Slarver och modifast meny

Här sitter jag en fredag kväll och det doftar ljuvligt från sonens tacomiddag. Tom gurka har en god doft ikväll! Själv har jag druckit chokladshake och det smakade riktigt bra. Trixet är att ha vattnet och Modifast påsarna i kylen.

Igår och idag slarvade jag med att dricka tillräckligt vatten och jag tror det har straffat sig idag. Jag har varit så hungrig hela dagen och på eftermiddagen reste jag mig lite hastigt och störtade iväg. Rätt som det var såg jag suddigt - allt blev liksom dimmigt. Tror inte det var någon fara för svimning men fick ställa mig och hålla i ett bord. Så onödigt! Kroppens sätt att säga ifrån antar jag. Så nu pimplar jag vatten som andra dricker vin en fredagkväll. Ha ha!

För mitt eget kom ihåg kommer nu matsedeln de senaste veckorna.
5 januari 2011 -- 2 februari 2011
Modifast: vanilj, kaffe, choklad, hallon shake och potatis och purjolökssoppa.
Frukost ca 7.00 el 9.00: Chokladshake
Lunch ca 12.00: Hallon shake och de senaste 2 veckorna potatis och purjolökssoppa istället.
Middag ca 17.30: Kaffe shake
Kvällsmål ca 20-20.30: Vanilj/Choklad shake

Vanilj shaken var inte så god tyckte jag så det blev bara 8 stk sådana, sedan har jag varvat med de andra smakerna istället. I början tyckte jag kaffe smaken var godast men nu har det växlat över till choklad istället. Törs inte räkna på vad det här har kostat men 145 SEK/8 påsar så kan ni roa er med det ett tag. Får trösta mig med att jag numera kan gå och handla utan att köpa godis eller Marabou mjölkchoklad. En seger bara det!

Dessutom ca 2 liter vatten varje dag, fast det inkluderar även kaffe/te. Men vissa dagar kommer jag nog upp i 2 liter på bara vatten. Det har också gått väldigt bra. Fast i början sprang jag ju mycket på hjärtehuset. Det tycker jag inte är så farligt heller längre.

Ligger kvar på -10 kg fortfarande men nu tänker jag inte så mycket på det. Det ska väl kunna ramla bort något kilo till innan tisdag men jag tror att jag får göra operationen i alla fall. Nu har jag ju bevisat att jag kan gå ner om jag ger mig f-n på det!

Min viktkurva pekar neråt...

-10 kg idag, äntligen! Som jag har väntat sista veckan. Där ser man att viktraset verkligen går i etapper.
Jag äter mina shaker 3 ggr om dagen och "lyxar" till det med varm Modifast soppa på lunchen. Inte är det så värst men det går förvånansvärt bra ändå. Jag fryser och har sockar på natten när jag sover men det är det värt! Någonstans där inne fanns en motivation och "jävlar anamma" som jag inte har trott mig själv om.

När jag började 5 januari kommer jag ihåg att jag tänkte: "Klarar jag de här veckorna så har jag verkligen bevisat något för mig själv." Nu är jag snart där, sista veckan kvar nu och jag vet att jag kommer att klara det.Det finns inte något som skulle få mig att lägga ner mig nu. Jag har gjort något som jag aldrig har klarat tidigare. Jag har satt ett viktmål och dit har jag nått! Nu får jag min operation!

Jag är så himla glad för att jag har kommit den här biten på väg!

Tankar som snurrar....

Idag är det halvtid kan man väl säga. Två veckor kvar, lite drygt av Modefast. Fick ångest i morse och tänkte på allt som man inte ska hända när man ligger på operationsbordet. Tänk om, tänk om.... osv.... Men lyckades slå bort tankarna och koncentrera mig på jobbet istället.

På tal om jobb så har jag sökt två jobb idag. Får se vad det leder till men känns skönt att ha tagit tag i situationen och göra något åt den.

Min lille gubbe kom hem idag och fick en ny resårmadrass som välkommen hem present. Den blev han nöjd med. Nu fattas bara resten av möblemanget. I vår hoppas jag kunna göra om hans rum så det blir lite mer "hans". Just nu är det leksaker och böcker överallt och vi skulle verkligen behöva rensa. Men det är lite svårt för sonen att ge bort och lägga undan leksakerna. Nja.... det brukar sluta med att det inte syns någon skillnad efter utrensningen. Sakerna har en förmåga att leta sig kvar i hyllorna och på golvet.

Det märks på min kropp, både viktminskning, 6,5 kg hittills och på tröttheten att jag inte får i mig lika mycket mat längre. På dagarna går det bra men på kvällen är jag så trött. Det blir tidiga kvällar. Så ock i kväll.

Natti natt..........

You raise me up
(här skulle det ha varit ett klipp från youtube men det fungerade inte att klippa in det. M och A, hur får ni in de?

