Här sitter jag en fredag kväll och det doftar ljuvligt från sonens tacomiddag. Tom gurka har en god doft ikväll! Själv har jag druckit chokladshake och det smakade riktigt bra. Trixet är att ha vattnet och Modifast påsarna i kylen.
Igår och idag slarvade jag med att dricka tillräckligt vatten och jag tror det har straffat sig idag. Jag har varit så hungrig hela dagen och på eftermiddagen reste jag mig lite hastigt och störtade iväg. Rätt som det var såg jag suddigt - allt blev liksom dimmigt. Tror inte det var någon fara för svimning men fick ställa mig och hålla i ett bord. Så onödigt! Kroppens sätt att säga ifrån antar jag. Så nu pimplar jag vatten som andra dricker vin en fredagkväll. Ha ha!
För mitt eget kom ihåg kommer nu matsedeln de senaste veckorna.
5 januari 2011 -- 2 februari 2011
Modifast: vanilj, kaffe, choklad, hallon shake och potatis och purjolökssoppa.
Frukost ca 7.00 el 9.00: Chokladshake
Lunch ca 12.00: Hallon shake och de senaste 2 veckorna potatis och purjolökssoppa istället.
Middag ca 17.30: Kaffe shake
Kvällsmål ca 20-20.30: Vanilj/Choklad shake
Vanilj shaken var inte så god tyckte jag så det blev bara 8 stk sådana, sedan har jag varvat med de andra smakerna istället. I början tyckte jag kaffe smaken var godast men nu har det växlat över till choklad istället. Törs inte räkna på vad det här har kostat men 145 SEK/8 påsar så kan ni roa er med det ett tag. Får trösta mig med att jag numera kan gå och handla utan att köpa godis eller Marabou mjölkchoklad. En seger bara det!
Dessutom ca 2 liter vatten varje dag, fast det inkluderar även kaffe/te. Men vissa dagar kommer jag nog upp i 2 liter på bara vatten. Det har också gått väldigt bra. Fast i början sprang jag ju mycket på hjärtehuset. Det tycker jag inte är så farligt heller längre.
Ligger kvar på -10 kg fortfarande men nu tänker jag inte så mycket på det. Det ska väl kunna ramla bort något kilo till innan tisdag men jag tror att jag får göra operationen i alla fall. Nu har jag ju bevisat att jag kan gå ner om jag ger mig f-n på det!
fredag 28 januari 2011
måndag 24 januari 2011
Min viktkurva pekar neråt...
-10 kg idag, äntligen! Som jag har väntat sista veckan. Där ser man att viktraset verkligen går i etapper.
Jag äter mina shaker 3 ggr om dagen och "lyxar" till det med varm Modifast soppa på lunchen. Inte är det så värst men det går förvånansvärt bra ändå. Jag fryser och har sockar på natten när jag sover men det är det värt! Någonstans där inne fanns en motivation och "jävlar anamma" som jag inte har trott mig själv om.
När jag började 5 januari kommer jag ihåg att jag tänkte: "Klarar jag de här veckorna så har jag verkligen bevisat något för mig själv." Nu är jag snart där, sista veckan kvar nu och jag vet att jag kommer att klara det.Det finns inte något som skulle få mig att lägga ner mig nu. Jag har gjort något som jag aldrig har klarat tidigare. Jag har satt ett viktmål och dit har jag nått! Nu får jag min operation!
Jag är så himla glad för att jag har kommit den här biten på väg!
Jag äter mina shaker 3 ggr om dagen och "lyxar" till det med varm Modifast soppa på lunchen. Inte är det så värst men det går förvånansvärt bra ändå. Jag fryser och har sockar på natten när jag sover men det är det värt! Någonstans där inne fanns en motivation och "jävlar anamma" som jag inte har trott mig själv om.
När jag började 5 januari kommer jag ihåg att jag tänkte: "Klarar jag de här veckorna så har jag verkligen bevisat något för mig själv." Nu är jag snart där, sista veckan kvar nu och jag vet att jag kommer att klara det.Det finns inte något som skulle få mig att lägga ner mig nu. Jag har gjort något som jag aldrig har klarat tidigare. Jag har satt ett viktmål och dit har jag nått! Nu får jag min operation!
Jag är så himla glad för att jag har kommit den här biten på väg!
måndag 17 januari 2011
Tankar som snurrar....
Idag är det halvtid kan man väl säga. Två veckor kvar, lite drygt av Modefast. Fick ångest i morse och tänkte på allt som man inte ska hända när man ligger på operationsbordet. Tänk om, tänk om.... osv.... Men lyckades slå bort tankarna och koncentrera mig på jobbet istället.
På tal om jobb så har jag sökt två jobb idag. Får se vad det leder till men känns skönt att ha tagit tag i situationen och göra något åt den.
Min lille gubbe kom hem idag och fick en ny resårmadrass som välkommen hem present. Den blev han nöjd med. Nu fattas bara resten av möblemanget. I vår hoppas jag kunna göra om hans rum så det blir lite mer "hans". Just nu är det leksaker och böcker överallt och vi skulle verkligen behöva rensa. Men det är lite svårt för sonen att ge bort och lägga undan leksakerna. Nja.... det brukar sluta med att det inte syns någon skillnad efter utrensningen. Sakerna har en förmåga att leta sig kvar i hyllorna och på golvet.
Det märks på min kropp, både viktminskning, 6,5 kg hittills och på tröttheten att jag inte får i mig lika mycket mat längre. På dagarna går det bra men på kvällen är jag så trött. Det blir tidiga kvällar. Så ock i kväll.
