Det är vitt ute...

Snart är det jul. Ja det är känslan jag får när jag tittar ut genom fönstret och allt är vitt. Med snön som yrde runt knuten igår blev jag sugen på glögg. Jag dricker bara glögg den här tiden och fram till jul. Efter jul känner jag mig färdig med det fast gott är det ju fortfarande. Samma sak med julmust och Janssons.... Konstigt hur man förknippar vissa smaker med vissa saker eller händelser.

Snart börjar julklappsjakten och förberedelsen av julmaten. I år blir det färre julklappar men kanske någon större istället. Fördelen med att vara sams med exet är att man kan köpa något som kan användas på båda ställena. S och jag skrev önskelista till tomten häromdagen. Hans svävar ju iväg med alla möjliga saker som är livsnödvändiga. Min var svårare att få ihop. Det man skulle vilja ha skaffar jag mig själv eller också är det så dyrt att man inte kan be någon köpa det... Den som spar han får eller vad ska man säga? Sonens lista slutade på 14 saker och då är den säkert inte färdigt ännu. Min hamnade på 5 saker.

Nä, då är det roligare med julmaten. Det finns vissa saker som jag vill ha på julbordet. Hemmagjorda köttbullar förståss och paté. Det är gott det. Mammas revbensspjäll och tunnbröd bakade på spisen i stekpannan. Ingen jul utan det! Ibland har vi tjuvstartat med revbensspjällen för de är så goda. Då har hon fått stå och göra flera. Någon gång har vi nästan haft panik för att vi inte har fått tag på revbensspjällen veckan innan jul! Men efter att ha talat om för handlaren att han ju äventyrar julen har han trollat fram några. Puh! Det blir heller ingen jul utan mammas kakor. Hennes kanelkakor och kolakakor måste bakas varje år. Ingen idé för henne att prova nya recept då... de blir motade i grind.

Men tänk om man skulle strunta i den traditionella julen och fara utomlands istället? I turbulenta tider har jag allvarligt haft de tankarna men sedan står ju julen där och pockar på uppmärksamhet i alla fall. Och då faller jag till föga och tar fram adventsstjärnan och köper gran. Såsmåningom sitter jag där på julafton med mina nära och kära och myser i alla fall och då finns det inget annat sätt att fira julen på för mig!

I en stjärnklar natt..

6 november kl. 17.00 Badatunna kväll med tjejerna. Så löd budskapet per telefon för mer än en månad sedan. En kväll att se fram emot - att längta till . Och vilken kväll det blev! Minusgrader, fnittrande kvinnor som huttrande skyndade till tunnan i den mörka tidiga kvällen. Plumsade i det varma vattnet som skvalpade behagligt. Stjärnor överallt, starka och svaga, miljontals över våra huvuden. Jag såg en stjärna falla och jag önskade .... med hårt blundande ögon. Vi roade oss med att hitta lilla och stora Karlavagnen innan några fick nog och gick in. Till slut var vi bara tre kvar. Vattnet och kylan blandades och vi omsveptes med dimmor. Det var nästan trolskt. Att sitta i värmen med två goda vänner och bara vara. Hade kunnat sitta länge till men det var dags att gå in.

Kvällen fortsatte med livliga diskussioner om relationer. Relationen till sina barn, till sina föräldrar, till kärleken. Jag förundrades egentligen inte hur öppna vi kunde vara med varandra. Det kändes naturligt för sällskapet var öppet, tillåtande och med en hjärtlig stämning. En samling kvinnor över 40 med olika erfarenheter, olika inriktningar i livet, kvinnor med långa förhållanden och kvinnor som blivit ofrivilliga singlar i en härlig mix. Det som förundrade mig mer är hur jag kunde känna igen mig i det stadium som två andra singlar befann sig i. Jag har också varit där. Jag har också känt de känslorna som ni bär på. Kanske något jag sade kan ge lite tröst i den ångest som kommer och går. I alla fall en känsla av att inte vara ensam i situationen. Det kommer ljusare tider men också att det finns saker som inte går att förlåta. Och det är ok! Det är ok att känna det man känner.

Kvällen tog slut alltför fort.... Samtalen hade kunnat fortsätta för det fanns så mycket mer att säga.. Vilket ju är bra för jag tror vi kan ta vid där vi slutade vid ett senare tillfälle... I en stjärnklar natt klarnade tankarna....

Vilotid

Det råder ett lugn i trädgården och grannskapet. Det är som att naturen lägger sig till vila nu. Människorna flyttar inomhus igen och inväntar storm, snö och is. I mitt inre råder rastlöshet och frustration. Jag försöker komma på anledningen men hittar ingen botten att stå på. Är det hösttrötthet som sätter in? Vet bara att det är rörigt omkring mig. Famlar efter ljuspunkter och försöker hitta anledningar att fly vardagens oro....

