Det tar ett tag att smälta allt...

Full av nya intryck och förväntansfull för vad som komma skall. Igår och idag har jag haft mina två första dagar på min nya arbetsplats. Öronen på skaft och hjärnan har gått för högtryck. Viljan att ta in så mycket som möjligt övervinner tröttheten som smyger sig på under eftermiddagen. Trots att vi befinner oss i ett kontorslandskap med ca 16 personer så märks inte det. Skärmväggar och att alla anpassar rösten i telefon gör att arbetsmiljön är helt ok. Det är stundtals så tyst och lugnt att jag nästan somnar till. Jag är ju van att det är 100 saker på gång samtidigt. Att telefonen ringer hektiskt och att det alltid är något annat att ta tag i. En ny situation att arbeta framåtriktat och mer i projektform. Visst finns det rutinarbeten men övervägande känns det som ett lugnare arbete. Inte heller lika stora krav på att prestera på kort sikt men kanske resultatinriktat på längre horisont.

Nu blir det mitt gamla jobb i tre dagar och sedan får jag två dagar till på mitt nya ställe. Så håller jag på i fyra veckor innan jag äntligen får stämpla in på heltid.

Trött blir man så nu väntar sängen. Natti natt!

Vilken lyckad helg!

Hemma efter en härligt avkopplande helg i Grebbestad i goda vänners lag. Ätit skaldjur och drickit mig nästan trött på rosé vin. Vem sade att man inte kunde dricka alkohol efter min operation? Inte samma mängd förståss men visst går det. Och gott är det också! Blåsigt värre på västkusten men sol i alla fall. Inte var det så mycket som var öppet av turistbutikerna och pubarna men vi hittade att roa oss med i alla fall... Första kvällen hamnade vi på firmafest på hotellet och kommer nog att befinna oss på fotografier där vi förmodligen blir utpekade och folk förvånat utbrister i: Vilka är de där???
Andra kvällen satt vi i godan ro i hotellbaren och lyssnade på en super bra trubadur när ett stort bröllopssällskap svämmade in. Vi tjoade och dansade när trubaduren spelade lite kända melodier. Vi bevittnade bröllopsdansen där tårarna steg upp i mina ögon. Jag skrattade och grät samtidigt och allt blev väldigt känslosamt för mig en stund. Så den kvällen hamnade vi på bröllopsbilder.
Tredje kvällen var det dansbandstema på hotellet och åter fullt med folk. Denna gång mycket norrmän. Det bar sig inte bättre än att vi kom i samtal med trevlige gutter. Det dansades, tom vals, utan godkänt resultat men ändock och bjöds på drinkar så det stod härliga till. Jag höll mig dock till vatten efter kl. 22 eftersom jag hade erbjudit mig att köra hemåt nästa dag.
Dagen efter var det bara att packa bilen i hällregnet som svepte över oss och säga adjö till den lilla men funktionsdugliga stugan och bege oss hemåt. Lite vemodigt att helgen var över men återigen var vi fulla av nya minnen och många skratt.

Separationsångest

Brr.. rått och kallt ute ikväll. Kom hem för en stund sedan efter en aktivitetskväll på sonens skola. Så samlas vi igen, vi trogna föräldrar som vill dela den här stunden med våra barn. Är glad att jag har en fungerande kontakt med sonens pappa till skillnad mot vissa andra föräldrar i klassen. Ändå så tråkig situation att därefter skiljas från sonen för veckan. Nu ska han vara hos sin pappa resten av veckan.

Han har blivit så stor den här veckan. Förra veckan började vi träna att han fick gå till och från skolan ensam. Han tar sällskap med en klasskompis så det känns tryggare. Min nya arbetssituation drev på den här förändringen lite snabbare än vad som ursprungligen var tänkt. Men det har fungerat så bra. Förra veckan hade jag lite draghjälp av att det var nytt och kul och spännande att få ha nyckel. Låsa och låsa upp dörren själv och fixa mellanmål. Visserligen blev förra veckans mellanmål inte riktigt vad jag hade tänkt så den här veckan fick det bli lite mer ordning. Men efter lite klagomål så gick det också bra. Jag är så stolt över honom!

Så desto tommare känns det hemma ikväll när det är tyst omkring mig. Det får bli en tidig kväll...

Lite peptalk en söndagkväll!

Slutet på en sak är egentligen början på nästa...

