulle ha lyft när jag susade förbi.....

En annan sak som blev bestämt idag är veckopeng för sonen. Det ska bli spännande att se hur han axlar det ansvaret. Några saker som ska göras varje dag för att pengarna ska delas ut på söndagar. Fortsättning följer.........

En ny middagsgäst

2010-04-11T15:58:00.004+02:00

Jag har upptäckt ett nytt husdjur vid fågelbordet. En brun liten mus kilade fram idag och käkade av fröna som ligger på marken! Att det inte var första gången den var där har jag i och för sig förstått av spåren i vintras. Men det är första gången jag har sett den. Ljusbrun med bruna pigga ögon och en ful svans satt den där och åt. Skygg och snabb... rätt som det var tog den sin tillflykt till enbuskarna som finns strax bredvid. Eften en liten stund kom den fram igen och tog för sig. Hm.... inte lika roligt som fåglarna men inte en total överraskning heller. Vad göra? Tömma råttfällor är ju inte min starka sida heller.... Skaffa katt????