Natti natt..........
You raise me up
(här skulle det ha varit ett klipp från youtube men det fungerade inte att klippa in det. M och A, hur får ni in de?
På tal om jobb så har jag sökt två jobb idag. Får se vad det leder till men känns skönt att ha tagit tag i situationen och göra något åt den.
Min lille gubbe kom hem idag och fick en ny resårmadrass som välkommen hem present. Den blev han nöjd med. Nu fattas bara resten av möblemanget. I vår hoppas jag kunna göra om hans rum så det blir lite mer "hans". Just nu är det leksaker och böcker överallt och vi skulle verkligen behöva rensa. Men det är lite svårt för sonen att ge bort och lägga undan leksakerna. Nja.... det brukar sluta med att det inte syns någon skillnad efter utrensningen. Sakerna har en förmåga att leta sig kvar i hyllorna och på golvet.
Det märks på min kropp, både viktminskning, 6,5 kg hittills och på tröttheten att jag inte får i mig lika mycket mat längre. På dagarna går det bra men på kvällen är jag så trött. Det blir tidiga kvällar. Så ock i kväll.
Natti natt..........
You raise me up
(här skulle det ha varit ett klipp från youtube men det fungerade inte att klippa in det. M och A, hur får ni in de?
tisdag 11 januari 2011
Teknikens mystiska värld
Jag har en ny dator! En egen laptop. Som jag har valt själv. Det är så roligt att skriva på den. Tangenterna bara glider ner vid minsta lilla tryck. Nu ska jag börja föra över bilderna från min gamla dator och så kan jag lägga upp senaste nytt här. Min ursprungliga plan som gick ut på att köpa en extern hårddisk och bara lägga över bilderna i fungerade inte speciellt bra. Det visade sig att jag inte hade tillräckligt med ström (tror jag det var) i den gamla datorn för att få det att fungera. Hårddisken stod bara och tuggade. Så är det när man köper något man inte begriper sig på. Men förhoppningsvis fungerar den med den nya datorn istället. Så det blir till att ta usb-minnet och ladda över bilder i och lägga in här. Eller har någon en annan idé?
Det här med teknik är inte min starka sida och inte mitt intresse heller. För min del ska en dator bara fungera... Hur den gör det är totalt ointressant för mig. När man lever ensam tvingas man in i teknikens värld för det är ingen annan som gör det åt en och det är väl bra egentligen men oftast är det sååååå tråkigt!
Mitt nästa projekt som jag måste engagera mig i snarast är en ny router. Jag får inte min gamla att fungera. Eller rättare sagt så hittar inte datorn rätt router. Hör här; jag tror att jag vet vad den heter men kan inte komma ihåg det utan måste se det skriftligt via skärmen. Hur dumt låter inte det då? Har inte använt den på ett bra tag eftersom nätverkskortet strulade med den gamla datorn så det fick bli nätverkssladd istället och i samband med det så struntade jag i det trådlösa nätverket helt och hållet. Nu när jag vill koppla in routern igen så finns den inte där. För man kan väl ha en nätverkssladd i samtidigt? Sedan hörde jag att routers kan bli utslagna av åsknedslag utan att man märker att det händer. Kanske har det hänt med min... Hur som helst, ska iväg till affären och köpa en ny. Måste bara ta reda på hur man kopplar ihop flera datorer i samma trådlösa nätverk. Suck! Hör ni vad tråkigt det låter! Precis det här som man ska ha en karl till!
Det här med teknik är inte min starka sida och inte mitt intresse heller. För min del ska en dator bara fungera... Hur den gör det är totalt ointressant för mig. När man lever ensam tvingas man in i teknikens värld för det är ingen annan som gör det åt en och det är väl bra egentligen men oftast är det sååååå tråkigt!
Mitt nästa projekt som jag måste engagera mig i snarast är en ny router. Jag får inte min gamla att fungera. Eller rättare sagt så hittar inte datorn rätt router. Hör här; jag tror att jag vet vad den heter men kan inte komma ihåg det utan måste se det skriftligt via skärmen. Hur dumt låter inte det då? Har inte använt den på ett bra tag eftersom nätverkskortet strulade med den gamla datorn så det fick bli nätverkssladd istället och i samband med det så struntade jag i det trådlösa nätverket helt och hållet. Nu när jag vill koppla in routern igen så finns den inte där. För man kan väl ha en nätverkssladd i samtidigt? Sedan hörde jag att routers kan bli utslagna av åsknedslag utan att man märker att det händer. Kanske har det hänt med min... Hur som helst, ska iväg till affären och köpa en ny. Måste bara ta reda på hur man kopplar ihop flera datorer i samma trådlösa nätverk. Suck! Hör ni vad tråkigt det låter! Precis det här som man ska ha en karl till!
måndag 10 januari 2011
Nojja
Idag har jag tagit influensavaccin spruta och kollat blodtryck. Helt plötsligt har jag blivit jätteduktig på att följa rekommendationer och råd. Jag som har tyckt att sånt bara är nonsens... men nu gör jag allt för att vara så bra förberedd som möjligt.
