I morgon är en annan dag...

Ikväll känner jag mig lite låg vilket är rena dumheten egentligen! Jag har haft en toppendag med en underbar vän. Vi har strosat på stan. Jag köpte två par sandaler som jag blev jättenöjd med. Vi tillbringade eftermiddagen i hennes trädgård och hon bjöd på ett glas rosé. Hon bjöd mig kvar till en grillkväll där en annan ensamstående mamma med tre barn anslöt sig till oss. Vi hade jättetrevligt och det blev några fler glas rosé innan jag tog cykeln och for hemåt i den mörka lite småkalla kvällen.

Nä, jag är nog bara lite avundsjuk just ikväll. Avundsjuk på att singelmamman har haft turen att träffa vad som verkar vara mannen i hennes liv. Avundsjuk men inte missunnsam. Nä, hon förtjänar lycka och glädje efter att också ha gått igenom en jobbig skilsmässa. Avundsjuk för att jag själv börjar längta och önska att mannen i mitt liv ska dyka upp. Avundsjuk för att jag inte längre vill vara ensam.

Man saknar inte kon förrän båset är tomt brukar man säga... Kvällen väckte också gamla fina minnen till liv. Minnen jag inte tillåter mig att tänka på så ofta. Minnen som får mig att fundera om hur saker skulle ha kunnat vara. Känslorna som kommer över mig när helst den personen dyker upp i mitt huvud. Ibland funderar jag på om ödet kommer att föra våra vägar samman igen? Någonting håller mig kvar. Eller spelar tankarna mig ett spratt för att ingen annan finns där som upptar mitt verkliga liv?

I morgon är en annan dag....