Veckan i resumé

Måndag: VAB, S vaken 1,5 h på natten, ont i såret.

Tisdag: Drog ut en visdomstand - AJ!

Onsdag: Skäll på jobbet - skitdag med andra ord.

Torsdag: Kör - en fristad i en upp-och-nervänd vardag.

Fredag: Härlig fest på kvällen - och jag var mig själv! Skratt skratt skratt!

Lördag: Bakfull och grundmålning av 20 brädor.

Söndag: Målning x 2 av brädor. Oj vad nöjd jag är med färgen!



Nu är jag trött! Kan jag få ledigt i morgon? Kram mina vänner!

Det går mot ljusare tider.........

Så gick den här helgen också - i lugnets tecken. Sonen har piggat på sig förvånansvärt snabbt. Nu har han myror i benen och att hålla honom lugn i tre veckor; det vet bara gudarna hur det ska gå till :-)

Jag har också myror i kroppen och funderar på hur jag ska få brädorna målade med det väder som råder just nu. Hur gör andra människor? Torktid ett dygn utan regn !!! I Sverige!!!! Nja... det kanske får bli garaget i alla fall.... Nu kom min otåliga sida fram igen... Jag har ju inte haft brädorna en vecka än! Men jag har liksom fått en melodi i huvudet och det är inte "Heaven's on Fire". Nä den låter så här: "Jag ska måla hela världen lilla mamma", känns igen va?

Det svänger snabbt...

Ena sekunden jätteglad över mitt lyckade framträdande med körbandet och i nästa sekund bleknade allt bort för en oro över sonens magvärk som inte gav med sig. Det kom och gick och för att göra en lång historia kort så slutade det med operation av navelbråck i tisdagskväll. Då hade han legat inne sedan måndagskväll med magsmärtor för då fick vi nog. Vi hade redan varit inne både lördag och söndag och blivit hemskickade med diverse förklaringar som vi i vår okunskap trodde på. Men i måndagsnatt blev det två röntgen utan resultat innan man konstaterade felet. S har varit jätteduktig och tålig och jag är så stolt över honom. Det var en hel del han fick stå ut med under de här dagarna. Jag är så lättad att han äntligen är på bättringsvägen. Vi åkte hem i onsdagseftermiddag och från att ha gått dubbelvikt så kan han studsa runt rätt så bra nu. Såret gör mest ont på nätterna. Han får inte spela fotboll osv på tre veckor och hur jag ska lyckas hålla honom i stillhet så länge kan man ju undra :-)!

När något händer med ens barn förstår man verkligen hur lite allt annat betyder. Nu när S börjar bli bättre kan jag ta in resten av världen igen och tankarna går till jobbet förståss. Där är väl allt en enda röra nu när jag sprang därifrån i tisdagsmorse. Men vad gör det? Ett jobb är ju bara ett jobb egentligen. Varför låter jag det ha så stor påverkan på mitt liv i vanliga fall? Jag mår ju inte bra av det. Stressar den ena dagen efter den andra... Till vilken nytta och för vem?

Brädor och städning

Idag har jag köpt brädor, grundmålade! Det var inte meningen men vi tog fel. Och då hade jag min far med mig!!!! Han är alltså gammal byggare om det var någon som undrade vad det var för speciellt att han var med. Men vi skyller på att det var skumt där inne. Men... nu slipper jag det jobbet i alla fall utan kan gå direkt på den "riktiga" målningen. Om jag hade gjort min hemläxa förståss! Jag måste knacka på dörren hos en fullkomlig främling och fråga vad de har valt för färg... för det är ju den färgen jag också vill ha. Jag har gått och dragit på det i flera veckor men tog mod till mig i kväll. Då var de inte hemma! Typiskt! Har ju tänkt mig att börja på söndag så det är bara att försöka i morgon igen.

Först ska städdagen klaras av. Två gånger per år samlas alla (nja inte riktigt) grannar och rensar och krattar och målar och spikar och sågar allt som sticker upp på området. Det kan vara ganska trevligt om vi har bra väder vilket det ser ut att bli i morgon. I alla fall om jag tittar på himlen nu. Sedan avslutar vi med att gå till samlingslokalen och käka korv och äta bullar och dricka kaffe. Oj vad gott det smakar då!

På kvällen hägrar körfesten. Pirr, pirr....
Och så avslutar jag med en lånad fredagsfräckis:
http://www.youtube.com/watch?v=kNKFRos27q0&feature=related

Adrenalinkick!

Jag har varit och övat med bandet !Åh, vad roligt det var! Jag hade kunnat sjunga hur länge och mycket som helst. Visst blev det några missar men det var bara att köra på! Vilken adrenalinkick! Jag kan förstå varför folk ställer sig på scen kväll efter kväll. Det är ju så roligt!

På lördagkväll kommer jag ju att vara nervös förståss. Min låt kommer ganska sent i spelschemat så det blir till att hålla sig till ett glas vin och smutta länge på det!

Efter en "skit" dag så var det precis det här jag behövde för att gå ner i varv och få somna med positiva tankar i alla fall. Natti natt....