Kanske för jag har en löjlig skräck att inte vakna upp efter operationen. Jag har aldrig blivit sövd eller opererad tidigare så funderar mycket på hur det känns. Är väl min rädsla för att släppa kontrollen till någon annan... För tänk om det skulle hända! Jag skulle aldrig förlåta mig själv om jag inte vaknade igen. Hur dumt låter inte det då? Men att inte finnas för S längre. Min dyrbaraste skatt på hela jorden! Ibland kan jag tycka att jag utsätter mig och honom för en onödig risk men samtidigt.... min livsstil hittills har också utsatt min kropp för stor påfrestning. Och hur länge håller den?
Så jag gör det i alla fall. För min skull, för att sonen ska få en roligare och piggare mamma, för att jag tror på att livet har mer att erbjuda....
Ibland måste man våga språnget - utan att veta vart man landar........ för att man tror på något bättre.....
Kanske för jag har en löjlig skräck att inte vakna upp efter operationen. Jag har aldrig blivit sövd eller opererad tidigare så funderar mycket på hur det känns. Är väl min rädsla för att släppa kontrollen till någon annan... För tänk om det skulle hända! Jag skulle aldrig förlåta mig själv om jag inte vaknade igen. Hur dumt låter inte det då? Men att inte finnas för S längre. Min dyrbaraste skatt på hela jorden! Ibland kan jag tycka att jag utsätter mig och honom för en onödig risk men samtidigt.... min livsstil hittills har också utsatt min kropp för stor påfrestning. Och hur länge håller den?
Så jag gör det i alla fall. För min skull, för att sonen ska få en roligare och piggare mamma, för att jag tror på att livet har mer att erbjuda....
Ibland måste man våga språnget - utan att veta vart man landar........ för att man tror på något bättre.....
söndag 9 januari 2011
Dag 5
Idag är det 5:e dagen som jag bara äter Modifast. Modifast är samma sak som Nutrilett fast ett annat märke. Kan ju säga att jag som redan hade provat Cambridge bland annat tycker att Modifast smakar bättre. Kanske är inbillning. Det är ju ingen större idé att klaga, detta ska vara min enda föda i nästan en månad! Jag är förvånad och överraskad att det går så bra som det gör. Visst är jag hungrig emellanåt och så sugen på vanlig mat att det stundtals inte är lätt att låta bli men det skulle aldrig falla mig in att ta en endaste bit. Det kanske inte har betydelse men för min självkänsla är det här en ordentlig test av mig själv.
Det är kanske inte så konstigt att man blir totalt uppslukad av varje liten doft av mat när man öppnar kylskåpet eller öppnar en köttbullepåse från Mamma Scan. Jag har sonen hemma någon dag till och det har verkligen varit en prövning stundtals att fixa mat till honom. Hur gör man när man inte ens kan provsmaka om currysåsen smakar något? Häromdagen var vi i Säfsen och åkte skidor och bla grillade vi korv. Han räckte mig resterande korv och jag höll på att stoppa den i mun. Hur ofta har man inte varit en slasktratt som äter överblivna rester så det inte ska förfaras? Ha ha! Oj, vad jag har blivit medveten om vad mycket som stoppas i munnen utan att man tänker på det!
Igår var det ju godisdag - lördag som det var. Vi åkte till affären och köpte lösgodis till honom och han hällde upp på kvällen. Där kunde jag känna chokladdoften. Droppen kom väl när han bad mig känna hur len en seg råtta var. Hm..... då var det inte långt undan att jag stoppade den i mun! Men jag klarade den prövningen också och snart har jag en vecka framför mig när jag bara tar hand om mig själv och min "matlagning".
Ibland slår det mig att jag ska blanda shaker flera veckor till. 4 ggr om dagen ska jag skaka den där burken och dricka gojjan. Blä! Men jag försöker tvinga bort tankarna och tar en dag i taget. Det positiva är när vågen redan visar minus 4 kg. För er som undrar varför jag bara ska äta Modifast en månad framåt så är det för att levern ska vara så liten som möjligt vid operation. Vid snabb viktnedgång krymper levern snabbt. Den sitter tydligen i vägen när de utför titthålsoperationen. Den andra anledningen är för att man ska bryta sitt negativa matbeteende och minska sockerberoendet. Kan faktiskt säga att matsuget definitivt har tagit över sockerbehovet. Önskar i mina starka stunder att jag borde kunna ändra matintaget istället för operation bara för att jag längtar så efter att få äta! Men jag har ju testat det ett antal gånger och det fungerar inte! Det vet jag också.
Jag läser en del bloggar om andra som har gjort gastric bypass operationer och det förvånar mig faktiskt att så många fortsätter att äta godis och bullar osv. Jag kanske låter som en besserwisser men varför riskera att gå upp igen när man nu har fått operationen som en skänk från ovan och en chans att verkligen lyckas att hålla en normalvikt? I dagsläget känner jag att jag aldrig vill väga så här mycket igen! Jag vill aldrig äventyra att gå upp i vikt igen om jag går ner till min egna satta målvikt. Jag hoppas verkligen att den tanken aldrig överger mig. Samtidigt så blir jag lite orolig att jag kommer att glömmma bort de känslor och tankar jag har nu om/när sötbehovet kommer tillbaka. Jag hoppas bara att önskan jag har om att bli smal kommer att övervinna alla frestelser som jag kommer att ställas inför.
Det är kanske inte så konstigt att man blir totalt uppslukad av varje liten doft av mat när man öppnar kylskåpet eller öppnar en köttbullepåse från Mamma Scan. Jag har sonen hemma någon dag till och det har verkligen varit en prövning stundtals att fixa mat till honom. Hur gör man när man inte ens kan provsmaka om currysåsen smakar något? Häromdagen var vi i Säfsen och åkte skidor och bla grillade vi korv. Han räckte mig resterande korv och jag höll på att stoppa den i mun. Hur ofta har man inte varit en slasktratt som äter överblivna rester så det inte ska förfaras? Ha ha! Oj, vad jag har blivit medveten om vad mycket som stoppas i munnen utan att man tänker på det!
