Idag har jag haft ett möte med en avdelning som jag också har börjat kalla energitjuvar. Jag var totalt tömd på energi när jag kom därifrån. Varför är det så att vissa personer bara ser sig själva som offer och verkar oförmögna att se något positivt i sitt jobb? Det är meningen att mötet ska vara ett ömsesidigt utbyte av information men för det mesta är det väldigt enkelriktat från min sida. Bad om två namn idag som frivilliga att kolla ett dokument och det blev helt tyst. Där sitter 10 personer och ingen säger något! Har funderat mycket under det här året när jag har lärt känna dem ganska bra genom att vi har delat kontorslandskap och fikalista. I början tyckte jag synd om dem som upplevde sig utan stöd av chef, dålig support från speditören och alltid hade så mycket att göra. Låter ju verkligen inte som en rolig arbetsmiljö! Men idag insåg jag att man inte bara kan få och kräva hela tiden. Man måste ge något tillbaka också!
I morgon är det körtorsdag. Jag har tränat på körlåtar och förberett mig mentalt. När jag har gått här i väntans tider svalnar liksom det jag har sett fram emot. Därför känns det spännande att åka iväg i morgon och se om det blir som jag har funderat på. Fortsättning följer...
Java Jive med Manhattan Transfer
onsdag 30 maj 2012
söndag 27 maj 2012
Energitjuv
På sista tiden har jag gång på gång blivit påmind om en av de orsakerna att det inte höll mellan min sons far och mig. Även om han tog steget hade nog jag gjort det förr eller senare. Hur många gånger var vi inte osams eller åtminstone jag irriterad på honom pga våra olikheter. Varken förr eller senare har jag dragits till min absoluta motpol så som han attraherade mig. Idag kan jag äntligen säga att jag är glad att han inte har så stor del i mitt liv längre! Kanske äntligen kan sluta att klandra mig själv för att vi inte lyckades hålla ihop för sonens skull.
I helgen har han haft S extra och varit en sväng till sin sambos släkt i Gästrikland för att fira ett födelsedagsbarn. S ville så gärna följa med och varför skulle jag neka det? Självklart för mig att han ska få vara med. Det enda jag frågade var när de skulle komma hem ikväll. Det skulle inte bli så sent, vid 19-tiden trodde exet. Han till och med sade att det är ju skoldag i morgon och S ska ju upp. Planerar som vanligt min tid efter hans förmodade återkomst hem.
Hej och hå, fick nyss ett sms att de åkte förbi Falun nu. Vilket betyder ankomst Karlskoga tre timmar senare. Om man inte stannar och äter någonstans. Då blir det ännu senare. Sånt här gör mig fruktansvärt arg. Först och främst ruckar han på sonens vila inför morgondagen. Nu sover han i bilen vilket gör att han inte kommer att kunna somna ikväll, vilket gör att han är jättetrött i morgonbitti. Sedan tar han ingen hänsyn mig och hur jag har anpassat min dag till när de förmodas komma åter. Jag förstår inte hur han tänker över huvudtaget! Och det värsta är att han inte kräver att jag ska vara här. Att ifall jag skulle vilja göra annat så är det inga problem för honom att ta med sig sonen hem och så är det inget mer med det. Men jag antar att S vill hem hit fast det blir sent. Och om jag skulle ha gjort planer och sonen skulle ringa och vilja komma och jag inte kan ändra så skulle jag ha jättedåligt samvete och då blir inte ev andra planer roliga i alla fall.
Hur tacklar man sådana här människor egentligen? Å ena sidan vill jag skälla ut honom när han kommer men å andra sidan blir det ju inte bättre för sonen heller om vi blir osams. Nä, jag biter ihop och bidar min tid. Det kommer säkert tillfällen när jag har igen det. Men min respekt har han förlorat för länge sedan!
I helgen har han haft S extra och varit en sväng till sin sambos släkt i Gästrikland för att fira ett födelsedagsbarn. S ville så gärna följa med och varför skulle jag neka det? Självklart för mig att han ska få vara med. Det enda jag frågade var när de skulle komma hem ikväll. Det skulle inte bli så sent, vid 19-tiden trodde exet. Han till och med sade att det är ju skoldag i morgon och S ska ju upp. Planerar som vanligt min tid efter hans förmodade återkomst hem.
Hej och hå, fick nyss ett sms att de åkte förbi Falun nu. Vilket betyder ankomst Karlskoga tre timmar senare. Om man inte stannar och äter någonstans. Då blir det ännu senare. Sånt här gör mig fruktansvärt arg. Först och främst ruckar han på sonens vila inför morgondagen. Nu sover han i bilen vilket gör att han inte kommer att kunna somna ikväll, vilket gör att han är jättetrött i morgonbitti. Sedan tar han ingen hänsyn mig och hur jag har anpassat min dag till när de förmodas komma åter. Jag förstår inte hur han tänker över huvudtaget! Och det värsta är att han inte kräver att jag ska vara här. Att ifall jag skulle vilja göra annat så är det inga problem för honom att ta med sig sonen hem och så är det inget mer med det. Men jag antar att S vill hem hit fast det blir sent. Och om jag skulle ha gjort planer och sonen skulle ringa och vilja komma och jag inte kan ändra så skulle jag ha jättedåligt samvete och då blir inte ev andra planer roliga i alla fall.
Hur tacklar man sådana här människor egentligen? Å ena sidan vill jag skälla ut honom när han kommer men å andra sidan blir det ju inte bättre för sonen heller om vi blir osams. Nä, jag biter ihop och bidar min tid. Det kommer säkert tillfällen när jag har igen det. Men min respekt har han förlorat för länge sedan!
söndag 20 maj 2012
Söndagskonsert med Sonoruskören
Konsert i Vallakyrkan i Degerfors i eftermiddags. Övning innan med kördirigentens pojkvän och pianist. Hoppas de håller ihop så har vi fått en pianist som vi så väl behöver på köpet! Tjugo minuter innan konsertens början var det tre gäster som bänkade sig. Nåväl nu hade vi i alla fall lika många som vi hade en gång när vi sjöng i en liten håla i Danmark för länge sedan. Det var också en höjdare men det är en annan historia. Som tur är droppade det in lite mer konsertbesökare allteftersom och när klockan slog fyra var det i alla fall halvfullt. Prästen, inhyrd från Karlstad pratade väldigt lättsamt och var enkel att ta till sig.
