Tomt!

Så föll jag på mitt eget grepp. Att det ska vara så svårt att ändra beteende?! Att glänta på dörren och våga släppa in. Min magkänsla talade till mig men ville jag lyssna? Nej, för mitt gamla "jag" tog överhanden och jag tog den gamla vägen. Jag glömde bort att JAG är värd mer än att "dra över och sedan glömma". Nej, nu talar jag bildligt och inte fysiskt. Men det är så det känns sedan en vecka tillbaka. Det mest bisarra av allt är att jag inte har blivit förd bakom ljuset. Jag visste precis vad jag gav mig in i men jag ville så gärna, ha mer... Jag har längtat och väntat och blev översköld av smicker som förblindade mig. Jag kan inte bli arg på någon annan än mig själv. När jag nu till slut stack ut näsan kunde jag ju ha gjort ett bättre val... Väntat tills jag fick en bra magkänsla istället för att svepas iväg av stunden. Det konstiga är att jag fortfarande är övertygad om att det bor en fin människa där, som behöver tid.

Nu är jag fylld av tomhet, besvikelse och en misslyckad känsla. Den där starka människan som ingen eller inget rådde på försvann när jag sträckte ut handen och visade mig sårbar igen...

Vemod...

Ikväll spelar jag Norah Jones... Hon är så bra och passar min sinnesstämning totalt.

M skrev om längtan och visst finns det många typer av längtan...

"Come away with me.... in the night.... I'm wanna walk with you... on a cloudy day... Come away with me and we'll kiss on a mountain top....Come away with me and I'll never stop loving you..."

Något nytt som jag ska träna mitt nya "jag" på

"Våra fingeravtryck försvinner inte från de liv vi berör"

Någonting nytt har kommit in i mitt liv. Vet inte riktigt vad det är och vart det bär hän. Men roligt är det för det ger min vardag lite mer liv. Känner mig lugn och redo och ganska klar på vad jag vill. Det gäller bara att komma ihåg att vara sig själv! "Jag är jag och det duger bra" försöker jag upprepa för mig själv när mitt gamla jag tränger på och vill säga alla de "rätta" sakerna och absolut inte avslöja något som kan tolka som ofördelaktigt om mig själv... Det är svårt att lära gamla hundar att sitta och oj vad svårt det är att göra om gamla beteende!

Men har man bestämt sig för ett nytt förhållningssätt till omvärlden är det väl dags att prova på något nytt som ännu inte har fått så stor betydelse! (Om ni undrar vad jag håller på med så är det ett peptalk till mig själv). Så kom igen! Säg vad jag vill, gör vad jag vill och lev ärligt!!!

Ikväll är jag bjuden på 50-års party av sonens pappa. Pirrigt, spännande, läskigt, kul och nervöst. Men men... jag rätar på huvudet och gömmer osäkerheten bakom ryggen...

Jag!

En kompis sade till mig igår! Oj vad det strålar om dig. Du är så fin! Du var så fin även innan du gick ner i vikt och jag kan inte förklara det: Men nu, det finns en styrka och glädje och det liksom strålar om dig. Tack! säger jag. Hur återgäldar man den "kärleksförklaringen"? Jag är bara så glad att hon säger det och i det ger mig ännu mer styrka att sträcka på mig! Jag känner mig stark, och glad, och lycklig att leva här och nu! Med mina nya förutsättningar och att äntligen vara i den kropp jag har känt mig i mentalt men inte varit i fysiskt. Att faktiskt få den uppskattning som alla förtjänar men som inte alla får. Jag har till och med klippt av mig håret. Kanske den sista pusselbiten har fallit på plats. Nu har jag nästan den lockiga page som jag har sneglat på andra och suckat avundsjukt. Det är en konstig känsla att bli sedd. Euforiskt - och det stärker mig, varje dag!
Det här är mitt ego inlägg! Jag börjar äntligen gilla mig själv!

Lycka kan också vara ett roligt jobb!

Jag ser att det är över en månad sedan jag skrev senast. Jag lever i en dröm och jag vill inte vakna! Så roligt som jag har nu har jag nog aldrig haft. Och jag pratar om jobbet. Mitt nya roliga och spännande jobb där varje dag är ett äventyr och en utmaning. Jag försöker ta vara på och njuta av allt roligt jag får vara med om. Jag hoppas så att jag får vara kvar men tänker inte så mycket på vad som händer nästa år. Jag lever i nuet för första gången i mitt liv!

