Veckan i resumé

Måndag: VAB, S vaken 1,5 h på natten, ont i såret.

Tisdag: Drog ut en visdomstand - AJ!

Onsdag: Skäll på jobbet - skitdag med andra ord.

Torsdag: Kör - en fristad i en upp-och-nervänd vardag.

Fredag: Härlig fest på kvällen - och jag var mig själv! Skratt skratt skratt!

Lördag: Bakfull och grundmålning av 20 brädor.

Söndag: Målning x 2 av brädor. Oj vad nöjd jag är med färgen!



Nu är jag trött! Kan jag få ledigt i morgon? Kram mina vänner!

Det går mot ljusare tider.........

Så gick den här helgen också - i lugnets tecken. Sonen har piggat på sig förvånansvärt snabbt. Nu har han myror i benen och att hålla honom lugn i tre veckor; det vet bara gudarna hur det ska gå till :-)

Jag har också myror i kroppen och funderar på hur jag ska få brädorna målade med det väder som råder just nu. Hur gör andra människor? Torktid ett dygn utan regn !!! I Sverige!!!! Nja... det kanske får bli garaget i alla fall.... Nu kom min otåliga sida fram igen... Jag har ju inte haft brädorna en vecka än! Men jag har liksom fått en melodi i huvudet och det är inte "Heaven's on Fire". Nä den låter så här: "Jag ska måla hela världen lilla mamma", känns igen va?

Det svänger snabbt...

Ena sekunden jätteglad över mitt lyckade framträdande med körbandet och i nästa sekund bleknade allt bort för en oro över sonens magvärk som inte gav med sig. Det kom och gick och för att göra en lång historia kort så slutade det med operation av navelbråck i tisdagskväll. Då hade han legat inne sedan måndagskväll med magsmärtor för då fick vi nog. Vi hade redan varit inne både lördag och söndag och blivit hemskickade med diverse förklaringar som vi i vår okunskap trodde på. Men i måndagsnatt blev det två röntgen utan resultat innan man konstaterade felet. S har varit jätteduktig och tålig och jag är så stolt över honom. Det var en hel del han fick stå ut med under de här dagarna. Jag är så lättad att han äntligen är på bättringsvägen. Vi åkte hem i onsdagseftermiddag och från att ha gått dubbelvikt så kan han studsa runt rätt så bra nu. Såret gör mest ont på nätterna. Han får inte spela fotboll osv på tre veckor och hur jag ska lyckas hålla honom i stillhet så länge kan man ju undra :-)!

När något händer med ens barn förstår man verkligen hur lite allt annat betyder. Nu när S börjar bli bättre kan jag ta in resten av världen igen och tankarna går till jobbet förståss. Där är väl allt en enda röra nu när jag sprang därifrån i tisdagsmorse. Men vad gör det? Ett jobb är ju bara ett jobb egentligen. Varför låter jag det ha så stor påverkan på mitt liv i vanliga fall? Jag mår ju inte bra av det. Stressar den ena dagen efter den andra... Till vilken nytta och för vem?

Brädor och städning

Idag har jag köpt brädor, grundmålade! Det var inte meningen men vi tog fel. Och då hade jag min far med mig!!!! Han är alltså gammal byggare om det var någon som undrade vad det var för speciellt att han var med. Men vi skyller på att det var skumt där inne. Men... nu slipper jag det jobbet i alla fall utan kan gå direkt på den "riktiga" målningen. Om jag hade gjort min hemläxa förståss! Jag måste knacka på dörren hos en fullkomlig främling och fråga vad de har valt för färg... för det är ju den färgen jag också vill ha. Jag har gått och dragit på det i flera veckor men tog mod till mig i kväll. Då var de inte hemma! Typiskt! Har ju tänkt mig att börja på söndag så det är bara att försöka i morgon igen.