Timmen blandades med psalmer, trevligt småprat av prästen om bland annat pilgrimsvandring i Spanien och våra vår- och sommarsånger. Vår dirigent bjöd också på två solosånger: "Ge mig din dag" och "Visa vid vindens ängar". Så vackert! Vår pianist kompade oss på två sånger med bravur och när sista melodin klingat ut var vi alla nöjda och glada. Vår publik klappade hjärtligt och troget även om vi chockade dem med att avsluta med Super Trouper. Medelåldern var hög bland gästerna och det var den enda engelska sången vi sjöng, till deras tacksamhet skulle jag tro.
Vi sjöng:
Timmen blandades med psalmer, trevligt småprat av prästen om bland annat pilgrimsvandring i Spanien och våra vår- och sommarsånger. Vår dirigent bjöd också på två solosånger: "Ge mig din dag" och "Visa vid vindens ängar". Så vackert! Vår pianist kompade oss på två sånger med bravur och när sista melodin klingat ut var vi alla nöjda och glada. Vår publik klappade hjärtligt och troget även om vi chockade dem med att avsluta med Super Trouper. Medelåldern var hög bland gästerna och det var den enda engelska sången vi sjöng, till deras tacksamhet skulle jag tro.
Vi sjöng:
- Den blomstertid nu kommer (inte psalmvarianten)
- Ut i vår hage
- Blommande sköna dalar (Under rönn och syren)
- Vårvindar friska
- Kärleksvals
- Super Trouper
lördag 19 maj 2012
Uppdatering
30 januari,hmm... det var ett tag sedan jag skrev, igen. Det är som att tiden flyger iväg och när man använder datorn hela dagarna är det inte alltid så lockande att börja om på kvällen igen. Ibland känns det inte som det händer så mycket i livet heller. Jobbar, jobbar, jobbar.... går på kören, fotbollsträning med sonen, jobbar, jobbar, jobbar....
Men jag säger inte att livet är tråkigt för det tycker jag absolut inte. Jag har jätteroligt på jobbet även om jag får kavla upp ärmarna och aldrig är sysslolös. Jag har ju fått fast jobb så nu tittar jag bara framåt. Äntligen verkar det komma in en vikarie i sex månader också tills den andra tjejen kommer tillbaka. Hoppas hon är lättlärd och social!
Kören har sjungit in vårsånger på Berget och Knutsbol. Precis som det ska vara. Vår körledare är sträng och övar stenhårt med oss. Jag har inte varit helt tillfreds med henne men nu börjar jag acceptera henne. Man kan inte gilla alla människor och vi kommer nog aldrig att bli goda vänner men jag respekterar henne och det får räcka. I morgon blir det konsert i kyrkan på eftermiddagen och den 16 juni ska vi sjunga Man in the Mirror bla i Degerfors Folkets Park. Annorlunda tolkning eftersom vi ska göra den ackapella. Vi sjunger nästan allt ackapella nu för tiden. Lite tråkigt ibland men vi har ingen som kan spela piano. Fördelen är att vi har blivit bättre på att hålla rätt ton hela låten och sjunker in längre så mycket som vi kunde göra tidigare.
Sonens lag har börjat med seriespel den här säsongen så nu har vi match nästan varje helg. Vi möter Karlstad, Kristinehamn, Filipstad bland annat. Kul med nya lag men man blir ju så engagerad. Ibland får jag bita mig i tungan för att inte skrika och hejja för mycket. Det är ju ändå tränarna som ska peppa osv... Kul är det i alla fall!
Hemma har jag äntligen tagit tag i förrådet och håller på att byta panel. Det blir så fint! En sida är uppe och är grundmålad. Nu fattas två färgstrykningar och att måla dörren. Andra sidan har lite panel kvar att bryta bort och sedan tar pappa över och spikar dit ny panel. Det har gått bra att jobba ihop. Han börjar bli till åren pappa men än kan han. Vi tar det lite lugnt och kör inte så långa dagar och det är nog bra för han har inte samma ork längre. Men jag är så glad och tacksam för att han hjälper mig!
I år är min sommarsemester ett oskrivet blad. Jag som brukar ha planer och veta exakt vad jag ska göra vid den här tiden på året har fyra veckor som är blanka. Det känns ganska bra faktiskt men jag vet att jag inte vill sitta hemma själv i alla fall. Då blir det så tyst och tomt och rastlösheten kommer att sprida sig i kroppen! Men än finns tid att få idéer!
måndag 30 januari 2012
Jobb(iga saker)
Idag har jag klarat av ett av mina måsten för de närmaste tre veckorna. Puh vad skönt! Bockar mentalt av dem inombords. I morgon ska jag ta itu med nästa. Har två måsten som jag ska fixa denna vecka. Båda lika jobbiga men ack så skönt när det är gjort. Måste dessutom förbereda för nästa veckas måste. Den avlöper också på en måndag. Lika bra det så resten av veckan kan avnjutas i lugnare tempo (kanske). Ja, jag pratar om jobbet. Den som gapar över mycket mister ofta hela stycket! Nä, usch så vill jag inte tänka men ibland skulle man ju behöva hålla tand för tunga och inte ta på sig så mycket på en gång! Jag vill göra ett bra intryck och jag vill lära mig nya saker men just nu känns det som om jag har tagit mig vatten över huvudet!!!
Dags för en kvällsmacka - sedan koppla av en stund framför tvn...
Dags för en kvällsmacka - sedan koppla av en stund framför tvn...
söndag 29 januari 2012
Livet idag - här och nu...
Livet består av jobb, jobb, jobb, lite fritid som jag fyller med spontana resor till Malmö och Stockholm.... och numera också träning: Zumba och kanske också Easyline, styrketräning i grupp. Träningen är en del av mitt nya smalare liv... För att behålla den kropp jag har återerövrat efter 20 år av att se ut som något jag inte vill börjar jag så sakteliga anpassa mig och njuta av allt som en smal person tar för givet och inte tänker på.