Igår var det ju godisdag - lördag som det var. Vi åkte till affären och köpte lösgodis till honom och han hällde upp på kvällen. Där kunde jag känna chokladdoften. Droppen kom väl när han bad mig känna hur len en seg råtta var. Hm..... då var det inte långt undan att jag stoppade den i mun! Men jag klarade den prövningen också och snart har jag en vecka framför mig när jag bara tar hand om mig själv och min "matlagning".
Ibland slår det mig att jag ska blanda shaker flera veckor till. 4 ggr om dagen ska jag skaka den där burken och dricka gojjan. Blä! Men jag försöker tvinga bort tankarna och tar en dag i taget. Det positiva är när vågen redan visar minus 4 kg. För er som undrar varför jag bara ska äta Modifast en månad framåt så är det för att levern ska vara så liten som möjligt vid operation. Vid snabb viktnedgång krymper levern snabbt. Den sitter tydligen i vägen när de utför titthålsoperationen. Den andra anledningen är för att man ska bryta sitt negativa matbeteende och minska sockerberoendet. Kan faktiskt säga att matsuget definitivt har tagit över sockerbehovet. Önskar i mina starka stunder att jag borde kunna ändra matintaget istället för operation bara för att jag längtar så efter att få äta! Men jag har ju testat det ett antal gånger och det fungerar inte! Det vet jag också.
Jag läser en del bloggar om andra som har gjort gastric bypass operationer och det förvånar mig faktiskt att så många fortsätter att äta godis och bullar osv. Jag kanske låter som en besserwisser men varför riskera att gå upp igen när man nu har fått operationen som en skänk från ovan och en chans att verkligen lyckas att hålla en normalvikt? I dagsläget känner jag att jag aldrig vill väga så här mycket igen! Jag vill aldrig äventyra att gå upp i vikt igen om jag går ner till min egna satta målvikt. Jag hoppas verkligen att den tanken aldrig överger mig. Samtidigt så blir jag lite orolig att jag kommer att glömmma bort de känslor och tankar jag har nu om/när sötbehovet kommer tillbaka. Jag hoppas bara att önskan jag har om att bli smal kommer att övervinna alla frestelser som jag kommer att ställas inför.
söndag 2 januari 2011
Avslöjandet av min hemlighet
På nyårsafton var jag ute och gick i solskenet och tänkte på vad bra jag mår nu. För första gången på flera år kan jag se in i mig själv och tänka: fan jag mår bra! Det hänger ihop med att jag har återtagit kontrollen över min mathjärna. Finns det ett ord som heter så? Hur som helst så har hjärnan styrt över mig för länge och jag har bestämt mig för att ta tillbaka mitt liv! Nu är det slut med onödigt ätande och godisfrossande. För resten av mitt liv ska bestå av normala portioner och minimalt med choklad och sötsaker. En del av er kanske tycker det låter tråkigt att inte kunna unna sig det där söta på lördagen. Men om man inte kan låta det stanna vid det utan fortsätter hela veckan igenom att "unna" sig, trösta sig, glädja sig osv med mat och godis så skapar man ett beroende som är svårt att bli av med. För er som känner mig vet att jag har provat med allehanda metoder för att gå ner i vikt men det har slutat med att jag har gått upp ännu mer. Jag orkar inte fullfölja! Jag ställer mig på vågen och ser bara ALLA kilona som jag ska gå ner och så tappar jag sugen när jag inser att det kommer att ta åååååår att nå dit jag vill.
Så jag har efter flera års betänketid och drygt ett års väntan äntligen fått en tid för en Gastric bypass operation som kommer att ske i februari. Det är en magsäcksoperation som sker med titthålskirurgi. Jätteläskigt och spännande och ruskigt och roligt på en gång. Nu finns det ingen återvändo. Men jag tror att det är rätt väg att gå! Jag har varit överviktig mer eller mindre i 20 år och det känns som mitt liv rinner ifrån mig. Jag måste göra något nu och nu när beslutet är taget så känns det så skönt! Jag har haft det senaste året på mig som någon slags betänketid och fast jag har svurit många gånger för att tiden gått så sakta så har det nog varit bra. Beslutet har sjunkit in och jag har dividerat med mig själv flera gånger. Dessutom provat Viktväktarna under våren och insett att vägen med dem är alltför lång att gå för mig.
Jag inser givetvis att hela jobbet att gå ner i vikt inte är gjort med en operation men är övertygad att det kommer att ge mig en ordentlig push i rätt riktning. Jag ser fram emot att kunna göra de saker jag har känt mig begränsad i nu. Jag har redan bokat en date med kompisens dotter. Till sommaren ska vi rida islandshäst som hon har tjatat på mig om. Kanske min dröm om att åka till Irland och rida över hedar och stränder äntligen kan bli av. Tänk att få gå och köpa "vanliga" storlekar i affärer och kunna välja kläder efter att de sitter bra snarare än att vara glad om man hittar något i rätt storlek... Jag ska börja jogga igen och kanske jag hinner bli så bra att jag kan springa Tjejmilen i Stockholm i augusti. Jag har många drömmar som jag tänker förverkliga allteftersom för jag har bestämt att 2011 ska bli ett år att minnas för mig.