Först ska städdagen klaras av. Två gånger per år samlas alla (nja inte riktigt) grannar och rensar och krattar och målar och spikar och sågar allt som sticker upp på området. Det kan vara ganska trevligt om vi har bra väder vilket det ser ut att bli i morgon. I alla fall om jag tittar på himlen nu. Sedan avslutar vi med att gå till samlingslokalen och käka korv och äta bullar och dricka kaffe. Oj vad gott det smakar då!

På kvällen hägrar körfesten. Pirr, pirr....
Och så avslutar jag med en lånad fredagsfräckis:
http://www.youtube.com/watch?v=kNKFRos27q0&feature=related

Adrenalinkick!

Jag har varit och övat med bandet !Åh, vad roligt det var! Jag hade kunnat sjunga hur länge och mycket som helst. Visst blev det några missar men det var bara att köra på! Vilken adrenalinkick! Jag kan förstå varför folk ställer sig på scen kväll efter kväll. Det är ju så roligt!

På lördagkväll kommer jag ju att vara nervös förståss. Min låt kommer ganska sent i spelschemat så det blir till att hålla sig till ett glas vin och smutta länge på det!

Efter en "skit" dag så var det precis det här jag behövde för att gå ner i varv och få somna med positiva tankar i alla fall. Natti natt....

Punkt.

Förd bakom ljuset? Näe...... ingen går väl in i en relation och är sig själv närmast? Att vara i en relation och känna att något är konstigt men inte kunna sätta fingret på det. Att kämpa för att hitta lösningar med en känsla av att trampa runt i sirap.... Att få ihop två människors liv är ju aldrig enkelt. Referensbilderna och livserfarenheterna så vitt skilda. Känslorna finns där men någonstans i början valde vi två spår. Parallella spår ett tag men som senare gled längre och längre ifrån varandra. Försökte växla tillbaka men det gick inte. Frustration och ångest infann sig...... Varför? Vad var det som inte kändes bra? Varför? Båda försöker på sitt håll att få relationen att fungera. Var det just det som var problemet? Försöka på varsitt håll istället för tillsammans?


Förvirring uppstår när två personer som inte strävar mot samma mål ändå försöker få det gemensamma livet att fungera. Var det någon som var otydlig? Vi ville samma sak men med olika tidsperspektiv........ Eller ville vi inte det? Var det någon som inte var ärlig? Har ni upplevt känslan av att allt inte sägs men när man försöker pressa fram det så slutar det med att man känner sig dum själv... Och inbillningssjuk....


Jag är glad att alla bitar föll på plats till slut... Nu är det slut med ältande..... Det fanns en intuition inom mig som jag borde ha lyssnat på........ Men jag ångrar ingenting. Det har varit en rolig och mysig och innerlig tid med många fina och vackra stunder att se tillbaka på! Stunder som jag bär med mig i hjärtat!

Äntligen helg!

Äntligen fredag! Den här veckan har varit så tung! Men nu är det helg! Inget som står på agendan i helgen vilket känns både skönt och lite tomt. Men på något sätt brukar helgen gå ändå. Och på söndag är det Rodd förståss men det räknas liksom inte längre.

Städning och rensning står liksom lite och pockar på i bakhuvudet men även om det behövs så känns det inte så lockande... Kanske får energi i morgon om vädret klarnar upp.

Allt är grönt ute nu. Vad fort det gick! Gräsmattan behöver verkligen klippas men som tur var så regnar det! haha...

Idag har jag haft en dag när jag har fått jobba på jobbet.. Vilket innebär inte ett möte i sikte. Gôtt!
Till alla tjejer därute som kämpar på: http://www.youtube.com/watch?v=Yd4PeXrGKEs

Ett ögonblick i taget....

Ibland uppstår ögonblick i ens liv som man helst vill frysa och stanna kvar i. Inte behöva ta beslut eller ta konsekvenserna som man vet kommer senare. Jag stod vid ett vägskäl och i en sekund tvekade jag vilken väg jag skulle ta. Sekunden passerar förbi och jag har tagit ett steg i en riktning... Vart leder vägen mig? Det vet jag inte men... jag vill tro att jag valde rätt.