Hastigt och lustigt blev det bestämt i måndags att jag skulle flyga upp till norra Finland och besöka en kund vid en gruva. Med långkalsongerna packade, bärbara datorn laddad med min powerpoint presentation som skulle blidka kunden, pass och elektronisk biljett och ett pep-talk från min chef satte jag mig på tåget i ottan i torsdags för vidare transport till Stockholm. Efter diverse flyg och ytterligare biltransport genom norrländska skogar kom vi fram till Finlands skidparadis Levi. På hotellet väntade egen bastu på rummet som jag faktiskt provade samt himmelskt sköna sängar där jag somnade gott. På fredagen laddade jag med gott finskt bröd till frukost och sedan vidare på smala isiga grusvägar tills skogen öppnade sig och en gruva trädde fram ur grådiset. Stadiga tystlåtna finnar välkomnade oss och bjöd på gott kaffe. Den finskklingande engelskan kändes bekant och gjorde mig trygg. Behöver jag säga att mötet avlöpte väldigt bra?! Att besöka gruvan var ett spännande äventyr som förtjänar ett eget kapitel. Kort sagt var det långt ifrån den turistbuss jag åkte med ner i Kiruna gruvan för flera år sedan. Det här var på riktigt med smala krokiga branta backar ner i underjorden med endast bilens lyktor som lyste upp mörkret runt omkring. När vi klev ur bilen på 350 meters djup slog en fuktig luft emot oss och det var skönt att ha en ficklampa i handen. Ingen arbetsmiljö för den som lider av klaustrofobi eller mörkerskräck! Men höjdaren var att få stå i "vår" gruvmaskin när den borrade för fullt. Stolthet!

När jag satt inklämd i mitt säte mellan två storväxta karlar på flyget hem upplevde jag än en gång glädjen att kunna fälla bordet framför mig utan att min mage var i vägen. Jag fick också plats i mitt säte utan att trycka emot armstödet emellan sätena. Lycka! Jag hade också lyckats med mitt uppdrag att lugna kunden och ge dem förnyat förtroende för företaget! Det kändes bra!

I morn natt blir det hotell....säng...

Tjoho! I morgon bär det av till Göteborg för två dagars kurs. Jag ska förkovra mig i Tullfrågor. Det ska bli spännande att se hur mycket (typ lite) jag har lärt mig på några månader. Och så ska jag bo på hotell i två nätter. Vilken lyx! En del tycker det är tråkigt att åka och vara borta hemifrån och speciellt ensam. Men inte jag, fniss... Jag älskar att få breda ut mig på hotellrummet och lämna en obäddad säng bakom mig när jag checkar ut. Tänk att få gå ner till frukostbuffén och gotta sig i allt som bjuds. På kvällen strosar jag runt på stan och kollar i alla roliga affärer som inte finns i lilla Karlskoga. Sedan köper jag med mig någon god mat och kurar ihop mig på rummet. Surfar runt bland tv-kanaler som inte jag har hemma och somnar gott i fluffigt hotelltäcke. Carpe diem!

I'm back...

I'm blessed! Min familj med sonen, mamma och pappa ingår,flera goda och nära vänner, mysigt litet hus, roligt och spännande jobb, ja det är inte så mycket mer som fattas!

Drygt 4 år sedan jag jag lämnade mina gamla arbetskamrater och ändå är det samma goa känsla när jag träffar dem igen! Det är verkliga vänner när man kan ta vid där man slutade! Jag blir alltid glad att umgås med dem och tacksam för att vi fortfarande finns för varann. En vemodig känsla när jag åker hemåt igen.... längtar redan till nästa gång!

Utmaningar och krav infinner sig på nya jobbet. Spännande uppgifter väntar mig varje dag och tiden flyger fram... på ett positivt sätt! Förhandlingar ska hållas och mynna ut i avtal såsmåningom. Kurser och seminarium inbokat i snar framtid och jag spänner öronen till det yttersta för att kunna ta in allt. Miljöprojekt har fallit på min lott och jag ser med tillförsikt och förhoppning fram emot att kunna bidra och ro i hamn det på bästa sätt. Vidareutveckling av befintliga ingrodda rutiner och se saker med nya ögon ser jag på med skräckblandad förtjusning samtidigt som en ny tro på mig själv vaknar! Jag kan och jag ska: Ta för mig mer är mitt nya mantra!