Teknikens mystiska värld

Jag har en ny dator! En egen laptop. Som jag har valt själv. Det är så roligt att skriva på den. Tangenterna bara glider ner vid minsta lilla tryck. Nu ska jag börja föra över bilderna från min gamla dator och så kan jag lägga upp senaste nytt här. Min ursprungliga plan som gick ut på att köpa en extern hårddisk och bara lägga över bilderna i fungerade inte speciellt bra. Det visade sig att jag inte hade tillräckligt med ström (tror jag det var) i den gamla datorn för att få det att fungera. Hårddisken stod bara och tuggade. Så är det när man köper något man inte begriper sig på. Men förhoppningsvis fungerar den med den nya datorn istället. Så det blir till att ta usb-minnet och ladda över bilder i och lägga in här. Eller har någon en annan idé?

Det här med teknik är inte min starka sida och inte mitt intresse heller. För min del ska en dator bara fungera... Hur den gör det är totalt ointressant för mig. När man lever ensam tvingas man in i teknikens värld för det är ingen annan som gör det åt en och det är väl bra egentligen men oftast är det sååååå tråkigt!

Mitt nästa projekt som jag måste engagera mig i snarast är en ny router. Jag får inte min gamla att fungera. Eller rättare sagt så hittar inte datorn rätt router. Hör här; jag tror att jag vet vad den heter men kan inte komma ihåg det utan måste se det skriftligt via skärmen. Hur dumt låter inte det då? Har inte använt den på ett bra tag eftersom nätverkskortet strulade med den gamla datorn så det fick bli nätverkssladd istället och i samband med det så struntade jag i det trådlösa nätverket helt och hållet. Nu när jag vill koppla in routern igen så finns den inte där. För man kan väl ha en nätverkssladd i samtidigt? Sedan hörde jag att routers kan bli utslagna av åsknedslag utan att man märker att det händer. Kanske har det hänt med min... Hur som helst, ska iväg till affären och köpa en ny. Måste bara ta reda på hur man kopplar ihop flera datorer i samma trådlösa nätverk. Suck! Hör ni vad tråkigt det låter! Precis det här som man ska ha en karl till!

Nojja

Idag har jag tagit influensavaccin spruta och kollat blodtryck. Helt plötsligt har jag blivit jätteduktig på att följa rekommendationer och råd. Jag som har tyckt att sånt bara är nonsens... men nu gör jag allt för att vara så bra förberedd som möjligt.

Kanske för jag har en löjlig skräck att inte vakna upp efter operationen. Jag har aldrig blivit sövd eller opererad tidigare så funderar mycket på hur det känns. Är väl min rädsla för att släppa kontrollen till någon annan... För tänk om det skulle hända! Jag skulle aldrig förlåta mig själv om jag inte vaknade igen. Hur dumt låter inte det då? Men att inte finnas för S längre. Min dyrbaraste skatt på hela jorden! Ibland kan jag tycka att jag utsätter mig och honom för en onödig risk men samtidigt.... min livsstil hittills har också utsatt min kropp för stor påfrestning. Och hur länge håller den?

Så jag gör det i alla fall. För min skull, för att sonen ska få en roligare och piggare mamma, för att jag tror på att livet har mer att erbjuda....

Ibland måste man våga språnget - utan att veta vart man landar........ för att man tror på något bättre.....

Dag 5

Idag är det 5:e dagen som jag bara äter Modifast. Modifast är samma sak som Nutrilett fast ett annat märke. Kan ju säga att jag som redan hade provat Cambridge bland annat tycker att Modifast smakar bättre. Kanske är inbillning. Det är ju ingen större idé att klaga, detta ska vara min enda föda i nästan en månad! Jag är förvånad och överraskad att det går så bra som det gör. Visst är jag hungrig emellanåt och så sugen på vanlig mat att det stundtals inte är lätt att låta bli men det skulle aldrig falla mig in att ta en endaste bit. Det kanske inte har betydelse men för min självkänsla är det här en ordentlig test av mig själv.

Det är kanske inte så konstigt att man blir totalt uppslukad av varje liten doft av mat när man öppnar kylskåpet eller öppnar en köttbullepåse från Mamma Scan. Jag har sonen hemma någon dag till och det har verkligen varit en prövning stundtals att fixa mat till honom. Hur gör man när man inte ens kan provsmaka om currysåsen smakar något? Häromdagen var vi i Säfsen och åkte skidor och bla grillade vi korv. Han räckte mig resterande korv och jag höll på att stoppa den i mun. Hur ofta har man inte varit en slasktratt som äter överblivna rester så det inte ska förfaras? Ha ha! Oj, vad jag har blivit medveten om vad mycket som stoppas i munnen utan att man tänker på det!

Igår var det ju godisdag - lördag som det var. Vi åkte till affären och köpte lösgodis till honom och han hällde upp på kvällen. Där kunde jag känna chokladdoften. Droppen kom väl när han bad mig känna hur len en seg råtta var. Hm..... då var det inte långt undan att jag stoppade den i mun! Men jag klarade den prövningen också och snart har jag en vecka framför mig när jag bara tar hand om mig själv och min "matlagning".