Jag står och stampar och väntar, väntar på något jag har lite påverkan på. Att beslut som ska fattas ligger i någon annans händer. Att inte ha kontroll själv gillar jag inte och det gör mig otålig och frustrerad. Det känns som att livet rinner ifrån mig och jag hinner inte med. Jag vill bara få det gjort så jag kan få gå vidare med mitt liv.

Jag har så oändligt mycket att vara tacksam för i mitt liv och det är jag också. Men det där lilla extra som jag har önskat i så många år känns så oändligt utom räckhåll. Hur lever man livet under tiden?

En helg i sångens tecken

Apertin Herrgård.... jag säger bara Apertin Herrgård. Kolla in: http://www.apertin.com/ Vilket ställe! Jag vill bara tillbaka... Mitt ute "in the middle of nowhere" finns denna underbara plats. En plats där jag har hämtat ny kraft och energi. En helg full av "må bra känsla".

"Oj, oj, oj.... tze, tze, tze... spänn magen och slappna av". Rummet fylls av taktfasta rop och småfnissande kvinnor och män... Vi sjunger på M och på Å om vartannat och får också lära oss en och annan sång. Sångtekniken lärs ut av en entusiastisk och lyhörd sångpedagog vid namn http://www.evahillered.se/. Vår kör som i andra sammanhang upplevs som högljudd och ouppmärksam är engagerad och positiv. Alla hänger med och vill och försöker... Söndagen avslutades med att vi videofilmade och även bandade kören när vi sjöng en av Evas låtar. Förhoppningsvis blev det tillräckligt bra för att göras officiellt. Fortsättning följer....

Känslan dröjer sig kvar...

Hemma igen efter en underbar vecka i Turkiet. Resan överträffade alla mina förväntningar om man bortser från vädret. Ganska mycket moln och halvsoliga dagar men ändå, värme och bad varje dag. Att skratta tillsammans med sonen och njuta att bara få vara tillsammans med min familj. Min lilla familj - de personer som betyder mest för mig i hela världen. Min mamma och min son, tre generationer.

Att få ta dagen som den kommer och umgås, i poolen, på stranden, hoppa i vågorna, skratta med sonen när han börjar älska havet och vågorna. Se hur han alltmer liknar en delfin i vattnet och dyker och kommer upp med stenar som jag samlar i mina händer. Stenar som följt med oss hem och som ska läggas i en vacker skål. Foton som ska sättas in i album som vi kan plocka fram under mörka vinterkvällar och drömma tillbaka till solen och värmen och känslan av semester.

Förundras av överflödet av efterrätter och stå hänförda vid chokladfontänens bord. Sjunga med när artisterna drar igång kavalkader av musikstycken från 60-talet och framåt i den ljumma mörka höst kvällen. Strosa uppför trapporna till vårt vackra rum med modern konst på väggarna. Sitta på balkongen en stund och njuta av kravlösheten.

Jag längtar redan tillbaka!

Från ingenstans....

Den underligaste saken hände mig idag. Helt plötsligt befann jag mig känslomässigt 7 år tillbaka i tiden och J hade precis lämnat mig. Hon frågade: "När går det över?" Och jag svarade: "Det går aldrig över..... Man låter bli att tänka på det - puttar undan tankarna när de tränger sig på. Jag hade precis börjat jobba igen efter mammaledigheten." Hon frågade: "Så det var så tidigt?" Jag sa: "S var bara 10 månader när J lämnade mig" och sedan kände jag hur ögonen svämmade över av tårar. Det bara kom -från ingenstans. Jag var inte ens beredd. I det ögonblicket kändes det som jag har gått omkring och låtsats i 7 år. Allt för att upprätthålla en bra kontakt med sonens pappa för sonens skull. Alla mina egna känslor och tankar som aldrig har kommit fram. Helt plötsligt vällde de över mig. Det var en omvälvande stund som har följt mig resten av dagen...

Att det kom just nu är kanske inte så konstigt. Runt omkring mig har personer blivit lämnade av sina respektive. Kanske har det gjort att jag själv har blivit påmind om hur det var för mig. Jag tror det undermedvetna kanske spelar mig ett spratt. Känslor som jag har burit på kanske måste komma ut? Kanske jag slappnar av i vetskap om att en efterlängtad semester närmar sig. Att slippa det turbulenta som jag lever med i vardagen för ett tag och bara vara i nuet. Vet inte vad jag ska göra med tankarna som snurrar nu??? Kanske puttar tillbaka dem på hyllan där de låg innan idag.... It has worked so far....

