Jobb(iga saker)

Idag har jag klarat av ett av mina måsten för de närmaste tre veckorna. Puh vad skönt! Bockar mentalt av dem inombords. I morgon ska jag ta itu med nästa. Har två måsten som jag ska fixa denna vecka. Båda lika jobbiga men ack så skönt när det är gjort. Måste dessutom förbereda för nästa veckas måste. Den avlöper också på en måndag. Lika bra det så resten av veckan kan avnjutas i lugnare tempo (kanske). Ja, jag pratar om jobbet. Den som gapar över mycket mister ofta hela stycket! Nä, usch så vill jag inte tänka men ibland skulle man ju behöva hålla tand för tunga och inte ta på sig så mycket på en gång! Jag vill göra ett bra intryck och jag vill lära mig nya saker men just nu känns det som om jag har tagit mig vatten över huvudet!!!

Dags för en kvällsmacka - sedan koppla av en stund framför tvn...

Livet idag - här och nu...

Livet består av jobb, jobb, jobb, lite fritid som jag fyller med spontana resor till Malmö och Stockholm.... och numera också träning: Zumba och kanske också Easyline, styrketräning i grupp. Träningen är en del av mitt nya smalare liv... För att behålla den kropp jag har återerövrat efter 20 år av att se ut som något jag inte vill börjar jag så sakteliga anpassa mig och njuta av allt som en smal person tar för givet och inte tänker på.

Att kunna passera en smal passage utan att stöta i här och där, att kunna prova storlek 40-42 och det faktiskt passar, att ta trappan i två steg utan att bli andfådd, att orka 1,5 h zumba pass och inte ens ha träningsvärk efterår. Helt otroligt vilken grundkondition jag måste ha haft. Att kroppen har byggt upp alla dessa muskler som har burit min tunga kropp! Många mer saker som jag förundras över idag... Att få smälta in i mängden helt enkelt...

Visst finns det saker att tänka på: att äta med jämna mellanrum för annars blir jag skakis, att dricka mycket vatten för att hålla magen i gång, att dricka till maten ska intas i små mängder annars blir jag mätt på vätska och då snart hungrig igen, att äta för mycket ger illamående och en väldigt obehaglig känsla... Men sammanfattningsvis så ångrar jag inte operationen för fem öre. Så många fördelar och ett mycket bättre liv idag!

Jag längtar till sommaren! Värmen! Att få sätta på sig sandalerna igen och kunna dricka kaffe ute på morgonen! Den här vintern kan gärna vara över nu!

Framtiden - vad bär den med sig?

Tomt!

Så föll jag på mitt eget grepp. Att det ska vara så svårt att ändra beteende?! Att glänta på dörren och våga släppa in. Min magkänsla talade till mig men ville jag lyssna? Nej, för mitt gamla "jag" tog överhanden och jag tog den gamla vägen. Jag glömde bort att JAG är värd mer än att "dra över och sedan glömma". Nej, nu talar jag bildligt och inte fysiskt. Men det är så det känns sedan en vecka tillbaka. Det mest bisarra av allt är att jag inte har blivit förd bakom ljuset. Jag visste precis vad jag gav mig in i men jag ville så gärna, ha mer... Jag har längtat och väntat och blev översköld av smicker som förblindade mig. Jag kan inte bli arg på någon annan än mig själv. När jag nu till slut stack ut näsan kunde jag ju ha gjort ett bättre val... Väntat tills jag fick en bra magkänsla istället för att svepas iväg av stunden. Det konstiga är att jag fortfarande är övertygad om att det bor en fin människa där, som behöver tid.

Nu är jag fylld av tomhet, besvikelse och en misslyckad känsla. Den där starka människan som ingen eller inget rådde på försvann när jag sträckte ut handen och visade mig sårbar igen...

Vemod...

Ikväll spelar jag Norah Jones... Hon är så bra och passar min sinnesstämning totalt.

M skrev om längtan och visst finns det många typer av längtan...

"Come away with me.... in the night.... I'm wanna walk with you... on a cloudy day... Come away with me and we'll kiss on a mountain top....Come away with me and I'll never stop loving you..."

Något nytt som jag ska träna mitt nya "jag" på

"Våra fingeravtryck försvinner inte från de liv vi berör"

Någonting nytt har kommit in i mitt liv. Vet inte riktigt vad det är och vart det bär hän. Men roligt är det för det ger min vardag lite mer liv. Känner mig lugn och redo och ganska klar på vad jag vill. Det gäller bara att komma ihåg att vara sig själv! "Jag är jag och det duger bra" försöker jag upprepa för mig själv när mitt gamla jag tränger på och vill säga alla de "rätta" sakerna och absolut inte avslöja något som kan tolka som ofördelaktigt om mig själv... Det är svårt att lära gamla hundar att sitta och oj vad svårt det är att göra om gamla beteende!

