Vart tog helgen vägen?

Ikväll är jag trött. Det blev inte så mycket vila i helgen. Den gick i ett rasande tempo. Det var fotbollsträning, Toys r'us, panelmätning inför rivning och målning, bygga innebandymål och fixa grillning på lördagkväll. Det var innebandyträning och mera mat, mera innebandy för sonen och rodd för mig. Sedan var det söndagkväll och en dust med sonen om vilken sovtid som skulle gälla. Puh, sedan var den helgen slut. Jag ser fram emot nästa när jag har Valborgsmässosjungningen som ett Måste. Sedan kan jag göra vad jag vill. Fast sjungningen är ju ett kul Måste....

På begäran

Bara så ni förstår varför jag är pirrig inför 16/5. Jag måste ju faktiskt stå och åma mig också :-)

I look at you and my blood boils hot
I feel my temperature rise
I want it all, give me what you want
There's hunger in your eyes
I'm getting closer baby hear me breath, ah ah ah...
You know the way to give me what I need
Just let me love you and you'll never leave

Feel my heat taking you higher
Burn with me, heaven's on fire
Paint the sky, with desire
Angels fly, heaven's on fire

I've got a fever ragin' in my heart
You make me shiver and shake
Baby don't stop, take it to the top
Eat it like a peace of cake
You're coming closer I can hear you breath, ah ah ah
You drive me crazy when you start to tease
You can bring the devil to his knees

Feel my heat taking you higher
Burn with me, heaven's on fire
Paint the sky, with desire
Angels fly, heaven's on fire

Oh, heaven's on fire
Oh, heaven's on fire
Oh

Heaven's on fire

I'm getting closer baby hear me breath, ah ah ah...
You know the way to give me what I need
Just let me love you and you'll never leave

Feel my heat taking you higher
Burn with me, heaven's on fire
Paint the sky, with desire
Angels fly, heaven's on fire

Oh, heaven's on fire
Oh, heaven's on fire

Torsdag idag.... men snart....

Kommer precis från sista körövningen innan Valborg och majbrasor två. Vi sjunger ju med en vikarie som försöker sätta sin prägel på oss. Men det är svårt eftersom vi är 30 stk som alla vet precis hur vi brukar sjunga! Ha ha! Själv går jag runt och försöker gnolandes memorera "Heaven's on fire". Körfesten går av stapeln 16 maj så jag har ju några veckor kvar. Försöker att inte tänka på sekunderna när jag står framför körgänget som gapandes kommer att applådera och nyfiket undra vad som komma skall.

Var ju lite styv i korken i tisdags innan rodd träningen. Oj vad jag tog i! Och övningarna i maskinerna efteråt gick inte alls så lätt som i söndags. Men så har jag träningsvärk i dag också. Gôtt! I morgon bär det iväg igen. Man blir lite fixerad upptäcker jag. Men det är ju så kul och så känner jag mig så duktig efteråt! Fniss!

I morgon fredag! Yes!!!!!

Tillfredsställa....

För en stund sedan kom min lille "bubbe" och hälsade på. Han är hos sina tvillingkompisar som bor i samma kvarter och lekte. Cykeln hägrade och tuggummi. Tänk vad lite som tillfredsställer de små gossarna ibland. I helgen är det tivoli här. Kanske går dit om vädret är ok.

Tänk om man kunde tillfredsställa alla kunder på jobbet på samma enkla sätt! Oj hur lät det där då? Tillfredsställa??? Hm.... Nja.... jag menar att hur mycket man än jobbar så tar det ju aldrig slut på uppgifterna! Ja ja... man ska vara glad för att man har ett jobb men ibland blir det lite kämpigt ändå. Kan man inte få lite positiv feedback någon gång? Snart dags för utvecklingssamtal med en chef som man inte kan få ett Ja/Nej ifrån. Han bara hummar istället. Om man känner mig så vet man att bägaren kan rinna över ibland. Men att få ett utbrott framför honom är som att hälla vatten på en gås! Suck! :-)

I morgon ska vi ha månadsmöte och då ska vi få reda på den nya organisationen. Det har vi väntat på sedan uppsägningarna blev klara. Det är avsatt en timme istället för en halvtimme så det känns som det borde vara något extraordinärt som ska presenteras. Lite läskigt samtidigt som det är spännande! Obotlig optimist som jag är hoppas jag att något bättre väntar runt hörnet.

Snart dags att åka på Rodd igen. Började förra gången att specialträna armarna i maskiner efteråt. Kändes ingenting så jag får nog lägga på lite mer vikt idag. Nu jäklar ska gällevarehänget bort!