"Du är en fantastisk människa" och "Ta det inte personligt bara". Två kommentarer jag har fått höra igår och idag. Jag önskar jag kunde ta åt mig men det negativa är så mycket lättare att höra och lyssna på. Jag tittar mig i spegeln och önskar jag kunde se det andra ser...

"En stark människa" - javisst på vissa plan. Men bakom döljer sig en person som inte visar svaghet speciellt ofta. För svaghet är ju ett tecken på att man behöver någon och det beroendet gör en sårbar! Så mycket lättare att dölja svaghet genom ilska när man egentligen vill sätta sig ner och gråta. Det tar tid och engagemang att förstå att det ligger annat bakom ett argt ögonkast eller ett oprovocerat utbrott..........

Blickar

Ikväll känner jag mig rätt så nöjd. Var med E till stallet och hon red en häst hon var nöjd med även efteråt. Och då känner jag mig glad också. Sedan masade jag mig iväg till rodd passet och slet frenetiskt 50 min. Då blev jag ännu nöjdare!

Blickar betyder allt... Blickar kan få en att krympa till en liten lort som Skorpan säger... Blickar kan få hela världen att le.... De flesta har väl varit med om blickar som känns som man står naken framför.... Eller blickar som granskar en uppifrån och ner.... Hjärtat slår hårt... Håller man måttet? Vad gör man i de tillfällena?

I lördags fick jag en sådan blick av en främmande person på stan som jag blev presenterad för. Kanske hon gjorde det omedvetet... men obehagligt var det. Självkänslan sjönk neråt skosulorna... Kanske jag inte var riktigt nöjd med mig själv den dagen och blicken gjorde inte känslan bättre.

I söndags råkade jag ut för det igen. Kom ut från träningslokalen i min för tighta t-shirt som korvar sig vackert runt min bilringarmidja och trinda barm där en "skinny" tjej sitter och väntar på hennes tur. Upp och ner gick blicken med en liten snörpning på mun.... Jag krympte ihop ännu mer och flydde uppför trappan... Självkänslan sjönk som en sten under vattenytan...

Vad ska man göra i de här lägena? Ärligt talat hade jag lust att stanna framför henne och utstuderat granska henne. Kanske skulle göra det nästa gång!? Har hon mer rätt att träna där än jag? Borde hon inte istället applådera mig för att jag faktiskt är där och försöker göra något åt min hälsa? Grr... inskränkta människor gör mig arg!
Så.. till alla fördomsfulla människor säger jag bara: http://www.youtube.com/watch?v=Tth-8wA3PdY

Söndagskväll

I tystnaden ljuder en signal. Det finns någon som bryr sig om mig trots allt! Blandade känslor... Vad vill jag? Oroande tankar... Håll ut! Det är söndagkväll.... I morgon nya intryck. Nya problem som ska lösas - som skingrar tankarna.... "Ny dag - Nya beröm" hade jag en chef som sa en gång. Varje morgon när han kom med kaffekoppen pigg och glad. Åh vad jag saknar det!

Jag ska skriva det på tavlan framför skrivbordet så jag ser det varje dag. Det får bli mitt mantra!

Kärleken

Såg Mistrals Dotter på DVD igår och titelspåret förde mig tillbaka till svunna tider. När vi sjöng den här sången i kören grät jag. Den gick rakt in i hjärtat och varje gång jag hör den påminner den mig om en speciell tid i mitt liv. Kommer jag någonsin att hitta det igen? Vill jag det? Att löpa risken att bli sårad igen - är det värt det?

Kärleken
Kärleken skapar en minnesbild,
kärleken gör tid till evighet.
Du och jag
gjorde den drömmen sann
trots att den sen försvann,
så kan jag ännu minnas.
När kärleken var allt vi levde för
och hur vi gav varann ett liv.
Varje dag kändes ditt hjärtas slag
som en del av mig
och jag blev hel hos dig.

