Här sitter jag en fredag kväll och det doftar ljuvligt från sonens tacomiddag. Tom gurka har en god doft ikväll! Själv har jag druckit chokladshake och det smakade riktigt bra. Trixet är att ha vattnet och Modifast påsarna i kylen.
Igår och idag slarvade jag med att dricka tillräckligt vatten och jag tror det har straffat sig idag. Jag har varit så hungrig hela dagen och på eftermiddagen reste jag mig lite hastigt och störtade iväg. Rätt som det var såg jag suddigt - allt blev liksom dimmigt. Tror inte det var någon fara för svimning men fick ställa mig och hålla i ett bord. Så onödigt! Kroppens sätt att säga ifrån antar jag. Så nu pimplar jag vatten som andra dricker vin en fredagkväll. Ha ha!
För mitt eget kom ihåg kommer nu matsedeln de senaste veckorna.
5 januari 2011 -- 2 februari 2011
Modifast: vanilj, kaffe, choklad, hallon shake och potatis och purjolökssoppa.
Frukost ca 7.00 el 9.00: Chokladshake
Lunch ca 12.00: Hallon shake och de senaste 2 veckorna potatis och purjolökssoppa istället.
Middag ca 17.30: Kaffe shake
Kvällsmål ca 20-20.30: Vanilj/Choklad shake
Vanilj shaken var inte så god tyckte jag så det blev bara 8 stk sådana, sedan har jag varvat med de andra smakerna istället. I början tyckte jag kaffe smaken var godast men nu har det växlat över till choklad istället. Törs inte räkna på vad det här har kostat men 145 SEK/8 påsar så kan ni roa er med det ett tag. Får trösta mig med att jag numera kan gå och handla utan att köpa godis eller Marabou mjölkchoklad. En seger bara det!
Dessutom ca 2 liter vatten varje dag, fast det inkluderar även kaffe/te. Men vissa dagar kommer jag nog upp i 2 liter på bara vatten. Det har också gått väldigt bra. Fast i början sprang jag ju mycket på hjärtehuset. Det tycker jag inte är så farligt heller längre.
Ligger kvar på -10 kg fortfarande men nu tänker jag inte så mycket på det. Det ska väl kunna ramla bort något kilo till innan tisdag men jag tror att jag får göra operationen i alla fall. Nu har jag ju bevisat att jag kan gå ner om jag ger mig f-n på det!
fredag 28 januari 2011
måndag 24 januari 2011
Min viktkurva pekar neråt...
-10 kg idag, äntligen! Som jag har väntat sista veckan. Där ser man att viktraset verkligen går i etapper.
Jag äter mina shaker 3 ggr om dagen och "lyxar" till det med varm Modifast soppa på lunchen. Inte är det så värst men det går förvånansvärt bra ändå. Jag fryser och har sockar på natten när jag sover men det är det värt! Någonstans där inne fanns en motivation och "jävlar anamma" som jag inte har trott mig själv om.
När jag började 5 januari kommer jag ihåg att jag tänkte: "Klarar jag de här veckorna så har jag verkligen bevisat något för mig själv." Nu är jag snart där, sista veckan kvar nu och jag vet att jag kommer att klara det.Det finns inte något som skulle få mig att lägga ner mig nu. Jag har gjort något som jag aldrig har klarat tidigare. Jag har satt ett viktmål och dit har jag nått! Nu får jag min operation!
Jag är så himla glad för att jag har kommit den här biten på väg!
Jag äter mina shaker 3 ggr om dagen och "lyxar" till det med varm Modifast soppa på lunchen. Inte är det så värst men det går förvånansvärt bra ändå. Jag fryser och har sockar på natten när jag sover men det är det värt! Någonstans där inne fanns en motivation och "jävlar anamma" som jag inte har trott mig själv om.
När jag började 5 januari kommer jag ihåg att jag tänkte: "Klarar jag de här veckorna så har jag verkligen bevisat något för mig själv." Nu är jag snart där, sista veckan kvar nu och jag vet att jag kommer att klara det.Det finns inte något som skulle få mig att lägga ner mig nu. Jag har gjort något som jag aldrig har klarat tidigare. Jag har satt ett viktmål och dit har jag nått! Nu får jag min operation!
Jag är så himla glad för att jag har kommit den här biten på väg!
måndag 17 januari 2011
Tankar som snurrar....
Idag är det halvtid kan man väl säga. Två veckor kvar, lite drygt av Modefast. Fick ångest i morse och tänkte på allt som man inte ska hända när man ligger på operationsbordet. Tänk om, tänk om.... osv.... Men lyckades slå bort tankarna och koncentrera mig på jobbet istället.
På tal om jobb så har jag sökt två jobb idag. Får se vad det leder till men känns skönt att ha tagit tag i situationen och göra något åt den.
Min lille gubbe kom hem idag och fick en ny resårmadrass som välkommen hem present. Den blev han nöjd med. Nu fattas bara resten av möblemanget. I vår hoppas jag kunna göra om hans rum så det blir lite mer "hans". Just nu är det leksaker och böcker överallt och vi skulle verkligen behöva rensa. Men det är lite svårt för sonen att ge bort och lägga undan leksakerna. Nja.... det brukar sluta med att det inte syns någon skillnad efter utrensningen. Sakerna har en förmåga att leta sig kvar i hyllorna och på golvet.
Det märks på min kropp, både viktminskning, 6,5 kg hittills och på tröttheten att jag inte får i mig lika mycket mat längre. På dagarna går det bra men på kvällen är jag så trött. Det blir tidiga kvällar. Så ock i kväll.
Natti natt..........
You raise me up
(här skulle det ha varit ett klipp från youtube men det fungerade inte att klippa in det. M och A, hur får ni in de?
På tal om jobb så har jag sökt två jobb idag. Får se vad det leder till men känns skönt att ha tagit tag i situationen och göra något åt den.
Min lille gubbe kom hem idag och fick en ny resårmadrass som välkommen hem present. Den blev han nöjd med. Nu fattas bara resten av möblemanget. I vår hoppas jag kunna göra om hans rum så det blir lite mer "hans". Just nu är det leksaker och böcker överallt och vi skulle verkligen behöva rensa. Men det är lite svårt för sonen att ge bort och lägga undan leksakerna. Nja.... det brukar sluta med att det inte syns någon skillnad efter utrensningen. Sakerna har en förmåga att leta sig kvar i hyllorna och på golvet.
Det märks på min kropp, både viktminskning, 6,5 kg hittills och på tröttheten att jag inte får i mig lika mycket mat längre. På dagarna går det bra men på kvällen är jag så trött. Det blir tidiga kvällar. Så ock i kväll.