Var inte rädd för motgångar - du kommer att bli förvånad över vad du kan åstadkomma...

Konsten att vara en god ledare är att lyssna på andras åsikter men bestämma själv...

Med lite distans klarnar allting...

Inled mig icke i frestelse (jag hittar så bra själv)...

Sann visdom är att leva i nuet, planera för framtiden och dra nytta av det förflutna...

Lyssna på tystnaden...

Ut i skogen!

Ett gammalt fint bokträd i Skåne får hjälpa till att symbolisera stillheten inom mig ikväll.

Mina vader värker lite grann och jag känner mig lite mör och stel i kroppen. Ändå känner jag mig så nöjd med mig själv. Jag tog mig i kragen och tänkte gå ett varv i barkbanan medans S tränade fotboll. Jag följde efter en tjej som hade börjat gå banan runt. Helt plötsligt fick jag se henne jogga iväg! Jag följde en impuls och började sakta jogga efter. Jag tänkte " jag springer några meter och ser hur det känns och när jag börjar flåsa för mycket får jag väl ge mig". Till min förvåning kunde jag springa mycket längre än jag hade tänkt mig. Jag kände mig inspirerad och efter några meters promenerande sprang jag iväg igen. Så där höll jag på varvet runt! Jag svävade i ett lyckorus under resans gång! Jag springer! Något som jag har velat gjort i flera år men inte vågat pga vikten. Nu kändes det ok och så gick det mycket lättare än jag kunde tro. Jogging är min grej - varför tvinga sig på promenenader när springa är så mycket roligare?!

På torsdag tränar S igen. Dags för en ny runda igen!

En konstnärs trädgård på Österlen.

I morgon är en annan dag...

Ikväll känner jag mig lite låg vilket är rena dumheten egentligen! Jag har haft en toppendag med en underbar vän. Vi har strosat på stan. Jag köpte två par sandaler som jag blev jättenöjd med. Vi tillbringade eftermiddagen i hennes trädgård och hon bjöd på ett glas rosé. Hon bjöd mig kvar till en grillkväll där en annan ensamstående mamma med tre barn anslöt sig till oss. Vi hade jättetrevligt och det blev några fler glas rosé innan jag tog cykeln och for hemåt i den mörka lite småkalla kvällen.

Nä, jag är nog bara lite avundsjuk just ikväll. Avundsjuk på att singelmamman har haft turen att träffa vad som verkar vara mannen i hennes liv. Avundsjuk men inte missunnsam. Nä, hon förtjänar lycka och glädje efter att också ha gått igenom en jobbig skilsmässa. Avundsjuk för att jag själv börjar längta och önska att mannen i mitt liv ska dyka upp. Avundsjuk för att jag inte längre vill vara ensam.

Man saknar inte kon förrän båset är tomt brukar man säga... Kvällen väckte också gamla fina minnen till liv. Minnen jag inte tillåter mig att tänka på så ofta. Minnen som får mig att fundera om hur saker skulle ha kunnat vara. Känslorna som kommer över mig när helst den personen dyker upp i mitt huvud. Ibland funderar jag på om ödet kommer att föra våra vägar samman igen? Någonting håller mig kvar. Eller spelar tankarna mig ett spratt för att ingen annan finns där som upptar mitt verkliga liv?

I morgon är en annan dag....

Det skulle bli 7 men blev 8 istället...

• Född i Kiruna men flyttade till Enköping när jag var 3 månader. Skrek hela natten på tåget till allas förtvivlan. Sedan hade jag skrikit klart.
  



• Är en obotlig romantiker. Tror fortfarande att prinsen på den vita hästen ska komma ridande och att vi ska leva lyckliga i alla år.
  



• Ser helst romantiska komedier hemma i soffan - ensam och ostörd.




• Samlar på recept och har en förkärlek för kokböcker men tillagar sällan något från dem. Jag fixar till något ur eget huvud istället.
  



• Jag drömde i tonåren att bli polis men var både för kort och hade för dålig syn.
  



• Jag är en riktig schlagernörd. Speciellt Linda Bentzing för texterna och tempot i låtarna.
  



• Jag är egentligen ganska långsint men har stort tålamod och lång stubin.
  



• Jag är en person som inte gillar när det är för mycket rutiner och förutsägbarhet. Då söker jag nya äventyr!
  

Ja det var lite om mig som ni kanske inte visste. Det var kul att reflektera lite och skriva ned tankarna!

