Det tar ett tag att smälta allt...

Full av nya intryck och förväntansfull för vad som komma skall. Igår och idag har jag haft mina två första dagar på min nya arbetsplats. Öronen på skaft och hjärnan har gått för högtryck. Viljan att ta in så mycket som möjligt övervinner tröttheten som smyger sig på under eftermiddagen. Trots att vi befinner oss i ett kontorslandskap med ca 16 personer så märks inte det. Skärmväggar och att alla anpassar rösten i telefon gör att arbetsmiljön är helt ok. Det är stundtals så tyst och lugnt att jag nästan somnar till. Jag är ju van att det är 100 saker på gång samtidigt. Att telefonen ringer hektiskt och att det alltid är något annat att ta tag i. En ny situation att arbeta framåtriktat och mer i projektform. Visst finns det rutinarbeten men övervägande känns det som ett lugnare arbete. Inte heller lika stora krav på att prestera på kort sikt men kanske resultatinriktat på längre horisont.

Nu blir det mitt gamla jobb i tre dagar och sedan får jag två dagar till på mitt nya ställe. Så håller jag på i fyra veckor innan jag äntligen får stämpla in på heltid.

Trött blir man så nu väntar sängen. Natti natt!

Vilken lyckad helg!

Hemma efter en härligt avkopplande helg i Grebbestad i goda vänners lag. Ätit skaldjur och drickit mig nästan trött på rosé vin. Vem sade att man inte kunde dricka alkohol efter min operation? Inte samma mängd förståss men visst går det. Och gott är det också! Blåsigt värre på västkusten men sol i alla fall. Inte var det så mycket som var öppet av turistbutikerna och pubarna men vi hittade att roa oss med i alla fall... Första kvällen hamnade vi på firmafest på hotellet och kommer nog att befinna oss på fotografier där vi förmodligen blir utpekade och folk förvånat utbrister i: Vilka är de där???
Andra kvällen satt vi i godan ro i hotellbaren och lyssnade på en super bra trubadur när ett stort bröllopssällskap svämmade in. Vi tjoade och dansade när trubaduren spelade lite kända melodier. Vi bevittnade bröllopsdansen där tårarna steg upp i mina ögon. Jag skrattade och grät samtidigt och allt blev väldigt känslosamt för mig en stund. Så den kvällen hamnade vi på bröllopsbilder.
Tredje kvällen var det dansbandstema på hotellet och åter fullt med folk. Denna gång mycket norrmän. Det bar sig inte bättre än att vi kom i samtal med trevlige gutter. Det dansades, tom vals, utan godkänt resultat men ändock och bjöds på drinkar så det stod härliga till. Jag höll mig dock till vatten efter kl. 22 eftersom jag hade erbjudit mig att köra hemåt nästa dag.
Dagen efter var det bara att packa bilen i hällregnet som svepte över oss och säga adjö till den lilla men funktionsdugliga stugan och bege oss hemåt. Lite vemodigt att helgen var över men återigen var vi fulla av nya minnen och många skratt.

Separationsångest

Brr.. rått och kallt ute ikväll. Kom hem för en stund sedan efter en aktivitetskväll på sonens skola. Så samlas vi igen, vi trogna föräldrar som vill dela den här stunden med våra barn. Är glad att jag har en fungerande kontakt med sonens pappa till skillnad mot vissa andra föräldrar i klassen. Ändå så tråkig situation att därefter skiljas från sonen för veckan. Nu ska han vara hos sin pappa resten av veckan.

Han har blivit så stor den här veckan. Förra veckan började vi träna att han fick gå till och från skolan ensam. Han tar sällskap med en klasskompis så det känns tryggare. Min nya arbetssituation drev på den här förändringen lite snabbare än vad som ursprungligen var tänkt. Men det har fungerat så bra. Förra veckan hade jag lite draghjälp av att det var nytt och kul och spännande att få ha nyckel. Låsa och låsa upp dörren själv och fixa mellanmål. Visserligen blev förra veckans mellanmål inte riktigt vad jag hade tänkt så den här veckan fick det bli lite mer ordning. Men efter lite klagomål så gick det också bra. Jag är så stolt över honom!

Så desto tommare känns det hemma ikväll när det är tyst omkring mig. Det får bli en tidig kväll...

Lite peptalk en söndagkväll!

Slutet på en sak är egentligen början på nästa...

Var inte rädd för motgångar - du kommer att bli förvånad över vad du kan åstadkomma...

Konsten att vara en god ledare är att lyssna på andras åsikter men bestämma själv...

Med lite distans klarnar allting...

Inled mig icke i frestelse (jag hittar så bra själv)...

Sann visdom är att leva i nuet, planera för framtiden och dra nytta av det förflutna...