Bilder som målats av tårar och skratt
kommer till mig när min dag blir till natt,
tavlor som lyser av värme och ljus
finns i hjärtats gömmor

Kärleken skapar en minnesbild,
kärleken gör tid till evighet.
Du och jag
gjorde den drömmen sann
trots att den sen försvann,
så kan jag ännu minnas.
När kärleken var allt vi levde för
och hur vi gav varann ett liv.
Varje dag kändes ditt hjärtas slag
som en del av mig
och jag blev hel hos dig.

Jag tror jag måste sluta titta på romantiska filmer. Men först... Om man vill höra musiken till texten: http://www.youtube.com/watch?v=Y8_fumP9nRE&feature=related

En skön lördag...

Vi sitter på krogen, en trubadur spelar och vi sjunger med i lättsamma texter. I det ögonblicket lever jag. Det behöver inte vara mer än så. Att umgås med en vän en kväll får mig att bli lätt igen. Vi skrattar åt de tomma borden och ödet att återigen gå ut en folktom kväll. Trubaduren är bra i alla fall. En arbetskamrat slår sig ner och vi pratar bort någon timme i hans sällskap. Så härligt befriande att bara kunna umgås utan baktankar.

Taxichauffören är samma som körde oss till krogen några timmar tidigare. Han hade lika lite att förtälja nu som tidigare men vi skrattar gott åt att träffa på honom igen. Det var kallt ute på natten så det var skönt att kura ihop sig i taxin en stund.

Vaknade med ett ryck! Oj vad klockan så mycket. Studsar upp ur sängen och fram med frukost. Nu är det marknad som gäller. På stan träffar vi på lite fler arbetskamrater och vänner. Det är mysigt att gå och strosa och kolla på folk.... slöprata lite eller bara vara tysta och bara vara. Det är skönt med såna vänner.

Så gick den här dagen också.... Efter en cykeltur till affären som förlängdes med ett besök hos en annan kär vän ska jag vara hemma ikväll. Även om Rock & Blues kvällen på Wickan drar lite.....
Smakprov från gårdagen: http://www.youtube.com/watch?v=b-6y5q38mQ8

Stråkens själ

Tystnad, är det oförskämdhet eller bara obetänksamhet? Hör det inte till god ton att skicka ett svar? Har inte sett, har inte läst... tänkte inte på det?

Vad är kärlek? Generositet? Omtänksamhet? Att sätta den andre framför sig själv? Ett likvärdigt utbyte av varandra? Eller att ge mer än det man förväntar sig få? Om båda lever så är man lycklig då?

Utanför spirar våren. Häcken är full med ljusgröna knoppar och i rabatten blommar röda och gula tulpaner. Vackert! Kärlekens tid, förälskelsens tid. Vem har tid? Allt föds på nytt men inte jag....

Igår, S med sin far och sambo vid majbrasan. Jag glad för att få träffa S även om jag alltid känner mig som tredje hjulet. Såg kärleksblickarna mellan exet och min efterträdare efter att ha råkat "komma på dem". Första gången det händer... så de brukar sköta det snyggt. Jag ger dem kredit för det. Det gjorde ont! Det är dom nu och har varit de senaste 6 åren så "get over it". Jag vill inte ha honom - bara det de har!

Inget är som klassisk musik när man vill känna... Åh vad de kunde på den tiden: Bach och Albinoni Adagio... http://www.youtube.com/watch?v=XMbvcp480Y4&feature=related

Vart tog helgen vägen?

Ikväll är jag trött. Det blev inte så mycket vila i helgen. Den gick i ett rasande tempo. Det var fotbollsträning, Toys r'us, panelmätning inför rivning och målning, bygga innebandymål och fixa grillning på lördagkväll. Det var innebandyträning och mera mat, mera innebandy för sonen och rodd för mig. Sedan var det söndagkväll och en dust med sonen om vilken sovtid som skulle gälla. Puh, sedan var den helgen slut. Jag ser fram emot nästa när jag har Valborgsmässosjungningen som ett Måste. Sedan kan jag göra vad jag vill. Fast sjungningen är ju ett kul Måste....