Att kunna passera en smal passage utan att stöta i här och där, att kunna prova storlek 40-42 och det faktiskt passar, att ta trappan i två steg utan att bli andfådd, att orka 1,5 h zumba pass och inte ens ha träningsvärk efterår. Helt otroligt vilken grundkondition jag måste ha haft. Att kroppen har byggt upp alla dessa muskler som har burit min tunga kropp! Många mer saker som jag förundras över idag... Att få smälta in i mängden helt enkelt...
Visst finns det saker att tänka på: att äta med jämna mellanrum för annars blir jag skakis, att dricka mycket vatten för att hålla magen i gång, att dricka till maten ska intas i små mängder annars blir jag mätt på vätska och då snart hungrig igen, att äta för mycket ger illamående och en väldigt obehaglig känsla... Men sammanfattningsvis så ångrar jag inte operationen för fem öre. Så många fördelar och ett mycket bättre liv idag!
Jag längtar till sommaren! Värmen! Att få sätta på sig sandalerna igen och kunna dricka kaffe ute på morgonen! Den här vintern kan gärna vara över nu!
Framtiden - vad bär den med sig?
Att kunna passera en smal passage utan att stöta i här och där, att kunna prova storlek 40-42 och det faktiskt passar, att ta trappan i två steg utan att bli andfådd, att orka 1,5 h zumba pass och inte ens ha träningsvärk efterår. Helt otroligt vilken grundkondition jag måste ha haft. Att kroppen har byggt upp alla dessa muskler som har burit min tunga kropp! Många mer saker som jag förundras över idag... Att få smälta in i mängden helt enkelt...
Visst finns det saker att tänka på: att äta med jämna mellanrum för annars blir jag skakis, att dricka mycket vatten för att hålla magen i gång, att dricka till maten ska intas i små mängder annars blir jag mätt på vätska och då snart hungrig igen, att äta för mycket ger illamående och en väldigt obehaglig känsla... Men sammanfattningsvis så ångrar jag inte operationen för fem öre. Så många fördelar och ett mycket bättre liv idag!
Jag längtar till sommaren! Värmen! Att få sätta på sig sandalerna igen och kunna dricka kaffe ute på morgonen! Den här vintern kan gärna vara över nu!
Framtiden - vad bär den med sig?
lördag 17 december 2011
Tomt!
Så föll jag på mitt eget grepp. Att det ska vara så svårt att ändra beteende?! Att glänta på dörren och våga släppa in. Min magkänsla talade till mig men ville jag lyssna? Nej, för mitt gamla "jag" tog överhanden och jag tog den gamla vägen. Jag glömde bort att JAG är värd mer än att "dra över och sedan glömma". Nej, nu talar jag bildligt och inte fysiskt. Men det är så det känns sedan en vecka tillbaka. Det mest bisarra av allt är att jag inte har blivit förd bakom ljuset. Jag visste precis vad jag gav mig in i men jag ville så gärna, ha mer... Jag har längtat och väntat och blev översköld av smicker som förblindade mig. Jag kan inte bli arg på någon annan än mig själv. När jag nu till slut stack ut näsan kunde jag ju ha gjort ett bättre val... Väntat tills jag fick en bra magkänsla istället för att svepas iväg av stunden. Det konstiga är att jag fortfarande är övertygad om att det bor en fin människa där, som behöver tid.
Nu är jag fylld av tomhet, besvikelse och en misslyckad känsla. Den där starka människan som ingen eller inget rådde på försvann när jag sträckte ut handen och visade mig sårbar igen...
Nu är jag fylld av tomhet, besvikelse och en misslyckad känsla. Den där starka människan som ingen eller inget rådde på försvann när jag sträckte ut handen och visade mig sårbar igen...
tisdag 13 december 2011
Vemod...
Ikväll spelar jag Norah Jones... Hon är så bra och passar min sinnesstämning totalt.
M skrev om längtan och visst finns det många typer av längtan...
"Come away with me.... in the night.... I'm wanna walk with you... on a cloudy day... Come away with me and we'll kiss on a mountain top....Come away with me and I'll never stop loving you..."
M skrev om längtan och visst finns det många typer av längtan...
"Come away with me.... in the night.... I'm wanna walk with you... on a cloudy day... Come away with me and we'll kiss on a mountain top....Come away with me and I'll never stop loving you..."
lördag 10 december 2011
Något nytt som jag ska träna mitt nya "jag" på
"Våra fingeravtryck försvinner inte från de liv vi berör"
Någonting nytt har kommit in i mitt liv. Vet inte riktigt vad det är och vart det bär hän. Men roligt är det för det ger min vardag lite mer liv. Känner mig lugn och redo och ganska klar på vad jag vill. Det gäller bara att komma ihåg att vara sig själv! "Jag är jag och det duger bra" försöker jag upprepa för mig själv när mitt gamla jag tränger på och vill säga alla de "rätta" sakerna och absolut inte avslöja något som kan tolka som ofördelaktigt om mig själv... Det är svårt att lära gamla hundar att sitta och oj vad svårt det är att göra om gamla beteende!
Men har man bestämt sig för ett nytt förhållningssätt till omvärlden är det väl dags att prova på något nytt som ännu inte har fått så stor betydelse! (Om ni undrar vad jag håller på med så är det ett peptalk till mig själv). Så kom igen! Säg vad jag vill, gör vad jag vill och lev ärligt!!!
Ikväll är jag bjuden på 50-års party av sonens pappa. Pirrigt, spännande, läskigt, kul och nervöst. Men men... jag rätar på huvudet och gömmer osäkerheten bakom ryggen...
Någonting nytt har kommit in i mitt liv. Vet inte riktigt vad det är och vart det bär hän. Men roligt är det för det ger min vardag lite mer liv. Känner mig lugn och redo och ganska klar på vad jag vill. Det gäller bara att komma ihåg att vara sig själv! "Jag är jag och det duger bra" försöker jag upprepa för mig själv när mitt gamla jag tränger på och vill säga alla de "rätta" sakerna och absolut inte avslöja något som kan tolka som ofördelaktigt om mig själv... Det är svårt att lära gamla hundar att sitta och oj vad svårt det är att göra om gamla beteende!
