Inspiration kan komma från oväntat håll....

Ikväll gör jag som alla andra när det här klippet kom upp på youtube. Jag kopierar det till min blogg. En fantastisk sångröst gömd i en alldaglig kropp men absolut inte en alldaglig människa:

http://www.youtube.com/watch?v=9lp0IWv8QZY

Hemma bra men borta bättre?

Hemma igen och gästspelar, dvs tvättar kläder och packar om till mindre väska. I morgon bär det av igen. Åker och hälsar på en kompis som gärna vill ha mig på besök och det gör jag så gärna nu när tid finnes. Inget bloggande på en vecka men får återta flitens lampa när jag kommer hem igen!
Kram allihop som brukar läsa och ta hand om er även om solen lyser med sin frånvaro. I alla fall över mig!

Ps. Läste Jan Guillou "En medborgare höjd över varje misstanke" förra veckan. Trodde därmed att jag hade fullföljt sviten om Hamilton. Men icke, det finns en till! Stön! Nu måste jag ju läsa den också. Ja, jag vet... kanske inte så intellektuellt men ganska kul ändå! Nu läser jag nästa som har funnits på mitt bord ett tag: Lisa Marklunds "Livstid". Semestern är bra så jag äntligen kan få komma i kapp med bokhögen!

Ps nr 2: Vad mörkt det är!!!!!! Jag saknar ljuset! Usch och fy! Det är väl inte november redan?

Ps nr 3: Lämnade sonen hos sin far. För honom hägrar husvagnssemester några dagar. Jag känner igen mig själv som liten. Först med den ena och sedan med den andre föräldern. Berest blir han i alla fall. Nu var det pappa som fick alla kramar: "Min pappa, bara min pappa". Förra veckan hette det: "Bara min mamma, bara min mamma". Min lille bubbe, saknar honom redan!

Släktrelationer

En efter en ger de sig iväg. Syskonen, på väg hem till sina vardagsliv igen. Kul att de kom. Roligt att få höra senaste nytt och förhöra mig om mina kusiner och deras familjer. Konstigt, har mer kontakt med mina mostrar och morbröder än med mina kusiner. Inte så knepigt egentligen eftersom det är de som jag träffar regelbundet. Kusinerna är inte här uppe så ofta, i alla fall inte samtidigt som jag. Från att vara födda i Kiruna så är det inte många av dem som bor kvar här uppe längre. Numera är vi spridda från Kiruna till Kungsbacka i söder. Det är stort åldersspann på oss eftersom syskonskaran består av 9 levande syskon och alla förutom en har barn. Jag har funderat på att vi borde ordna en kusinträff. Det vore ju kul att träffas annat än på begravning som det har blivit på senare år. Men vad har vi gemensamt förutom blodsbandet? Ibland håller det mig tillbaka för vad skulle vi prata om när de vanliga fraserna är överstökade? Skulle det ge sig naturligt eller bli lite som när man träffar vilt främmande personer? Väder och vind och sedan titta generat på allt annat än varandra?

Traditioner.....

Nu är det tyst och lugnt i huset. Det har varit en massa aktiviteter här idag. Främst mataktiviteter. Förberedelser för i morgon då vi invaderas av hungriga släktingar, ca 18 vuxna och 4 barn blir vi som ska fira mammas 70-års dag. Hoppas det blir som hon har tänkt sig!

Vi har även hunnit med en annan tradition som lockar fram många gamla minnen. Det är att röka fisk. Det ska vara med enris för då smakar det som godast. Helst ska vi kunna sitta ute på backen samlandes runt röken ätandes med fingrarna. Den vackraste vyn framför ögonen som ju är sjön där det speglar sig så fint. Men idag blåste det så vi trodde allt skulle blåsa iväg. Skam den som ger sig dock. Vi dukade innanför myggttältet mitt på gården där det var lite lä och så satte vi oss där. Det gick hur bra som helst och rätt som det var tittade även solen fram. Då är det härligt här i Mådos!

Kvällen avslutades med bastubad i källaren. Ingen föreslog bastun vid sjön frusna som vi redan var. Ikväll hade ingen lust att slänga sig i sjön som ännu inte har värmts upp. Det blev ändå fel på varmvattnet så det slutade med att vi ändå duschade kallare än vi hade tänkt!

Avståndsfunderingar

I backspegeln lämnar vi Kiruna bakom oss och blickar framåt vägen. Hastighetsskylten visar på 100 km men vägen lämpar sig inte för den hastigheten. Söderut skulle den här vägen ha 70 km som maxhastighet med varningsskyltar för gupp. Här kan man åka mil utan att möta en enda bil. Vägen tycks oändlig med bara skog och myrar som sällskap. Här och där dyker ett hus upp och ibland får man sakta ner för en liten by som man strax passerar. Vem kan bo här? Vad livnär de sig på? Pendlar de till Kiruna varje dag? Vad är 5 mil då att klaga på? Det känns så öde. Måste man vara född och uppvuxen här för att klara av att bo så här?

