Tankar i natten

Är det inte underligt vad konstigt det kan kännas att pratas vid efter över en veckas tystnad? Att under samtalets gång sitta och tänka på om han ska ta upp vårt förhållande eller inte. Till slut inte kunna låta bli själv utan säga vad jag har funderat på de senaste dagarna. Kunde vi ha gjort saker annorlunda? Ja givetvis. Minnen flödar och de roliga stunderna kommer tillbaka. Hans ena son hade blivit ledsen för att det hade tagit slut mellan oss. Kändes både ledsamt att höra och skönt att veta att jag har betytt något för dem också. Jag har haft svårt att se det men hur bedömer man om tonåringar gillar en eller inte?

Det är klart att två år inte passerar förbi utan att sätta spår. Och ikväll känns det lite tungt att veta att det är över… För jag förstår efter samtalet att även han håller på att gå vidare och verkar ha accepterat läget. Jag inser också att jag nog är färdig med ”oss” och det gör mig lite sorgsen.

Vi hade få gemensamma långsiktiga mål – levde mer för stunden och pratade inte framtid. De gånger jag tog upp ämnet slutade det oftast med fler frågor än svar – olösta punkter som ingen av oss vågade ta i.

Just nu vill jag bara ha en tids eftertanke och hitta tillbaka till mig själv. Vem är jag? Vad vill jag med mitt liv? Vad har jag för mål egentligen och hur gör jag för att nå dit?

En melodi i natten med en underbar artist: Norah Jones. Blunda och njut:
http://www.youtube.com/watch?v=Zd93-zpWn1o&feature=related