Man lär så länge man lever

Äntligen, jag lade ifrån mig målarpenseln och en känsla av välbefinnande spred sig i kroppen. Mitt första delmål är avklarat! Jippie! Brädorna är färdigmålade. Nu är det pappas tur. För mig återstår fortfarande en hel del jobb men jag har en frihet att göra det när JAG har tid. Att måla brädorna låg på mig eftersom någon annan väntade på att få sätta igång.

Man lär sig av sina misstag. Så sant som det är sagt. Jag har aldrig varit med förrut och målat brädor så när första 20 brädorna var klara lade vi dem i en hög på varandra. Aj, aj, aj, så skulle man ju inte göra fick jag erfara när jag skulle flytta lite på dem för att få plats med de resterande grundmålade brädorna. De hade ju klibbat ihop sig. Hm... nu stod jag där med färdigmålade brädor med vita fläckar på sig. Då lärde jag mig att man mellan varje lager brädor ska ha små trästickor. Ja, det var inget annat att göra än att dutta på med lite färg där det saknades eller hade blivit vitt.

Nästa sak jag ska ta itu med är en läckande toalett. Det lärde jag mig dyrt för tre år sedan när slutavräkningen för vattnet kom. Hur kunde den vara så stor jämfört med beräkningen? Jo, en läckande toalett i ett år! Suck! Betala och se glad ut. Men den här gången tänkte jag var med lite fortare. Eftersom jag inte vet vad jag ska byta har jag öppnat toalettlocket och fotat ner där den där lilla klumpen sitter som åker upp och ner när vattnet forsar fram. Ja ni hör ju själva hur jag skulle låta utan foto stående framför något geni på Linds Rör och försöka förklara hur det ser ut i just min toastol. Så jag tar det säkra före det osäkra och tar med kameran. Hoppas han har bra syn för det lär han behöva för att tolka mitt foto rätt......