Men har man bestämt sig för ett nytt förhållningssätt till omvärlden är det väl dags att prova på något nytt som ännu inte har fått så stor betydelse! (Om ni undrar vad jag håller på med så är det ett peptalk till mig själv). Så kom igen! Säg vad jag vill, gör vad jag vill och lev ärligt!!!
Ikväll är jag bjuden på 50-års party av sonens pappa. Pirrigt, spännande, läskigt, kul och nervöst. Men men... jag rätar på huvudet och gömmer osäkerheten bakom ryggen...
söndag 4 december 2011
Jag!
En kompis sade till mig igår! Oj vad det strålar om dig. Du är så fin! Du var så fin även innan du gick ner i vikt och jag kan inte förklara det: Men nu, det finns en styrka och glädje och det liksom strålar om dig. Tack! säger jag. Hur återgäldar man den "kärleksförklaringen"? Jag är bara så glad att hon säger det och i det ger mig ännu mer styrka att sträcka på mig! Jag känner mig stark, och glad, och lycklig att leva här och nu! Med mina nya förutsättningar och att äntligen vara i den kropp jag har känt mig i mentalt men inte varit i fysiskt. Att faktiskt få den uppskattning som alla förtjänar men som inte alla får. Jag har till och med klippt av mig håret. Kanske den sista pusselbiten har fallit på plats. Nu har jag nästan den lockiga page som jag har sneglat på andra och suckat avundsjukt. Det är en konstig känsla att bli sedd. Euforiskt - och det stärker mig, varje dag!
Det här är mitt ego inlägg! Jag börjar äntligen gilla mig själv!
Det här är mitt ego inlägg! Jag börjar äntligen gilla mig själv!
lördag 19 november 2011
Lycka kan också vara ett roligt jobb!
Jag ser att det är över en månad sedan jag skrev senast. Jag lever i en dröm och jag vill inte vakna! Så roligt som jag har nu har jag nog aldrig haft. Och jag pratar om jobbet. Mitt nya roliga och spännande jobb där varje dag är ett äventyr och en utmaning. Jag försöker ta vara på och njuta av allt roligt jag får vara med om. Jag hoppas så att jag får vara kvar men tänker inte så mycket på vad som händer nästa år. Jag lever i nuet för första gången i mitt liv!
Hastigt och lustigt blev det bestämt i måndags att jag skulle flyga upp till norra Finland och besöka en kund vid en gruva. Med långkalsongerna packade, bärbara datorn laddad med min powerpoint presentation som skulle blidka kunden, pass och elektronisk biljett och ett pep-talk från min chef satte jag mig på tåget i ottan i torsdags för vidare transport till Stockholm. Efter diverse flyg och ytterligare biltransport genom norrländska skogar kom vi fram till Finlands skidparadis Levi. På hotellet väntade egen bastu på rummet som jag faktiskt provade samt himmelskt sköna sängar där jag somnade gott. På fredagen laddade jag med gott finskt bröd till frukost och sedan vidare på smala isiga grusvägar tills skogen öppnade sig och en gruva trädde fram ur grådiset. Stadiga tystlåtna finnar välkomnade oss och bjöd på gott kaffe. Den finskklingande engelskan kändes bekant och gjorde mig trygg. Behöver jag säga att mötet avlöpte väldigt bra?! Att besöka gruvan var ett spännande äventyr som förtjänar ett eget kapitel. Kort sagt var det långt ifrån den turistbuss jag åkte med ner i Kiruna gruvan för flera år sedan. Det här var på riktigt med smala krokiga branta backar ner i underjorden med endast bilens lyktor som lyste upp mörkret runt omkring. När vi klev ur bilen på 350 meters djup slog en fuktig luft emot oss och det var skönt att ha en ficklampa i handen. Ingen arbetsmiljö för den som lider av klaustrofobi eller mörkerskräck! Men höjdaren var att få stå i "vår" gruvmaskin när den borrade för fullt. Stolthet!
När jag satt inklämd i mitt säte mellan två storväxta karlar på flyget hem upplevde jag än en gång glädjen att kunna fälla bordet framför mig utan att min mage var i vägen. Jag fick också plats i mitt säte utan att trycka emot armstödet emellan sätena. Lycka! Jag hade också lyckats med mitt uppdrag att lugna kunden och ge dem förnyat förtroende för företaget! Det kändes bra!
Hastigt och lustigt blev det bestämt i måndags att jag skulle flyga upp till norra Finland och besöka en kund vid en gruva. Med långkalsongerna packade, bärbara datorn laddad med min powerpoint presentation som skulle blidka kunden, pass och elektronisk biljett och ett pep-talk från min chef satte jag mig på tåget i ottan i torsdags för vidare transport till Stockholm. Efter diverse flyg och ytterligare biltransport genom norrländska skogar kom vi fram till Finlands skidparadis Levi. På hotellet väntade egen bastu på rummet som jag faktiskt provade samt himmelskt sköna sängar där jag somnade gott. På fredagen laddade jag med gott finskt bröd till frukost och sedan vidare på smala isiga grusvägar tills skogen öppnade sig och en gruva trädde fram ur grådiset. Stadiga tystlåtna finnar välkomnade oss och bjöd på gott kaffe. Den finskklingande engelskan kändes bekant och gjorde mig trygg. Behöver jag säga att mötet avlöpte väldigt bra?! Att besöka gruvan var ett spännande äventyr som förtjänar ett eget kapitel. Kort sagt var det långt ifrån den turistbuss jag åkte med ner i Kiruna gruvan för flera år sedan. Det här var på riktigt med smala krokiga branta backar ner i underjorden med endast bilens lyktor som lyste upp mörkret runt omkring. När vi klev ur bilen på 350 meters djup slog en fuktig luft emot oss och det var skönt att ha en ficklampa i handen. Ingen arbetsmiljö för den som lider av klaustrofobi eller mörkerskräck! Men höjdaren var att få stå i "vår" gruvmaskin när den borrade för fullt. Stolthet!