Rätt som det är finns de bara på vägen, bakom en kurva eller backkrön. En renko med kalv springer framför oss, kalven får panik och galopperar vilt framför bilen. Såsmåningom förstår den att springa ner i diket och vi smyger förbi. Vi passerar flera renar som ligger i sandtagen och vilar. Varför ligger de där har jag alltid undrat? En säger att det är för att det är svalt i sanden, en annan för att det är mindre mygg där. Bäst vore nog att fråga en same. Han är väl den som känner renarna bäst. Men jag känner ingen same så min fråga förblir obesvarad.

Framme vid resmålet

Framme! S satt på nålar hela resan. Ska vi gå snart, kommer planet snart, ska vi gå ombord snart, åker inte planet snart, är vi framme i Kiruna snart, hur långt är det kvar osv... Men vilket tålamod ändå. Det är en dryg resa till Muodoslompolo (uttalas Modoslombolo). 25 mil österut mot Finland. Byn ligger 1,5 mil från finska gränsen. Under 2:a världskriget såg de Finland brinna... Tyskarna brände hus när de flydde mot Norge. Otäckt att bara ha en älv mellan sig och fienden.

Här i byn är det lika underbart vackert som jag kommer ihåg. När jag svängde upp bilen mot huset ryste det i mig. På sätt och vis så välbekant och ändå inte. Här har jag tillbringat många semestrar, både jular men mest somrar förståss. I december blir näsan lätt blå när man sticker ut den utanför dörren. Somrarna kommer jag mest ihåg som fina och faktiskt inte så mycket mygg. Kanske för att huset ligger precis vid en sjö så det blåser ofta lite grann. Perfekt!

Nya ansikten som dyker upp. Kusiner som växer upp och skaffar sambo. Inte längre små som man kan busa med. Nu lär vi oss att umgås på ett annat sätt. Till helgen kommer det fler släktingar. Mors 70-års dag som ska firas familjärt så som hon vill ha det.

Ikväll är det en vacker solnedgång här. Och i år kommer jag att kunna se midnattsolen på riktigt. De har huggit ner skog i rätt riktning. Så medans man tidigare år bara har sett solen försvinna bakom träden för att i nästa sekund komma tillbaka så kan man nu se den försvinna vid horisonten. Det blir konstigt att gå och lägga sig medans det är ljust. Ändå är det ljuset på natten som jag nästan saknar mest när jag kommer hem till Kga igen. Det är en fantastisk upplevelse som jag skulle önska att alla fick vara med om någon gång.

Arlanda here we are.....

Nu myser vi på hotellrummet på Arlanda. Det har varit en händelserik dag, i alla fall för sonen. Förmiddagsfika med tårta för att fira Folke dagen. Något som alla söner i S:s pappas släkt heter med start med farfar. Såsmåningom bar det av mot Stockholm. På en rastplats väntade nästa äventyr. Där stod en mc polis och bötfällde bilister som körde för fort. Tusen frågor följde och jag fick en påminnelse om att inte köra för fort. Farthållaren åkte på resten av vägen........

Väl framme tror jag att vi hittade till rätt parkeringsgarage och också hotellet. Bar upp väskorna och sedan ut i Sky City för att kolla in kvällsvimlet och käka middag. Gissa vad det blev: Mc Donalds förståss. Jag firade semestern med en öl och en Mc Feast. :-)

Det känns helt rätt att åka upp och bo på hotell idag. Ingen stress och tjat. Bara mysa runt i vår egen takt och känna in atmosfären här. S stortrivs med hotellivet och det gör jag med. Det är skönt att vara på plats, kunna checka in bagaget och äta frukost i lugn och ro i morgon.

S har myntat ett nytt uttryck idag: "Bort ljuva bort". Kanske det bor en liten äventyrare i honom.

"Just nu"

Äntligen kan jag ta semester! Nu är häcken klippt, till slut. Jag fick låna grannens häcksax till slut för min var helknäpp. Det får bli lagning på den till nästa år. Häcken ser lika kantig och oregelbunden ut som jag men lägre i alla fall. Ha ha!

S och jag har haft en riktigt bra dag. Gjorde ärenden på stan och fick tag på födelsedagspresent till mor, hittade en annan kul sak som vi postade och hyrde Telia Connect. Så nu kan vi vara on-line i Norrland också. Ska bli spännande att se om det fungerar.

http://www.youtube.com/watch?v=ELz4zAnvJf0&feature=related

Här ska det klippas...

