Memento Vivere!

Den här bloggen har jag skapat för mig själv. Så att jag kan skriva ner alla tankar som flyger runt i huvudet just nu. Jag har alltid skrivit av mig men det verkar också vara något som jag har glömt bort de senaste åren. När man ser det på pränt får man distans på något sätt...

Memento vivere betyder att man ska komma ihåg att leva. Ända sedan jag läste dikten som Edgar Allan Poe skrev om vad som stod på en gravsten har jag försökt att leva fullt ut. I perioder har jag glömt bort det och när jag sedan har vaknat upp förbannat mig själv för de val jag gjort. Tyvärr har jag tappat bort dikten vid någon av alla byte av bostad som jag har gjort men jag ska leta upp den igen. Texten finns ju i mitt inre ändå men att återge den här ger jag mig inte på. Memento vivere påminner mig om hans dikt.

Igår gjorde jag en människa förtvivlad. Det var hemskt och precis lika jobbigt som jag trodde det skulle vara. Om vi ändå kunde ha pekat på saker som att vi hade bråkat och varit osams. Jag trodde jag skulle känna lättnad, kanske inte glädje men ändå ett lugn. Men istället är jag gråtfärdig och kan inte sluta tänka på alla roliga saker vi gjorde ihop. Jag tänker bara på hur definitivt slut det är. När vi var tillsammans såg jag bara de negativa sidorna och nu när jag försöker få fram dem kommer jag inte ihåg dem längre.