By the way: Nu har jag tre barn här inne hos mig. Jag älskar att bo här! På grund av det så får jag träffa min S mer än bara varannan vecka.

Trädgård och uppbrott

Idag har jag plockat lite i trädgården. Kom ihåg vad kul jag tycker det är att göra "fint" och se det jag har planterat komma upp. Just nu blommar krokus och påskliljor där solen har kommit åt. Scillan är på gång och tulpanerna spricker ut när som helst. Det jag mest av allt går och väntar på är baksidans nya rabatt som gjordes förra hösten. Jag fick massor av hjälp av R att anlägga en stenring runt en upphöjd jordhög. Han knackade ner stenar som avgränsar gräsmattan och vi sprang med fullastade skottkärror med små vita stenar som ligger där som prydnad. Senare på hösten planterade mamma och jag vårlökar och de är dessa jag väntar ivrigt på. De är på g nu äntligen!

Idag bytte R och jag tillbaka våra grejor. Jag ville helst inte att han skulle komma idag - ville dra ut på det av någon konstig anledning. Men nu är det gjort. Det är inte lätt att träffas ännu. Båda har en massa känslor som ligger under ytan och pyr... Att lämna tillbaka nyckel och saker gör avslutet så definitivt på något sätt. R blev ledsen och då blev jag också det fast det är värre för honom förståss. Men vi vill ju båda hålla kontakten och det är jag så glad för. Han betyder mycket för mig! Och jag vill ju höra hur han har det. Veta att det går bra för hans söner och att katterna mår bra. Det är inte lätt att klippa bandet!

Jag ska iväg och träna rodd om en stund. Hoppas det får mig på andra tankar. Vad lätt det är att komma ifrån träning och kost när det blir ett längre uppehåll. Åh vad jag har gått och gruvat mig under dagen för att åka iväg. Men när jag väl "talade allvar med mig själv" så känns det helt ok att träna igen. Jag är ju en nybliven träningsnarkoman!!!!

Jag spinner vidare...

på vänskap. Det finns människor som jag har känt i massor med år och så finns det vänner som har dykt upp genom jobb och fritidsintressen. Människor som jag har lärt känna som vuxen då mina livserfarenheter har gjort mig till en delvis annan än den jag var som tonåring. Finns det något härligare egentligen än att lära känna en ny människa? Att mötas genom ett gemensamt intresse kanske. Trevande lära känna varandra genom artighetsfraser till att börja med för att sedan övergå till en djupare dialog då man märker vilket utbyte man har av varann. Att ge ett förtroende som möts med en förståelse och få ett förtroende tillbaka.


Eller genom jobbet. Att börja ny på ett företag eller avdelning. Se sig omkring och känna av stämningen. Vem är vän och vem är fiende? Att märka att man inte passar in måste väl vara det värsta som kan hända när man kommer ny! Det gäller att rida ut stormen och hoppas på att det döljer sig någon vän bakom fasader som sätts upp. Det gjorde det för mig i alla fall på ett jobb jag hade men så öppnades en dörr och jag blev insläppt. Jag kände aldrig att jag hörde hemma på avdelningen men jag fick vänner för livet (förhoppningsvis).


Med ett fåtal vänner kan jag dela allt i mitt liv. Jag känner ett aldrig sinande stöd i ryggen när jag behöver det. Att kunna lyfta luren och fråga: "Får jag komma till dig? Självklart", får jag till svar. Att kunna älta och svamla om samma saker hundra gånger i telefon - vilken terapi nisse hade stått ut med det utan att ta betalt!

Jag är så glad för alla vänner jag har. Vissa närmare både fysiskt och mentalt och vissa har jag mer kontakt med än andra. Men alla berikar mig och fyller mig med ny kunskap och livserfarenhet. Jag känner mig priviligerad att få vara en del av deras liv. Den support och stöttning som jag kan ge ger även mycket till mig själv.

Gullig video:
http://www.youtube.com/watch?v=B7bE5TMZG1M

Vänskap

Fniss och prat blandat med en avvaktande tystnad som någon bryter snabbt. Allt för att den tryckande tystnaden inte ska bli för lång…. Jag är på tjejträff med vänner som jag har känt i mer än 25 år. För ungefär 10 år bestämde vi oss att träffas en gång i månaden hos varandra så att vi skulle hålla kontakten med varandra. Visst har vi förändrats och glidit ifrån varann till viss del. Ibland kan vi reta ihjäl oss på varandra men vi försöker alla att komma på dessa månadsträffar. Så visst är det viktigt för oss.

