Och så landade jag!

Gisses att jag var glad när operationen var över och jag hade överlevt! Ja, det var kanske fjantigt men nervös var jag! Så nu vet jag hur det går till när man blir sövd och ok... Det var kanske inte läskigt så men när de kom med syrgasmasken och tryckte ner över mun och näsa och jag inte fick luft (fick jag ju) då var jag inte kaxig! Innan hade de spänt fast både armar och ben och jag reflekterade inte så värst över det just då. Tyckte det var lite konstigt - jag hade ju inte tänkt gå någonstans. Sedan sövde de mig och tur var väl det för jag var i upplösningstillstånd och ville inte vara med längre. Nästa grej jag kommer ihåg är hur någon ropar mitt namn och jag var tillbaka på jobbet! Jamen hur dumt är inte det då? Att man ska drömma om jobbet mitt i alltihop! Jag försökte resa mig men inte kom jag loss inte. Paniken infann sig såklart innan jag fattade vart jag var. Sedan fick jag sova igen. Skönt! Nästa gång jag vaknade var på Uppvaket och sedan var nästa aktivitet igång. Upp på toa, sa de snälla sköterskorna. Du måste få igång nr 1. Nä, jag vill bara sova!

Men det gick det med till slut och sedan har jag sakta men säkert återvänt till en ny verklighet! För så känns det verkligen! Det är som att lära sig äta och dricka på nytt. I början snurrade tankarna: Hur mycket kan jag dricka i taget? Hur ska jag kunna äta när jag inte är hungrig? Är det här mättnadskänsla eller såren som gör ont? I början var jag övertygad om att den gas som sprutas in för att lyfta buken var det som gjorde ont. Det känns som att ha håll i sidan. Jag har också ibland ett tryck över bröstkorgen och man rapar mycket. Attraktivt va! Men sedan förstod jag att det ju är en kombination med att de har varit inne och flyttat och grejat med tarmar och magsäck och det är därifrån smärtan kommer. Men med ett par alvedon så klarar man sig rätt bra! Jag håller också på att övervinna obehaget att ge mig själv en spruta i magen varje kväll. Yeak! Men hellre det än att få blodproppar! Så in med nålen och spruta på... snart har 10 dagar gått och jag slipper det!

Men idag är det som att se ljuset i tunneln. Idag är första dagen som smärtan i sidan inte är lika påtaglig. Trycket över bröstkorgen känns inte lika jobbig och jag är i fas med vad jag ska äta och dricka. Det känns som det går åt rätt håll och det är så skönt. Det ska nog bli ordning på det här också!
Nu ska jag gå ut på min motionsrunda som idag kanske inte blir lika lång som igår. Tog i lite för mycket igår och kände mig allmänt orkeslös efteråt. Så idag ska jag inte vara lika ambitiös men vara nöjd med att jag helt plötsligt motionerar också.