På begäran

Bara så ni förstår varför jag är pirrig inför 16/5. Jag måste ju faktiskt stå och åma mig också :-)

I look at you and my blood boils hot
I feel my temperature rise
I want it all, give me what you want
There's hunger in your eyes
I'm getting closer baby hear me breath, ah ah ah...
You know the way to give me what I need
Just let me love you and you'll never leave

Feel my heat taking you higher
Burn with me, heaven's on fire
Paint the sky, with desire
Angels fly, heaven's on fire

I've got a fever ragin' in my heart
You make me shiver and shake
Baby don't stop, take it to the top
Eat it like a peace of cake
You're coming closer I can hear you breath, ah ah ah
You drive me crazy when you start to tease
You can bring the devil to his knees

Feel my heat taking you higher
Burn with me, heaven's on fire
Paint the sky, with desire
Angels fly, heaven's on fire

Oh, heaven's on fire
Oh, heaven's on fire
Oh

Heaven's on fire

I'm getting closer baby hear me breath, ah ah ah...
You know the way to give me what I need
Just let me love you and you'll never leave

Feel my heat taking you higher
Burn with me, heaven's on fire
Paint the sky, with desire
Angels fly, heaven's on fire

Oh, heaven's on fire
Oh, heaven's on fire

Torsdag idag.... men snart....

Kommer precis från sista körövningen innan Valborg och majbrasor två. Vi sjunger ju med en vikarie som försöker sätta sin prägel på oss. Men det är svårt eftersom vi är 30 stk som alla vet precis hur vi brukar sjunga! Ha ha! Själv går jag runt och försöker gnolandes memorera "Heaven's on fire". Körfesten går av stapeln 16 maj så jag har ju några veckor kvar. Försöker att inte tänka på sekunderna när jag står framför körgänget som gapandes kommer att applådera och nyfiket undra vad som komma skall.

Var ju lite styv i korken i tisdags innan rodd träningen. Oj vad jag tog i! Och övningarna i maskinerna efteråt gick inte alls så lätt som i söndags. Men så har jag träningsvärk i dag också. Gôtt! I morgon bär det iväg igen. Man blir lite fixerad upptäcker jag. Men det är ju så kul och så känner jag mig så duktig efteråt! Fniss!

I morgon fredag! Yes!!!!!

Tillfredsställa....

För en stund sedan kom min lille "bubbe" och hälsade på. Han är hos sina tvillingkompisar som bor i samma kvarter och lekte. Cykeln hägrade och tuggummi. Tänk vad lite som tillfredsställer de små gossarna ibland. I helgen är det tivoli här. Kanske går dit om vädret är ok.

Tänk om man kunde tillfredsställa alla kunder på jobbet på samma enkla sätt! Oj hur lät det där då? Tillfredsställa??? Hm.... Nja.... jag menar att hur mycket man än jobbar så tar det ju aldrig slut på uppgifterna! Ja ja... man ska vara glad för att man har ett jobb men ibland blir det lite kämpigt ändå. Kan man inte få lite positiv feedback någon gång? Snart dags för utvecklingssamtal med en chef som man inte kan få ett Ja/Nej ifrån. Han bara hummar istället. Om man känner mig så vet man att bägaren kan rinna över ibland. Men att få ett utbrott framför honom är som att hälla vatten på en gås! Suck! :-)

I morgon ska vi ha månadsmöte och då ska vi få reda på den nya organisationen. Det har vi väntat på sedan uppsägningarna blev klara. Det är avsatt en timme istället för en halvtimme så det känns som det borde vara något extraordinärt som ska presenteras. Lite läskigt samtidigt som det är spännande! Obotlig optimist som jag är hoppas jag att något bättre väntar runt hörnet.