Nu börjar resten av mitt liv!
Så jag har efter flera års betänketid och drygt ett års väntan äntligen fått en tid för en Gastric bypass operation som kommer att ske i februari. Det är en magsäcksoperation som sker med titthålskirurgi. Jätteläskigt och spännande och ruskigt och roligt på en gång. Nu finns det ingen återvändo. Men jag tror att det är rätt väg att gå! Jag har varit överviktig mer eller mindre i 20 år och det känns som mitt liv rinner ifrån mig. Jag måste göra något nu och nu när beslutet är taget så känns det så skönt! Jag har haft det senaste året på mig som någon slags betänketid och fast jag har svurit många gånger för att tiden gått så sakta så har det nog varit bra. Beslutet har sjunkit in och jag har dividerat med mig själv flera gånger. Dessutom provat Viktväktarna under våren och insett att vägen med dem är alltför lång att gå för mig.
Jag inser givetvis att hela jobbet att gå ner i vikt inte är gjort med en operation men är övertygad att det kommer att ge mig en ordentlig push i rätt riktning. Jag ser fram emot att kunna göra de saker jag har känt mig begränsad i nu. Jag har redan bokat en date med kompisens dotter. Till sommaren ska vi rida islandshäst som hon har tjatat på mig om. Kanske min dröm om att åka till Irland och rida över hedar och stränder äntligen kan bli av. Tänk att få gå och köpa "vanliga" storlekar i affärer och kunna välja kläder efter att de sitter bra snarare än att vara glad om man hittar något i rätt storlek... Jag ska börja jogga igen och kanske jag hinner bli så bra att jag kan springa Tjejmilen i Stockholm i augusti. Jag har många drömmar som jag tänker förverkliga allteftersom för jag har bestämt att 2011 ska bli ett år att minnas för mig.
Nu börjar resten av mitt liv!
söndag 12 december 2010
Idag laddar jag...
Lugnet sänker sig i huset. Nystädat och nästan allt bortplockat. Redo för en hektisk vecka. Sonen har åkt till sin pappa och jag får tid att ladda. Hur man än vänder sig så blir det inte riktigt bra. Jag försöker tänka att det inte kommer att vara så här pressat alltid. Men det är ett par tuffa månader som väntar.
Ute ligger snön tung på träd och buskar och det är så vackert att det nästan gör ont. Tog en promenad tidigare idag i kylan och det var riktigt skönt. Stötte på en bekant som blev singel för ett par år sedan. Vad är det som gör att människor som en gång älskade varann snackar så mycket skit om den andre efteråt? Vad hoppas man uppnå med pajkastning? Om man är arg och sårad, helt förståerligt, så älta det med dina nära och kära men låt jobbets lunchbord bli en fredad zon.
När jag går här hemma och städar och plockar slår det mig att det faktiskt är ganska skönt att vara singel just nu....
Ute ligger snön tung på träd och buskar och det är så vackert att det nästan gör ont. Tog en promenad tidigare idag i kylan och det var riktigt skönt. Stötte på en bekant som blev singel för ett par år sedan. Vad är det som gör att människor som en gång älskade varann snackar så mycket skit om den andre efteråt? Vad hoppas man uppnå med pajkastning? Om man är arg och sårad, helt förståerligt, så älta det med dina nära och kära men låt jobbets lunchbord bli en fredad zon.
När jag går här hemma och städar och plockar slår det mig att det faktiskt är ganska skönt att vara singel just nu....
lördag 4 december 2010
Ytligt begär.... - suck!
Idag blev jag kär i en Samsung Galaxy! Vill ha! Men plånboken sa nej och med den ovisshet som råder nu stoppade jag ner plånboken igen. Jag hade ju sagt till mig själv att jag får behålla den mobil jag har tills den slutar fungera. Suck! Tröstshoppa är jag dock bra på ändå så det slutade med att jag kom hem med en blus och en tröja istället. Litet mindre hål i plånboken och motiverade mig själv med att det ena behövs på jobbet och det andra på julafton.
Ikväll blir en lugn hemmakväll med "Så mycket bättre" och sedan en film. Ljusen är redan tändna på vardagsrumsbordet. Lite gott vin och kycklinggryta. Ibland är det skönt att själv bestämma....
Ikväll blir en lugn hemmakväll med "Så mycket bättre" och sedan en film. Ljusen är redan tändna på vardagsrumsbordet. Lite gott vin och kycklinggryta. Ibland är det skönt att själv bestämma....
torsdag 2 december 2010
Känslomässiga toppar och dalar
Att inte ha en egen dator är så trist. Måste ge mig själv en i julklapp. Inte är jag prylfixerad men jag skulle så gärna vilja ha en Iphone också.... Varför kostar allting pengar? Som läget är just nu får man välja väl. Julen stundar och julklappar ska köpas. Helst skulle jag vilja hoppa över hela julstöket och krypa in i mitt lilla hus och titta på tv under en filt. Bara få vara i fred!
Förra veckan var katastrof. På jobbet var det kaos och väldigt dålig stämning. Irritation, oro, spänning och allmänt grinigt. Det smittade av sig så jag kände likadant. Samtidigt har sonen en jobbig period och han verkar inte må så bra. Jag kommer inte igenom så det skapade en massa konflikter mig och honom emellan. Min personliga press tillsammans med hans "trots", om det nu är det, var ingen lyckad kombination.. Varje dag något nytt som inte var bra. Det kändes som jag gav och gav och gav utan resultat. När den här veckans måndag kom var jag alldeles slut känslomässigt.