När jag satt inklämd i mitt säte mellan två storväxta karlar på flyget hem upplevde jag än en gång glädjen att kunna fälla bordet framför mig utan att min mage var i vägen. Jag fick också plats i mitt säte utan att trycka emot armstödet emellan sätena. Lycka! Jag hade också lyckats med mitt uppdrag att lugna kunden och ge dem förnyat förtroende för företaget! Det kändes bra!
måndag 17 oktober 2011
I morn natt blir det hotell....säng...
Tjoho! I morgon bär det av till Göteborg för två dagars kurs. Jag ska förkovra mig i Tullfrågor. Det ska bli spännande att se hur mycket (typ lite) jag har lärt mig på några månader. Och så ska jag bo på hotell i två nätter. Vilken lyx! En del tycker det är tråkigt att åka och vara borta hemifrån och speciellt ensam. Men inte jag, fniss... Jag älskar att få breda ut mig på hotellrummet och lämna en obäddad säng bakom mig när jag checkar ut. Tänk att få gå ner till frukostbuffén och gotta sig i allt som bjuds. På kvällen strosar jag runt på stan och kollar i alla roliga affärer som inte finns i lilla Karlskoga. Sedan köper jag med mig någon god mat och kurar ihop mig på rummet. Surfar runt bland tv-kanaler som inte jag har hemma och somnar gott i fluffigt hotelltäcke. Carpe diem!
lördag 15 oktober 2011
I'm back...
I'm blessed! Min familj med sonen, mamma och pappa ingår,flera goda och nära vänner, mysigt litet hus, roligt och spännande jobb, ja det är inte så mycket mer som fattas!
Drygt 4 år sedan jag jag lämnade mina gamla arbetskamrater och ändå är det samma goa känsla när jag träffar dem igen! Det är verkliga vänner när man kan ta vid där man slutade! Jag blir alltid glad att umgås med dem och tacksam för att vi fortfarande finns för varann. En vemodig känsla när jag åker hemåt igen.... längtar redan till nästa gång!
Utmaningar och krav infinner sig på nya jobbet. Spännande uppgifter väntar mig varje dag och tiden flyger fram... på ett positivt sätt! Förhandlingar ska hållas och mynna ut i avtal såsmåningom. Kurser och seminarium inbokat i snar framtid och jag spänner öronen till det yttersta för att kunna ta in allt. Miljöprojekt har fallit på min lott och jag ser med tillförsikt och förhoppning fram emot att kunna bidra och ro i hamn det på bästa sätt. Vidareutveckling av befintliga ingrodda rutiner och se saker med nya ögon ser jag på med skräckblandad förtjusning samtidigt som en ny tro på mig själv vaknar! Jag kan och jag ska: Ta för mig mer är mitt nya mantra!
Kilona släpper sakta sakta sitt grepp om mig och det är roligt att handla kläder, och stövlar. Plötsligt går de om vaderna de där snygga stövlarna med smala skaft. Och jag går till Gina Tricot, H&M, och alla andra "snyggaffärer" och får på mig 42-44 nu. Varje gång lika förvånad att det passar och funderar på vem den där personen är som tittar tillbaka i spegeln. Det tar tid att se sitt nya jag och gamla ovanor sitter kvar i huvudet. Ibland faller jag tillbaka i gammalt matbeteende och det straffar sig genom illamående, trötthet, ont i magen och lite yrsel. Men det känns faktiskt skönt hur konstigt det än låter, för då fungerar ju konceptet. Jag får mig en tankeställare och tänker lite extra nästa gång det är matdags. Jag är glad och nöjd idag och ångrar inte operationen! Den har gett mig så mycket mer självkänsla och inre styrka och mycket snabbare än jag trodde!
Life is good!
Drygt 4 år sedan jag jag lämnade mina gamla arbetskamrater och ändå är det samma goa känsla när jag träffar dem igen! Det är verkliga vänner när man kan ta vid där man slutade! Jag blir alltid glad att umgås med dem och tacksam för att vi fortfarande finns för varann. En vemodig känsla när jag åker hemåt igen.... längtar redan till nästa gång!
Utmaningar och krav infinner sig på nya jobbet. Spännande uppgifter väntar mig varje dag och tiden flyger fram... på ett positivt sätt! Förhandlingar ska hållas och mynna ut i avtal såsmåningom. Kurser och seminarium inbokat i snar framtid och jag spänner öronen till det yttersta för att kunna ta in allt. Miljöprojekt har fallit på min lott och jag ser med tillförsikt och förhoppning fram emot att kunna bidra och ro i hamn det på bästa sätt. Vidareutveckling av befintliga ingrodda rutiner och se saker med nya ögon ser jag på med skräckblandad förtjusning samtidigt som en ny tro på mig själv vaknar! Jag kan och jag ska: Ta för mig mer är mitt nya mantra!
Kilona släpper sakta sakta sitt grepp om mig och det är roligt att handla kläder, och stövlar. Plötsligt går de om vaderna de där snygga stövlarna med smala skaft. Och jag går till Gina Tricot, H&M, och alla andra "snyggaffärer" och får på mig 42-44 nu. Varje gång lika förvånad att det passar och funderar på vem den där personen är som tittar tillbaka i spegeln. Det tar tid att se sitt nya jag och gamla ovanor sitter kvar i huvudet. Ibland faller jag tillbaka i gammalt matbeteende och det straffar sig genom illamående, trötthet, ont i magen och lite yrsel. Men det känns faktiskt skönt hur konstigt det än låter, för då fungerar ju konceptet. Jag får mig en tankeställare och tänker lite extra nästa gång det är matdags. Jag är glad och nöjd idag och ångrar inte operationen! Den har gett mig så mycket mer självkänsla och inre styrka och mycket snabbare än jag trodde!
Life is good!
lördag 20 augusti 2011
Cypern i bilder
Båtutflykterna som vi gjorde de sista två dagarna var bland det härligaste jag har gjort på länge. Total avkoppling och en känsla av frihet och jag ville bara stanna tiden...