Snart dags att åka på Rodd igen. Började förra gången att specialträna armarna i maskiner efteråt. Kändes ingenting så jag får nog lägga på lite mer vikt idag. Nu jäklar ska gällevarehänget bort!

By the way: Nu har jag tre barn här inne hos mig. Jag älskar att bo här! På grund av det så får jag träffa min S mer än bara varannan vecka.

Trädgård och uppbrott

Idag har jag plockat lite i trädgården. Kom ihåg vad kul jag tycker det är att göra "fint" och se det jag har planterat komma upp. Just nu blommar krokus och påskliljor där solen har kommit åt. Scillan är på gång och tulpanerna spricker ut när som helst. Det jag mest av allt går och väntar på är baksidans nya rabatt som gjordes förra hösten. Jag fick massor av hjälp av R att anlägga en stenring runt en upphöjd jordhög. Han knackade ner stenar som avgränsar gräsmattan och vi sprang med fullastade skottkärror med små vita stenar som ligger där som prydnad. Senare på hösten planterade mamma och jag vårlökar och de är dessa jag väntar ivrigt på. De är på g nu äntligen!

Idag bytte R och jag tillbaka våra grejor. Jag ville helst inte att han skulle komma idag - ville dra ut på det av någon konstig anledning. Men nu är det gjort. Det är inte lätt att träffas ännu. Båda har en massa känslor som ligger under ytan och pyr... Att lämna tillbaka nyckel och saker gör avslutet så definitivt på något sätt. R blev ledsen och då blev jag också det fast det är värre för honom förståss. Men vi vill ju båda hålla kontakten och det är jag så glad för. Han betyder mycket för mig! Och jag vill ju höra hur han har det. Veta att det går bra för hans söner och att katterna mår bra. Det är inte lätt att klippa bandet!

Jag ska iväg och träna rodd om en stund. Hoppas det får mig på andra tankar. Vad lätt det är att komma ifrån träning och kost när det blir ett längre uppehåll. Åh vad jag har gått och gruvat mig under dagen för att åka iväg. Men när jag väl "talade allvar med mig själv" så känns det helt ok att träna igen. Jag är ju en nybliven träningsnarkoman!!!!

Jag spinner vidare...

på vänskap. Det finns människor som jag har känt i massor med år och så finns det vänner som har dykt upp genom jobb och fritidsintressen. Människor som jag har lärt känna som vuxen då mina livserfarenheter har gjort mig till en delvis annan än den jag var som tonåring. Finns det något härligare egentligen än att lära känna en ny människa? Att mötas genom ett gemensamt intresse kanske. Trevande lära känna varandra genom artighetsfraser till att börja med för att sedan övergå till en djupare dialog då man märker vilket utbyte man har av varann. Att ge ett förtroende som möts med en förståelse och få ett förtroende tillbaka.


Eller genom jobbet. Att börja ny på ett företag eller avdelning. Se sig omkring och känna av stämningen. Vem är vän och vem är fiende? Att märka att man inte passar in måste väl vara det värsta som kan hända när man kommer ny! Det gäller att rida ut stormen och hoppas på att det döljer sig någon vän bakom fasader som sätts upp. Det gjorde det för mig i alla fall på ett jobb jag hade men så öppnades en dörr och jag blev insläppt. Jag kände aldrig att jag hörde hemma på avdelningen men jag fick vänner för livet (förhoppningsvis).


Med ett fåtal vänner kan jag dela allt i mitt liv. Jag känner ett aldrig sinande stöd i ryggen när jag behöver det. Att kunna lyfta luren och fråga: "Får jag komma till dig? Självklart", får jag till svar. Att kunna älta och svamla om samma saker hundra gånger i telefon - vilken terapi nisse hade stått ut med det utan att ta betalt!