Kilona släpper sakta sakta sitt grepp om mig och det är roligt att handla kläder, och stövlar. Plötsligt går de om vaderna de där snygga stövlarna med smala skaft. Och jag går till Gina Tricot, H&M, och alla andra "snyggaffärer" och får på mig 42-44 nu. Varje gång lika förvånad att det passar och funderar på vem den där personen är som tittar tillbaka i spegeln. Det tar tid att se sitt nya jag och gamla ovanor sitter kvar i huvudet. Ibland faller jag tillbaka i gammalt matbeteende och det straffar sig genom illamående, trötthet, ont i magen och lite yrsel. Men det känns faktiskt skönt hur konstigt det än låter, för då fungerar ju konceptet. Jag får mig en tankeställare och tänker lite extra nästa gång det är matdags. Jag är glad och nöjd idag och ångrar inte operationen! Den har gett mig så mycket mer självkänsla och inre styrka och mycket snabbare än jag trodde!

Life is good!

Cypern i bilder

Båtutflykterna som vi gjorde de sista två dagarna var bland det härligaste jag har gjort på länge. Total avkoppling och en känsla av frihet och jag ville bara stanna tiden...

Givetvis hann vi också med en grekisk afton och jag fick vara med på ett litet hörn. Det slutade med att han balanserade 16 glas på huvudet!

Ibland behövdes en paus från den stekande solen och vad passar väl bättre med en kall Carlsberg? Jag sköljde förståss ner den med lite vatten efteråt.

Ett dopp i det underbara blåa vattnet!

På väg till båten. Varför inte förena kultur med sol och bad? Först Famagusta på avstånd och sedan bad tillsammans med hungriga fiskar.

Första kvällen på restaurang. Ryggen bränner men med ett glas rött Olympus cypriotiskt vin är det snart glömt!

Tankar efter Cypern....

En nära vän efterlyste en reserapport från Cypern och jag sade: det kommer... det kommer. Så nu sitter jag här och försöker formulera mig på ett riktigt sätt. Det vore enkelt att dra det vanliga med att resan var fantastisk och precis som jag ville ha det. För det var den verkligen! Jag fick sol och bad i massor. God mat och dryck på kvällen. Och massor av avkoppling. Men resan gav så mycket mer som jag vill försöka formulera i ord även om det kanske kommer att låta som en massa flosker.

Om AH hade varit en kille så hade hon varit precis sådan som jag skulle vilja att min pojkvän var. Vi fungerade så bra ihop som om vi var ett par och hade varit ihop i trettio år. Vi tänkte likadant, vi ville samma sak, vi oroade oss för samma sak, vi skrattade åt samma sak, vi anpassade oss till varann utan ens behöva tänka på det. Och för en gång skull kunde jag ta ett steg tillbaka och låta någon annan vara stark när jag blev hysterisk över kackellackorna i vårt hotellrum. Det var fruktansvärt skönt att inte behöva låtsas kunna hantera situationen utan att få vara liten och barnslig och rädd och gråtfärdig och bara få vara mig själv!

Att bara få vara mig själv och bli uppskattad för den jag är! Att faktiskt känna mig älskad! Att någon så osjälviskt gläds med mig och förstår min känsla när jag får plats att fälla ner flygplatsbordet framför mig utan att magen är i vägen. Att se henne bli rörd när hon ser mig passa i hennes gamla klänning. Och det bästa av allt är att hon tyckte att jag var jättefin precis som jag var innan jag gick ner en massa i vikt. Hon ger mig utrymme och då menar jag inte fysiskt. Jag förstår nu efter den här resan hur mycket hon betyder för mig och jag är glad att få finnas i hennes och hennes familjs liv!

Så jag känner mig rik ikväll trots att bankkontot visar något annat. Jag kom hem från Cypern fulltankad av positiv energi och lycklig över att veta att det finns någon därute som älskar mig precis som jag är! Det gör min resa värd hur mycket pengar som helst!