Givetvis hann vi också med en grekisk afton och jag fick vara med på ett litet hörn. Det slutade med att han balanserade 16 glas på huvudet!
Ibland behövdes en paus från den stekande solen och vad passar väl bättre med en kall Carlsberg? Jag sköljde förståss ner den med lite vatten efteråt.
Ett dopp i det underbara blåa vattnet!
På väg till båten. Varför inte förena kultur med sol och bad? Först Famagusta på avstånd och sedan bad tillsammans med hungriga fiskar.
Första kvällen på restaurang. Ryggen bränner men med ett glas rött Olympus cypriotiskt vin är det snart glömt! Tankar efter Cypern....
En nära vän efterlyste en reserapport från Cypern och jag sade: det kommer... det kommer. Så nu sitter jag här och försöker formulera mig på ett riktigt sätt. Det vore enkelt att dra det vanliga med att resan var fantastisk och precis som jag ville ha det. För det var den verkligen! Jag fick sol och bad i massor. God mat och dryck på kvällen. Och massor av avkoppling. Men resan gav så mycket mer som jag vill försöka formulera i ord även om det kanske kommer att låta som en massa flosker.
Om AH hade varit en kille så hade hon varit precis sådan som jag skulle vilja att min pojkvän var. Vi fungerade så bra ihop som om vi var ett par och hade varit ihop i trettio år. Vi tänkte likadant, vi ville samma sak, vi oroade oss för samma sak, vi skrattade åt samma sak, vi anpassade oss till varann utan ens behöva tänka på det. Och för en gång skull kunde jag ta ett steg tillbaka och låta någon annan vara stark när jag blev hysterisk över kackellackorna i vårt hotellrum. Det var fruktansvärt skönt att inte behöva låtsas kunna hantera situationen utan att få vara liten och barnslig och rädd och gråtfärdig och bara få vara mig själv!
Att bara få vara mig själv och bli uppskattad för den jag är! Att faktiskt känna mig älskad! Att någon så osjälviskt gläds med mig och förstår min känsla när jag får plats att fälla ner flygplatsbordet framför mig utan att magen är i vägen. Att se henne bli rörd när hon ser mig passa i hennes gamla klänning. Och det bästa av allt är att hon tyckte att jag var jättefin precis som jag var innan jag gick ner en massa i vikt. Hon ger mig utrymme och då menar jag inte fysiskt. Jag förstår nu efter den här resan hur mycket hon betyder för mig och jag är glad att få finnas i hennes och hennes familjs liv!
Så jag känner mig rik ikväll trots att bankkontot visar något annat. Jag kom hem från Cypern fulltankad av positiv energi och lycklig över att veta att det finns någon därute som älskar mig precis som jag är! Det gör min resa värd hur mycket pengar som helst!
Om AH hade varit en kille så hade hon varit precis sådan som jag skulle vilja att min pojkvän var. Vi fungerade så bra ihop som om vi var ett par och hade varit ihop i trettio år. Vi tänkte likadant, vi ville samma sak, vi oroade oss för samma sak, vi skrattade åt samma sak, vi anpassade oss till varann utan ens behöva tänka på det. Och för en gång skull kunde jag ta ett steg tillbaka och låta någon annan vara stark när jag blev hysterisk över kackellackorna i vårt hotellrum. Det var fruktansvärt skönt att inte behöva låtsas kunna hantera situationen utan att få vara liten och barnslig och rädd och gråtfärdig och bara få vara mig själv!
Att bara få vara mig själv och bli uppskattad för den jag är! Att faktiskt känna mig älskad! Att någon så osjälviskt gläds med mig och förstår min känsla när jag får plats att fälla ner flygplatsbordet framför mig utan att magen är i vägen. Att se henne bli rörd när hon ser mig passa i hennes gamla klänning. Och det bästa av allt är att hon tyckte att jag var jättefin precis som jag var innan jag gick ner en massa i vikt. Hon ger mig utrymme och då menar jag inte fysiskt. Jag förstår nu efter den här resan hur mycket hon betyder för mig och jag är glad att få finnas i hennes och hennes familjs liv!
Så jag känner mig rik ikväll trots att bankkontot visar något annat. Jag kom hem från Cypern fulltankad av positiv energi och lycklig över att veta att det finns någon därute som älskar mig precis som jag är! Det gör min resa värd hur mycket pengar som helst!
måndag 1 augusti 2011
Resa på g
Idag blir det av till Cypern en vecka. Det ska bli helt underbart! Slappa, sola, bada, äta god mat, bara vara...
Lämnar er idag med en av alla bilder på solnedgången som jag har tagit i Norrland.
På återseende!
fredag 29 juli 2011
fredag 22 juli 2011
Norrland - resa i text
Hemma igen efter en dryg vecka på resande fot. Eller inte hela tiden men just nu känns det som jag har åkt mycket bil. Vilket jag ju gillar, i alla fall att köra bil. Och med min nya pärla har det gått lätt! Vilken tur att jag slog till och köpte den fast jag var lite fundersam innan. Den har varit guld värd nu när jag har åkt till Norrland och tillbaka och kört hela tiden. En helt ny bil är verkligen att rekommendera - if you can afford it - vill säga.
Resan, som i sig var ett äventyr, tyckte jag i alla fall. Och jag tror sonen också kommer att säga det. När han kommer hem igen. Just nu är han med sin far på husvagnssemester. Resan, som jag började skriva, började i Karlskoga och bar iväg till Rättvik första eftermiddagen. Vi sov över i en liten sliten stuga på Siljansbadets camping. Inte den bästa stuga jag har bott i men sonen var nöjd för han fick bada i Siljans faktiskt varma vatten på kvällen. Jag åt min första pizzabit sedan operationen med viss farhåga men det gick bra. Kanske för bra för jag fick mersmak, ha ha!