Natti natt..........
You raise me up
(här skulle det ha varit ett klipp från youtube men det fungerade inte att klippa in det. M och A, hur får ni in de?
tisdag 11 januari 2011
Teknikens mystiska värld
Jag har en ny dator! En egen laptop. Som jag har valt själv. Det är så roligt att skriva på den. Tangenterna bara glider ner vid minsta lilla tryck. Nu ska jag börja föra över bilderna från min gamla dator och så kan jag lägga upp senaste nytt här. Min ursprungliga plan som gick ut på att köpa en extern hårddisk och bara lägga över bilderna i fungerade inte speciellt bra. Det visade sig att jag inte hade tillräckligt med ström (tror jag det var) i den gamla datorn för att få det att fungera. Hårddisken stod bara och tuggade. Så är det när man köper något man inte begriper sig på. Men förhoppningsvis fungerar den med den nya datorn istället. Så det blir till att ta usb-minnet och ladda över bilder i och lägga in här. Eller har någon en annan idé?
Det här med teknik är inte min starka sida och inte mitt intresse heller. För min del ska en dator bara fungera... Hur den gör det är totalt ointressant för mig. När man lever ensam tvingas man in i teknikens värld för det är ingen annan som gör det åt en och det är väl bra egentligen men oftast är det sååååå tråkigt!
Mitt nästa projekt som jag måste engagera mig i snarast är en ny router. Jag får inte min gamla att fungera. Eller rättare sagt så hittar inte datorn rätt router. Hör här; jag tror att jag vet vad den heter men kan inte komma ihåg det utan måste se det skriftligt via skärmen. Hur dumt låter inte det då? Har inte använt den på ett bra tag eftersom nätverkskortet strulade med den gamla datorn så det fick bli nätverkssladd istället och i samband med det så struntade jag i det trådlösa nätverket helt och hållet. Nu när jag vill koppla in routern igen så finns den inte där. För man kan väl ha en nätverkssladd i samtidigt? Sedan hörde jag att routers kan bli utslagna av åsknedslag utan att man märker att det händer. Kanske har det hänt med min... Hur som helst, ska iväg till affären och köpa en ny. Måste bara ta reda på hur man kopplar ihop flera datorer i samma trådlösa nätverk. Suck! Hör ni vad tråkigt det låter! Precis det här som man ska ha en karl till!
Det här med teknik är inte min starka sida och inte mitt intresse heller. För min del ska en dator bara fungera... Hur den gör det är totalt ointressant för mig. När man lever ensam tvingas man in i teknikens värld för det är ingen annan som gör det åt en och det är väl bra egentligen men oftast är det sååååå tråkigt!
Mitt nästa projekt som jag måste engagera mig i snarast är en ny router. Jag får inte min gamla att fungera. Eller rättare sagt så hittar inte datorn rätt router. Hör här; jag tror att jag vet vad den heter men kan inte komma ihåg det utan måste se det skriftligt via skärmen. Hur dumt låter inte det då? Har inte använt den på ett bra tag eftersom nätverkskortet strulade med den gamla datorn så det fick bli nätverkssladd istället och i samband med det så struntade jag i det trådlösa nätverket helt och hållet. Nu när jag vill koppla in routern igen så finns den inte där. För man kan väl ha en nätverkssladd i samtidigt? Sedan hörde jag att routers kan bli utslagna av åsknedslag utan att man märker att det händer. Kanske har det hänt med min... Hur som helst, ska iväg till affären och köpa en ny. Måste bara ta reda på hur man kopplar ihop flera datorer i samma trådlösa nätverk. Suck! Hör ni vad tråkigt det låter! Precis det här som man ska ha en karl till!
måndag 10 januari 2011
Nojja
Idag har jag tagit influensavaccin spruta och kollat blodtryck. Helt plötsligt har jag blivit jätteduktig på att följa rekommendationer och råd. Jag som har tyckt att sånt bara är nonsens... men nu gör jag allt för att vara så bra förberedd som möjligt.
Kanske för jag har en löjlig skräck att inte vakna upp efter operationen. Jag har aldrig blivit sövd eller opererad tidigare så funderar mycket på hur det känns. Är väl min rädsla för att släppa kontrollen till någon annan... För tänk om det skulle hända! Jag skulle aldrig förlåta mig själv om jag inte vaknade igen. Hur dumt låter inte det då? Men att inte finnas för S längre. Min dyrbaraste skatt på hela jorden! Ibland kan jag tycka att jag utsätter mig och honom för en onödig risk men samtidigt.... min livsstil hittills har också utsatt min kropp för stor påfrestning. Och hur länge håller den?
Så jag gör det i alla fall. För min skull, för att sonen ska få en roligare och piggare mamma, för att jag tror på att livet har mer att erbjuda....
Ibland måste man våga språnget - utan att veta vart man landar........ för att man tror på något bättre.....
Kanske för jag har en löjlig skräck att inte vakna upp efter operationen. Jag har aldrig blivit sövd eller opererad tidigare så funderar mycket på hur det känns. Är väl min rädsla för att släppa kontrollen till någon annan... För tänk om det skulle hända! Jag skulle aldrig förlåta mig själv om jag inte vaknade igen. Hur dumt låter inte det då? Men att inte finnas för S längre. Min dyrbaraste skatt på hela jorden! Ibland kan jag tycka att jag utsätter mig och honom för en onödig risk men samtidigt.... min livsstil hittills har också utsatt min kropp för stor påfrestning. Och hur länge håller den?
Så jag gör det i alla fall. För min skull, för att sonen ska få en roligare och piggare mamma, för att jag tror på att livet har mer att erbjuda....
Ibland måste man våga språnget - utan att veta vart man landar........ för att man tror på något bättre.....
söndag 9 januari 2011
Dag 5
Idag är det 5:e dagen som jag bara äter Modifast. Modifast är samma sak som Nutrilett fast ett annat märke. Kan ju säga att jag som redan hade provat Cambridge bland annat tycker att Modifast smakar bättre. Kanske är inbillning. Det är ju ingen större idé att klaga, detta ska vara min enda föda i nästan en månad! Jag är förvånad och överraskad att det går så bra som det gör. Visst är jag hungrig emellanåt och så sugen på vanlig mat att det stundtals inte är lätt att låta bli men det skulle aldrig falla mig in att ta en endaste bit. Det kanske inte har betydelse men för min självkänsla är det här en ordentlig test av mig själv.