Där har vi tjejen som är den bästa värdinnan. Hon som aldrig har pratat om sitt förhållande med någon av oss för att plötsligt en dag bryta upp ur ett nästan 20-årigt förhållande. Var skadad i själen och ville bara vara i fred. För att i nästa ögonblick bli överrumplande uppvaktad av en värmlänning som hade fallit pladask för henne. Förra året stod jag och grät i kyrkan på deras bröllop tagen av deras romantiska saga som fortfarande verkar lika stark. Hon ger mig hopp att jag också en dag ska springa ihop med drömprinsen!

Där har vi tjejen som rör sig som en modell. Med en omedveten grace skrider hon fram och har klarat sitt äktenskap genom nöd och lust. 3 fina barn och fortfarande gift med samma finne som fick henne på fall för så länge sedan. På deras bröllop var det ingen som spottade i glaset – inte heller jag. Dansade finska Hompa så det stod härliga till. Genom att betrakta henne lär jag mig att njuta och ta vara på dagen!

Också tjejen som blev bästa vän med min fd klasskamrat. Killen som man kom ihåg som klassens retsticka och som man alltid låg i krig med. Killen som växte till sig och blev snygg och skötsam. Länge sprang de på samma fester och fotbollsmatcher. Vad som hände sedan vet bara de men nu springer de fortfarande på samma fester och fotbollsmatcher med en son i tonåren. Det är nog inga fel att börja som vänner….. Jag har fått mig en tankeställare!

Sedan har vi tjejen som ständigt fick höra: ”När är det eran tur? Vi vill gå på vinterbröllop”. Det satte vi i halsen för ett år sedan när hennes sambo lämnade henne efter över 20 års förhållande. Helt utan förvarning och skapandes en chock som inte har släppt helt ännu. En kille som har blivit personlighetsförändrad till det sämre. Hon jobbar hårt med att hålla sig själv och 3 barn flytande och vi försöker hjälpa henne utan att inkräkta på hennes integritet. Hon har lärt mig att se utanför mig själv när jag gnäller!

Så har vi tjejen som till slut fick en man och barn att älska. Både hans och deras gemensamma son. Ett hus på landet som de tillsammans rustar för den större familjen. Att bli tillfreds med sig själv har gett henne energi att ta tag i andra delar hon inte varit nöjd med. Hon ger mig hopp att jag också ska klara det.

Sedan har vi tjejen vars barn går före allt inklusive henne själv. Hon har en framgångsrik karriär och är en duktig yrkeskvinna. En man och två barn som hon ger allt till och som ger henne den största lyckan. Hon är min stabilitet i en gungig tillvaro!

Och så har vi mig. Den ständiga singeln känns det som i dessa kretsar. Varför kan inte jag hitta rätt? Men så länge bjuder jag mina vänner på goa skratt och episoder i mitt sökande på nätet och ”in real life”. E - den tuffe och starke som inte är rädd för något (ha ha, vad fel de kan ha).

Självfokusering på g

Nu är det jag som måste börja titta in i mig själv ett tag. Men jag mår rätt bra. C sa att det lyste om mig häromkvällen. Kanske det gör det när jag är med människor som jag mår bra av. Och det är ju såna människor jag behöver i mitt liv. Människor där jag kan känna mig trygg och uppskattad för den jag är. Det går ju inte att göra om sig varken till utseendet eller beteende för någon annans skull. Man är den man är. Hur lång tid ska det ta innan jag törs vara det oavsett situation?

Det har varit så lätt att ge akt på en potentiell pojkvän och genom iaktagelse "bli" den han vill ha. Säga, göra saker som förväntas. Jag har varit så lättad av att NÅGON har velat ha mig. Vad jag har velat ha har inte funnits med i mina tankar. Huvudsaken är att han gillar mig! När bekräftelseruset har lagt sig upptäcker jag att han inte alls var den jag trodde. Vilket inte är hans fel eftersom jag har "nöjt mig" med det och inte tittat på min egen "kravspec".

Det är dags att göra upp med mina gamla demoner och bli nöjd med mig själv. Hur gör man det då? Jag har inte riktigt hittat receptet på det ännu men jag jobbar på det.
http://www.youtube.com/watch?v=3kffx3Ydexg&feature=related

Dagen efter

Det blev ingen sovmorgon för mig, sonen ville sova hemma igår så jag fick masa mig upp i morse. Men han klarade sig själv länge ändå. Sedan ringde en kompis och sedan var det "high life" här i några timmar. Vilken skillnad mot förr - bara de får mat och fika så leker de på egen hand nu för tiden.

Påskafton på krogen vilken höjdare! Nja inte här i stan i alla fall. Det var vi och resten av Kga:s 25-åringar. Oj vad gammal jag kände mig! Går nog ut fredagar hädanefter.... Och dåligt med folk.. Musiken var kass till skillnad mot förra fredagen. Men grillkvällen var lyckad. Jättetrevligt hos C:s föräldrar. Förfesterna är klart bäst!

Drack en Capprinia och en Mojito på krogen... Sockerrörsbrännvin är nog inget för mig... gillar gin och lime i kombination bättre. Mojiton däremot var en höjdare! Tur jag visste att sonen sov hemma annars hade jag nog vaknat med huvudvärk i morse :-)

Fick telefon assistans idag men vi lyckades inte lösa problemet trots uppgradering av datorn. Fick i alla fall fart på den gamla datorn så nu kan jag använda den. Skönt! I övrigt känns det som vi har gått in i en annan fas nu. Det går att prata öppet om saker och diskutera orsaker och anledningar och allt känns inte nattsvart för motpartnern längre. Det lättar på mitt dåliga samvete. Även om saknaden finns kvar så finns energi att göra saker och bry sig om livet igen och det är skönt att höra. Man slutar ju inte att bry sig om en person även om känslorna förändras....

Påskaftons funderingar

Idag är det påskafton och solen visar sig från sin vackraste sida. Känner mig lite melankolisk och väldigt trött på förkylningen. Den trotsar jag ikväll när jag ska på Harrys med min gamla barndomsvän som hälsar på från Malmö. Först ska vi grilla hos hennes föräldrar. Det blir kul! Jag gillar dem och dessutom sjunger hennes mor i samma kör som jag så vi har en annan relation också.

Idag sms:a jag till R och frågade om datatips eftersom min bärbara dator helt plötsligt bara stänger ner allt och visar en felmeddelande sida som jag givetvis inte fattar något av. Vem konstruerade datorerna med sina kryptiska meddelanden som bara förstås av en liten klick? Inget svar från R ännu.

S och jag letade fram Melodifestivalskivorna från 2006-2008 och spelade våra favoriter. Då blev jag på bättre humör! Vad mycket trallvänlig musik det finns som går in genom ena örat och ut genom det andra. Perfekt dansmusik! Hoppas jag har tur ikväll också så man kan stuffa runt……

Fick en fråga från en i styrelsen om jag vill överraska på körfesten i juni med Kiss Heaven’s on Fire. Törs jag? Det vore kul samtidigt som jag ju inte brukar sjunga solo och inte är någon soloartist. Jag vill ju inte att någon ska tycka att jag ”showar off”. Det är en sak att sjunga ihop med vänner – en annan att stå inför en hög ”sångexperter” och ta ton! M hjälp mig hur gör du för att våga?
http://www.youtube.com/watch?v=3LTiPQEU_e0

Dagen efter...

I dagsljus om än dagsregn så känns allt lite lättare. Tills sonen kom hem och undrade varför inte R var med och kollade på fotbollsmatchen i söndags. Ja, hm.... ja..... hm... tills slut hade jag väl formulerat klart en mening på vettig nivå fast det nog lät lite krystat. "Vi är inte ihop längre" fick jag fram. "Varför inte det?" "Vi är inte kära i varann längre". "Nähä". "Saknar du honom" frågade jag fast jag inte ville. "Ja, han är så busig" svarade sonen och försjönk åter i Star Wars spelet på Nintendo DS. Diskussionen var därigenom avslutad för hans del.

Jag fortsatte med vardagsbestyren och funderade på hur stor betydelse R har haft för min son egentligen. " Han är så busig" sa sonen. Så har jag inte uppfattat R! Det visar verkligen hur olika man ser på människor när man har olika referensramar. Undrar om det är det enda han kommer att säga om R:s sorti ur våra liv?

Tankar i natten

Är det inte underligt vad konstigt det kan kännas att pratas vid efter över en veckas tystnad? Att under samtalets gång sitta och tänka på om han ska ta upp vårt förhållande eller inte. Till slut inte kunna låta bli själv utan säga vad jag har funderat på de senaste dagarna. Kunde vi ha gjort saker annorlunda? Ja givetvis. Minnen flödar och de roliga stunderna kommer tillbaka. Hans ena son hade blivit ledsen för att det hade tagit slut mellan oss. Kändes både ledsamt att höra och skönt att veta att jag har betytt något för dem också. Jag har haft svårt att se det men hur bedömer man om tonåringar gillar en eller inte?

Det är klart att två år inte passerar förbi utan att sätta spår. Och ikväll känns det lite tungt att veta att det är över… För jag förstår efter samtalet att även han håller på att gå vidare och verkar ha accepterat läget. Jag inser också att jag nog är färdig med ”oss” och det gör mig lite sorgsen.