Jag har ägnat den här veckan åt mental återhämtning och fysisk zomba pass. Ska jag se tillbaka på veckan är det träningspasset jag är mest stolt över. Äntligen tog jag mig i kragen. Provade förra fredagen första gången och tyckte att det var kul. Varför är det då så svårt att komma iväg igen? Jag fick ta ett allvarligt snack med mig själv igår kväll och mitt bättre jag vann för en gångs skull. Efteråt var jag så trött men väldigt nöjd med mig själv. Ska komma ihåg det i morgon när den värsta träningsvärken kommer.
I morgon är det julfest med jobbet. Vi får se hur det går. Resten av helgen blir det nog julklappsinköp och laddning för nästa vecka med en son som förhoppningsvis är på bättre humör. Och förhoppningsvis har hans mamma laddat med positiv energi!
Förra veckan var katastrof. På jobbet var det kaos och väldigt dålig stämning. Irritation, oro, spänning och allmänt grinigt. Det smittade av sig så jag kände likadant. Samtidigt har sonen en jobbig period och han verkar inte må så bra. Jag kommer inte igenom så det skapade en massa konflikter mig och honom emellan. Min personliga press tillsammans med hans "trots", om det nu är det, var ingen lyckad kombination.. Varje dag något nytt som inte var bra. Det kändes som jag gav och gav och gav utan resultat. När den här veckans måndag kom var jag alldeles slut känslomässigt.
Jag har ägnat den här veckan åt mental återhämtning och fysisk zomba pass. Ska jag se tillbaka på veckan är det träningspasset jag är mest stolt över. Äntligen tog jag mig i kragen. Provade förra fredagen första gången och tyckte att det var kul. Varför är det då så svårt att komma iväg igen? Jag fick ta ett allvarligt snack med mig själv igår kväll och mitt bättre jag vann för en gångs skull. Efteråt var jag så trött men väldigt nöjd med mig själv. Ska komma ihåg det i morgon när den värsta träningsvärken kommer.
I morgon är det julfest med jobbet. Vi får se hur det går. Resten av helgen blir det nog julklappsinköp och laddning för nästa vecka med en son som förhoppningsvis är på bättre humör. Och förhoppningsvis har hans mamma laddat med positiv energi!
onsdag 17 november 2010
Tråkigt besked...
Så kom då dagen D. 55 personer ska bort. Det är halva styrkan det. Befinner mig nog i någon slags förnekelseprocess. Hur känns det? Ja, inte vet jag. Ofattbart men ändå något som måste göras. Vill vara kvar för att få visa att det visst går att få lönsamhet samtidigt som det kanske blir starten på något nytt... Kanske det här ger mig nya idéer om en ny inriktning.
Nu åker jag bort några dagar. Samlar energi och kraft för att orka tiden ut. Än så länge för stort för att förstå.
Nu åker jag bort några dagar. Samlar energi och kraft för att orka tiden ut. Än så länge för stort för att förstå.
lördag 13 november 2010
Moderskärlek - utan begränsning....
Det ligger turbulenta tider framför mig. Jag känner hur stormen närmar sig. Det är som att befinna sig i utkanten av tornadon och det blåser hårt runt omkring mig. Jag letar andningshål för att orka med.
Jag försöker tolka tecknen men det är svårt. Är det bara tillfälligheter eller ett mönster? Jag visar att jag finns här och vill stötta i jobbiga stunder. Men jag blir undanknuffad och får inte vara med. Ilska möter mig när jag försöker och jag blir nästan stum över orden som kommer. Jag vet att det är förtvivlan bakom och vill vara ett större jag som inte tar åt mig. Desperation äter mig innefrån och jag känner mig otillräcklig.
Någonstans får man styrkan att orka en timme till, en dag till. Under natten hämtar jag ny energi och hopp om en bättre och lättare morgondag. Långa stunder går det bra men sedan bryter ovädret ut utan förvarning. Hur tacklar man det?
Stunder med villkorslös kärlek är oförglömliga och de jag lever för.... Inget är som kärleken till sitt barn!
Jag försöker tolka tecknen men det är svårt. Är det bara tillfälligheter eller ett mönster? Jag visar att jag finns här och vill stötta i jobbiga stunder. Men jag blir undanknuffad och får inte vara med. Ilska möter mig när jag försöker och jag blir nästan stum över orden som kommer. Jag vet att det är förtvivlan bakom och vill vara ett större jag som inte tar åt mig. Desperation äter mig innefrån och jag känner mig otillräcklig.
Någonstans får man styrkan att orka en timme till, en dag till. Under natten hämtar jag ny energi och hopp om en bättre och lättare morgondag. Långa stunder går det bra men sedan bryter ovädret ut utan förvarning. Hur tacklar man det?
Stunder med villkorslös kärlek är oförglömliga och de jag lever för.... Inget är som kärleken till sitt barn!
onsdag 10 november 2010
Det är vitt ute...
Snart är det jul. Ja det är känslan jag får när jag tittar ut genom fönstret och allt är vitt. Med snön som yrde runt knuten igår blev jag sugen på glögg. Jag dricker bara glögg den här tiden och fram till jul. Efter jul känner jag mig färdig med det fast gott är det ju fortfarande. Samma sak med julmust och Janssons.... Konstigt hur man förknippar vissa smaker med vissa saker eller händelser.
Snart börjar julklappsjakten och förberedelsen av julmaten. I år blir det färre julklappar men kanske någon större istället. Fördelen med att vara sams med exet är att man kan köpa något som kan användas på båda ställena. S och jag skrev önskelista till tomten häromdagen. Hans svävar ju iväg med alla möjliga saker som är livsnödvändiga. Min var svårare att få ihop. Det man skulle vilja ha skaffar jag mig själv eller också är det så dyrt att man inte kan be någon köpa det... Den som spar han får eller vad ska man säga? Sonens lista slutade på 14 saker och då är den säkert inte färdigt ännu. Min hamnade på 5 saker.
Nä, då är det roligare med julmaten. Det finns vissa saker som jag vill ha på julbordet. Hemmagjorda köttbullar förståss och paté. Det är gott det. Mammas revbensspjäll och tunnbröd bakade på spisen i stekpannan. Ingen jul utan det! Ibland har vi tjuvstartat med revbensspjällen för de är så goda. Då har hon fått stå och göra flera. Någon gång har vi nästan haft panik för att vi inte har fått tag på revbensspjällen veckan innan jul! Men efter att ha talat om för handlaren att han ju äventyrar julen har han trollat fram några. Puh! Det blir heller ingen jul utan mammas kakor. Hennes kanelkakor och kolakakor måste bakas varje år. Ingen idé för henne att prova nya recept då... de blir motade i grind.
Men tänk om man skulle strunta i den traditionella julen och fara utomlands istället? I turbulenta tider har jag allvarligt haft de tankarna men sedan står ju julen där och pockar på uppmärksamhet i alla fall. Och då faller jag till föga och tar fram adventsstjärnan och köper gran. Såsmåningom sitter jag där på julafton med mina nära och kära och myser i alla fall och då finns det inget annat sätt att fira julen på för mig!
Snart börjar julklappsjakten och förberedelsen av julmaten. I år blir det färre julklappar men kanske någon större istället. Fördelen med att vara sams med exet är att man kan köpa något som kan användas på båda ställena. S och jag skrev önskelista till tomten häromdagen. Hans svävar ju iväg med alla möjliga saker som är livsnödvändiga. Min var svårare att få ihop. Det man skulle vilja ha skaffar jag mig själv eller också är det så dyrt att man inte kan be någon köpa det... Den som spar han får eller vad ska man säga? Sonens lista slutade på 14 saker och då är den säkert inte färdigt ännu. Min hamnade på 5 saker.
Nä, då är det roligare med julmaten. Det finns vissa saker som jag vill ha på julbordet. Hemmagjorda köttbullar förståss och paté. Det är gott det. Mammas revbensspjäll och tunnbröd bakade på spisen i stekpannan. Ingen jul utan det! Ibland har vi tjuvstartat med revbensspjällen för de är så goda. Då har hon fått stå och göra flera. Någon gång har vi nästan haft panik för att vi inte har fått tag på revbensspjällen veckan innan jul! Men efter att ha talat om för handlaren att han ju äventyrar julen har han trollat fram några. Puh! Det blir heller ingen jul utan mammas kakor. Hennes kanelkakor och kolakakor måste bakas varje år. Ingen idé för henne att prova nya recept då... de blir motade i grind.
Men tänk om man skulle strunta i den traditionella julen och fara utomlands istället? I turbulenta tider har jag allvarligt haft de tankarna men sedan står ju julen där och pockar på uppmärksamhet i alla fall. Och då faller jag till föga och tar fram adventsstjärnan och köper gran. Såsmåningom sitter jag där på julafton med mina nära och kära och myser i alla fall och då finns det inget annat sätt att fira julen på för mig!
söndag 7 november 2010
I en stjärnklar natt..
6 november kl. 17.00 Badatunna kväll med tjejerna. Så löd budskapet per telefon för mer än en månad sedan. En kväll att se fram emot - att längta till . Och vilken kväll det blev! Minusgrader, fnittrande kvinnor som huttrande skyndade till tunnan i den mörka tidiga kvällen. Plumsade i det varma vattnet som skvalpade behagligt. Stjärnor överallt, starka och svaga, miljontals över våra huvuden. Jag såg en stjärna falla och jag önskade .... med hårt blundande ögon. Vi roade oss med att hitta lilla och stora Karlavagnen innan några fick nog och gick in. Till slut var vi bara tre kvar. Vattnet och kylan blandades och vi omsveptes med dimmor. Det var nästan trolskt. Att sitta i värmen med två goda vänner och bara vara. Hade kunnat sitta länge till men det var dags att gå in.
Kvällen fortsatte med livliga diskussioner om relationer. Relationen till sina barn, till sina föräldrar, till kärleken. Jag förundrades egentligen inte hur öppna vi kunde vara med varandra. Det kändes naturligt för sällskapet var öppet, tillåtande och med en hjärtlig stämning. En samling kvinnor över 40 med olika erfarenheter, olika inriktningar i livet, kvinnor med långa förhållanden och kvinnor som blivit ofrivilliga singlar i en härlig mix. Det som förundrade mig mer är hur jag kunde känna igen mig i det stadium som två andra singlar befann sig i. Jag har också varit där. Jag har också känt de känslorna som ni bär på. Kanske något jag sade kan ge lite tröst i den ångest som kommer och går. I alla fall en känsla av att inte vara ensam i situationen. Det kommer ljusare tider men också att det finns saker som inte går att förlåta. Och det är ok! Det är ok att känna det man känner.
