En inspirerande dag.....

Hemma igen efter en kort sejour i huvudstaden. Vistelsen fick en adrupt slut om än frivilligt. Ibland blir det inte riktigt som man har tänkt sig och då gör man det som känns bäst. Det bästa för mig var att åka hem.

Moderna museet hann jag med i alla fall och Salvador Dali med flera var värt ett besök. Aldrig kommer jag att glömma hur han fick till sin karaktäristiska mustasch på morgonen. Med kletiga fingrar från dadlar tvinnande han dem berättade han i 50-talets svart-vita tvruta med ett nollställt ansikte utan tillstymmelse till leende. Men en man som skapade så många underbara, roliga, udda, häftiga uppenbarelser i allt från parfymer till tavlor måste ju ha humor så någonstans bakom hans seriösa uppenbarelse måste ha dolt sig ett flin.. Jag gick vidare genom de stora kala hallarna och förundrades hur olika vi tolkar vad som är konst. En stor rödmålad plåtram mitt i ett rum, det fattades bara sand så kunde jag tolka det som en sandlåda. Eller två svarta dammsugarslangar fasthakade i varann: kan jag också fixa till tänkte jag. Så en del underbara tavlor där jag fritt kunde tolka vad konstnären ville uttrycka.... Ja, Moderna museet är definitivt värt ett besök. Nästa gång tar jag Nationalmuseet. Någon som vill med?

Stockholm är så underbart! Oavsett årstid lyser liksom de gamla byggnaderna upp omgivningen och jag njuter av att gå runt på gatorna. Se alla stockholmarna som ilar vidare. Höra turisterna språkas och tjuvlyssna ogenerat när fransmän runt omkring mig diskuterar huvudstaden. Slinka in på en krog och vila fötterna en stund. Nästa gång tar jag med mig någon som uppskattar samma sak som jag......

En annorlunda helg som lider mot sitt slut. Erfarenheter rikare och ett lugnt sinne. Nu tar jag mig an nästa veckas utmaningar. Som Tommy Körberg sa:
"Det är ingen som har något kontrakt med livet. Det är bara att ta för sig!"

Snart nytt år!

I morgon ska jag ut på nya äventyr. Det livar verkligen upp tillvaron för mig när jag har en resa att se fram emot! Malmö över nyår. Spännande! Vad kan väl vara bättre än att möta 2010 på annan ort. Nya intryck och influenser att minnas när vardagen kommer igen i januari.

Ikväll har jag försökt mig på att kopiera musik till telefon. Och jag lyckades!!! Om man använder verktygen som följer med när jag köpte telefonen hade jag inte haft såna problem tidigare. Ha ha! All tid som gått åt i onödan.

Gott Nytt År!

Eftertänksam...

Jag ser fåglarna från mina fönster. När jag sitter i vardagsrummet och dricker mitt morgonkaffe med röda ljus tändna bredvid mig ser jag fåglarna slåss vid fågelbordet. Igår fick jag besök av Sidensvansar och mamma domherre. Idag hade hon tagit med sig pappa domherre. Det kändes fantastiskt att få se dem. Förra året var de inte här men då hade vi inte så här mycket snö heller. Den kom i förrgår och vilar tung och tjock på träden och taken. Det är 11 minusgrader och jag gillar det. Ibland önskar jag nästan att jag var en fågel.

I år har jag inte haft någon lust med jul. Det har känts som ytterligare ett "måste". Är inte det konstigt hur jobbet styr mitt liv. Hur hamnade jag i den fällan igen? Jag springer runt i ett ekorrhjul och kommer ingenstans. Velar fram och tillbaka och undrar om jag tycker det är roligt eller inte. Vad tycker jag är roligt? Jag tar på mig mer arbetsuppgifter för att skydda mig själv för framtiden istället för att lita på att den prestation jag redan har visat räcker för att ha en "tryggad" framtid. Hur lär jag mig egentligen att jag är mer än mitt jobb?

Nu har jag haft ett par dagar i ensamhet och det behövde jag. Har gjort så lite som möjligt, läst ut två böcker och tittat på tv halva natten. Igår var det 5 år sedan Tsunami katastrofen och jag grät när de intervjuade överlevande. Tog med mig deras budskap att värna om nära och kära och ska försöka tänka på det även när vardagen åter är här.

Igår kväll ringde sonen och var så arg på sin far. Vet inte vad som utlöste den reaktionen egentligen men jag lyckades lugna honom så han blev glad igen... Ställer mig åter frågan som ständigt ligger och gnager i mig. Men jag har inget färdigt svar ännu så jag fortsätter att observera och avvaktar. Det ligger som en liten oroshärd i hjärtat...