Sammanfattning sista halvåret i bilder

Nu har jag äntligen lagt över mina bilder från kameran till datorn så här kommer en sammanfattning av de senaste månaderna:

Eva Hillered, duktig sångpedagog in action under vår körhelg i Värmland


Surströmmingspremiär! Lika gott som vanligt!


Och så blev det Halloween....


Det här roliga skyltfönstrets text hittade jag i Malmö i november


I Säfsen backen en disig aprildag...


Blåsippan uti backen den står...


I bokskogen vid Torup i Skåne med en tröja som sitter betydligt bättre än den gjorde på julafton...

En härlig söndag!

Idag blev det så äntligen av att dra runt med dammsugaren och svischa runt på toaletterna. Skönt när det var gjort! Till och med sonen städade undan lite så det gick att köra runt där utan att bli överfallen av legobitarna som vanligtvis täcker golvet.

Belöningen blev ett besök på den kringresande tivolit som hade slagit läger i vår stad i helgen. Inte fanns det många karuseller som imponerade på S men när han fick se hoppborgen var eftermiddagen räddad. Jag fick tvinga honom därifrån och återkomma 4 ggr innan han gick med på att köpa sockervadd innan hemfärd.

Så härligt och lätt att cykla igen. Årets första cykeltur är avklarad i strålande solsken. Lite mycket vind egentligen men vi skulle ju inte långt. Nu är våren här!

Jag är ju lite av en nomad och ibland funderar jag på hur det skulle vara att ha ett så kringflackande liv som tivolipersonal eller cirkusmänniskor har. Tänk att bo i husvagn ena delen av året och flytta från plats till plats. Upp och ner med karuseller och tält, i ur och skur. Kan inte alltid vara så roligt men vilken gemenskap de borde ha sinsimellan. Undrar vad de gör den andra delen av året? Får de verkligen ihop pengar så de kan leva av det på vintern?

Städenergi? Inte jag i alla fall...

Hemma igen efter en härlig tripp till Oslo. Mycket jobb förståss men också tid att sova ut. Trodde jag skulle vara utsövd men märker att så fort jag slarvar med vatten eller inte äter som jag ska så blir jag så trött! Trodde det var veckans äventyr som tog ut sin rätt men efter lite tacos ikväll så har jag ny energi.

I morgon ska sonen och jag upp i ottan för att spela fotbollsmatch på konstgräs i Örebro. När vi kommer hem därifrån, i skaplig tid, blir det nog att ta fram dammsugaren ett tag. Det har dammat igen här hemma. Jag önskar jag var en sådan där som gillade att städa och feja men måste erkänna att det är inte min passion i livet. Fattar egentligen inte varför man går och drar sig för det men det är ju så tråkigt. Men belöningen kommer på kvällen då vi ska ta premiärgrillningen på nya altanen. Dags att ta undan presenningen och städa fram utemöblerna! Vilken härlig tid som väntar oss nu!

Tandis och oväntade möten!

Ikväll, mitt i pizzaätandet, bröt en arbetskamrat av en tand! Själv satt jag och petade i en Ceasarsallad medans jag avundsjukt drog in pizzans ljuva doft. Plötsligt kände jag mig inte sugen på pizza längre. Tandläkarskräck som hon har såg hon inte fram emot att behöva besöka tandis när vi är tillbaka i Svedala på fredagmorgon. Kunde bara försöka stötta och försöka övertala henne att allt nog skulle ordna sig till det bästa bara hon gick iväg på fredag... Hoppas hon får sova i natt!

Dagen idag har varit en bra dag. Intensiv, kreativ, och högt i tak när olikheter och viljor ska försöka få konsensus om bästa lösningen. Tre olika länder som möts med olika affärskulturer och arbetssätt. Intressant och spännande att få vara en del av. Trots eller kanske på grund av allt var jag rejält trött vid 7-tiden när arbetsdagen var slut. Det är sånt här jag brinner för.. Att få vara med där det händer och kunna påverka och klura ut best practise. Det skulle jag vilja jobba mer med!