Nästa dag mötte vi min mor och två av hennes systrar och resan gick vidare uppåt landet förbi Edsbyn och Bollnäs. Två ställen jag aldrig har sett tidigare men hört mycket om via tvsportens bandyreportage. Landskapet var vackert och kuperat.Kanske kommer man åter en dag. Sedan ut på E4:an och vi susade fram på 3-fils väg en bra bit. Stannade till på en rastplats, osynlig från stora vägen men som bjöd på idyll och en liten skogspromenad som ledde fram till en badsjö. Där blev det dock inget dopp för sonen men en bulle istället. Mitt i alltihop fick jag ett telefonsamtal från en kusin som i denna stund var på väg från Piteå efter ett besök hos sina föräldrar. Kul! Tell you more about that later. Vi bilade vidare och kom så småningom till Höga kusten bron där vi trodde vi skulle äta sen lunch. Men efter ett hastigt toabesök och en snabb beundrande blick på bron och for vi igen. Maten var ingen vanlig kock som lagade med de priserna....
Vi käkade intetsägande middagsmat på havscampingen istället och sonen fick ett dopp i både pool och Bottenviken istället. Den natten somnade jag gott i en finare stuga. Fast utan tv4 och Lotta på Liseberg. Tv mottagningen strejkade. Det gjorde inget!
Dagen därpå var vi på g igen. Denna dag på jakt efter en handelsträdgård för att ha med oss blommor till våra släktingar som vi skulle få både middag och sovplats hos. Rätt som det var fick jag se en blomskylt mot Sävar så där svängde vi in. Hittade ingen blomsterträdgård med väl en fin blomaffär som fick sälja lite blommor till oss. Första släktbesöket var vid havet utanför Piteå. Vi svängde in och våldgästade en bror till min mor och hans fru. Jag hade inte varit där på evigheter så det var jättekul att träffa dem. Det visade sig att de ska lämna Kiruna och flytta till Kungsbacka i vinter när de blir pensionärer. Båda barnen - en av dem som ringde mig - bor där och barnbarnen. Det kallar jag mod! De bryter upp sitt invanda liv och allt de är vana vid och flyttar mer än 100 mil söderut. Till ett helt nytt liv! Yes, säger jag bara, go for it!!! Sånt gillar jag!
Nästa stopp blev hos min kusin i Luleå som jag inte heller har sett sedan morfars begravning. Denna träff blev ju mycket roligare såklart! Hon bjöd på Kärlknöl och hemmagjord potatissallad. Tom sonen åt! Så nu finns inga ursäkter för att inte äta Kärlknöl mer. Hi hi! Vi hade jättetrevligt och jag hoppas det inte dröjer 14 år igen innan vi ses igen!!!! Sista stoppet blev utanför Morjärv där min moster och morbror har en stuga som ligger underbart vackert vid Kalixälv. Jag säger bara: den som har en stuga vid vattnet - sälj den aldrig! Hur rogivande är det inte att sitta på trappan och titta ut över vattnet en förmiddag. En kaffekopp i handen och bara vara! Jag skulle ha kunnat sitta där hur länge som helst!
Dag fyra gjorde vi sista etappen mot vårt mål Muodoslompolo och vi kom fram efter proviansstopp i Pajala. Ja, jag vet, man ska handla lokalt och gynna bygden. Men det gjorde vi ju på sätt och vis. Och jag lovar att jag handlade i Moudos också, under tiden där. Så mycket GB Sandwish har de inte sålt på en vecka varken förr eller senare! Gôtt att vara framme!
Nu väntade en vecka av lugn och ro. Slappa, läsa bok, sova länge, röka fisk, grilla, jaga mygg (gjorde jag inte - såg dem knappt), fiska, vara ute i skogen, diska, bada bastu och UMGÅS!
Resan, som i sig var ett äventyr, tyckte jag i alla fall. Och jag tror sonen också kommer att säga det. När han kommer hem igen. Just nu är han med sin far på husvagnssemester. Resan, som jag började skriva, började i Karlskoga och bar iväg till Rättvik första eftermiddagen. Vi sov över i en liten sliten stuga på Siljansbadets camping. Inte den bästa stuga jag har bott i men sonen var nöjd för han fick bada i Siljans faktiskt varma vatten på kvällen. Jag åt min första pizzabit sedan operationen med viss farhåga men det gick bra. Kanske för bra för jag fick mersmak, ha ha!
Nästa dag mötte vi min mor och två av hennes systrar och resan gick vidare uppåt landet förbi Edsbyn och Bollnäs. Två ställen jag aldrig har sett tidigare men hört mycket om via tvsportens bandyreportage. Landskapet var vackert och kuperat.Kanske kommer man åter en dag. Sedan ut på E4:an och vi susade fram på 3-fils väg en bra bit. Stannade till på en rastplats, osynlig från stora vägen men som bjöd på idyll och en liten skogspromenad som ledde fram till en badsjö. Där blev det dock inget dopp för sonen men en bulle istället. Mitt i alltihop fick jag ett telefonsamtal från en kusin som i denna stund var på väg från Piteå efter ett besök hos sina föräldrar. Kul! Tell you more about that later. Vi bilade vidare och kom så småningom till Höga kusten bron där vi trodde vi skulle äta sen lunch. Men efter ett hastigt toabesök och en snabb beundrande blick på bron och for vi igen. Maten var ingen vanlig kock som lagade med de priserna....
Vi käkade intetsägande middagsmat på havscampingen istället och sonen fick ett dopp i både pool och Bottenviken istället. Den natten somnade jag gott i en finare stuga. Fast utan tv4 och Lotta på Liseberg. Tv mottagningen strejkade. Det gjorde inget!
Dagen därpå var vi på g igen. Denna dag på jakt efter en handelsträdgård för att ha med oss blommor till våra släktingar som vi skulle få både middag och sovplats hos. Rätt som det var fick jag se en blomskylt mot Sävar så där svängde vi in. Hittade ingen blomsterträdgård med väl en fin blomaffär som fick sälja lite blommor till oss. Första släktbesöket var vid havet utanför Piteå. Vi svängde in och våldgästade en bror till min mor och hans fru. Jag hade inte varit där på evigheter så det var jättekul att träffa dem. Det visade sig att de ska lämna Kiruna och flytta till Kungsbacka i vinter när de blir pensionärer. Båda barnen - en av dem som ringde mig - bor där och barnbarnen. Det kallar jag mod! De bryter upp sitt invanda liv och allt de är vana vid och flyttar mer än 100 mil söderut. Till ett helt nytt liv! Yes, säger jag bara, go for it!!! Sånt gillar jag!