Resa på g

Idag blir det av till Cypern en vecka. Det ska bli helt underbart! Slappa, sola, bada, äta god mat, bara vara...

Lämnar er idag med en av alla bilder på solnedgången som jag har tagit i Norrland.
På återseende!

Norrlandsresan i bilder

 

		10-21 juli 2011 Visa bildspel HÄMTA ALLA

Norrland - resa i text

Hemma igen efter en dryg vecka på resande fot. Eller inte hela tiden men just nu känns det som jag har åkt mycket bil. Vilket jag ju gillar, i alla fall att köra bil. Och med min nya pärla har det gått lätt! Vilken tur att jag slog till och köpte den fast jag var lite fundersam innan. Den har varit guld värd nu när jag har åkt till Norrland och tillbaka och kört hela tiden. En helt ny bil är verkligen att rekommendera - if you can afford it - vill säga.

Resan, som i sig var ett äventyr, tyckte jag i alla fall. Och jag tror sonen också kommer att säga det. När han kommer hem igen. Just nu är han med sin far på husvagnssemester. Resan, som jag började skriva, började i Karlskoga och bar iväg till Rättvik första eftermiddagen. Vi sov över i en liten sliten stuga på Siljansbadets camping. Inte den bästa stuga jag har bott i men sonen var nöjd för han fick bada i Siljans faktiskt varma vatten på kvällen. Jag åt min första pizzabit sedan operationen med viss farhåga men det gick bra. Kanske för bra för jag fick mersmak, ha ha!

Nästa dag mötte vi min mor och två av hennes systrar och resan gick vidare uppåt landet förbi Edsbyn och Bollnäs. Två ställen jag aldrig har sett tidigare men hört mycket om via tvsportens bandyreportage. Landskapet var vackert och kuperat.Kanske kommer man åter en dag. Sedan ut på E4:an och vi susade fram på 3-fils väg en bra bit. Stannade till på en rastplats, osynlig från stora vägen men som bjöd på idyll och en liten skogspromenad som ledde fram till en badsjö. Där blev det dock inget dopp för sonen men en bulle istället. Mitt i alltihop fick jag ett telefonsamtal från en kusin som i denna stund var på väg från Piteå efter ett besök hos sina föräldrar. Kul! Tell you more about that later. Vi bilade vidare och kom så småningom till Höga kusten bron där vi trodde vi skulle äta sen lunch. Men efter ett hastigt toabesök och en snabb beundrande blick på bron och for vi igen. Maten var ingen vanlig kock som lagade med de priserna....
Vi käkade intetsägande middagsmat på havscampingen istället och sonen fick ett dopp i både pool och Bottenviken istället. Den natten somnade jag gott i en finare stuga. Fast utan tv4 och Lotta på Liseberg. Tv mottagningen strejkade. Det gjorde inget!

Dagen därpå var vi på g igen. Denna dag på jakt efter en handelsträdgård för att ha med oss blommor till våra släktingar som vi skulle få både middag och sovplats hos. Rätt som det var fick jag se en blomskylt mot Sävar så där svängde vi in. Hittade ingen blomsterträdgård med väl en fin blomaffär som fick sälja lite blommor till oss. Första släktbesöket var vid havet utanför Piteå. Vi svängde in och våldgästade en bror till min mor och hans fru. Jag hade inte varit där på evigheter så det var jättekul att träffa dem. Det visade sig att de ska lämna Kiruna och flytta till Kungsbacka i vinter när de blir pensionärer. Båda barnen - en av dem som ringde mig - bor där och barnbarnen. Det kallar jag mod! De bryter upp sitt invanda liv och allt de är vana vid och flyttar mer än 100 mil söderut. Till ett helt nytt liv! Yes, säger jag bara, go for it!!! Sånt gillar jag!