Jag är så glad för alla vänner jag har. Vissa närmare både fysiskt och mentalt och vissa har jag mer kontakt med än andra. Men alla berikar mig och fyller mig med ny kunskap och livserfarenhet. Jag känner mig priviligerad att få vara en del av deras liv. Den support och stöttning som jag kan ge ger även mycket till mig själv.

Gullig video:
http://www.youtube.com/watch?v=B7bE5TMZG1M

Vänskap

Fniss och prat blandat med en avvaktande tystnad som någon bryter snabbt. Allt för att den tryckande tystnaden inte ska bli för lång…. Jag är på tjejträff med vänner som jag har känt i mer än 25 år. För ungefär 10 år bestämde vi oss att träffas en gång i månaden hos varandra så att vi skulle hålla kontakten med varandra. Visst har vi förändrats och glidit ifrån varann till viss del. Ibland kan vi reta ihjäl oss på varandra men vi försöker alla att komma på dessa månadsträffar. Så visst är det viktigt för oss.

Där har vi tjejen som är den bästa värdinnan. Hon som aldrig har pratat om sitt förhållande med någon av oss för att plötsligt en dag bryta upp ur ett nästan 20-årigt förhållande. Var skadad i själen och ville bara vara i fred. För att i nästa ögonblick bli överrumplande uppvaktad av en värmlänning som hade fallit pladask för henne. Förra året stod jag och grät i kyrkan på deras bröllop tagen av deras romantiska saga som fortfarande verkar lika stark. Hon ger mig hopp att jag också en dag ska springa ihop med drömprinsen!

Där har vi tjejen som rör sig som en modell. Med en omedveten grace skrider hon fram och har klarat sitt äktenskap genom nöd och lust. 3 fina barn och fortfarande gift med samma finne som fick henne på fall för så länge sedan. På deras bröllop var det ingen som spottade i glaset – inte heller jag. Dansade finska Hompa så det stod härliga till. Genom att betrakta henne lär jag mig att njuta och ta vara på dagen!

Också tjejen som blev bästa vän med min fd klasskamrat. Killen som man kom ihåg som klassens retsticka och som man alltid låg i krig med. Killen som växte till sig och blev snygg och skötsam. Länge sprang de på samma fester och fotbollsmatcher. Vad som hände sedan vet bara de men nu springer de fortfarande på samma fester och fotbollsmatcher med en son i tonåren. Det är nog inga fel att börja som vänner….. Jag har fått mig en tankeställare!

Sedan har vi tjejen som ständigt fick höra: ”När är det eran tur? Vi vill gå på vinterbröllop”. Det satte vi i halsen för ett år sedan när hennes sambo lämnade henne efter över 20 års förhållande. Helt utan förvarning och skapandes en chock som inte har släppt helt ännu. En kille som har blivit personlighetsförändrad till det sämre. Hon jobbar hårt med att hålla sig själv och 3 barn flytande och vi försöker hjälpa henne utan att inkräkta på hennes integritet. Hon har lärt mig att se utanför mig själv när jag gnäller!

Så har vi tjejen som till slut fick en man och barn att älska. Både hans och deras gemensamma son. Ett hus på landet som de tillsammans rustar för den större familjen. Att bli tillfreds med sig själv har gett henne energi att ta tag i andra delar hon inte varit nöjd med. Hon ger mig hopp att jag också ska klara det.

Sedan har vi tjejen vars barn går före allt inklusive henne själv. Hon har en framgångsrik karriär och är en duktig yrkeskvinna. En man och två barn som hon ger allt till och som ger henne den största lyckan. Hon är min stabilitet i en gungig tillvaro!

Och så har vi mig. Den ständiga singeln känns det som i dessa kretsar. Varför kan inte jag hitta rätt? Men så länge bjuder jag mina vänner på goa skratt och episoder i mitt sökande på nätet och ”in real life”. E - den tuffe och starke som inte är rädd för något (ha ha, vad fel de kan ha).