Men har man bestämt sig för ett nytt förhållningssätt till omvärlden är det väl dags att prova på något nytt som ännu inte har fått så stor betydelse! (Om ni undrar vad jag håller på med så är det ett peptalk till mig själv). Så kom igen! Säg vad jag vill, gör vad jag vill och lev ärligt!!!

Ikväll är jag bjuden på 50-års party av sonens pappa. Pirrigt, spännande, läskigt, kul och nervöst. Men men... jag rätar på huvudet och gömmer osäkerheten bakom ryggen...

Jag!

En kompis sade till mig igår! Oj vad det strålar om dig. Du är så fin! Du var så fin även innan du gick ner i vikt och jag kan inte förklara det: Men nu, det finns en styrka och glädje och det liksom strålar om dig. Tack! säger jag. Hur återgäldar man den "kärleksförklaringen"? Jag är bara så glad att hon säger det och i det ger mig ännu mer styrka att sträcka på mig! Jag känner mig stark, och glad, och lycklig att leva här och nu! Med mina nya förutsättningar och att äntligen vara i den kropp jag har känt mig i mentalt men inte varit i fysiskt. Att faktiskt få den uppskattning som alla förtjänar men som inte alla får. Jag har till och med klippt av mig håret. Kanske den sista pusselbiten har fallit på plats. Nu har jag nästan den lockiga page som jag har sneglat på andra och suckat avundsjukt. Det är en konstig känsla att bli sedd. Euforiskt - och det stärker mig, varje dag!
Det här är mitt ego inlägg! Jag börjar äntligen gilla mig själv!

Lycka kan också vara ett roligt jobb!

Jag ser att det är över en månad sedan jag skrev senast. Jag lever i en dröm och jag vill inte vakna! Så roligt som jag har nu har jag nog aldrig haft. Och jag pratar om jobbet. Mitt nya roliga och spännande jobb där varje dag är ett äventyr och en utmaning. Jag försöker ta vara på och njuta av allt roligt jag får vara med om. Jag hoppas så att jag får vara kvar men tänker inte så mycket på vad som händer nästa år. Jag lever i nuet för första gången i mitt liv!

Hastigt och lustigt blev det bestämt i måndags att jag skulle flyga upp till norra Finland och besöka en kund vid en gruva. Med långkalsongerna packade, bärbara datorn laddad med min powerpoint presentation som skulle blidka kunden, pass och elektronisk biljett och ett pep-talk från min chef satte jag mig på tåget i ottan i torsdags för vidare transport till Stockholm. Efter diverse flyg och ytterligare biltransport genom norrländska skogar kom vi fram till Finlands skidparadis Levi. På hotellet väntade egen bastu på rummet som jag faktiskt provade samt himmelskt sköna sängar där jag somnade gott. På fredagen laddade jag med gott finskt bröd till frukost och sedan vidare på smala isiga grusvägar tills skogen öppnade sig och en gruva trädde fram ur grådiset. Stadiga tystlåtna finnar välkomnade oss och bjöd på gott kaffe. Den finskklingande engelskan kändes bekant och gjorde mig trygg. Behöver jag säga att mötet avlöpte väldigt bra?! Att besöka gruvan var ett spännande äventyr som förtjänar ett eget kapitel. Kort sagt var det långt ifrån den turistbuss jag åkte med ner i Kiruna gruvan för flera år sedan. Det här var på riktigt med smala krokiga branta backar ner i underjorden med endast bilens lyktor som lyste upp mörkret runt omkring. När vi klev ur bilen på 350 meters djup slog en fuktig luft emot oss och det var skönt att ha en ficklampa i handen. Ingen arbetsmiljö för den som lider av klaustrofobi eller mörkerskräck! Men höjdaren var att få stå i "vår" gruvmaskin när den borrade för fullt. Stolthet!

När jag satt inklämd i mitt säte mellan två storväxta karlar på flyget hem upplevde jag än en gång glädjen att kunna fälla bordet framför mig utan att min mage var i vägen. Jag fick också plats i mitt säte utan att trycka emot armstödet emellan sätena. Lycka! Jag hade också lyckats med mitt uppdrag att lugna kunden och ge dem förnyat förtroende för företaget! Det kändes bra!