Det är kanske inte så konstigt att man blir totalt uppslukad av varje liten doft av mat när man öppnar kylskåpet eller öppnar en köttbullepåse från Mamma Scan. Jag har sonen hemma någon dag till och det har verkligen varit en prövning stundtals att fixa mat till honom. Hur gör man när man inte ens kan provsmaka om currysåsen smakar något? Häromdagen var vi i Säfsen och åkte skidor och bla grillade vi korv. Han räckte mig resterande korv och jag höll på att stoppa den i mun. Hur ofta har man inte varit en slasktratt som äter överblivna rester så det inte ska förfaras? Ha ha! Oj, vad jag har blivit medveten om vad mycket som stoppas i munnen utan att man tänker på det!
Igår var det ju godisdag - lördag som det var. Vi åkte till affären och köpte lösgodis till honom och han hällde upp på kvällen. Där kunde jag känna chokladdoften. Droppen kom väl när han bad mig känna hur len en seg råtta var. Hm..... då var det inte långt undan att jag stoppade den i mun! Men jag klarade den prövningen också och snart har jag en vecka framför mig när jag bara tar hand om mig själv och min "matlagning".
Ibland slår det mig att jag ska blanda shaker flera veckor till. 4 ggr om dagen ska jag skaka den där burken och dricka gojjan. Blä! Men jag försöker tvinga bort tankarna och tar en dag i taget. Det positiva är när vågen redan visar minus 4 kg. För er som undrar varför jag bara ska äta Modifast en månad framåt så är det för att levern ska vara så liten som möjligt vid operation. Vid snabb viktnedgång krymper levern snabbt. Den sitter tydligen i vägen när de utför titthålsoperationen. Den andra anledningen är för att man ska bryta sitt negativa matbeteende och minska sockerberoendet. Kan faktiskt säga att matsuget definitivt har tagit över sockerbehovet. Önskar i mina starka stunder att jag borde kunna ändra matintaget istället för operation bara för att jag längtar så efter att få äta! Men jag har ju testat det ett antal gånger och det fungerar inte! Det vet jag också.
Jag läser en del bloggar om andra som har gjort gastric bypass operationer och det förvånar mig faktiskt att så många fortsätter att äta godis och bullar osv. Jag kanske låter som en besserwisser men varför riskera att gå upp igen när man nu har fått operationen som en skänk från ovan och en chans att verkligen lyckas att hålla en normalvikt? I dagsläget känner jag att jag aldrig vill väga så här mycket igen! Jag vill aldrig äventyra att gå upp i vikt igen om jag går ner till min egna satta målvikt. Jag hoppas verkligen att den tanken aldrig överger mig. Samtidigt så blir jag lite orolig att jag kommer att glömmma bort de känslor och tankar jag har nu om/när sötbehovet kommer tillbaka. Jag hoppas bara att önskan jag har om att bli smal kommer att övervinna alla frestelser som jag kommer att ställas inför.
Det är kanske inte så konstigt att man blir totalt uppslukad av varje liten doft av mat när man öppnar kylskåpet eller öppnar en köttbullepåse från Mamma Scan. Jag har sonen hemma någon dag till och det har verkligen varit en prövning stundtals att fixa mat till honom. Hur gör man när man inte ens kan provsmaka om currysåsen smakar något? Häromdagen var vi i Säfsen och åkte skidor och bla grillade vi korv. Han räckte mig resterande korv och jag höll på att stoppa den i mun. Hur ofta har man inte varit en slasktratt som äter överblivna rester så det inte ska förfaras? Ha ha! Oj, vad jag har blivit medveten om vad mycket som stoppas i munnen utan att man tänker på det!
Igår var det ju godisdag - lördag som det var. Vi åkte till affären och köpte lösgodis till honom och han hällde upp på kvällen. Där kunde jag känna chokladdoften. Droppen kom väl när han bad mig känna hur len en seg råtta var. Hm..... då var det inte långt undan att jag stoppade den i mun! Men jag klarade den prövningen också och snart har jag en vecka framför mig när jag bara tar hand om mig själv och min "matlagning".
Ibland slår det mig att jag ska blanda shaker flera veckor till. 4 ggr om dagen ska jag skaka den där burken och dricka gojjan. Blä! Men jag försöker tvinga bort tankarna och tar en dag i taget. Det positiva är när vågen redan visar minus 4 kg. För er som undrar varför jag bara ska äta Modifast en månad framåt så är det för att levern ska vara så liten som möjligt vid operation. Vid snabb viktnedgång krymper levern snabbt. Den sitter tydligen i vägen när de utför titthålsoperationen. Den andra anledningen är för att man ska bryta sitt negativa matbeteende och minska sockerberoendet. Kan faktiskt säga att matsuget definitivt har tagit över sockerbehovet. Önskar i mina starka stunder att jag borde kunna ändra matintaget istället för operation bara för att jag längtar så efter att få äta! Men jag har ju testat det ett antal gånger och det fungerar inte! Det vet jag också.
Jag läser en del bloggar om andra som har gjort gastric bypass operationer och det förvånar mig faktiskt att så många fortsätter att äta godis och bullar osv. Jag kanske låter som en besserwisser men varför riskera att gå upp igen när man nu har fått operationen som en skänk från ovan och en chans att verkligen lyckas att hålla en normalvikt? I dagsläget känner jag att jag aldrig vill väga så här mycket igen! Jag vill aldrig äventyra att gå upp i vikt igen om jag går ner till min egna satta målvikt. Jag hoppas verkligen att den tanken aldrig överger mig. Samtidigt så blir jag lite orolig att jag kommer att glömmma bort de känslor och tankar jag har nu om/när sötbehovet kommer tillbaka. Jag hoppas bara att önskan jag har om att bli smal kommer att övervinna alla frestelser som jag kommer att ställas inför.
söndag 2 januari 2011
Avslöjandet av min hemlighet
På nyårsafton var jag ute och gick i solskenet och tänkte på vad bra jag mår nu. För första gången på flera år kan jag se in i mig själv och tänka: fan jag mår bra! Det hänger ihop med att jag har återtagit kontrollen över min mathjärna. Finns det ett ord som heter så? Hur som helst så har hjärnan styrt över mig för länge och jag har bestämt mig för att ta tillbaka mitt liv! Nu är det slut med onödigt ätande och godisfrossande. För resten av mitt liv ska bestå av normala portioner och minimalt med choklad och sötsaker. En del av er kanske tycker det låter tråkigt att inte kunna unna sig det där söta på lördagen. Men om man inte kan låta det stanna vid det utan fortsätter hela veckan igenom att "unna" sig, trösta sig, glädja sig osv med mat och godis så skapar man ett beroende som är svårt att bli av med. För er som känner mig vet att jag har provat med allehanda metoder för att gå ner i vikt men det har slutat med att jag har gått upp ännu mer. Jag orkar inte fullfölja! Jag ställer mig på vågen och ser bara ALLA kilona som jag ska gå ner och så tappar jag sugen när jag inser att det kommer att ta åååååår att nå dit jag vill.
