Det går upp och ner...

Dagen började ganska lugnt och behagligt med att halka till Linde för 6-veckors kontroll efter operationen. Har gått ner 13 kg på 7 veckor! Det borde firas men hur? Idag nådde jag ett efterlängtat delmål. Nu 5 kg kvar till ett ännu mer efterlängtat mål! Ska se om jag kan hålla mig till dess innan jag köper nya jeans. Nu har jag snart vuxit ur alla par jag har hemma. Jag har ju haft några storlekar att ta till. Tur jag inte slängt dem. Men det tänker jag göra nu när jag växer ur dem åt andra hållet. I övrigt såg allt bra ut på kontrollen så det var bara att styra kosan mot Karlskoga igen.

Det började pirra i magen ju närmare jag kom jobbet och det var lika dämpad stämning som jag befarade. En efter en hade mina kollegor fått dystra besked och arbetsdagen blev tung för alla. Två av mina närmaste arbetskamrater kommer att sluta och de lämnar ett stort tomrum. Arbetsglädjen är borta just nu och det känns deppigt!

Jag tog mig i alla fall i kragen och tog en kvällspromenad efter middagen. Blåsten tog tag i mig och förde mig framåt och bakåt. Men det var precis vad jag behövde. Att ta i med kroppen och fokusera på något annat än tråkigheterna på jobbet idag.

Igår glimtade mitt gamla liv förbi. Kollegor som även var mina vänner skymtade för en kort sekund. Vad jag önskade att jag hade kunnat stoppa tiden just då! Vem är det som styr över våra liv? Är det vi själva som bestämmer eller kastas vi genom prövningar av någon högre makt? Ett beslut som fattades för 4 år sedan, förhastat eller...rätt? Känns vansinnigt idag!