Har knappt hunnit smälta helgens bravader. På söndagmorgon hoppade jag in i en buss i Karlskoga. Fick byta buss i Örebro och vi rullade vidare. Efter ett tag började jag titta mig runt i bussen och fick se två huvuden jag kände igen. Snacka om kul att mina gamla arbetskamrater var på väg på samma kurs som jag! Vilken överraskning!
När vi registrerade oss vid hotellankomsten blev jag plötsligt knackad på axeln: Där stod M, en gammal klasskamrat från gymnasiset. Över 20 år sedan vi sågs "live"! Hon var precis sig lik och tydligen kände hon igen mig också. Det fanns mycket att hinna i kapp med och tiden gick så fort.

Så den här helgen gick lika mycket i vänners tecken om inte mer som att uppdatera sig i fackliga frågor. Det blev en riktigt "Må bra" helg!

Idag har det varit en sån där dag...

Uppdragen haglar över mig just nu och från att ha tillbringat två dagar i Kolmården är jag nu långt åt andra hållet, i Oslo. Här ska jag också vara två dagar på workshop med Inköpargruppen. Deltagare från Norge, Sverige och Litauen så nu blir det att spetsa öronen och vässa engelskan. Trodde nästan att min virriga dag skulle fortsätta för när jag kom till hotellet var någon som nästan hette som jag (felstavat efternamn förståss) redan incheckad och hotellet var fullbokat. Stön, tänkte jag, vad händer nu??? Jättetrevlig receptionist löste problemet och jag fick ett rum till sist. Fortsättning följer på vem som "låtsades" vara jag i morgon när jag träffar de andra antar jag.

Strulet började redan på morgonen med en rejält trött son som inte ville gå till skolan... En mamma (jag alltså) med kort stubin = också trött, fräste till och det är ju helt fel melodi att tackla sonen med så sedan var vi på kollisionskurs. Vuxen som jag är vaknade jag till sist så vi kunde bli sams innan vi skildes vid skolan. Puh!

Sedan stressade jag vidare till jobbet och var tvungen att lämna ifrån mig datorn så "hackern" fick se till att den gick att använda på konferensen. Fick inte tillbaka den förrän kl. 11. Mera stress!

Tog långlunch och träffade en eventuell ny arbetskamrat i Örebro. Givande möte som lockar min äventyrslystnad. Förutom vårvindar blåser det även förändringsvindar runtomkring mig. Jag är öppen för mera nytt i mitt liv!

Tillbaka till jobbet där jag stressade vidare och släckte bränder. Mina planer att komma iväg i hyrbilen i skaplig tid försvann alltefter tiden bara rusade iväg. Till slut kunde jag lämna kontoret. Några kvarter bort ringer en arbetskamrat: "Skulle inte du ha GPS:en med dig?" Stön, tänkte jag återigen och orkade inte vända tillbaka... Det får bära eller brista.... Förr klarade man sig med karta och pappersvägvisning. Det får gå för mig också!

Svängde in på min gata när jag plötsligt kom på att jag hade glömt att lämna sonens gosedjur hos exet. Nästa stön!!!!!! Ringde upp igen och det visade sig att han fanns i området så det löste sig smidigt i alla fall. När det var avklarat gick jag hem och åt lunch (kl 4 på ef). Packade ihop det sista och rullade äntligen ut på E18...

Med en sprillans ny Ford Mondeo gick resan galant. Snart dags att krypa till kojs innan något mer "stön" inträffar!

Det händer saker!

Jag kavlar upp ärmarna och tänkte skriva några rader. Ser att det var ett tag sist.
Idag har jag haft en fantastiskt skön avkopplande dag med en kär vän. Vi drog ner på stan på jakt efter ett par nya jeans åt mig. Jag krymper mig ur alla mina kläder successivt och nu var jag så sugen på något nytt. Jag har inte handlat något sedan operationen. Hittade ett par jeans i stl 48!!!! som jag kom i! Helt överlycklig! När hade jag den storleken sist! Ok, jag kunde inte riktigt få igen blixtlåset men ett par veckor och sedan kommer de att sitta som gjutna. Det låter väl helkrazy att köpa för små byxor men i snitt minskar jag 1 kg per vecka och dessa var dessutom rea. Jag var helnöjd när vi gick hemåt. På eftermiddagen satt vi på kompisens altan och lapade sol. Mmmmm va skönt det var! Evigheter sedan vi sågs så tiden rann iväg förståss.

Ikväll packar jag väskan för en kort sejour på annan ort i morgon och måndag. Sedan hem och packa om för en workshop tripp till Oslo tis-tors. Det händer mycket den närmsta tiden. Kul när det händer saker men det är lite mycket nu! På tisdag är också ett annat spännande besök inbokat. Då gäller det att vara sig själv, dvs charmig och positiv! Ha ha!

Förresten, resan till Säfsen var sååå kul! För första gången på år kunde jag ha spända pjäxor hela dagarna utan att få ont i vaderna. Åkningen bara flöt på och jag har inte haft så lätt i pisterna någonsin! Att gå ner i vikt är inte bara nyttigt utan kul för kroppen också!

Livet fortsätter

Nu är ordningen återställd. Sonen är hemma igen. Vi laddar några dagar. Sedan bär det av till Säfsen över helgen. Säsongens sista skidhelg. Efter det vill jag ha vår!
Idag har även lugnet börjat återkomma till jobbet. De flesta har smält förra veckans obehagligheter och försöker kavla upp ärmarna och gå vidare. Det kommer att ta ett tag men det blir bättre....
För egen del är jag förväntansfull, otåligt väntande, spänd, nyfiken, glad. Hoppas kunna berätta mer snart!

Mycket åka idag...

Idag var jag på en lyckad jobb intervju i alla fall! Kände mig så nöjd efteråt. Om det blir något eller om jag är en av tre igen det står skrivet i stjärnorna! Men jag kunde inte ha gjort eller sagt något annat! Där vill jag jobba! Verkar som ett toppenställe!

Ikväll drog jag till Karlstad med kören och var med på release party med Eva Hillered. Det var kul och annorlunda. Vi sjöng på ett ställe som heter Café August på Hammarö. Jag kan verkligen rekommendera stället. Inredning i marint tema med gamla fiskenät i tak och väggar. Fisketavlor av alla de slag och mysig träinredning. Speciellt härligt på sommaren när man kan sitta ute och fika och lyssna på musik samtidigt som man blickar ut över vattnet. Det vore grejor det! Spelningen, ja det var inte så mycket folk men de som var där var nog rätt så nöjda. Och jag tycker kören gjorde bra ifrån sig!

Trött trött trött när jag brassade hem i full fart.... Nu väntar bingen och sedan är det äntligen fredag!

Det går upp och ner...

Dagen började ganska lugnt och behagligt med att halka till Linde för 6-veckors kontroll efter operationen. Har gått ner 13 kg på 7 veckor! Det borde firas men hur? Idag nådde jag ett efterlängtat delmål. Nu 5 kg kvar till ett ännu mer efterlängtat mål! Ska se om jag kan hålla mig till dess innan jag köper nya jeans. Nu har jag snart vuxit ur alla par jag har hemma. Jag har ju haft några storlekar att ta till. Tur jag inte slängt dem. Men det tänker jag göra nu när jag växer ur dem åt andra hållet. I övrigt såg allt bra ut på kontrollen så det var bara att styra kosan mot Karlskoga igen.

Det började pirra i magen ju närmare jag kom jobbet och det var lika dämpad stämning som jag befarade. En efter en hade mina kollegor fått dystra besked och arbetsdagen blev tung för alla. Två av mina närmaste arbetskamrater kommer att sluta och de lämnar ett stort tomrum. Arbetsglädjen är borta just nu och det känns deppigt!

Jag tog mig i alla fall i kragen och tog en kvällspromenad efter middagen. Blåsten tog tag i mig och förde mig framåt och bakåt. Men det var precis vad jag behövde. Att ta i med kroppen och fokusera på något annat än tråkigheterna på jobbet idag.

Igår glimtade mitt gamla liv förbi. Kollegor som även var mina vänner skymtade för en kort sekund. Vad jag önskade att jag hade kunnat stoppa tiden just då! Vem är det som styr över våra liv? Är det vi själva som bestämmer eller kastas vi genom prövningar av någon högre makt? Ett beslut som fattades för 4 år sedan, förhastat eller...rätt? Känns vansinnigt idag!

Peptalk

Ikväll är det lite pirr pirr i magen. Stor dag i morgon. Ett möte av betydelse eller också blir det platt fall! Kan bara vara mig själv men räcker det? Denna ständiga tvivel på ens egna kompetens. Nä, nu får jag gaska upp mig! Jag har allt att vinna och inget att förlora!!!

En sötbehovens dag....

Idag är det en hemsk dag, matmässigt alltså. Jag är så sugen på allt som jag inte ska äta att jag inte vet vart jag ska ta vägen! Har inte känt ett sånt här sug efter allt sedan januaris början. Försöker analysera vad jag har gjort annorlunda idag men vet inte riktigt vad det kan vara.

Trött i både kropp och hjärna efter en jobbig vecka och en för tidig morgon igen. S har fotbollsträning på lördagar så det är stressmorgon som gäller varannnan lördag. Åt mellanmål som jag skulle under träningen och sedan lunch. Nu fikar vi, jag med kaffe och pulvermjölk och en knäckemacka med mjukost på. Absolut inga fel men visst hade jag hellre velat haft sonens kolakakor. Ikväll blir det kyckling i currysås och ris och broccoli förståss. Ingen måltid utan grönsaker, oftast varma nu för tiden. Hoppas man gör allt rätt med vitaminer och järn. Ris går bra trots att en del som gjort operationen har problem med det efteråt. Hittills har jag inte upptäckt något som jag inte tål och det känns bra.

Idag är en konstig dag! Fast samtidigt skön nu när fotbollen är avklarad. Sonen är nöjd med att kolla på film och jag har slappat med en ny pocketbok. Ute borde man vara och njuta av solen men jag är nöjd med att se fåglarna äta och busa med varann vid fågelbordet.

Längtar efter ett glas rödvin men har bestämt mig för att spara det till påsk och låta mina nya matvanor sjunka in ytterligare i hjärnan. Det är ju bara 6 veckor sedan operationen men det känns som det var evigheter sedan jag gjorde den. Jag lever fortfarande väldigt mycket i nuet och är oerhört fokuserad på måltider. Vad/hur/när/hur mycket snurrar hela tiden runt i huvudet och ärligt talat kan jag bli lite trött på det. På onsdag ska jag på mitt första återbesök och det ska bli spännande att höra vad sjukvården har att säga. Jag har många frågor angående mat så jag tror jag ska försöka få komma till dietisten också för hittills har sjuksköterskorna bara hänvisat till dem när jag har frågat sådant.
Tv-programmet som gick förra veckan var tyvärr lite skrämselpropaganda för den som eventuellt har operationsplaner och det tycker jag är synd. Men en sak kan jag hålla med om och det är att det är dålig uppföljning på alla psykologiska orsaker till dåliga matvanor osv. Dessutom skiljer sig inte den här "sjukdomen" från andra: Man måste själv ställa frågorna och kraven!

Hörde Carola sjunga den här på "Let's Dance" igår och gamla minnen gör sig påminda. Men Barbra Streisand och Donna Summers version är inte helt fel heller:

Update

Idag kom det snö igen - det var tungt att skotta.
Bofinken Knut tog för sig av fågelbordet i morse - glad att han har kommit.
Pappa ringde och frågade om S och jag ville ha Spagetti och köttfärssås i matlåda - Ja tack!
Två intervjuer nästa vecka - ser jag fram emot.
S och jag hyrde film ikväll - det är filmtajm.
Första taco måltiden för mig på drygt två månader - blev väldigt mätt!
Vikten står still igen - befinner mig på en trappa igen.
Jag börjar få vårkänslor - fast jag försöker trycka ner dem igen. Känslomässiga toppar och dalar känner jag mig inte mogen inför.
Mamma gav mig något att tänka på idag - Uppslukas av jobbet - Vet inte om det är så positivt egentligen - vad gör man den dagen då det inte finns kvar?
Håller på att titta på en ny utmaning nu - har så svårt att låta bli! Det där med rutin och vardag verkar inte vara något för mig.
Lyssnar på stämmor på cd - på torsdag blir det förhoppningsvis körstämmor till den här damen (Eva Hillered) i Karlstad:

Tuffa dagar....

Energin tar liksom slut ibland. Det märks att det är ett tufft tempo på jobbet. Hjärnan är som urblåst när jag sätter mig i bilen för att åka hem. Då kan jag faktiskt önska att jag skulle åka en bit för att få varva ner i lugn och ro. Egentligen borde man ta en promenad och andas in lite nytt syre. Längtar till ljumma vårkvällar då det blir mer lockande att dra på sig joggingskorna.

Viktmässigt går det sakta neråt. Ett kilo i taget. Jag har börjat föreställa mig kroppen som ett kvicksand som ogärna släpper taget om kilona. Sedan liksom " shippar" det till och ett kilo lossnar. Den bilden tar jag fram när jag tycker det går för sakta neråt mentalt sett alltså.