Ett gammalt fint bokträd i Skåne får hjälpa till att symbolisera stillheten inom mig ikväll. Mina vader värker lite grann och jag känner mig lite mör och stel i kroppen. Ändå känner jag mig så nöjd med mig själv. Jag tog mig i kragen och tänkte gå ett varv i barkbanan medans S tränade fotboll. Jag följde efter en tjej som hade börjat gå banan runt. Helt plötsligt fick jag se henne jogga iväg! Jag följde en impuls och började sakta jogga efter. Jag tänkte " jag springer några meter och ser hur det känns och när jag börjar flåsa för mycket får jag väl ge mig". Till min förvåning kunde jag springa mycket längre än jag hade tänkt mig. Jag kände mig inspirerad och efter några meters promenerande sprang jag iväg igen. Så där höll jag på varvet runt! Jag svävade i ett lyckorus under resans gång! Jag springer! Något som jag har velat gjort i flera år men inte vågat pga vikten. Nu kändes det ok och så gick det mycket lättare än jag kunde tro. Jogging är min grej - varför tvinga sig på promenenader när springa är så mycket roligare?!
På torsdag tränar S igen. Dags för en ny runda igen!
En konstnärs trädgård på Österlen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar