Mamma varannan vecka bara?

I morgon går jag in i den andra delen av mitt liv. Då blir jag dygnet runt mamma för en vecka igen. Det är lustigt hur livet som mamma blev.... Inte som jag hade tänkt mig men ändå med facit på hand en lösning som fungerar. Från det att S var 1,5 år har vi levt på det här sättet. Endast tiden kommer att visa om det var den rätta lösningen vi tog. Att släppa honom ifrån sig varannan vecka blir svårare ju äldre han blir. Det är så mycket som händer, nya intryck, saker i skolan, kamrater osv.... Jag vill ju finnas där fysiskt för honom hela tiden... Ibland ringer han på helgerna och har glömt något. Då låter han så ynklig och liten och jag tror genast att något allvarligt har hänt. Och det har det ju för honom.... han har ju glömt den blåa laserpistolen och Star Wars filmen :-). Livsviktiga ingredienser för att leken ska vara fullkomlig! Vid såna tillfällen försöker jag ju ta ner månen åt honom... Ja sitt barn smälter man nog alltid för hur gamla de än blir... För även om han bara finns hos mig 2 veckor i månaden så finns han ju alltid nära mig inombords.......

Att växa upp som skilsmässobarn har format mig på många olika sätt förståss.... Att se sitt barn behöva göra samma sak gör ont. En "nasty" skilsmässa och efterföljande år av ilska och bitterhet mellan mina föräldrar lärde mig att jag inte ville göra likadant. Att lägga mina egna känslor åt sidan och fokusera på att sonen skulle må bra var och är fortfarande prioritet för mig och lyckligtvis för sonens far också. Jag säger inte att det är lätt att göra det och alla måste hantera sin situation som det passar dem. Så här har jag valt att hantera separationen gentemot mitt ex och fördelar har hittills övervägt.

Citat: Alla är vi änglar med en vinge, håller vi om varandra kan vi flyga!