Det finns mycket att vara tacksam för! Men jag kan inte låta bli att se fram emot 2010 som ett bättre år än detta. Det som faktiskt stod i mitt årshoroskop om att 2009 var ett mellanår har nog stämt ganska bra. Konstigt! Jag brukar inte bry mig men när jag blickar tillbaka så ...

http://www.youtube.com/watch?v=h_MDgJo5zzc&feature=related

Sen en tid tillbaka....

Dimman lättar, mörket får ge vika för ljuset. Gryningen närmar sig och jag rätar på ryggen och höjer blicken igen. Nu har jag varit inne i mig själv, trampat och malt sönder för att försöka komma till en försoning, för att försöka förstå. Jag tror inte jag kommer längre. Det är dags att gå vidare.

"Allt som är bra med mig har jag en förmåga att glömma bort"

av Melissa Horn

http://www.youtube.com/watch?v=jl9IQFCtt5c&feature=channel

Det gör ont!

Är det det här som kallas att lära sig en läxa? Allt för ofta öppnar jag munnen utan att tänka mig för och för det mesta går det bra. Men inte den här gången. Jag har nog blivit bortskämd med att kunna säga saker och sedan rätta till det i efterskott. Det gör ont! Det gör ont att komma på att allt inte behöver vara svart eller vitt. Allt behöver inte vara klart på en gång. En del saker tar tid och behöver få ta tid... Jag styr inte över allt hur gärna jag än vill. Jag lär mig min läxa den här gången........ men det gör ont!

Drömmar i november dis

Denna dag idag längtar jag bort. Till en strand med kritvit sand, varm och len mot mina nakna fötter. Låta solen få steka min bleka kropp och bränna bort all oro och ångest tills bara jag finns kvar.... Äta god mat i den ljumma sommarnatten och höra syrsorna spela. Gå längs med stranden och höra havets lugna vågskvalp vagga min trasiga själ. Vinden blåser bort alla dystra tankar och sveper in ny energi.......

Denna dag idag längtar jag bort. Till Irlands karga landskap där jag galopperar fram på en skimmel med man svart som natten. Tryggt bär han mig över stock och sten, frustande av glädje att vara springa fritt. Jag är fri och min närvaro är bara här. Just nu finns bara jag och hästen. Vi blir ett i farten och med den gröna naturen runt omkring oss.....

Denna dag idag var ingen bra dag men dagen i morgon kan bara bli bättre...

Brustna illusioner

Jungfrun: Låt dig inte attraheras av "farliga" män, eller den där tysta starka typen. Det finns oftast en dold passiv aggressivitet och det behöver inte du i ditt liv nu.

Jahapp, så var det med det. Det är tyst nu... tyst och stilla... I magen en klump. En klump som trycker uppåt... Bortgjord... för bråttom.... otålig.... Vad har jag att komma med? Vad trodde jag? Jag skulle ha hållit käften! När ska jag lära mig?! Ringer men ingen svarar... signal efter signal går fram... Fantasin spelar och jag målar upp den ena scenen efter den andra... Hur dum får man vara?

Allt som finns kvar är en kylväska med klabbar... Vilken grej :-) Vilken tur att jag ska däråt i veckan... Då kan jag lämna dem på ett lämpligt ställe.... för de behövs väl till sommaren...

Jag är så förvirrad. Vad var det som hände igår? Det blev så fel................ Nu är det bara borta!

Solen sken idag i alla fall...

Osäkerheten sprider sig inom mig. Jag gillar inte när jag känner så här. Bekräftelse behovet växer med avsaknaden av det. Ska det vara så här? Människor påverkar varann hela tiden, medvetet eller omedvetet. Vid varje nytt möte ställs man på prov. Varför utsätter man sig för det? Hur ska jag göra för att undvika att hamna i den här situationen igen? Vart någonstans blir det fel? Är det jag som har för bråttom? Kommunikation! Våga fråga det obehagliga! Är allt förstört nu?

I mitt andra liv har jag precis fått credit för något jag tog strid för i veckan. Om det är långsiktigt bra eller inte lär framtiden utvisa. Av någon konstig anledning så är det lättare att fightas där. Jag har en annan roll där. Kan förstå tjusningen av att vara skådespelare. Att gå in i en annan roll och bli en personlighet som står rakryggad och stark och säger obehagliga sanningar. Det är väl ingen match där. Där kämpar jag för människan, för överlevnaden utan att visa mig sårbar för det är ju inte mitt privata jag som visas där.

Men inom mig undrar jag nu om inte den andra kampen är viktigare. Vad kan vara mer betydelsefullt än att vara älskad för den man egentligen är? Utan en massa roller eller masker. Att våga säga: "Det här är jag och det står jag för" och inte vara livrädd för att inte duga. Varför ska det vara så svårt?

Som någon sa: "Man får pussa många grodor innan man träffar prinsen". Jag är så j-a trött på det!!!!!!!!!!!

Livets finurliga vändningar

Något litet i sin linda... Så pyttigt att det knappt inte syns. Men ett litet frö är det enda som behövs för att tända ett hopp....

Vad får en egentligen att må bra? En blick, en röst, att bli sedd skulle jag vilja sätta högt på den listan. En komplimang förståss. En dag på jobbet när jag hann med det jag hade tänkt mig. Eller att hitta den där komponenten som jag har letat efter i veckor. Men livet är ju så mycket mer än jobbet. En god vän sa till mig igår: "Det låter som du låter jobbet styra ditt liv". Spontant svarade jag: "Ja men det gör ju det". Den här helgen skulle jag ju ha varit i Malmö. Istället sitter jag här och funderar om jag inte borde jobba på söndag.

Men för tillfället har jag fått något annat som distraherar mig och det är så skönt. Livet är ju inte bara jobbet... Jag lever bara en gång och det enda jag vet är idag. Så det är dags nu! Jag har återigen kastat mig ut i det okända och det känns bra.

Är det här platsen?

Skara - en grå novemberdag. Det småduggar lite och blåser kallt. Varje anständig människa skyndar hem men jag är varm. Jag hör steg i gruset och vänder mig om. Där kommer han gåendes emot mig. Jag känner igen honom och blir glad. Jag ler stort. Sedan står han plötsligt framför mig, lång och bred. Jag får en kram och det sprids ett lugn i mig. Jag slappnar av och jag blir mig själv. Vi tillbringar en kulturell eftermiddag tillsammans. Jag smygkikar lite, småskojar och blir glad när han uppfattar tonen och glimten i min röst. Vi skrattar tillsammans!

Timmarna flyger förbi och Skaras befolkning passerar förbi runt omkring oss. Jag ser dem i pereforin som statister i filmen där vi är huvudrollsinnehavare. Vi cirklar runt varandra, testar varandra genom ord och gester - vad fångas upp och kommer tillbaka i en ny replik eller kommentar? Så lik mig på många sätt som gör kommunikationen enkel samtidigt som olikheterna kan komplettera oss. Jag förundras över att det bara flyter på samtidigt som jag försöker hålla tillbaka mig själv. Vill inte rusa iväg med mina känslor... Vill känna vad det här är....

Till slut är dagen slut.... jag har en bit att åka och det börjar bli sent.. Att skiljas känns bitterljuvt... för långt till nästa gång samtidigt som tanken på att det här kan vara början på något bra börjar spridas i kroppen....
http://www.youtube.com/watch?v=imoHgJO0738

Jungfrun: Om du under en längre tid undertryckt dina egna behov till förmån för andras önskemål kommer en dag när din själ får nog. Och i dag är den dagen här.

Tomt....

Försöker komma på något att skriva om men det är tomt, blankt, inget som dyker upp.... Så jag återkommer en annan dag när skrivkrampen har försvunnit.

Under tiden: Mina älskade vänner -ta hand om er och var rädda om varann!

http://www.youtube.com/watch?v=4fE125dYSKY

En söndag på väg....

Trött ikväll. Just hemkommen från kärringrally på Gekås. Gick med strömmen, mot strömmen, tvärs emot strömmen... fastnade i kön bakom någon som hade ställt sin vagn mitt i gången.... hamnade framför någon som nära på körde över mig... eller den som nästan knuffade undan mig för att inte missa att ta stearinljuset innan någon annan hann före... Men kul var det! Och visst gjorde jag en del fynd... Gladast blev jag nog åt min fina rosa fleecetröja och så hittade jag nästa pocket av Åsa Larsson. Hon som skriver om Kiruna miljö.... Kan knappt bärja mig innan jag får börja med den. Hittade en del kläder till sonen också.. får se om han blir lika nöjd som jag var....