Punkt.

Förd bakom ljuset? Näe...... ingen går väl in i en relation och är sig själv närmast? Att vara i en relation och känna att något är konstigt men inte kunna sätta fingret på det. Att kämpa för att hitta lösningar med en känsla av att trampa runt i sirap.... Att få ihop två människors liv är ju aldrig enkelt. Referensbilderna och livserfarenheterna så vitt skilda. Känslorna finns där men någonstans i början valde vi två spår. Parallella spår ett tag men som senare gled längre och längre ifrån varandra. Försökte växla tillbaka men det gick inte. Frustration och ångest infann sig...... Varför? Vad var det som inte kändes bra? Varför? Båda försöker på sitt håll att få relationen att fungera. Var det just det som var problemet? Försöka på varsitt håll istället för tillsammans?


Förvirring uppstår när två personer som inte strävar mot samma mål ändå försöker få det gemensamma livet att fungera. Var det någon som var otydlig? Vi ville samma sak men med olika tidsperspektiv........ Eller ville vi inte det? Var det någon som inte var ärlig? Har ni upplevt känslan av att allt inte sägs men när man försöker pressa fram det så slutar det med att man känner sig dum själv... Och inbillningssjuk....


Jag är glad att alla bitar föll på plats till slut... Nu är det slut med ältande..... Det fanns en intuition inom mig som jag borde ha lyssnat på........ Men jag ångrar ingenting. Det har varit en rolig och mysig och innerlig tid med många fina och vackra stunder att se tillbaka på! Stunder som jag bär med mig i hjärtat!

Äntligen helg!

Äntligen fredag! Den här veckan har varit så tung! Men nu är det helg! Inget som står på agendan i helgen vilket känns både skönt och lite tomt. Men på något sätt brukar helgen gå ändå. Och på söndag är det Rodd förståss men det räknas liksom inte längre.

Städning och rensning står liksom lite och pockar på i bakhuvudet men även om det behövs så känns det inte så lockande... Kanske får energi i morgon om vädret klarnar upp.

Allt är grönt ute nu. Vad fort det gick! Gräsmattan behöver verkligen klippas men som tur var så regnar det! haha...

Idag har jag haft en dag när jag har fått jobba på jobbet.. Vilket innebär inte ett möte i sikte. Gôtt!
Till alla tjejer därute som kämpar på: http://www.youtube.com/watch?v=Yd4PeXrGKEs

Ett ögonblick i taget....

Ibland uppstår ögonblick i ens liv som man helst vill frysa och stanna kvar i. Inte behöva ta beslut eller ta konsekvenserna som man vet kommer senare. Jag stod vid ett vägskäl och i en sekund tvekade jag vilken väg jag skulle ta. Sekunden passerar förbi och jag har tagit ett steg i en riktning... Vart leder vägen mig? Det vet jag inte men... jag vill tro att jag valde rätt.

"Du är en fantastisk människa" och "Ta det inte personligt bara". Två kommentarer jag har fått höra igår och idag. Jag önskar jag kunde ta åt mig men det negativa är så mycket lättare att höra och lyssna på. Jag tittar mig i spegeln och önskar jag kunde se det andra ser...

"En stark människa" - javisst på vissa plan. Men bakom döljer sig en person som inte visar svaghet speciellt ofta. För svaghet är ju ett tecken på att man behöver någon och det beroendet gör en sårbar! Så mycket lättare att dölja svaghet genom ilska när man egentligen vill sätta sig ner och gråta. Det tar tid och engagemang att förstå att det ligger annat bakom ett argt ögonkast eller ett oprovocerat utbrott..........

Blickar

Ikväll känner jag mig rätt så nöjd. Var med E till stallet och hon red en häst hon var nöjd med även efteråt. Och då känner jag mig glad också. Sedan masade jag mig iväg till rodd passet och slet frenetiskt 50 min. Då blev jag ännu nöjdare!

Blickar betyder allt... Blickar kan få en att krympa till en liten lort som Skorpan säger... Blickar kan få hela världen att le.... De flesta har väl varit med om blickar som känns som man står naken framför.... Eller blickar som granskar en uppifrån och ner.... Hjärtat slår hårt... Håller man måttet? Vad gör man i de tillfällena?

I lördags fick jag en sådan blick av en främmande person på stan som jag blev presenterad för. Kanske hon gjorde det omedvetet... men obehagligt var det. Självkänslan sjönk neråt skosulorna... Kanske jag inte var riktigt nöjd med mig själv den dagen och blicken gjorde inte känslan bättre.

I söndags råkade jag ut för det igen. Kom ut från träningslokalen i min för tighta t-shirt som korvar sig vackert runt min bilringarmidja och trinda barm där en "skinny" tjej sitter och väntar på hennes tur. Upp och ner gick blicken med en liten snörpning på mun.... Jag krympte ihop ännu mer och flydde uppför trappan... Självkänslan sjönk som en sten under vattenytan...

