I'm back...

Wow, här har jag hittat tillbaka till min blogg efter väldig lång frånvaro! Har ju inte skrivit sedan i maj ser jag. Mer än 6 månader senare läser jag vad jag skrev då och blir nästan lite full i skratt för det var ju något på gång men inte kunde jag ana vidden av det.

Något som har känts alldeles för stort att skriva om. Rädd för att det kanske inte skulle vara. Ville inte sätta ord på känslorna av rädsla att något skulle göra så de inte blev sanna om de utalades högt. Ibland tror jag faktiskt fortfarande inte på att det här händer mig! Att jag skulle träffa min själsfrände, ja visst hoppas man, men ändå. Hade inte det tåget gått?

Det stämmer verkligen att när man minst anar det så dyker Han med stort H upp. Till utseendet, inte alls vad jag hade föreställt mig men i själen precis någon som matchar mig. Att kunna vara sig själv, helt och hållet, är också något som man har läst om man ska ta fasta på. Här är allt så enkelt, behöver inte låtsas eller göra mig till. Jag kan vara sur och grinig, barnslig och fjantig, skojjig och allvarlig. Allt bara är precis som det är. En underbar känsla!

Han har ett sätt som charmar även sonen så jag kan slappna av och njuta när de munhuggs och busar med varann. S sade häromdagen: Kommer inte L ikväll? Nä, svarade jag. Va tråkigt, fick jag till svar och det känns så gott inom mig då. L är accepterad och det är skönt att inte behöva oroa sig. Det finns stunder när S får utbrott men det bekommer inte L. Han bara säger: ja ja, men så är det med barn. Det är väldigt skönt att inte stå ensam när det stormar. Tryggt att kunna luta sig mot någon annan vuxen som stöttar i med och motgång. Puberteten närmar sig och det märks!

Vi lever varannan veckas liv vilket oftast fungerar bra. Lite kappsäckskänsla men nu har jag börjat lämna saker hos honom och han gillar det. Blir nog svårare att göra rum för hans grejor hos oss.... För sonen och jag har alldeles för mycket saker! Kanske bra tillfälle att rensa och skänka till Myrorna... Men först ska vi fira jul!