Tråkigt besked...

Så kom då dagen D. 55 personer ska bort. Det är halva styrkan det. Befinner mig nog i någon slags förnekelseprocess. Hur känns det? Ja, inte vet jag. Ofattbart men ändå något som måste göras. Vill vara kvar för att få visa att det visst går att få lönsamhet samtidigt som det kanske blir starten på något nytt... Kanske det här ger mig nya idéer om en ny inriktning.

Nu åker jag bort några dagar. Samlar energi och kraft för att orka tiden ut. Än så länge för stort för att förstå.

Moderskärlek - utan begränsning....

Det ligger turbulenta tider framför mig. Jag känner hur stormen närmar sig. Det är som att befinna sig i utkanten av tornadon och det blåser hårt runt omkring mig. Jag letar andningshål för att orka med.

Jag försöker tolka tecknen men det är svårt. Är det bara tillfälligheter eller ett mönster? Jag visar att jag finns här och vill stötta i jobbiga stunder. Men jag blir undanknuffad och får inte vara med. Ilska möter mig när jag försöker och jag blir nästan stum över orden som kommer. Jag vet att det är förtvivlan bakom och vill vara ett större jag som inte tar åt mig. Desperation äter mig innefrån och jag känner mig otillräcklig.

Någonstans får man styrkan att orka en timme till, en dag till. Under natten hämtar jag ny energi och hopp om en bättre och lättare morgondag. Långa stunder går det bra men sedan bryter ovädret ut utan förvarning. Hur tacklar man det?

Stunder med villkorslös kärlek är oförglömliga och de jag lever för.... Inget är som kärleken till sitt barn!

Det är vitt ute...

Snart är det jul. Ja det är känslan jag får när jag tittar ut genom fönstret och allt är vitt. Med snön som yrde runt knuten igår blev jag sugen på glögg. Jag dricker bara glögg den här tiden och fram till jul. Efter jul känner jag mig färdig med det fast gott är det ju fortfarande. Samma sak med julmust och Janssons.... Konstigt hur man förknippar vissa smaker med vissa saker eller händelser.

Snart börjar julklappsjakten och förberedelsen av julmaten. I år blir det färre julklappar men kanske någon större istället. Fördelen med att vara sams med exet är att man kan köpa något som kan användas på båda ställena. S och jag skrev önskelista till tomten häromdagen. Hans svävar ju iväg med alla möjliga saker som är livsnödvändiga. Min var svårare att få ihop. Det man skulle vilja ha skaffar jag mig själv eller också är det så dyrt att man inte kan be någon köpa det... Den som spar han får eller vad ska man säga? Sonens lista slutade på 14 saker och då är den säkert inte färdigt ännu. Min hamnade på 5 saker.

Nä, då är det roligare med julmaten. Det finns vissa saker som jag vill ha på julbordet. Hemmagjorda köttbullar förståss och paté. Det är gott det. Mammas revbensspjäll och tunnbröd bakade på spisen i stekpannan. Ingen jul utan det! Ibland har vi tjuvstartat med revbensspjällen för de är så goda. Då har hon fått stå och göra flera. Någon gång har vi nästan haft panik för att vi inte har fått tag på revbensspjällen veckan innan jul! Men efter att ha talat om för handlaren att han ju äventyrar julen har han trollat fram några. Puh! Det blir heller ingen jul utan mammas kakor. Hennes kanelkakor och kolakakor måste bakas varje år. Ingen idé för henne att prova nya recept då... de blir motade i grind.

Men tänk om man skulle strunta i den traditionella julen och fara utomlands istället? I turbulenta tider har jag allvarligt haft de tankarna men sedan står ju julen där och pockar på uppmärksamhet i alla fall. Och då faller jag till föga och tar fram adventsstjärnan och köper gran. Såsmåningom sitter jag där på julafton med mina nära och kära och myser i alla fall och då finns det inget annat sätt att fira julen på för mig!

I en stjärnklar natt..

6 november kl. 17.00 Badatunna kväll med tjejerna. Så löd budskapet per telefon för mer än en månad sedan. En kväll att se fram emot - att längta till . Och vilken kväll det blev! Minusgrader, fnittrande kvinnor som huttrande skyndade till tunnan i den mörka tidiga kvällen. Plumsade i det varma vattnet som skvalpade behagligt. Stjärnor överallt, starka och svaga, miljontals över våra huvuden. Jag såg en stjärna falla och jag önskade .... med hårt blundande ögon. Vi roade oss med att hitta lilla och stora Karlavagnen innan några fick nog och gick in. Till slut var vi bara tre kvar. Vattnet och kylan blandades och vi omsveptes med dimmor. Det var nästan trolskt. Att sitta i värmen med två goda vänner och bara vara. Hade kunnat sitta länge till men det var dags att gå in.

Kvällen fortsatte med livliga diskussioner om relationer. Relationen till sina barn, till sina föräldrar, till kärleken. Jag förundrades egentligen inte hur öppna vi kunde vara med varandra. Det kändes naturligt för sällskapet var öppet, tillåtande och med en hjärtlig stämning. En samling kvinnor över 40 med olika erfarenheter, olika inriktningar i livet, kvinnor med långa förhållanden och kvinnor som blivit ofrivilliga singlar i en härlig mix. Det som förundrade mig mer är hur jag kunde känna igen mig i det stadium som två andra singlar befann sig i. Jag har också varit där. Jag har också känt de känslorna som ni bär på. Kanske något jag sade kan ge lite tröst i den ångest som kommer och går. I alla fall en känsla av att inte vara ensam i situationen. Det kommer ljusare tider men också att det finns saker som inte går att förlåta. Och det är ok! Det är ok att känna det man känner.

Kvällen tog slut alltför fort.... Samtalen hade kunnat fortsätta för det fanns så mycket mer att säga.. Vilket ju är bra för jag tror vi kan ta vid där vi slutade vid ett senare tillfälle... I en stjärnklar natt klarnade tankarna....