Utflykten genomfördes med mamma som passagerare.... Mor och dotter i trivsamt samspråk hela vägen. De tidiga morgontimmarna ivrigt spanande efter älgar och rådjur men såg inga som tur var på vägen. Rådjuren är bra fina när de skuttar iväg med vita bakar men dock ganska stora de också framför bilen. I de mörka timmarna på hemvägen kisade vi igen utefter sidorna på vägarna, trötta ögon med skogen krypandes nära inpå.... Det närmaste vi kom var en hjort som stod med baken mot vägen och svängde med hornen... Man hoppar allt till lite i alla fall. Skönt när vi var hemma igen!

En andra chans?

Ringer på dörren och den öppnas av en strålande glad U. "Hej !kom in, kul att du kom" hälsar hon mig. Nyfiken glad förväntansfull och lite blyg kliver jag in i hennes kök där några redan sitter. Jag är på inflyttningsfest hos en arbetskamrat och före detta granne. Jag känner mig redan lite malplacerad och försöker dölja det genom att hälla upp ett glas vin. Samtalet flyter på utan mig och jag börjar undra vad jag gör där... Som tur var frågar U om jag vill gå på rundtur i lägenheten och jag slappnar av en smula. Varför blev det så där funderar jag för mig själv? Det ringer på dörren och jag smyger tillbaka till köket. Arg på mig själv bestämmer jag mig för att trycka undan min dåliga självkänsla och räta på ryggen. Jag hänger med gänget uppför trappan och tvingar mig in i samtalet om en rosa tapets varande eller inte. Det går bra så jag tar ytterligare ett kliv in i det sociala umgänget med människor jag aldrig har träffat. Varför är det så svårt ibland att bara vara sig själv? Kvällen går och jag möter både nya och gamla bekantskaper. En mamma till min sons kompis dyker plötsligt upp och det känns skönt att prata lite skola och barn en stund. En arbetskamrat presenterar mig för sin gamla kompis och det känns som hon försöker agera äktenskapsmäklare. Jag känner åter igen min dåliga självkänsla dyka upp och kommer inte på något att prata om. Så fort jag kan smiter jag därifrån.... Att det ska vara så svårt att vara naturlig! Resten av kvällen håller jag mig hos arbetskamrater som jag träffar varje dag och som jag inte behöver säga så mycket till. De känner mig som den professionella Eva och det känns tryggt. Lilla privata E syntes inte till.

När jag cyklar hem funderar jag på vad jag tyckte om kvällen egentligen.... Jag hade ju egentligen velat visa mitt privata jag. Vad var det som gick snett? Det kändes konstigt från början - varför då? Jag kände mig missnöjd och arg och har bara mig själv att skylla.... Kanske jag inte passade in i sällskapet? Synd för det fanns potential där.. Får man en chans att göra ett andra intryck eller är det kört nu?

Tankarna går vidare... I går övervann jag första hindret eller kanske jag ska säga delmål... Nu är jag på väg. Känns läskigt men alltmer rätt. Nu är det väntans tid igen och tålamod som gäller. Inte min starka sida men just nu får jag förlita mig på andra att det ska gå snabbt. Under tiden bearbetar jag och förbereder mig mentalt. Fortsätter leta artiklar på nätet och "know how" hos andra via bloggar. Det är rätt tid nu. Jag styr mitt eget liv!

Hopp och förvirrade tankar

Idag är jag glad. Det pirrar i mig och jag känner en spänning och förväntan... Vad som än händer är det just nu en bra dag!

Jag fylls av en klump i halsen när jag tänker på mina vänner som just nu brottas med ofattbara tankar, beslut som såsmåningom ska fattas när värsta chocken gått över... Jag hoppas arbetsmarknaden vänder... Det känns konstigt och ofattbart och jag förstår om man fastnar i handlingsförlamning. Ingen kan sia om framtiden och tur är det väl att man inte vet vad som ska komma i ens väg. Men vissa saker känns onödiga att behöva gå igenom...

Själv brottas jag också med svåra saker men jag har fått lite perspektiv och ser en ljusning... En dag i taget så närmar jag mig ett beslut... Jag både vill och våndas inför det. Ett beslut som i så fall kommer att påverka och förändra hela mitt liv. Jag tror att jag kommer att bli lyckligare men jag vet att det inte kommer att gå av sig själv. Kommer förändringen bli så mycket bättre att det överväger nackdelarna? Jag söker svaret på nätet men är inte helt övertygad. Vissa dagar är det Yes, jag gör det. Andra dagar blir jag osäker och rädd. Får jag det resultat jag vill ha? Tänk om mina demoner finns kvar ändå? Att jobba med sitt inre och möta sig själv är otäckt och skrämmer mig... Tänk om jag inte tycker om det jag kommer att få se?

