Tankar efter Cypern....

En nära vän efterlyste en reserapport från Cypern och jag sade: det kommer... det kommer. Så nu sitter jag här och försöker formulera mig på ett riktigt sätt. Det vore enkelt att dra det vanliga med att resan var fantastisk och precis som jag ville ha det. För det var den verkligen! Jag fick sol och bad i massor. God mat och dryck på kvällen. Och massor av avkoppling. Men resan gav så mycket mer som jag vill försöka formulera i ord även om det kanske kommer att låta som en massa flosker.

Om AH hade varit en kille så hade hon varit precis sådan som jag skulle vilja att min pojkvän var. Vi fungerade så bra ihop som om vi var ett par och hade varit ihop i trettio år. Vi tänkte likadant, vi ville samma sak, vi oroade oss för samma sak, vi skrattade åt samma sak, vi anpassade oss till varann utan ens behöva tänka på det. Och för en gång skull kunde jag ta ett steg tillbaka och låta någon annan vara stark när jag blev hysterisk över kackellackorna i vårt hotellrum. Det var fruktansvärt skönt att inte behöva låtsas kunna hantera situationen utan att få vara liten och barnslig och rädd och gråtfärdig och bara få vara mig själv!

Att bara få vara mig själv och bli uppskattad för den jag är! Att faktiskt känna mig älskad! Att någon så osjälviskt gläds med mig och förstår min känsla när jag får plats att fälla ner flygplatsbordet framför mig utan att magen är i vägen. Att se henne bli rörd när hon ser mig passa i hennes gamla klänning. Och det bästa av allt är att hon tyckte att jag var jättefin precis som jag var innan jag gick ner en massa i vikt. Hon ger mig utrymme och då menar jag inte fysiskt. Jag förstår nu efter den här resan hur mycket hon betyder för mig och jag är glad att få finnas i hennes och hennes familjs liv!

Så jag känner mig rik ikväll trots att bankkontot visar något annat. Jag kom hem från Cypern fulltankad av positiv energi och lycklig över att veta att det finns någon därute som älskar mig precis som jag är! Det gör min resa värd hur mycket pengar som helst!