Ibland slår det mig att jag ska blanda shaker flera veckor till. 4 ggr om dagen ska jag skaka den där burken och dricka gojjan. Blä! Men jag försöker tvinga bort tankarna och tar en dag i taget. Det positiva är när vågen redan visar minus 4 kg. För er som undrar varför jag bara ska äta Modifast en månad framåt så är det för att levern ska vara så liten som möjligt vid operation. Vid snabb viktnedgång krymper levern snabbt. Den sitter tydligen i vägen när de utför titthålsoperationen. Den andra anledningen är för att man ska bryta sitt negativa matbeteende och minska sockerberoendet. Kan faktiskt säga att matsuget definitivt har tagit över sockerbehovet. Önskar i mina starka stunder att jag borde kunna ändra matintaget istället för operation bara för att jag längtar så efter att få äta! Men jag har ju testat det ett antal gånger och det fungerar inte! Det vet jag också.

Jag läser en del bloggar om andra som har gjort gastric bypass operationer och det förvånar mig faktiskt att så många fortsätter att äta godis och bullar osv. Jag kanske låter som en besserwisser men varför riskera att gå upp igen när man nu har fått operationen som en skänk från ovan och en chans att verkligen lyckas att hålla en normalvikt? I dagsläget känner jag att jag aldrig vill väga så här mycket igen! Jag vill aldrig äventyra att gå upp i vikt igen om jag går ner till min egna satta målvikt. Jag hoppas verkligen att den tanken aldrig överger mig. Samtidigt så blir jag lite orolig att jag kommer att glömmma bort de känslor och tankar jag har nu om/när sötbehovet kommer tillbaka. Jag hoppas bara att önskan jag har om att bli smal kommer att övervinna alla frestelser som jag kommer att ställas inför.

Avslöjandet av min hemlighet

På nyårsafton var jag ute och gick i solskenet och tänkte på vad bra jag mår nu. För första gången på flera år kan jag se in i mig själv och tänka: fan jag mår bra! Det hänger ihop med att jag har återtagit kontrollen över min mathjärna. Finns det ett ord som heter så? Hur som helst så har hjärnan styrt över mig för länge och jag har bestämt mig för att ta tillbaka mitt liv! Nu är det slut med onödigt ätande och godisfrossande. För resten av mitt liv ska bestå av normala portioner och minimalt med choklad och sötsaker. En del av er kanske tycker det låter tråkigt att inte kunna unna sig det där söta på lördagen. Men om man inte kan låta det stanna vid det utan fortsätter hela veckan igenom att "unna" sig, trösta sig, glädja sig osv med mat och godis så skapar man ett beroende som är svårt att bli av med. För er som känner mig vet att jag har provat med allehanda metoder för att gå ner i vikt men det har slutat med att jag har gått upp ännu mer. Jag orkar inte fullfölja! Jag ställer mig på vågen och ser bara ALLA kilona som jag ska gå ner och så tappar jag sugen när jag inser att det kommer att ta åååååår att nå dit jag vill.

Så jag har efter flera års betänketid och drygt ett års väntan äntligen fått en tid för en Gastric bypass operation som kommer att ske i februari. Det är en magsäcksoperation som sker med titthålskirurgi. Jätteläskigt och spännande och ruskigt och roligt på en gång. Nu finns det ingen återvändo. Men jag tror att det är rätt väg att gå! Jag har varit överviktig mer eller mindre i 20 år och det känns som mitt liv rinner ifrån mig. Jag måste göra något nu och nu när beslutet är taget så känns det så skönt! Jag har haft det senaste året på mig som någon slags betänketid och fast jag har svurit många gånger för att tiden gått så sakta så har det nog varit bra. Beslutet har sjunkit in och jag har dividerat med mig själv flera gånger. Dessutom provat Viktväktarna under våren och insett att vägen med dem är alltför lång att gå för mig.

Jag inser givetvis att hela jobbet att gå ner i vikt inte är gjort med en operation men är övertygad att det kommer att ge mig en ordentlig push i rätt riktning. Jag ser fram emot att kunna göra de saker jag har känt mig begränsad i nu. Jag har redan bokat en date med kompisens dotter. Till sommaren ska vi rida islandshäst som hon har tjatat på mig om. Kanske min dröm om att åka till Irland och rida över hedar och stränder äntligen kan bli av. Tänk att få gå och köpa "vanliga" storlekar i affärer och kunna välja kläder efter att de sitter bra snarare än att vara glad om man hittar något i rätt storlek... Jag ska börja jogga igen och kanske jag hinner bli så bra att jag kan springa Tjejmilen i Stockholm i augusti. Jag har många drömmar som jag tänker förverkliga allteftersom för jag har bestämt att 2011 ska bli ett år att minnas för mig.

Nu börjar resten av mitt liv!