Vad ska man göra i de här lägena? Ärligt talat hade jag lust att stanna framför henne och utstuderat granska henne. Kanske skulle göra det nästa gång!? Har hon mer rätt att träna där än jag? Borde hon inte istället applådera mig för att jag faktiskt är där och försöker göra något åt min hälsa? Grr... inskränkta människor gör mig arg!
Så.. till alla fördomsfulla människor säger jag bara: http://www.youtube.com/watch?v=Tth-8wA3PdY

Söndagskväll

I tystnaden ljuder en signal. Det finns någon som bryr sig om mig trots allt! Blandade känslor... Vad vill jag? Oroande tankar... Håll ut! Det är söndagkväll.... I morgon nya intryck. Nya problem som ska lösas - som skingrar tankarna.... "Ny dag - Nya beröm" hade jag en chef som sa en gång. Varje morgon när han kom med kaffekoppen pigg och glad. Åh vad jag saknar det!

Jag ska skriva det på tavlan framför skrivbordet så jag ser det varje dag. Det får bli mitt mantra!

Kärleken

Såg Mistrals Dotter på DVD igår och titelspåret förde mig tillbaka till svunna tider. När vi sjöng den här sången i kören grät jag. Den gick rakt in i hjärtat och varje gång jag hör den påminner den mig om en speciell tid i mitt liv. Kommer jag någonsin att hitta det igen? Vill jag det? Att löpa risken att bli sårad igen - är det värt det?

Kärleken
Kärleken skapar en minnesbild,
kärleken gör tid till evighet.
Du och jag
gjorde den drömmen sann
trots att den sen försvann,
så kan jag ännu minnas.
När kärleken var allt vi levde för
och hur vi gav varann ett liv.
Varje dag kändes ditt hjärtas slag
som en del av mig
och jag blev hel hos dig.

Bilder som målats av tårar och skratt
kommer till mig när min dag blir till natt,
tavlor som lyser av värme och ljus
finns i hjärtats gömmor

Kärleken skapar en minnesbild,
kärleken gör tid till evighet.
Du och jag
gjorde den drömmen sann
trots att den sen försvann,
så kan jag ännu minnas.
När kärleken var allt vi levde för
och hur vi gav varann ett liv.
Varje dag kändes ditt hjärtas slag
som en del av mig
och jag blev hel hos dig.

Jag tror jag måste sluta titta på romantiska filmer. Men först... Om man vill höra musiken till texten: http://www.youtube.com/watch?v=Y8_fumP9nRE&feature=related

En skön lördag...

Vi sitter på krogen, en trubadur spelar och vi sjunger med i lättsamma texter. I det ögonblicket lever jag. Det behöver inte vara mer än så. Att umgås med en vän en kväll får mig att bli lätt igen. Vi skrattar åt de tomma borden och ödet att återigen gå ut en folktom kväll. Trubaduren är bra i alla fall. En arbetskamrat slår sig ner och vi pratar bort någon timme i hans sällskap. Så härligt befriande att bara kunna umgås utan baktankar.

Taxichauffören är samma som körde oss till krogen några timmar tidigare. Han hade lika lite att förtälja nu som tidigare men vi skrattar gott åt att träffa på honom igen. Det var kallt ute på natten så det var skönt att kura ihop sig i taxin en stund.

Vaknade med ett ryck! Oj vad klockan så mycket. Studsar upp ur sängen och fram med frukost. Nu är det marknad som gäller. På stan träffar vi på lite fler arbetskamrater och vänner. Det är mysigt att gå och strosa och kolla på folk.... slöprata lite eller bara vara tysta och bara vara. Det är skönt med såna vänner.

Så gick den här dagen också.... Efter en cykeltur till affären som förlängdes med ett besök hos en annan kär vän ska jag vara hemma ikväll. Även om Rock & Blues kvällen på Wickan drar lite.....
Smakprov från gårdagen: http://www.youtube.com/watch?v=b-6y5q38mQ8

Stråkens själ

Tystnad, är det oförskämdhet eller bara obetänksamhet? Hör det inte till god ton att skicka ett svar? Har inte sett, har inte läst... tänkte inte på det?

Vad är kärlek? Generositet? Omtänksamhet? Att sätta den andre framför sig själv? Ett likvärdigt utbyte av varandra? Eller att ge mer än det man förväntar sig få? Om båda lever så är man lycklig då?

Utanför spirar våren. Häcken är full med ljusgröna knoppar och i rabatten blommar röda och gula tulpaner. Vackert! Kärlekens tid, förälskelsens tid. Vem har tid? Allt föds på nytt men inte jag....

Igår, S med sin far och sambo vid majbrasan. Jag glad för att få träffa S även om jag alltid känner mig som tredje hjulet. Såg kärleksblickarna mellan exet och min efterträdare efter att ha råkat "komma på dem". Första gången det händer... så de brukar sköta det snyggt. Jag ger dem kredit för det. Det gjorde ont! Det är dom nu och har varit de senaste 6 åren så "get over it". Jag vill inte ha honom - bara det de har!

Inget är som klassisk musik när man vill känna... Åh vad de kunde på den tiden: Bach och Albinoni Adagio... http://www.youtube.com/watch?v=XMbvcp480Y4&feature=related