Nästa stopp blev hos min kusin i Luleå som jag inte heller har sett sedan morfars begravning. Denna träff blev ju mycket roligare såklart! Hon bjöd på Kärlknöl och hemmagjord potatissallad. Tom sonen åt! Så nu finns inga ursäkter för att inte äta Kärlknöl mer. Hi hi! Vi hade jättetrevligt och jag hoppas det inte dröjer 14 år igen innan vi ses igen!!!! Sista stoppet blev utanför Morjärv där min moster och morbror har en stuga som ligger underbart vackert vid Kalixälv. Jag säger bara: den som har en stuga vid vattnet - sälj den aldrig! Hur rogivande är det inte att sitta på trappan och titta ut över vattnet en förmiddag. En kaffekopp i handen och bara vara! Jag skulle ha kunnat sitta där hur länge som helst!

Dag fyra gjorde vi sista etappen mot vårt mål Muodoslompolo och vi kom fram efter proviansstopp i Pajala. Ja, jag vet, man ska handla lokalt och gynna bygden. Men det gjorde vi ju på sätt och vis. Och jag lovar att jag handlade i Moudos också, under tiden där. Så mycket GB Sandwish har de inte sålt på en vecka varken förr eller senare! Gôtt att vara framme!

Nu väntade en vecka av lugn och ro. Slappa, läsa bok, sova länge, röka fisk, grilla, jaga mygg (gjorde jag inte - såg dem knappt), fiska, vara ute i skogen, diska, bada bastu och UMGÅS!

I mitt huvud just nu...

Jag har lite svårt att bestämma mig för vad jag ska skriva om idag.

Ska jag kanske berätta om kvällen på Logen i fredags som inte alls blev vad jag trodde men som ändå var rätt kul? Hur kvällen började trevligt med jätte entrecote skivor och kubbspel i kompisens trädgård. Att jag svängde om med trevliga kavaljeer i både bugg och foxtrot så det stod härliga till.

Eller ska jag berätta om hur fantastiska alla mina nya arbetskamrater är och hur glad jag är som har fått komma in och bli välkomnad i deras liv? Att jag numera omger mig med positiva killar och tjejer i alla åldrar som visserligen "iar" men är långtifrån några sura närkingar.

Eller om den goa tjej som blev min Facebook kompis häromdagen... Den lilla tjej som jag träffade första gången när hon bara var 7 år och som jag har haft förmånen att följa om än på lite avstånd de sista åren? Hur hon förändrades från en bestämd ung tös till en trevlig ung dam med hjärtat på rätta stället.

Jag skulle också kunna skriva om mina vedermödor med att klippa häcken som går runt min tomt och hur jag drar mig för detta varje år? Hur jag varje år funderar på att kapa mer och mer på den men sedan blir den lika kantigt klippt ändå.

Eller att jag var så trött igår att jag sov med sovrumsfönstret öppet om än med fönsterlåset på? Det har aldrig hänt tidigare eftersom jag inbillar mig allt möjligt när jag är ensam och det är mörkt!

Nä, det blir nog inget av något men ändå en kort resumé av mina tankar ikväll.
Tjoho! En vecka kvar innan det är 5 veckors semester!!!!

20 år tillbaka i tiden på ett nafs...

Plötsligt är stunden bara där! Blicken dras dit, går inte att hejda! Jag trycker på knappen och jag förflyttas, både i tid och rum. Nyfiken ögnar jag snabbt igenom den lilla informationen som finns. Undrande varför det inte finns mer att läsa samtidigt som jag förstår varför. Belåten för att allt inte står i klartext och hinner inte hejda tankarna som kommer. De vänds dock snabbt till missnöje när jag upptäcker att jag hade fel. Jag låter blicken dröja sig kvar och ser bakom det som andra vid en snabb titt inte kan upptäcka. Rastlöst utforskar jag det lilla som finns och klickar vidare till andra sidor. Men kan inte låta bli att gå tillbaka ännu en gång. Missade jag något första gången? Jag sveper över den förbjudna knappen med muspekaren innan jag tvekande återgår till min egen sida. Vissa saker är bäst att låta vara som de är...

Min nya gröna pärla!

Min alldeles nya fina Skodia Fabia! Den går som ett spjut! Visst, det är ingen Porsche eller Lamburgini men passar min plånbok bättre. Och det bästa av allt är att den har en turbomotor så när jag trycker på gaspedalen sticker den iväg precis så snabbt som jag önskar! Fartdåren i mig har fått sitt lystmäte! Min egna sommarpresent! Dyr - ja, men oj vad kul!!!!!

