Är såret urgröpt nu?

Ord som kommer ut utan mening att såra eller uppröra. Uttalade i ett samtal där förtroenden gavs och togs. Ett samtal som avslutades med mitt inre i kaos. En ofrivillig budbärare som egentligen bara gav visshet till något som länge har funnits inuti mig. Allt det som har legat i träda kom plötsligt upp till ytan igen. Vart tar man vägen med all sorg och smärta som bultar och trycker och som gör att det känns som man ska sprängas inifrån. Varför tar det inte slut? Går det aldrig över? Är jag nere på botten nu så att jag äntligen kan börja läka?