Jag har lånat det här citatet från A Lagerstam

Kärlek vid första ögonkastet
är lätt att förstå
Det är när två människor
har betraktat varandra
en livstid
som det blir ett mirakel

Eftermiddagstankar....

Regnet vräker ner utanför och rinner nerför fönstret. Tur man inte har tvättat dem precis.... Jag hann klippa gräset (en sista gång förhoppningsvis i år). Jag hann få in utemöblerna under presenningen. Jag hann spela utebandy med sonen. Så nu sitter vi inne och myser. Snart ska han till far sin. Idag blev vi oense - första gången det händer sedan vi gick i sär.... Om vad.... om sonen förståss... vad annars finns det gemensamt längre? Men det redde upp sig skapligt.. Vi är två individer som egentligen aldrig har sett saker på samma sätt. Synd att det hann gå så långt innan det blev uppenbart! Men annars skulle ju inte sonen finnas förståss - och han är det käraste jag har!

Gårdagen blev jobbig på ett sätt jag förståss visste men som jag hade förträngt. Men igår kunde jag inte skjuta upp det längre. Många känslor kom upp till ytan och jag försökte vara stark och trycka undan dem. Men när orgeln spelade en underbart vacker melodi gick det inte längre. Allt jag kunde tänka på var R. Inom mig såg jag henne framför mig och hörde hennes skratt. Jag hoppas hon visste hur många som tyckte om henne och önskade att hon hade fått vara med. Hur konstigt är inte det då? Jag satt och tänkte på hur många år de hade varit gifta - tänk att få leva så många år tillsammans! Det är inte alla förunnat att få vara med om det. Att dela alla glädjeämnen och sorger tillsammans och ändå stå vid varandras sida. Hur gör man för att hålla kärleken vid liv så länge? De är värda all min respekt!
http://www.youtube.com/watch?v=x9GPFsVJuu4&feature=related

Ikväll tänder jag ett ljus....

Ikväll fattas mig orden av en annan anledning än senast jag skrev. Ikväll känns mina egna problem futtiga. Ikväll gråter jag över förlusten av en kär gammal vän. Jag tycker att det är ok att säga vän även om vi inte hade mycket kontakt sedan jag slutade på min gamla arbetsplats. För den här personen var storsint och öppen och glad och välkomnade alltid nya personer i sitt liv. Jag har många goda minnen av henne och vår relation. Hon var en person som jag alltid kunde prata med och som jag alltid gick förbi när jag var i närheten. Det var av äkta omtanke hon undrade om vad som hade hänt sedan sist. Jag kände ett genuint stöd i henne för vad jag än tog mig till. Jag kände en sorts närhet med henne som man bara får med vissa människor! Med henne fick jag vara mig själv.

Ikväll fattas mig orden men minnena lyser starkt! Tack R för det mod och styrka du har visat mig finns i oss alla när och om det behövs. Du är en förebild för mig! Kram!

I mitt horoskop idag:

Jungfrun: Du är så uppe i varv att du riskerar häslan. Och det som med kossan, du saknar den inte förrän den är borta. Du måste göra vissa omprioriteringar.

Back in business again

Det var ett tag sedan jag skrev. Inspirationen sinar... Kanske är trött... Många saker som pågår och som jag försöker bearbeta och hantera. När jag försöker skriva ner dem blir det bara gnäll och klagan. Så många andra som ju har det värre. Jag har det ju bra egentligen!

Tillbaka i selen efter en vecka på Sicilien. Höga förväntningar på ön, människorna, maten, vädret, hotellet - ja överhuvudtaget på resan. En del förväntningar införlivades - andra inte. Sol och bad blev det i alla fall.

Snart är det dags för höststädning i trädgården. Klippte gräset idag. Oj vad det växer - ska det aldrig ge sig? Nästa lördag höststädning på området och samtidigt Åtorps marknaden. Hoppas det blir bra väder. Det är alltid en Happening med Åtorps marknaden och mysigt att gå där om solen skiner..... Hoppas hoppas hoppas.....

Om några timmar: Hockey Bofors Bobcats möter Leksand i Nobelhallen. Idag ska jag gå. Det blir en bra avslutning på helgen. Lite cool musik och förhoppningsvis en jämn match. Annars får man väl titta på omgivningen istället...
http://www.youtube.com/watch?v=zvoeeq-BH4w&feature=fvst