Ny dag - nya beröm.....

som en gammal go chef sade varje morgon för länge sedan när han kom förbi med sin kaffekopp klockan 7 på morgonen. Det är konstigt hur vissa uttryck blir förknippade med vissa människor. Det liksom stannar kvar inom en och rätt som det är så poppar det upp i huvudet igen. Det här uttrycket är bra att ta fram i både goda och dåliga tider. Det brukar alltid få mig på bättre humör och också ge mig något att sträva emot.

Ja, inte har det väl hunnit bli några beröm på den nya arbetsplatsen än men jag känner mig ändå ganska nöjd med dagens arbete. Det är så annorlunda miljö mot vad jag är van vid och jag känner mig som en ganska liten kugge i hjulet. Det är kanske så när allt känns väldigt nytt och man har mycket att lära. En dag i taget!

Jag har dock upptäckt något nytt att titta på när jag susar fram på vägarna nu: Lastbilarna - vilken speditör är det? Hur ser lastbilen ut? Standardlast eller extra bred och lång? Vilken åkare är det? Vad är det för last? Jag har redan svischat förbi två fordon med "mitt" nya företags maskiner på. Då tittar jag lite extra!
Jag antar att man kan säga att jag redan har blivit miljöskadad!

Kärlek....

Säga vad man vill om kungligheters varande eller ej även om jag tillhör den skaran som fortfarande tycker att man ska ha ett kungahus i Sverige. Varje gång jag ser den här videon tåras ögonen och jag blir alldeles rörd. Så mycket kärlek och lycka! Man kan inte annat än glädjas med dem.
Att det är Björn Skifs som sjunger gör ju inte melodin sämre heller:

Leva livet - ja visst!

Idag kom ett påminnelsemail från vice ordförande i kören: Ni glömmer väl inte att öva på era sånger och körlåtarna under sommarlovet?! Gulp, det hade jag förträngt! Den här låten ska jag och två andra tjejer och tre killar doa till när en annan körmedlem sjunger solo:



Heaven's on fire ska jag sjunga själv med bandet som stöd. Snacka om att jag kommer att vara nervös. Det är en sak att sjunga med kören som publik men nära och kära.... det blir en annan sak det! Men livet är fullt av utmaningar och det är de som driver mig framåt och gör skillnader i mitt liv!

Lördagsfunderingar

Idag blev det sovmorgon. Inget speciellt planerat i helgen. Så skönt! Visst finns det saker att ta tag i. Som till exempel: rensa förrådsväggen från växter så jag kan tvätta fasaden och såsmåningom måla där. Det är något som jag har bestämt att det ska göras i år. Totalt jobb för tre dagar så varför är det så svårt att komma igång? När det är gjort så blir det en enhetlig entre till min tomt. Det andra positiva är att jag inte behöver göra något mer på huset på utsidan på flera år. Så gött!

Jag tror att ens stressiga vardag med alla måsten på jobbet bland annat gör att luften liksom går ur en när man blir ledig och det är svårt att komma igång. I alla fall fungerar jag så. Jag jobbar bäst under tidspress så målat blir det nog såsmåningom också :-).

Igårkväll skulle jag egentligen ha varit någon annanstans men resan blev inställt. Va besviken jag blev. Surade hela eftermiddagen. Inte bara på att resan inte blev av utan en misstanke om att jag kanske hade blivit lurad. Obehaglig tanke men den vill inte riktigt ge sig. Dessutom fick jag meddela att jag inte kunde komma utan att uppge någon orsak. Pinsamt! Tycker inte om när jag måste lita på någon annan som dessutom sviker. Är det så konstigt att jag sällan släpper kontrollen till någon annan när de som står en närmast inte är pålitliga???

Nu är det dock ny dag och jag har bestämt mig för att göra som kungen: jag vänder blad och går vidare. Önskar alla en härlig lördag och en skön helg!

Naturbilder från Grebbestad

Det tar ett tag att smälta allt...