Nästa stopp blev hos min kusin i Luleå som jag inte heller har sett sedan morfars begravning. Denna träff blev ju mycket roligare såklart! Hon bjöd på Kärlknöl och hemmagjord potatissallad. Tom sonen åt! Så nu finns inga ursäkter för att inte äta Kärlknöl mer. Hi hi! Vi hade jättetrevligt och jag hoppas det inte dröjer 14 år igen innan vi ses igen!!!! Sista stoppet blev utanför Morjärv där min moster och morbror har en stuga som ligger underbart vackert vid Kalixälv. Jag säger bara: den som har en stuga vid vattnet - sälj den aldrig! Hur rogivande är det inte att sitta på trappan och titta ut över vattnet en förmiddag. En kaffekopp i handen och bara vara! Jag skulle ha kunnat sitta där hur länge som helst!
Dag fyra gjorde vi sista etappen mot vårt mål Muodoslompolo och vi kom fram efter proviansstopp i Pajala. Ja, jag vet, man ska handla lokalt och gynna bygden. Men det gjorde vi ju på sätt och vis. Och jag lovar att jag handlade i Moudos också, under tiden där. Så mycket GB Sandwish har de inte sålt på en vecka varken förr eller senare! Gôtt att vara framme!
Nu väntade en vecka av lugn och ro. Slappa, läsa bok, sova länge, röka fisk, grilla, jaga mygg (gjorde jag inte - såg dem knappt), fiska, vara ute i skogen, diska, bada bastu och UMGÅS!
söndag 3 juli 2011
I mitt huvud just nu...
Jag har lite svårt att bestämma mig för vad jag ska skriva om idag.
Ska jag kanske berätta om kvällen på Logen i fredags som inte alls blev vad jag trodde men som ändå var rätt kul? Hur kvällen började trevligt med jätte entrecote skivor och kubbspel i kompisens trädgård. Att jag svängde om med trevliga kavaljeer i både bugg och foxtrot så det stod härliga till.
Eller ska jag berätta om hur fantastiska alla mina nya arbetskamrater är och hur glad jag är som har fått komma in och bli välkomnad i deras liv? Att jag numera omger mig med positiva killar och tjejer i alla åldrar som visserligen "iar" men är långtifrån några sura närkingar.
Eller om den goa tjej som blev min Facebook kompis häromdagen... Den lilla tjej som jag träffade första gången när hon bara var 7 år och som jag har haft förmånen att följa om än på lite avstånd de sista åren? Hur hon förändrades från en bestämd ung tös till en trevlig ung dam med hjärtat på rätta stället.
Jag skulle också kunna skriva om mina vedermödor med att klippa häcken som går runt min tomt och hur jag drar mig för detta varje år? Hur jag varje år funderar på att kapa mer och mer på den men sedan blir den lika kantigt klippt ändå.
Eller att jag var så trött igår att jag sov med sovrumsfönstret öppet om än med fönsterlåset på? Det har aldrig hänt tidigare eftersom jag inbillar mig allt möjligt när jag är ensam och det är mörkt!
Nä, det blir nog inget av något men ändå en kort resumé av mina tankar ikväll.
Tjoho! En vecka kvar innan det är 5 veckors semester!!!!
Ska jag kanske berätta om kvällen på Logen i fredags som inte alls blev vad jag trodde men som ändå var rätt kul? Hur kvällen började trevligt med jätte entrecote skivor och kubbspel i kompisens trädgård. Att jag svängde om med trevliga kavaljeer i både bugg och foxtrot så det stod härliga till.
Eller ska jag berätta om hur fantastiska alla mina nya arbetskamrater är och hur glad jag är som har fått komma in och bli välkomnad i deras liv? Att jag numera omger mig med positiva killar och tjejer i alla åldrar som visserligen "iar" men är långtifrån några sura närkingar.
Eller om den goa tjej som blev min Facebook kompis häromdagen... Den lilla tjej som jag träffade första gången när hon bara var 7 år och som jag har haft förmånen att följa om än på lite avstånd de sista åren? Hur hon förändrades från en bestämd ung tös till en trevlig ung dam med hjärtat på rätta stället.
Jag skulle också kunna skriva om mina vedermödor med att klippa häcken som går runt min tomt och hur jag drar mig för detta varje år? Hur jag varje år funderar på att kapa mer och mer på den men sedan blir den lika kantigt klippt ändå.
Eller att jag var så trött igår att jag sov med sovrumsfönstret öppet om än med fönsterlåset på? Det har aldrig hänt tidigare eftersom jag inbillar mig allt möjligt när jag är ensam och det är mörkt!
Nä, det blir nog inget av något men ändå en kort resumé av mina tankar ikväll.
Tjoho! En vecka kvar innan det är 5 veckors semester!!!!
måndag 20 juni 2011
20 år tillbaka i tiden på ett nafs...
Plötsligt är stunden bara där! Blicken dras dit, går inte att hejda! Jag trycker på knappen och jag förflyttas, både i tid och rum. Nyfiken ögnar jag snabbt igenom den lilla informationen som finns. Undrande varför det inte finns mer att läsa samtidigt som jag förstår varför. Belåten för att allt inte står i klartext och hinner inte hejda tankarna som kommer. De vänds dock snabbt till missnöje när jag upptäcker att jag hade fel. Jag låter blicken dröja sig kvar och ser bakom det som andra vid en snabb titt inte kan upptäcka. Rastlöst utforskar jag det lilla som finns och klickar vidare till andra sidor. Men kan inte låta bli att gå tillbaka ännu en gång. Missade jag något första gången? Jag sveper över den förbjudna knappen med muspekaren innan jag tvekande återgår till min egen sida. Vissa saker är bäst att låta vara som de är...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