Sovit gott i mitt nyinköpta IKEA dubbelsängstäcke och turkosa påslakan. Somrigt och glatt! Härligt med STORT täcke!

Soligt ute och blåsigt. Perfekt dag för att klippa häcken. Blås på så att det torkar. Gräset måste torka också. Här ska ägnas en dag åt trädgården. Skynda skynda... inget mer regn, måste bli färdig. Häcken ser förfärligt ut med långa spretande testar åt alla håll. Aldrig har jag varit så sen med att sköta om den. Ja ja, jag har ju målat huset i alla fall. Hm... regndropparna glittrar i häcken fortfarande.... Får väl vänta en stund till då.

En skön lördag

Idag åkte sonen till sin pappa över dagen. Jag passade på att göra Marieberg och IKEA. Det var det fler som gjorde så det var stundtals ganska trångt. Det gjorde ingenting. Vi strosade runt i vår takt och njöt av att det äntligen är semester. Det gör ingenting om det tar tid..... Städa hinner man en annan dag!

Det blev en del shoppat och både smörgås och glass innan kosan styrdes till Kga igen. Under dagen fick jag ett sms att sonen ville stanna hos sin far. Helt ok med mig. Jag tar en lugn hemmakväll med en bra film och något gott.

Äntligen semester!
http://www.youtube.com/watch?v=k8HsEbb-9sA&feature=PlayList&p=303D7E874D95967E&index=0&playnext=1

Förväntan

Drömmar och förhoppningar som väcks! Kanske finns det en chans. Jag väntar ivrigt och ser med tillförsikt framåt. Först är det semester som hägrar och allra först står Norrland på schemat.

Nästa vecka bär det iväg. Resan i sig blir ett litet äventyr för sonen och mig. Vi ska bo på hotell på Sky City på Arlanda. Tänk att strosa runt där på kvällen och titta på alla plan som landar och lyfter. Att se alla människor som är på väg någonstans... Att äta något gott, mysa på hotellrummet och såsmåningom krypa ner under hotellakanen och somna till tv:n. Nästa dag bara promenera en liten bit och checka in utan stress, färdigbokade platser på planet, bli mötta i Kiruna. Beundra fjällen på håll och insupa den norrländska atmosfären. Det är grejer det! Jag älskar att resa!

Idag fick min rumskamrat nytt jobb inom koncernen. Kul för han och välförtjänt. Just nu går jag bara och väntar och hoppas att vår nya chef kommer att lösa en del knutar som har byggts upp inuti. Måtte han vara något att hålla i handen när det blåser. Med ångesten som finns, hur gör man för att slappna av och "glömma" jobbet under 4 veckor? Fyller den med så många saker som möjligt eller tvingar sig själv att ligga på soffan och läsa en bok och reflektera?

http://www.youtube.com/watch?v=X0YSeGATbAI&feature=related

Det ljusnar tror jag...

Oslo var kul! Perfekta reskamrater, inget gnäll trots vissa missöden vid starten. Men vi kom igen och fick superväder på lördagen. Hann med National Gallery på söndagen och Hard Rock Café's hamburgare innan tågresan hemåt inleddes. Såg bl Edward Munch's Skriet. Vilken bild det är egentligen, ångest när den är som värst. Men jag har tankat energi och andats in en massa nya intryck och glada minnen.

Sista jobbveckan innan semestern. Skönt! Skulle egentligen bara ha sonen en viss del av veckan men det ser ut att bli hela. Han säger att han vill vara med mig. Vad glad jag blir då!

Skuggor och miljöer från det förflutna dök upp i söndags. Bland annat ett hus som jag har beundrat och avundsjukt kollat på varje gång jag åkt åt det hållet. Reflektioner och funderingar i mitt huvud. Är det här ödet?
http://www.youtube.com/watch?v=hXjJCbA5qc4

Oslo here I come........

I morgon drar jag till Oslo över helgen med några tjejkompisar. Det ska bli så kul!!!!!!!!!! Gå på Karl Johan, dricka öl vid Acke Brygge och spendera massor med pengar på mat och dryck på Mc Donalds. Ha ha... nä där ska vi nog inte äta! Får väl se vad helgen bjuder på.

Men först ska sonen visa sina simkunskaper i badhuset och jag ska bjuda på frukost på jobbet. Min tur... Vi ska förresten få en ny kollega på avdelningen. Hoppas det blir avlastning till hösten. Det känns bra i alla fall.

Ha det'

http://www.youtube.com/watch?v=HR3BPf_HeBw