Full av nya intryck och förväntansfull för vad som komma skall. Igår och idag har jag haft mina två första dagar på min nya arbetsplats. Öronen på skaft och hjärnan har gått för högtryck. Viljan att ta in så mycket som möjligt övervinner tröttheten som smyger sig på under eftermiddagen. Trots att vi befinner oss i ett kontorslandskap med ca 16 personer så märks inte det. Skärmväggar och att alla anpassar rösten i telefon gör att arbetsmiljön är helt ok. Det är stundtals så tyst och lugnt att jag nästan somnar till. Jag är ju van att det är 100 saker på gång samtidigt. Att telefonen ringer hektiskt och att det alltid är något annat att ta tag i. En ny situation att arbeta framåtriktat och mer i projektform. Visst finns det rutinarbeten men övervägande känns det som ett lugnare arbete. Inte heller lika stora krav på att prestera på kort sikt men kanske resultatinriktat på längre horisont.

Nu blir det mitt gamla jobb i tre dagar och sedan får jag två dagar till på mitt nya ställe. Så håller jag på i fyra veckor innan jag äntligen får stämpla in på heltid.

Trött blir man så nu väntar sängen. Natti natt!

Vilken lyckad helg!

Hemma efter en härligt avkopplande helg i Grebbestad i goda vänners lag. Ätit skaldjur och drickit mig nästan trött på rosé vin. Vem sade att man inte kunde dricka alkohol efter min operation? Inte samma mängd förståss men visst går det. Och gott är det också! Blåsigt värre på västkusten men sol i alla fall. Inte var det så mycket som var öppet av turistbutikerna och pubarna men vi hittade att roa oss med i alla fall... Första kvällen hamnade vi på firmafest på hotellet och kommer nog att befinna oss på fotografier där vi förmodligen blir utpekade och folk förvånat utbrister i: Vilka är de där???
Andra kvällen satt vi i godan ro i hotellbaren och lyssnade på en super bra trubadur när ett stort bröllopssällskap svämmade in. Vi tjoade och dansade när trubaduren spelade lite kända melodier. Vi bevittnade bröllopsdansen där tårarna steg upp i mina ögon. Jag skrattade och grät samtidigt och allt blev väldigt känslosamt för mig en stund. Så den kvällen hamnade vi på bröllopsbilder.
Tredje kvällen var det dansbandstema på hotellet och åter fullt med folk. Denna gång mycket norrmän. Det bar sig inte bättre än att vi kom i samtal med trevlige gutter. Det dansades, tom vals, utan godkänt resultat men ändock och bjöds på drinkar så det stod härliga till. Jag höll mig dock till vatten efter kl. 22 eftersom jag hade erbjudit mig att köra hemåt nästa dag.
Dagen efter var det bara att packa bilen i hällregnet som svepte över oss och säga adjö till den lilla men funktionsdugliga stugan och bege oss hemåt. Lite vemodigt att helgen var över men återigen var vi fulla av nya minnen och många skratt.

Separationsångest

Brr.. rått och kallt ute ikväll. Kom hem för en stund sedan efter en aktivitetskväll på sonens skola. Så samlas vi igen, vi trogna föräldrar som vill dela den här stunden med våra barn. Är glad att jag har en fungerande kontakt med sonens pappa till skillnad mot vissa andra föräldrar i klassen. Ändå så tråkig situation att därefter skiljas från sonen för veckan. Nu ska han vara hos sin pappa resten av veckan.

Han har blivit så stor den här veckan. Förra veckan började vi träna att han fick gå till och från skolan ensam. Han tar sällskap med en klasskompis så det känns tryggare. Min nya arbetssituation drev på den här förändringen lite snabbare än vad som ursprungligen var tänkt. Men det har fungerat så bra. Förra veckan hade jag lite draghjälp av att det var nytt och kul och spännande att få ha nyckel. Låsa och låsa upp dörren själv och fixa mellanmål. Visserligen blev förra veckans mellanmål inte riktigt vad jag hade tänkt så den här veckan fick det bli lite mer ordning. Men efter lite klagomål så gick det också bra. Jag är så stolt över honom!

Så desto tommare känns det hemma ikväll när det är tyst omkring mig. Det får bli en tidig kväll...

Lite peptalk en söndagkväll!

Slutet på en sak är egentligen början på nästa...

Var inte rädd för motgångar - du kommer att bli förvånad över vad du kan åstadkomma...

Konsten att vara en god ledare är att lyssna på andras åsikter men bestämma själv...

Med lite distans klarnar allting...