Så jag har efter flera års betänketid och drygt ett års väntan äntligen fått en tid för en Gastric bypass operation som kommer att ske i februari. Det är en magsäcksoperation som sker med titthålskirurgi. Jätteläskigt och spännande och ruskigt och roligt på en gång. Nu finns det ingen återvändo. Men jag tror att det är rätt väg att gå! Jag har varit överviktig mer eller mindre i 20 år och det känns som mitt liv rinner ifrån mig. Jag måste göra något nu och nu när beslutet är taget så känns det så skönt! Jag har haft det senaste året på mig som någon slags betänketid och fast jag har svurit många gånger för att tiden gått så sakta så har det nog varit bra. Beslutet har sjunkit in och jag har dividerat med mig själv flera gånger. Dessutom provat Viktväktarna under våren och insett att vägen med dem är alltför lång att gå för mig.
Jag inser givetvis att hela jobbet att gå ner i vikt inte är gjort med en operation men är övertygad att det kommer att ge mig en ordentlig push i rätt riktning. Jag ser fram emot att kunna göra de saker jag har känt mig begränsad i nu. Jag har redan bokat en date med kompisens dotter. Till sommaren ska vi rida islandshäst som hon har tjatat på mig om. Kanske min dröm om att åka till Irland och rida över hedar och stränder äntligen kan bli av. Tänk att få gå och köpa "vanliga" storlekar i affärer och kunna välja kläder efter att de sitter bra snarare än att vara glad om man hittar något i rätt storlek... Jag ska börja jogga igen och kanske jag hinner bli så bra att jag kan springa Tjejmilen i Stockholm i augusti. Jag har många drömmar som jag tänker förverkliga allteftersom för jag har bestämt att 2011 ska bli ett år att minnas för mig.
Nu börjar resten av mitt liv!
Så jag har efter flera års betänketid och drygt ett års väntan äntligen fått en tid för en Gastric bypass operation som kommer att ske i februari. Det är en magsäcksoperation som sker med titthålskirurgi. Jätteläskigt och spännande och ruskigt och roligt på en gång. Nu finns det ingen återvändo. Men jag tror att det är rätt väg att gå! Jag har varit överviktig mer eller mindre i 20 år och det känns som mitt liv rinner ifrån mig. Jag måste göra något nu och nu när beslutet är taget så känns det så skönt! Jag har haft det senaste året på mig som någon slags betänketid och fast jag har svurit många gånger för att tiden gått så sakta så har det nog varit bra. Beslutet har sjunkit in och jag har dividerat med mig själv flera gånger. Dessutom provat Viktväktarna under våren och insett att vägen med dem är alltför lång att gå för mig.
Jag inser givetvis att hela jobbet att gå ner i vikt inte är gjort med en operation men är övertygad att det kommer att ge mig en ordentlig push i rätt riktning. Jag ser fram emot att kunna göra de saker jag har känt mig begränsad i nu. Jag har redan bokat en date med kompisens dotter. Till sommaren ska vi rida islandshäst som hon har tjatat på mig om. Kanske min dröm om att åka till Irland och rida över hedar och stränder äntligen kan bli av. Tänk att få gå och köpa "vanliga" storlekar i affärer och kunna välja kläder efter att de sitter bra snarare än att vara glad om man hittar något i rätt storlek... Jag ska börja jogga igen och kanske jag hinner bli så bra att jag kan springa Tjejmilen i Stockholm i augusti. Jag har många drömmar som jag tänker förverkliga allteftersom för jag har bestämt att 2011 ska bli ett år att minnas för mig.
Nu börjar resten av mitt liv!
söndag 12 december 2010
Idag laddar jag...
Lugnet sänker sig i huset. Nystädat och nästan allt bortplockat. Redo för en hektisk vecka. Sonen har åkt till sin pappa och jag får tid att ladda. Hur man än vänder sig så blir det inte riktigt bra. Jag försöker tänka att det inte kommer att vara så här pressat alltid. Men det är ett par tuffa månader som väntar.
Ute ligger snön tung på träd och buskar och det är så vackert att det nästan gör ont. Tog en promenad tidigare idag i kylan och det var riktigt skönt. Stötte på en bekant som blev singel för ett par år sedan. Vad är det som gör att människor som en gång älskade varann snackar så mycket skit om den andre efteråt? Vad hoppas man uppnå med pajkastning? Om man är arg och sårad, helt förståerligt, så älta det med dina nära och kära men låt jobbets lunchbord bli en fredad zon.
När jag går här hemma och städar och plockar slår det mig att det faktiskt är ganska skönt att vara singel just nu....
Ute ligger snön tung på träd och buskar och det är så vackert att det nästan gör ont. Tog en promenad tidigare idag i kylan och det var riktigt skönt. Stötte på en bekant som blev singel för ett par år sedan. Vad är det som gör att människor som en gång älskade varann snackar så mycket skit om den andre efteråt? Vad hoppas man uppnå med pajkastning? Om man är arg och sårad, helt förståerligt, så älta det med dina nära och kära men låt jobbets lunchbord bli en fredad zon.
När jag går här hemma och städar och plockar slår det mig att det faktiskt är ganska skönt att vara singel just nu....
lördag 4 december 2010
Ytligt begär.... - suck!
Idag blev jag kär i en Samsung Galaxy! Vill ha! Men plånboken sa nej och med den ovisshet som råder nu stoppade jag ner plånboken igen. Jag hade ju sagt till mig själv att jag får behålla den mobil jag har tills den slutar fungera. Suck! Tröstshoppa är jag dock bra på ändå så det slutade med att jag kom hem med en blus och en tröja istället. Litet mindre hål i plånboken och motiverade mig själv med att det ena behövs på jobbet och det andra på julafton.
Ikväll blir en lugn hemmakväll med "Så mycket bättre" och sedan en film. Ljusen är redan tändna på vardagsrumsbordet. Lite gott vin och kycklinggryta. Ibland är det skönt att själv bestämma....