Reparerad relation...

Efter en tid av frostig relation har vi börjat närma oss varandra igen. Det syns i ögonen och i kroppsspråket att något har förändrats. Tillbaka till det gamla sättet vi hade att tilltala varandra. Det finns en tolerans och vilja att mötas. Det märks ändå att vi känner av varandras sinnesstämning och humör. Trevande slängs en kommentar eller fråga ut. Kommer mottagaren att nappa och ta upp tråden? Jag märker att jag helt plötsligt blir tillfrågad om råd och synpunkter igen. Jag är inte ute i kylan längre.

Jag har funderat mycket på vad det var som hände? Att stress och press i många fall påverkar människan negativt är ju ingen nyhet men i det här fallet var det som att det låg något mer bakom. Jag inser ju att jag själv också har en del i att det blev en konflikt. Att jag kanske blev för rak och kritiserande istället för att försöka komma med lösningar. Ibland blir trycket att prestera för stort och ens människovärde liksom försvinner på vägen.

Kanske jag aldrig får ett svar på vad det var som hände men jag är väldigt glad och tacksam att vi åter igen pratar med varandra.

Höstrusk och kärlek...

Vilket ruskväder.... som gjort för att sitta inne och se en bra film och pyssla om sig själv... Tända ljus och ta ett glas rött. Nu fattas bara en brasa att stirra in i och tänka filosofiska tankar. Jag gillar hösten. Även en grådisig dag som denna talar liksom trädens färger till mig. Löven skiftar i allt från gult till brunt till rött till orange. Det blåser ute. En kulen dag som idag skulle jag vilja vandra längst med havet och känna vindarna vina runt öronen och känna saltstänk i ansiktet. Stanna till på ett café och mumsa på något gott.

Livet handlar om relationer och inte bara den till en käraste. Familjen, vad vore jag utan den. Min mamma som alltid finns där. Och min pappa som gör så gott han kan och visst finns han också där. Om det verkligen kniper och även fast vi inte alltid förstår varann. Min son, som på något ofattbart sätt bara blir underbarare och underbarare för var dag som går. Vad vore jag utan honom? Han tar ner mig på jorden och ger mig perspektiv på livet varje dag.

Vänner, jag är välsignad med några nära vänner som betyder allt för mig. En person sa till mig en gång för länge sedan: "Jag har hellre ett fåtal vänner än en hög med kompisar." Då förstod jag inte riktigt vad hon egentligen menade men det gör jag idag. I nöden prövas vännen och så är det.... I det ordspråket ligger mer än bara en definition. En relation med en vän är som ett giftemål egentligen: I nöd och lust heter det då. Att dela glädje och sorg med... Kanske tanken med de orden är att den man gifter sig med ska vara bästa vännen? Jag har ett fåtal nära vänner som berikar mitt liv på olika sätt och det är jag glad och tacksam för.

När hösten tränger på och alla kryper in i sina skal är jag glad att ha mina vänner och min familj! Så just idag tänker jag extra på dem som betyder mest för mig! Puss till er!

Fett på fjädrarna...

Dagen idag:
- har jag kramat min son hejdå för en vecka (hur skickar man med kramar så det räcker hela veckan?)
- hade jag äntligen svar på tal
- har jag stått upp för mig själv i ett känsligt ämne
- har jag gosat med en häst i stallet
- har jag försökt stötta någon som betyder mycket för mig
- har jag bestämt mig för en ny approach

Nu är jag trött men ganska nöjd efter dagens bravader ändå. Det blir som det blir. Avgörandet ligger i någon annans händer. Vet inte riktigt om jag håller med om citatet nedan men det ligger något i det beroende på vilken upplevelse det är förståss:

Ju mer man upplever desto mer fett får man på sina fjädrar. Saker rinner lättare av en.

Mitt dolda jag...

Jag är exhibitionist. Ok, jag erkänner. Att stå på scen och sjunga i en mikrofon och känna att man får med sig publiken. Bara kören i och för sig men å andra sidan... De kan vara kritiska också. Det var himmelriket igår kväll... The Rose och Black Magic Woman, den andre hellre än bra.... Hade knappt hört låten men med lite vin innanför kroppen vågade jag allt! Oj vad roligt det var! Jag ska erkänna en sak till: Jag hade kunnat stå kvar hela kvällen och sjunga... Ha ha... så roligt var det!