Inled mig icke i frestelse (jag hittar så bra själv)...

Sann visdom är att leva i nuet, planera för framtiden och dra nytta av det förflutna...

Lyssna på tystnaden...

Ut i skogen!

Ett gammalt fint bokträd i Skåne får hjälpa till att symbolisera stillheten inom mig ikväll.

Mina vader värker lite grann och jag känner mig lite mör och stel i kroppen. Ändå känner jag mig så nöjd med mig själv. Jag tog mig i kragen och tänkte gå ett varv i barkbanan medans S tränade fotboll. Jag följde efter en tjej som hade börjat gå banan runt. Helt plötsligt fick jag se henne jogga iväg! Jag följde en impuls och började sakta jogga efter. Jag tänkte " jag springer några meter och ser hur det känns och när jag börjar flåsa för mycket får jag väl ge mig". Till min förvåning kunde jag springa mycket längre än jag hade tänkt mig. Jag kände mig inspirerad och efter några meters promenerande sprang jag iväg igen. Så där höll jag på varvet runt! Jag svävade i ett lyckorus under resans gång! Jag springer! Något som jag har velat gjort i flera år men inte vågat pga vikten. Nu kändes det ok och så gick det mycket lättare än jag kunde tro. Jogging är min grej - varför tvinga sig på promenenader när springa är så mycket roligare?!

På torsdag tränar S igen. Dags för en ny runda igen!

En konstnärs trädgård på Österlen.

I morgon är en annan dag...

Ikväll känner jag mig lite låg vilket är rena dumheten egentligen! Jag har haft en toppendag med en underbar vän. Vi har strosat på stan. Jag köpte två par sandaler som jag blev jättenöjd med. Vi tillbringade eftermiddagen i hennes trädgård och hon bjöd på ett glas rosé. Hon bjöd mig kvar till en grillkväll där en annan ensamstående mamma med tre barn anslöt sig till oss. Vi hade jättetrevligt och det blev några fler glas rosé innan jag tog cykeln och for hemåt i den mörka lite småkalla kvällen.

Nä, jag är nog bara lite avundsjuk just ikväll. Avundsjuk på att singelmamman har haft turen att träffa vad som verkar vara mannen i hennes liv. Avundsjuk men inte missunnsam. Nä, hon förtjänar lycka och glädje efter att också ha gått igenom en jobbig skilsmässa. Avundsjuk för att jag själv börjar längta och önska att mannen i mitt liv ska dyka upp. Avundsjuk för att jag inte längre vill vara ensam.

Man saknar inte kon förrän båset är tomt brukar man säga... Kvällen väckte också gamla fina minnen till liv. Minnen jag inte tillåter mig att tänka på så ofta. Minnen som får mig att fundera om hur saker skulle ha kunnat vara. Känslorna som kommer över mig när helst den personen dyker upp i mitt huvud. Ibland funderar jag på om ödet kommer att föra våra vägar samman igen? Någonting håller mig kvar. Eller spelar tankarna mig ett spratt för att ingen annan finns där som upptar mitt verkliga liv?

I morgon är en annan dag....

Det skulle bli 7 men blev 8 istället...

• Född i Kiruna men flyttade till Enköping när jag var 3 månader. Skrek hela natten på tåget till allas förtvivlan. Sedan hade jag skrikit klart.
  



• Är en obotlig romantiker. Tror fortfarande att prinsen på den vita hästen ska komma ridande och att vi ska leva lyckliga i alla år.
  



• Ser helst romantiska komedier hemma i soffan - ensam och ostörd.




• Samlar på recept och har en förkärlek för kokböcker men tillagar sällan något från dem. Jag fixar till något ur eget huvud istället.
  



• Jag drömde i tonåren att bli polis men var både för kort och hade för dålig syn.
  



• Jag är en riktig schlagernörd. Speciellt Linda Bentzing för texterna och tempot i låtarna.
  



• Jag är egentligen ganska långsint men har stort tålamod och lång stubin.
  



• Jag är en person som inte gillar när det är för mycket rutiner och förutsägbarhet. Då söker jag nya äventyr!
  

Ja det var lite om mig som ni kanske inte visste. Det var kul att reflektera lite och skriva ned tankarna!