Ikväll blir en lugn hemmakväll med "Så mycket bättre" och sedan en film. Ljusen är redan tändna på vardagsrumsbordet. Lite gott vin och kycklinggryta. Ibland är det skönt att själv bestämma....
torsdag 2 december 2010
Känslomässiga toppar och dalar
Att inte ha en egen dator är så trist. Måste ge mig själv en i julklapp. Inte är jag prylfixerad men jag skulle så gärna vilja ha en Iphone också.... Varför kostar allting pengar? Som läget är just nu får man välja väl. Julen stundar och julklappar ska köpas. Helst skulle jag vilja hoppa över hela julstöket och krypa in i mitt lilla hus och titta på tv under en filt. Bara få vara i fred!
Förra veckan var katastrof. På jobbet var det kaos och väldigt dålig stämning. Irritation, oro, spänning och allmänt grinigt. Det smittade av sig så jag kände likadant. Samtidigt har sonen en jobbig period och han verkar inte må så bra. Jag kommer inte igenom så det skapade en massa konflikter mig och honom emellan. Min personliga press tillsammans med hans "trots", om det nu är det, var ingen lyckad kombination.. Varje dag något nytt som inte var bra. Det kändes som jag gav och gav och gav utan resultat. När den här veckans måndag kom var jag alldeles slut känslomässigt.
Jag har ägnat den här veckan åt mental återhämtning och fysisk zomba pass. Ska jag se tillbaka på veckan är det träningspasset jag är mest stolt över. Äntligen tog jag mig i kragen. Provade förra fredagen första gången och tyckte att det var kul. Varför är det då så svårt att komma iväg igen? Jag fick ta ett allvarligt snack med mig själv igår kväll och mitt bättre jag vann för en gångs skull. Efteråt var jag så trött men väldigt nöjd med mig själv. Ska komma ihåg det i morgon när den värsta träningsvärken kommer.
I morgon är det julfest med jobbet. Vi får se hur det går. Resten av helgen blir det nog julklappsinköp och laddning för nästa vecka med en son som förhoppningsvis är på bättre humör. Och förhoppningsvis har hans mamma laddat med positiv energi!
Förra veckan var katastrof. På jobbet var det kaos och väldigt dålig stämning. Irritation, oro, spänning och allmänt grinigt. Det smittade av sig så jag kände likadant. Samtidigt har sonen en jobbig period och han verkar inte må så bra. Jag kommer inte igenom så det skapade en massa konflikter mig och honom emellan. Min personliga press tillsammans med hans "trots", om det nu är det, var ingen lyckad kombination.. Varje dag något nytt som inte var bra. Det kändes som jag gav och gav och gav utan resultat. När den här veckans måndag kom var jag alldeles slut känslomässigt.
Jag har ägnat den här veckan åt mental återhämtning och fysisk zomba pass. Ska jag se tillbaka på veckan är det träningspasset jag är mest stolt över. Äntligen tog jag mig i kragen. Provade förra fredagen första gången och tyckte att det var kul. Varför är det då så svårt att komma iväg igen? Jag fick ta ett allvarligt snack med mig själv igår kväll och mitt bättre jag vann för en gångs skull. Efteråt var jag så trött men väldigt nöjd med mig själv. Ska komma ihåg det i morgon när den värsta träningsvärken kommer.
I morgon är det julfest med jobbet. Vi får se hur det går. Resten av helgen blir det nog julklappsinköp och laddning för nästa vecka med en son som förhoppningsvis är på bättre humör. Och förhoppningsvis har hans mamma laddat med positiv energi!
onsdag 17 november 2010
Tråkigt besked...
Så kom då dagen D. 55 personer ska bort. Det är halva styrkan det. Befinner mig nog i någon slags förnekelseprocess. Hur känns det? Ja, inte vet jag. Ofattbart men ändå något som måste göras. Vill vara kvar för att få visa att det visst går att få lönsamhet samtidigt som det kanske blir starten på något nytt... Kanske det här ger mig nya idéer om en ny inriktning.
Nu åker jag bort några dagar. Samlar energi och kraft för att orka tiden ut. Än så länge för stort för att förstå.
Nu åker jag bort några dagar. Samlar energi och kraft för att orka tiden ut. Än så länge för stort för att förstå.
lördag 13 november 2010
Moderskärlek - utan begränsning....
Det ligger turbulenta tider framför mig. Jag känner hur stormen närmar sig. Det är som att befinna sig i utkanten av tornadon och det blåser hårt runt omkring mig. Jag letar andningshål för att orka med.
Jag försöker tolka tecknen men det är svårt. Är det bara tillfälligheter eller ett mönster? Jag visar att jag finns här och vill stötta i jobbiga stunder. Men jag blir undanknuffad och får inte vara med. Ilska möter mig när jag försöker och jag blir nästan stum över orden som kommer. Jag vet att det är förtvivlan bakom och vill vara ett större jag som inte tar åt mig. Desperation äter mig innefrån och jag känner mig otillräcklig.
Någonstans får man styrkan att orka en timme till, en dag till. Under natten hämtar jag ny energi och hopp om en bättre och lättare morgondag. Långa stunder går det bra men sedan bryter ovädret ut utan förvarning. Hur tacklar man det?
Stunder med villkorslös kärlek är oförglömliga och de jag lever för.... Inget är som kärleken till sitt barn!
Jag försöker tolka tecknen men det är svårt. Är det bara tillfälligheter eller ett mönster? Jag visar att jag finns här och vill stötta i jobbiga stunder. Men jag blir undanknuffad och får inte vara med. Ilska möter mig när jag försöker och jag blir nästan stum över orden som kommer. Jag vet att det är förtvivlan bakom och vill vara ett större jag som inte tar åt mig. Desperation äter mig innefrån och jag känner mig otillräcklig.
Någonstans får man styrkan att orka en timme till, en dag till. Under natten hämtar jag ny energi och hopp om en bättre och lättare morgondag. Långa stunder går det bra men sedan bryter ovädret ut utan förvarning. Hur tacklar man det?
Stunder med villkorslös kärlek är oförglömliga och de jag lever för.... Inget är som kärleken till sitt barn!
onsdag 10 november 2010
Det är vitt ute...
Snart är det jul. Ja det är känslan jag får när jag tittar ut genom fönstret och allt är vitt. Med snön som yrde runt knuten igår blev jag sugen på glögg. Jag dricker bara glögg den här tiden och fram till jul. Efter jul känner jag mig färdig med det fast gott är det ju fortfarande. Samma sak med julmust och Janssons.... Konstigt hur man förknippar vissa smaker med vissa saker eller händelser.