Missunnsamhet

Vad är det som händer med människor i en pressad och stressad situation? Kanske inte så konstigt att det gick att påverka människor så lätt i ex. andra världskriget? När man inte ens kan hjälpa varann att utvecklas och uppmuntra till att prova på nya utmaningar i det dagliga livet... Jag förstår inte missunnsamheten och inskränktheten jag har fått bevittna den här veckan. När det kollektiva ska värnas om så att det förhindrar människan att få uppleva något nytt! När det egna jaget känner sig så hotat att man uppmanar andra att göra saker som inte för något gott med sig. Och varför gör dessa människor det? Vart finns den egna självinsikten då? Att människor är så lättpåverkade att det sunda förnuftet bara flyger iväg. Beteendet hindrar personlig utveckling och sprider ännu mer negativa vibbar... Den nedåtgående spiralen blir bara större och större. Vad säger dessa människor sedan - när det är försent? "Jag förstod inte vad jag gjorde... Jag visste inte vilka konsekvenser det skulle få..."

Hur räddar man någon som inte verkar vilja bli räddad? Jag ror och ror men jag tar in vatten....

Villkorslös kärlek

Idag har det varit en bra dag! Jag har fått kramar av min son och att känna de där små armarna runt mig betyder allt! Att få vara delaktig i hans liv... jag njuter av varje sekund....

11 september

Sen kväll och regnet faller mjukt mot mitt fönster. Det är becksvart ute men varmt... Borde gå och lägga mig men har ingen lust... Söndagens program är redan bestämt men vill njuta lite av min egen tid. Tystnad och att bara få vara i lugn och ro har blivit så viktigt för mig. Vardagen snurrar så fort med krav och måsten. Ibland mina egna påtvingade "ska bara". Men nu är det lördagkväll och jag kan tända ljus och njuta av min egen tid....

"Stillhet är nyckeln till livets gåta"

Vad är nytt från senast?

• Två dagars vistelse i Oslo tillsammans med framåtskapande kollegor gav mig andrum och ny energi...
  
• Sonen träffade målstolpen i senaste fotbollsmatchen, var dessutom lagkapten i ena matchen och målvakt i andra...
  
• En annorlunda lösning på jobbet kan leda till en bättre arbetsmiljö. Om det går i lås...
  
• Min batteridrivna gräsklippare är min "salvation"....
  
• Sverige har vunnit två landskamper i rad nu. Och "degerforsaren" hänger i. Jag tycker det är kul!!!!
  
• Det rullar på och jag är med på tåget... fortfarande...

Idag är det en ledig dag....

Lördag och inget särskilt planerat. Vad väl jag behöver dessa lediga dagar utan dikterad agenda. Pyssla lite hemma, plocka undan efter veckan. Höra tvättmaskinen gå i bakgrunden. Darin spelar på stereon. Sonen väser fram kommandon till sina Star Wars lego och jag kollar läget på Facebook. Det blåser lite ute - bra - daggen försvinner från gräsmattan - snart dags att ta fram min fortfarande nyhetens behag, batteridrivna gräsklippare. Ännu en maskin som underlättar min vardag. Senare en tur till godisbutiken för veckans godispåse... Jag har det ganska bra faktiskt!

Eftertänksamhet

Ute och plockade kantareller i skogen i fredags. Tyvärr har jag ingen dator så jag kan ju inte ladda upp korten men vi fick en del i alla fall. Grodor var det gott om också. Vad det är tyst i skogen. Tyst och fridfullt! Det är som om man vore alldeles själv i hela världen med bara skogens invånare som sällskap. Fåglarna kvittrade lite på oss men förutom dem och lite älgspillning såg vi inget annat spännande. Det kändes ändå tryggt att inte vara helt ensam för man har ju ögonen i backen så rätt var det är när man tittar upp vet man ju nästan inte vart man är. Då är det skönt att vara två. Vilken terapi det är att knalla runt bland stockar och stenar. Tankarna vandrar fritt och jag inser att livet ju måste bestå av fler saker än jobb.

Av en slump har jag två gånger hamnat mitt i ett finskt program om några människor som går en pilgrimsled i Spanien. Jag får följa med dem när de går från ort till ort. Deras tankar och anledningar till att gå leden. De öppnar sig och ger mig en inblick i deras vardagsliv. Att gå i någon annans fotspår kanske gör en mer ödmjuk och eftertänksam på vad som finns i ens liv. Vad har jag egentligen idag att vara tacksam för? Mycket mer än vad jag uppskattar, säkert. Att höja blicken en smula och se längre än sina egna problem tror jag också kan ge en själv perspektiv på sitt eget liv. Att lyssna till dessa finska vanliga människor som var och en brottades med sina egna demoner men som samtidigt hade gett sig själv gåvan att vandra pilgrimsleden för att komma till någon klarhet får mig att stanna till.... Är det en slump att jag satte på den kanalen just då eller finns det något som styrde mig däråt? Kanske jag också ska ut på en vandring?

Livet är för kort för att låtsas....

Nostalgi...

Nej, jag har inte försvunnit igen. Eller.... det har jag - men bara tillfälligt! Min dator har gått sönder! Ve och fasa! Släpa hem jobbets dator varje dag? Nä... det är jag för lat för! Till helgen kanske???

Förkylningen biter i men jag är på bättringsvägen. Så nu hostar jag skrällande på mina arbetskamrater istället. Trevligt va?!

En av mina förströrelser förra veckan var barnprogrammen på TV. Ja, sonen var hemma. Rätt som det var dök Trasan och Banane upp! Åh vilken nostalgi! "Ja e Olyckan, krasch och banglyckan" osv.... Oj vad han var snygg en gång i tiden. Ja i alla fall tyckte man det då. Han uppträdde tom på Salarna i Folkets Hus i Degerfors. Då stod man där i kön och fick till och med hans autograf. Icke att förglömma Lasse Åberg och Banane. Hm... hans namn fastnade visst inte i mitt huvud. Men vilket program det var. Så roligt och undervisande på ett naturligt sätt. Programmet håller än... fast sonen var inte lika förtjust. Vad ska jag skylla det på? Äsch, det är nog för att han är 8 år nu!

Ikväll blir det Livvakterna del 2. Följ den spännande upplösningen på Kanal 1 kl. 21.00. Det tänker jag göra... Vad vore svensk tv utan danska?!

Och veckan går...

Feberfrossa igår kväll men fast beslutsam om att gå till jobbet idag. När jag stod i badrummet och sminkade mig med svetten lackandes på kinderna omprövade jag mitt beslut. Jag tog av mig örhängena och gick och lade mig igen....

I förrgår läste min son en bok alldeles själv. Högläsning för mig. Sommarens läxa av fröken. En stolt mamma somnade gott den kvällen. Han har inte öppnat en bok på hela sommaren ändå satt läsningen som en "smäck". Va kul det var! Säkert tyckte han det själv också fast han skulle spela cool....

Kan inte hjälpas men varje gång jag tittar ut genom vardagsrumsfönstret och ser min ljusgula fasad blir jag så glad. Det blev så fint och jag är så nöjd att det äntligen är färdigt. Vilken skillnad!

Dagen idag!

Första dagen på jobbet är avklarat! Efterlängtad av mina kollegor som redan jobbat två veckor betade jag av det ena efter det andra. Försöker hålla kvar vid semesterlugnet inuti mig och lyckas ganska bra...

I kväll har jag monterat ihop min nya gräsklippare. Ingen mer handjagare - nu är det batteridriven miljövänlig klippare som gäller. Det ska bli spännande att prova den...

Mitt i alltihop hörde jag mitt namn ropas med uppjagade röster. Ut på altan och där stod grann "tanterna" och tryckte på andra sidan häcken. "Det springer en råtta runt bland trädgårdarna" löd budskapet smått hysteriskt. Snabbt åkte altandörren igen medans min son skrek upphetsat när han tittade ut genom fönstren mot framsidan. Och mycket riktigt - där sprang en förmodad rädd och vilsen råtta. Vi tryckte inomhus en stund men efter ett tag kom grannen och berättade att råttan faktiskt hade tagit en tugga på falukorven och därmed blivit halshuggen av fällan. Jag tog med mig sonen och så gick vi och tittade på den - nu när den var ofarlig kändes den inte alls så stor och farlig som vi hade tyckt en stund tidigare :-)

Sonen har upptäckt ett nytt spel på Nintendo Wii: Lego Batman.... Han varken ser eller hör när han kommer igång. Men jag trängde igenom och vi avslutade kvällen med boken "Vi vill ha disco". Avsnittet där killen dansade tryckare med tjejen i 1B blev plötsligt väldigt intressant. Ett första tecken på vad som komma skall måntro?!

I'm back

Oj vad sommaren gick fort! Och vad mycket jag har hunnit med! Målning av panelen, byggt altan, varit på små resor här och där. Och främst umgåtts med nära och kära. Byggt relationer, reparerat relationer, nya relationer..... Tänk vad till exempelvis 12 timmar i bil kan ge en nya perspektiv och ge ny självkänsla. Den här sommaren har varit bra mot mig.

Om jag ska välja ut ett minne från sommaren så blir det det här: