Inget får en att glömma ledsamheter som arbete. När jag var på väg hem såg jag på långt håll ett par som var ute och gick med några stora vita djur. Jag insåg snabbt att det var 6 vita spetsar men på långt håll såg de ut som tjocka vita ulliga får. Jag drog faktiskt på mun....
Senare var det rodd träning. Idag fick jag gå själv för mina "träningskompisar" kunde inte. Det var den ena av dem som drog iväg med mig första gången och för det blir jag henne evigt tacksam. Inte var det så roligt till att börja med men "it's growing on me". Finns inget bra svenskt uttryck. Nu gör det mig inget att gå iväg själv... Jag har börjat bli en träningsnarkoman, ha ha... trodde jag väl aldrig om mig själv....
Mankemang och ljuspunkter
2 dagar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar