Separationsångest

Brr.. rått och kallt ute ikväll. Kom hem för en stund sedan efter en aktivitetskväll på sonens skola. Så samlas vi igen, vi trogna föräldrar som vill dela den här stunden med våra barn. Är glad att jag har en fungerande kontakt med sonens pappa till skillnad mot vissa andra föräldrar i klassen. Ändå så tråkig situation att därefter skiljas från sonen för veckan. Nu ska han vara hos sin pappa resten av veckan.

Han har blivit så stor den här veckan. Förra veckan började vi träna att han fick gå till och från skolan ensam. Han tar sällskap med en klasskompis så det känns tryggare. Min nya arbetssituation drev på den här förändringen lite snabbare än vad som ursprungligen var tänkt. Men det har fungerat så bra. Förra veckan hade jag lite draghjälp av att det var nytt och kul och spännande att få ha nyckel. Låsa och låsa upp dörren själv och fixa mellanmål. Visserligen blev förra veckans mellanmål inte riktigt vad jag hade tänkt så den här veckan fick det bli lite mer ordning. Men efter lite klagomål så gick det också bra. Jag är så stolt över honom!

Så desto tommare känns det hemma ikväll när det är tyst omkring mig. Det får bli en tidig kväll...