Lyssna på tystnaden...

Ut i skogen!

Ett gammalt fint bokträd i Skåne får hjälpa till att symbolisera stillheten inom mig ikväll.

Mina vader värker lite grann och jag känner mig lite mör och stel i kroppen. Ändå känner jag mig så nöjd med mig själv. Jag tog mig i kragen och tänkte gå ett varv i barkbanan medans S tränade fotboll. Jag följde efter en tjej som hade börjat gå banan runt. Helt plötsligt fick jag se henne jogga iväg! Jag följde en impuls och började sakta jogga efter. Jag tänkte " jag springer några meter och ser hur det känns och när jag börjar flåsa för mycket får jag väl ge mig". Till min förvåning kunde jag springa mycket längre än jag hade tänkt mig. Jag kände mig inspirerad och efter några meters promenerande sprang jag iväg igen. Så där höll jag på varvet runt! Jag svävade i ett lyckorus under resans gång! Jag springer! Något som jag har velat gjort i flera år men inte vågat pga vikten. Nu kändes det ok och så gick det mycket lättare än jag kunde tro. Jogging är min grej - varför tvinga sig på promenenader när springa är så mycket roligare?!

På torsdag tränar S igen. Dags för en ny runda igen!

En konstnärs trädgård på Österlen.

I morgon är en annan dag...

Ikväll känner jag mig lite låg vilket är rena dumheten egentligen! Jag har haft en toppendag med en underbar vän. Vi har strosat på stan. Jag köpte två par sandaler som jag blev jättenöjd med. Vi tillbringade eftermiddagen i hennes trädgård och hon bjöd på ett glas rosé. Hon bjöd mig kvar till en grillkväll där en annan ensamstående mamma med tre barn anslöt sig till oss. Vi hade jättetrevligt och det blev några fler glas rosé innan jag tog cykeln och for hemåt i den mörka lite småkalla kvällen.

Nä, jag är nog bara lite avundsjuk just ikväll. Avundsjuk på att singelmamman har haft turen att träffa vad som verkar vara mannen i hennes liv. Avundsjuk men inte missunnsam. Nä, hon förtjänar lycka och glädje efter att också ha gått igenom en jobbig skilsmässa. Avundsjuk för att jag själv börjar längta och önska att mannen i mitt liv ska dyka upp. Avundsjuk för att jag inte längre vill vara ensam.

Man saknar inte kon förrän båset är tomt brukar man säga... Kvällen väckte också gamla fina minnen till liv. Minnen jag inte tillåter mig att tänka på så ofta. Minnen som får mig att fundera om hur saker skulle ha kunnat vara. Känslorna som kommer över mig när helst den personen dyker upp i mitt huvud. Ibland funderar jag på om ödet kommer att föra våra vägar samman igen? Någonting håller mig kvar. Eller spelar tankarna mig ett spratt för att ingen annan finns där som upptar mitt verkliga liv?

I morgon är en annan dag....

Det skulle bli 7 men blev 8 istället...

• Född i Kiruna men flyttade till Enköping när jag var 3 månader. Skrek hela natten på tåget till allas förtvivlan. Sedan hade jag skrikit klart.
  



• Är en obotlig romantiker. Tror fortfarande att prinsen på den vita hästen ska komma ridande och att vi ska leva lyckliga i alla år.
  



• Ser helst romantiska komedier hemma i soffan - ensam och ostörd.




• Samlar på recept och har en förkärlek för kokböcker men tillagar sällan något från dem. Jag fixar till något ur eget huvud istället.
  



• Jag drömde i tonåren att bli polis men var både för kort och hade för dålig syn.
  



• Jag är en riktig schlagernörd. Speciellt Linda Bentzing för texterna och tempot i låtarna.
  



• Jag är egentligen ganska långsint men har stort tålamod och lång stubin.
  



• Jag är en person som inte gillar när det är för mycket rutiner och förutsägbarhet. Då söker jag nya äventyr!
  

Ja det var lite om mig som ni kanske inte visste. Det var kul att reflektera lite och skriva ned tankarna!

Sammanfattning sista halvåret i bilder

Nu har jag äntligen lagt över mina bilder från kameran till datorn så här kommer en sammanfattning av de senaste månaderna:

Eva Hillered, duktig sångpedagog in action under vår körhelg i Värmland


Surströmmingspremiär! Lika gott som vanligt!


Och så blev det Halloween....


Det här roliga skyltfönstrets text hittade jag i Malmö i november


I Säfsen backen en disig aprildag...


Blåsippan uti backen den står...


I bokskogen vid Torup i Skåne med en tröja som sitter betydligt bättre än den gjorde på julafton...