Snart börjar julklappsjakten och förberedelsen av julmaten. I år blir det färre julklappar men kanske någon större istället. Fördelen med att vara sams med exet är att man kan köpa något som kan användas på båda ställena. S och jag skrev önskelista till tomten häromdagen. Hans svävar ju iväg med alla möjliga saker som är livsnödvändiga. Min var svårare att få ihop. Det man skulle vilja ha skaffar jag mig själv eller också är det så dyrt att man inte kan be någon köpa det... Den som spar han får eller vad ska man säga? Sonens lista slutade på 14 saker och då är den säkert inte färdigt ännu. Min hamnade på 5 saker.
Nä, då är det roligare med julmaten. Det finns vissa saker som jag vill ha på julbordet. Hemmagjorda köttbullar förståss och paté. Det är gott det. Mammas revbensspjäll och tunnbröd bakade på spisen i stekpannan. Ingen jul utan det! Ibland har vi tjuvstartat med revbensspjällen för de är så goda. Då har hon fått stå och göra flera. Någon gång har vi nästan haft panik för att vi inte har fått tag på revbensspjällen veckan innan jul! Men efter att ha talat om för handlaren att han ju äventyrar julen har han trollat fram några. Puh! Det blir heller ingen jul utan mammas kakor. Hennes kanelkakor och kolakakor måste bakas varje år. Ingen idé för henne att prova nya recept då... de blir motade i grind.
Men tänk om man skulle strunta i den traditionella julen och fara utomlands istället? I turbulenta tider har jag allvarligt haft de tankarna men sedan står ju julen där och pockar på uppmärksamhet i alla fall. Och då faller jag till föga och tar fram adventsstjärnan och köper gran. Såsmåningom sitter jag där på julafton med mina nära och kära och myser i alla fall och då finns det inget annat sätt att fira julen på för mig!
Snart börjar julklappsjakten och förberedelsen av julmaten. I år blir det färre julklappar men kanske någon större istället. Fördelen med att vara sams med exet är att man kan köpa något som kan användas på båda ställena. S och jag skrev önskelista till tomten häromdagen. Hans svävar ju iväg med alla möjliga saker som är livsnödvändiga. Min var svårare att få ihop. Det man skulle vilja ha skaffar jag mig själv eller också är det så dyrt att man inte kan be någon köpa det... Den som spar han får eller vad ska man säga? Sonens lista slutade på 14 saker och då är den säkert inte färdigt ännu. Min hamnade på 5 saker.
Nä, då är det roligare med julmaten. Det finns vissa saker som jag vill ha på julbordet. Hemmagjorda köttbullar förståss och paté. Det är gott det. Mammas revbensspjäll och tunnbröd bakade på spisen i stekpannan. Ingen jul utan det! Ibland har vi tjuvstartat med revbensspjällen för de är så goda. Då har hon fått stå och göra flera. Någon gång har vi nästan haft panik för att vi inte har fått tag på revbensspjällen veckan innan jul! Men efter att ha talat om för handlaren att han ju äventyrar julen har han trollat fram några. Puh! Det blir heller ingen jul utan mammas kakor. Hennes kanelkakor och kolakakor måste bakas varje år. Ingen idé för henne att prova nya recept då... de blir motade i grind.
Men tänk om man skulle strunta i den traditionella julen och fara utomlands istället? I turbulenta tider har jag allvarligt haft de tankarna men sedan står ju julen där och pockar på uppmärksamhet i alla fall. Och då faller jag till föga och tar fram adventsstjärnan och köper gran. Såsmåningom sitter jag där på julafton med mina nära och kära och myser i alla fall och då finns det inget annat sätt att fira julen på för mig!
söndag 7 november 2010
I en stjärnklar natt..
6 november kl. 17.00 Badatunna kväll med tjejerna. Så löd budskapet per telefon för mer än en månad sedan. En kväll att se fram emot - att längta till . Och vilken kväll det blev! Minusgrader, fnittrande kvinnor som huttrande skyndade till tunnan i den mörka tidiga kvällen. Plumsade i det varma vattnet som skvalpade behagligt. Stjärnor överallt, starka och svaga, miljontals över våra huvuden. Jag såg en stjärna falla och jag önskade .... med hårt blundande ögon. Vi roade oss med att hitta lilla och stora Karlavagnen innan några fick nog och gick in. Till slut var vi bara tre kvar. Vattnet och kylan blandades och vi omsveptes med dimmor. Det var nästan trolskt. Att sitta i värmen med två goda vänner och bara vara. Hade kunnat sitta länge till men det var dags att gå in.
Kvällen fortsatte med livliga diskussioner om relationer. Relationen till sina barn, till sina föräldrar, till kärleken. Jag förundrades egentligen inte hur öppna vi kunde vara med varandra. Det kändes naturligt för sällskapet var öppet, tillåtande och med en hjärtlig stämning. En samling kvinnor över 40 med olika erfarenheter, olika inriktningar i livet, kvinnor med långa förhållanden och kvinnor som blivit ofrivilliga singlar i en härlig mix. Det som förundrade mig mer är hur jag kunde känna igen mig i det stadium som två andra singlar befann sig i. Jag har också varit där. Jag har också känt de känslorna som ni bär på. Kanske något jag sade kan ge lite tröst i den ångest som kommer och går. I alla fall en känsla av att inte vara ensam i situationen. Det kommer ljusare tider men också att det finns saker som inte går att förlåta. Och det är ok! Det är ok att känna det man känner.
Kvällen tog slut alltför fort.... Samtalen hade kunnat fortsätta för det fanns så mycket mer att säga.. Vilket ju är bra för jag tror vi kan ta vid där vi slutade vid ett senare tillfälle... I en stjärnklar natt klarnade tankarna....
Kvällen fortsatte med livliga diskussioner om relationer. Relationen till sina barn, till sina föräldrar, till kärleken. Jag förundrades egentligen inte hur öppna vi kunde vara med varandra. Det kändes naturligt för sällskapet var öppet, tillåtande och med en hjärtlig stämning. En samling kvinnor över 40 med olika erfarenheter, olika inriktningar i livet, kvinnor med långa förhållanden och kvinnor som blivit ofrivilliga singlar i en härlig mix. Det som förundrade mig mer är hur jag kunde känna igen mig i det stadium som två andra singlar befann sig i. Jag har också varit där. Jag har också känt de känslorna som ni bär på. Kanske något jag sade kan ge lite tröst i den ångest som kommer och går. I alla fall en känsla av att inte vara ensam i situationen. Det kommer ljusare tider men också att det finns saker som inte går att förlåta. Och det är ok! Det är ok att känna det man känner.
Kvällen tog slut alltför fort.... Samtalen hade kunnat fortsätta för det fanns så mycket mer att säga.. Vilket ju är bra för jag tror vi kan ta vid där vi slutade vid ett senare tillfälle... I en stjärnklar natt klarnade tankarna....
lördag 30 oktober 2010
Vilotid
Det råder ett lugn i trädgården och grannskapet. Det är som att naturen lägger sig till vila nu. Människorna flyttar inomhus igen och inväntar storm, snö och is. I mitt inre råder rastlöshet och frustration. Jag försöker komma på anledningen men hittar ingen botten att stå på. Är det hösttrötthet som sätter in? Vet bara att det är rörigt omkring mig. Famlar efter ljuspunkter och försöker hitta anledningar att fly vardagens oro....
Jag står och stampar och väntar, väntar på något jag har lite påverkan på. Att beslut som ska fattas ligger i någon annans händer. Att inte ha kontroll själv gillar jag inte och det gör mig otålig och frustrerad. Det känns som att livet rinner ifrån mig och jag hinner inte med. Jag vill bara få det gjort så jag kan få gå vidare med mitt liv.
Jag har så oändligt mycket att vara tacksam för i mitt liv och det är jag också. Men det där lilla extra som jag har önskat i så många år känns så oändligt utom räckhåll. Hur lever man livet under tiden?
Jag står och stampar och väntar, väntar på något jag har lite påverkan på. Att beslut som ska fattas ligger i någon annans händer. Att inte ha kontroll själv gillar jag inte och det gör mig otålig och frustrerad. Det känns som att livet rinner ifrån mig och jag hinner inte med. Jag vill bara få det gjort så jag kan få gå vidare med mitt liv.
Jag har så oändligt mycket att vara tacksam för i mitt liv och det är jag också. Men det där lilla extra som jag har önskat i så många år känns så oändligt utom räckhåll. Hur lever man livet under tiden?
tisdag 26 oktober 2010
En helg i sångens tecken
Apertin Herrgård.... jag säger bara Apertin Herrgård. Kolla in: http://www.apertin.com/ Vilket ställe! Jag vill bara tillbaka... Mitt ute "in the middle of nowhere" finns denna underbara plats. En plats där jag har hämtat ny kraft och energi. En helg full av "må bra känsla".
"Oj, oj, oj.... tze, tze, tze... spänn magen och slappna av". Rummet fylls av taktfasta rop och småfnissande kvinnor och män... Vi sjunger på M och på Å om vartannat och får också lära oss en och annan sång. Sångtekniken lärs ut av en entusiastisk och lyhörd sångpedagog vid namn http://www.evahillered.se/. Vår kör som i andra sammanhang upplevs som högljudd och ouppmärksam är engagerad och positiv. Alla hänger med och vill och försöker... Söndagen avslutades med att vi videofilmade och även bandade kören när vi sjöng en av Evas låtar. Förhoppningsvis blev det tillräckligt bra för att göras officiellt. Fortsättning följer....
"Oj, oj, oj.... tze, tze, tze... spänn magen och slappna av". Rummet fylls av taktfasta rop och småfnissande kvinnor och män... Vi sjunger på M och på Å om vartannat och får också lära oss en och annan sång. Sångtekniken lärs ut av en entusiastisk och lyhörd sångpedagog vid namn http://www.evahillered.se/. Vår kör som i andra sammanhang upplevs som högljudd och ouppmärksam är engagerad och positiv. Alla hänger med och vill och försöker... Söndagen avslutades med att vi videofilmade och även bandade kören när vi sjöng en av Evas låtar. Förhoppningsvis blev det tillräckligt bra för att göras officiellt. Fortsättning följer....
lördag 16 oktober 2010
Känslan dröjer sig kvar...
Hemma igen efter en underbar vecka i Turkiet. Resan överträffade alla mina förväntningar om man bortser från vädret. Ganska mycket moln och halvsoliga dagar men ändå, värme och bad varje dag. Att skratta tillsammans med sonen och njuta att bara få vara tillsammans med min familj. Min lilla familj - de personer som betyder mest för mig i hela världen. Min mamma och min son, tre generationer.
Att få ta dagen som den kommer och umgås, i poolen, på stranden, hoppa i vågorna, skratta med sonen när han börjar älska havet och vågorna. Se hur han alltmer liknar en delfin i vattnet och dyker och kommer upp med stenar som jag samlar i mina händer. Stenar som följt med oss hem och som ska läggas i en vacker skål. Foton som ska sättas in i album som vi kan plocka fram under mörka vinterkvällar och drömma tillbaka till solen och värmen och känslan av semester.
Förundras av överflödet av efterrätter och stå hänförda vid chokladfontänens bord. Sjunga med när artisterna drar igång kavalkader av musikstycken från 60-talet och framåt i den ljumma mörka höst kvällen. Strosa uppför trapporna till vårt vackra rum med modern konst på väggarna. Sitta på balkongen en stund och njuta av kravlösheten.
Jag längtar redan tillbaka!
Att få ta dagen som den kommer och umgås, i poolen, på stranden, hoppa i vågorna, skratta med sonen när han börjar älska havet och vågorna. Se hur han alltmer liknar en delfin i vattnet och dyker och kommer upp med stenar som jag samlar i mina händer. Stenar som följt med oss hem och som ska läggas i en vacker skål. Foton som ska sättas in i album som vi kan plocka fram under mörka vinterkvällar och drömma tillbaka till solen och värmen och känslan av semester.
Förundras av överflödet av efterrätter och stå hänförda vid chokladfontänens bord. Sjunga med när artisterna drar igång kavalkader av musikstycken från 60-talet och framåt i den ljumma mörka höst kvällen. Strosa uppför trapporna till vårt vackra rum med modern konst på väggarna. Sitta på balkongen en stund och njuta av kravlösheten.
Jag längtar redan tillbaka!
lördag 2 oktober 2010
Från ingenstans....
Den underligaste saken hände mig idag. Helt plötsligt befann jag mig känslomässigt 7 år tillbaka i tiden och J hade precis lämnat mig. Hon frågade: "När går det över?" Och jag svarade: "Det går aldrig över..... Man låter bli att tänka på det - puttar undan tankarna när de tränger sig på. Jag hade precis börjat jobba igen efter mammaledigheten." Hon frågade: "Så det var så tidigt?" Jag sa: "S var bara 10 månader när J lämnade mig" och sedan kände jag hur ögonen svämmade över av tårar. Det bara kom -från ingenstans. Jag var inte ens beredd. I det ögonblicket kändes det som jag har gått omkring och låtsats i 7 år. Allt för att upprätthålla en bra kontakt med sonens pappa för sonens skull. Alla mina egna känslor och tankar som aldrig har kommit fram. Helt plötsligt vällde de över mig. Det var en omvälvande stund som har följt mig resten av dagen...