Vi hade få gemensamma långsiktiga mål – levde mer för stunden och pratade inte framtid. De gånger jag tog upp ämnet slutade det oftast med fler frågor än svar – olösta punkter som ingen av oss vågade ta i.

Just nu vill jag bara ha en tids eftertanke och hitta tillbaka till mig själv. Vem är jag? Vad vill jag med mitt liv? Vad har jag för mål egentligen och hur gör jag för att nå dit?

En melodi i natten med en underbar artist: Norah Jones. Blunda och njut:
http://www.youtube.com/watch?v=Zd93-zpWn1o&feature=related

Pausar lite.....

Sjuk igen. Jag är så trött på att vara sjuk. Har ju precis blivit frisk och kommit igång med träningen igen :-(. För mycket jobb - motståndskraft = 0

Och idag skulle ju jag till stallet med E. Hade det inte varit för febern hade jag åkt ändå men som en klok människa sa: "Det straffar sig efteråt och du får bara dras med det längre". Ok ok, jag lyssnar väl då fast det tar emot att stanna hemma men jag orkar faktiskt inget annat heller om jag ska vara ärlig.

Jag skulle ha tagit det lugnt i helgen men.... När jag äntligen hade en "ledig" helg ville jag ju utnyttja den till roliga saker så: I fredags sjöng jag med kören på en välgörenhetsgala för polio som Rotary hade anordnat i stan. Det gick bra - vi fick jättemycket beröm av publiken. Jag var ju tvungen att göra bort mig förstås. Sista numret "We are the world" skulle sjungas av alla medverkande och verserna av några solister. När första versen var sjungen trodde jag att det skulle bli refräng och tog i för kung och fosterland: We are the World.... Som tur var trodde flera andra det också men jag höll på att sjunka genom jorden. Eftersom jag är kort stod jag ju längst fram också!!!! Sedan gick vi till puben och jag dansade bort förlägenheten :-)

I lördags tog jag in en kompis shettlandsponnier i seneftermiddagssolen. E och sonen var med och tyckte det var kul att få borsta och jaga kaniner ett tag. Jag njöt av att ha dem med och att få rå om min son lite extra.

I söndagsmorse fick jag ställa klockan och sega mig upp, in med alvedon och sedan iväg på fotbollscup. Sonens första. Oj vad kul det var att kolla på det! Alla föräldrar var där och vi hjälptes åt i kiosken så allt flöt väldigt smidigt. S klarade sig bra på plan och vi var stolta föräldrar J och jag. S fick medalj och var också nöjd med dagen. Jag åkte hem och lade mig i soffan och sov.

På kvällen var det bokat konsert i Valsverket, Carmina Burata. Lyssna den här gången och det var bra även om jag önskade jag hade fått vara med i kören. Det var ett fantastiskt stycke som inte var så lättsjunget. Höga stämmor och många tempoväxlingar. Jag snorade mig igenom föreställningen och förstod att jag nog inte skulle gå till jobbet på måndagen.

Så här är jag nu... halvliggande i soffan och zappar mellan kanalerna. Vilket skit det är på tv:n :-)

Kören...

"Det är nu som livet är mitt. Jag har fått en stund här på jorden". Det är öppningsfraserna ur Gabriellas sång som Helen Sjöholm sjunger i filmen Så som i Himmelen. Hela sången handlar om att ta för sig av livet och leva fullt ut. Göra det som man brinner för och att våga! "Jag har aldrig glömt vem jag var. Jag har bara låtit det sova." Ibland griper en sång, en text tag i mig och att få förmedla den i kören är underbart. Det blir en inlevelse och en adrenalinkick som gör att allt annat bleknar bort.

För drygt ett år sedan slutade vår körledare efter att ha varit dirigent för kören i 10 år. Under den här tiden utvecklades vi från att öva oss blodiga i varje stämma till att kunna lyssna in efter att ha hört stämman några få gånger. Vi gick från att titta ner i pärmarna till att kunna alla texter utantill vid konserter. Vi anordnade egna jubileumskonserter och fick uppdrag som vi aldrig skulle ha fått om inte I hade gett oss självförtroende. Vi växte som kör! Nu letar vi efter ljus och lykta efter en ny dirigent men det verkar omöjligt att hitta någon. Vi har hankat oss fram genom vikarier som har guidat oss igenom olika teman, bla gosspel och Valborgmässosånger. Lärorikt förvisso men inte samma sak som I. Jag saknar henne!

Gabriellas Sång
http://www.youtube.com/watch?v=rGAHflzfACo