Att det kom just nu är kanske inte så konstigt. Runt omkring mig har personer blivit lämnade av sina respektive. Kanske har det gjort att jag själv har blivit påmind om hur det var för mig. Jag tror det undermedvetna kanske spelar mig ett spratt. Känslor som jag har burit på kanske måste komma ut? Kanske jag slappnar av i vetskap om att en efterlängtad semester närmar sig. Att slippa det turbulenta som jag lever med i vardagen för ett tag och bara vara i nuet. Vet inte vad jag ska göra med tankarna som snurrar nu??? Kanske puttar tillbaka dem på hyllan där de låg innan idag.... It has worked so far....
Att det kom just nu är kanske inte så konstigt. Runt omkring mig har personer blivit lämnade av sina respektive. Kanske har det gjort att jag själv har blivit påmind om hur det var för mig. Jag tror det undermedvetna kanske spelar mig ett spratt. Känslor som jag har burit på kanske måste komma ut? Kanske jag slappnar av i vetskap om att en efterlängtad semester närmar sig. Att slippa det turbulenta som jag lever med i vardagen för ett tag och bara vara i nuet. Vet inte vad jag ska göra med tankarna som snurrar nu??? Kanske puttar tillbaka dem på hyllan där de låg innan idag.... It has worked so far....
onsdag 29 september 2010
Reparerad relation...
Efter en tid av frostig relation har vi börjat närma oss varandra igen. Det syns i ögonen och i kroppsspråket att något har förändrats. Tillbaka till det gamla sättet vi hade att tilltala varandra. Det finns en tolerans och vilja att mötas. Det märks ändå att vi känner av varandras sinnesstämning och humör. Trevande slängs en kommentar eller fråga ut. Kommer mottagaren att nappa och ta upp tråden? Jag märker att jag helt plötsligt blir tillfrågad om råd och synpunkter igen. Jag är inte ute i kylan längre.
Jag har funderat mycket på vad det var som hände? Att stress och press i många fall påverkar människan negativt är ju ingen nyhet men i det här fallet var det som att det låg något mer bakom. Jag inser ju att jag själv också har en del i att det blev en konflikt. Att jag kanske blev för rak och kritiserande istället för att försöka komma med lösningar. Ibland blir trycket att prestera för stort och ens människovärde liksom försvinner på vägen.
Kanske jag aldrig får ett svar på vad det var som hände men jag är väldigt glad och tacksam att vi åter igen pratar med varandra.
Jag har funderat mycket på vad det var som hände? Att stress och press i många fall påverkar människan negativt är ju ingen nyhet men i det här fallet var det som att det låg något mer bakom. Jag inser ju att jag själv också har en del i att det blev en konflikt. Att jag kanske blev för rak och kritiserande istället för att försöka komma med lösningar. Ibland blir trycket att prestera för stort och ens människovärde liksom försvinner på vägen.
Kanske jag aldrig får ett svar på vad det var som hände men jag är väldigt glad och tacksam att vi åter igen pratar med varandra.
lördag 25 september 2010
Höstrusk och kärlek...
Vilket ruskväder.... som gjort för att sitta inne och se en bra film och pyssla om sig själv... Tända ljus och ta ett glas rött. Nu fattas bara en brasa att stirra in i och tänka filosofiska tankar. Jag gillar hösten. Även en grådisig dag som denna talar liksom trädens färger till mig. Löven skiftar i allt från gult till brunt till rött till orange. Det blåser ute. En kulen dag som idag skulle jag vilja vandra längst med havet och känna vindarna vina runt öronen och känna saltstänk i ansiktet. Stanna till på ett café och mumsa på något gott.
Livet handlar om relationer och inte bara den till en käraste. Familjen, vad vore jag utan den. Min mamma som alltid finns där. Och min pappa som gör så gott han kan och visst finns han också där. Om det verkligen kniper och även fast vi inte alltid förstår varann. Min son, som på något ofattbart sätt bara blir underbarare och underbarare för var dag som går. Vad vore jag utan honom? Han tar ner mig på jorden och ger mig perspektiv på livet varje dag.
Vänner, jag är välsignad med några nära vänner som betyder allt för mig. En person sa till mig en gång för länge sedan: "Jag har hellre ett fåtal vänner än en hög med kompisar." Då förstod jag inte riktigt vad hon egentligen menade men det gör jag idag. I nöden prövas vännen och så är det.... I det ordspråket ligger mer än bara en definition. En relation med en vän är som ett giftemål egentligen: I nöd och lust heter det då. Att dela glädje och sorg med... Kanske tanken med de orden är att den man gifter sig med ska vara bästa vännen? Jag har ett fåtal nära vänner som berikar mitt liv på olika sätt och det är jag glad och tacksam för.
När hösten tränger på och alla kryper in i sina skal är jag glad att ha mina vänner och min familj! Så just idag tänker jag extra på dem som betyder mest för mig! Puss till er!
Livet handlar om relationer och inte bara den till en käraste. Familjen, vad vore jag utan den. Min mamma som alltid finns där. Och min pappa som gör så gott han kan och visst finns han också där. Om det verkligen kniper och även fast vi inte alltid förstår varann. Min son, som på något ofattbart sätt bara blir underbarare och underbarare för var dag som går. Vad vore jag utan honom? Han tar ner mig på jorden och ger mig perspektiv på livet varje dag.
Vänner, jag är välsignad med några nära vänner som betyder allt för mig. En person sa till mig en gång för länge sedan: "Jag har hellre ett fåtal vänner än en hög med kompisar." Då förstod jag inte riktigt vad hon egentligen menade men det gör jag idag. I nöden prövas vännen och så är det.... I det ordspråket ligger mer än bara en definition. En relation med en vän är som ett giftemål egentligen: I nöd och lust heter det då. Att dela glädje och sorg med... Kanske tanken med de orden är att den man gifter sig med ska vara bästa vännen? Jag har ett fåtal nära vänner som berikar mitt liv på olika sätt och det är jag glad och tacksam för.
När hösten tränger på och alla kryper in i sina skal är jag glad att ha mina vänner och min familj! Så just idag tänker jag extra på dem som betyder mest för mig! Puss till er!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