Kvällen tog slut alltför fort.... Samtalen hade kunnat fortsätta för det fanns så mycket mer att säga.. Vilket ju är bra för jag tror vi kan ta vid där vi slutade vid ett senare tillfälle... I en stjärnklar natt klarnade tankarna....
Kvällen fortsatte med livliga diskussioner om relationer. Relationen till sina barn, till sina föräldrar, till kärleken. Jag förundrades egentligen inte hur öppna vi kunde vara med varandra. Det kändes naturligt för sällskapet var öppet, tillåtande och med en hjärtlig stämning. En samling kvinnor över 40 med olika erfarenheter, olika inriktningar i livet, kvinnor med långa förhållanden och kvinnor som blivit ofrivilliga singlar i en härlig mix. Det som förundrade mig mer är hur jag kunde känna igen mig i det stadium som två andra singlar befann sig i. Jag har också varit där. Jag har också känt de känslorna som ni bär på. Kanske något jag sade kan ge lite tröst i den ångest som kommer och går. I alla fall en känsla av att inte vara ensam i situationen. Det kommer ljusare tider men också att det finns saker som inte går att förlåta. Och det är ok! Det är ok att känna det man känner.
Kvällen tog slut alltför fort.... Samtalen hade kunnat fortsätta för det fanns så mycket mer att säga.. Vilket ju är bra för jag tror vi kan ta vid där vi slutade vid ett senare tillfälle... I en stjärnklar natt klarnade tankarna....
lördag 30 oktober 2010
Vilotid
Det råder ett lugn i trädgården och grannskapet. Det är som att naturen lägger sig till vila nu. Människorna flyttar inomhus igen och inväntar storm, snö och is. I mitt inre råder rastlöshet och frustration. Jag försöker komma på anledningen men hittar ingen botten att stå på. Är det hösttrötthet som sätter in? Vet bara att det är rörigt omkring mig. Famlar efter ljuspunkter och försöker hitta anledningar att fly vardagens oro....
Jag står och stampar och väntar, väntar på något jag har lite påverkan på. Att beslut som ska fattas ligger i någon annans händer. Att inte ha kontroll själv gillar jag inte och det gör mig otålig och frustrerad. Det känns som att livet rinner ifrån mig och jag hinner inte med. Jag vill bara få det gjort så jag kan få gå vidare med mitt liv.
Jag har så oändligt mycket att vara tacksam för i mitt liv och det är jag också. Men det där lilla extra som jag har önskat i så många år känns så oändligt utom räckhåll. Hur lever man livet under tiden?
Jag står och stampar och väntar, väntar på något jag har lite påverkan på. Att beslut som ska fattas ligger i någon annans händer. Att inte ha kontroll själv gillar jag inte och det gör mig otålig och frustrerad. Det känns som att livet rinner ifrån mig och jag hinner inte med. Jag vill bara få det gjort så jag kan få gå vidare med mitt liv.
Jag har så oändligt mycket att vara tacksam för i mitt liv och det är jag också. Men det där lilla extra som jag har önskat i så många år känns så oändligt utom räckhåll. Hur lever man livet under tiden?
tisdag 26 oktober 2010
En helg i sångens tecken
Apertin Herrgård.... jag säger bara Apertin Herrgård. Kolla in: http://www.apertin.com/ Vilket ställe! Jag vill bara tillbaka... Mitt ute "in the middle of nowhere" finns denna underbara plats. En plats där jag har hämtat ny kraft och energi. En helg full av "må bra känsla".
"Oj, oj, oj.... tze, tze, tze... spänn magen och slappna av". Rummet fylls av taktfasta rop och småfnissande kvinnor och män... Vi sjunger på M och på Å om vartannat och får också lära oss en och annan sång. Sångtekniken lärs ut av en entusiastisk och lyhörd sångpedagog vid namn http://www.evahillered.se/. Vår kör som i andra sammanhang upplevs som högljudd och ouppmärksam är engagerad och positiv. Alla hänger med och vill och försöker... Söndagen avslutades med att vi videofilmade och även bandade kören när vi sjöng en av Evas låtar. Förhoppningsvis blev det tillräckligt bra för att göras officiellt. Fortsättning följer....
"Oj, oj, oj.... tze, tze, tze... spänn magen och slappna av". Rummet fylls av taktfasta rop och småfnissande kvinnor och män... Vi sjunger på M och på Å om vartannat och får också lära oss en och annan sång. Sångtekniken lärs ut av en entusiastisk och lyhörd sångpedagog vid namn http://www.evahillered.se/. Vår kör som i andra sammanhang upplevs som högljudd och ouppmärksam är engagerad och positiv. Alla hänger med och vill och försöker... Söndagen avslutades med att vi videofilmade och även bandade kören när vi sjöng en av Evas låtar. Förhoppningsvis blev det tillräckligt bra för att göras officiellt. Fortsättning följer....
lördag 16 oktober 2010
Känslan dröjer sig kvar...
Hemma igen efter en underbar vecka i Turkiet. Resan överträffade alla mina förväntningar om man bortser från vädret. Ganska mycket moln och halvsoliga dagar men ändå, värme och bad varje dag. Att skratta tillsammans med sonen och njuta att bara få vara tillsammans med min familj. Min lilla familj - de personer som betyder mest för mig i hela världen. Min mamma och min son, tre generationer.
Att få ta dagen som den kommer och umgås, i poolen, på stranden, hoppa i vågorna, skratta med sonen när han börjar älska havet och vågorna. Se hur han alltmer liknar en delfin i vattnet och dyker och kommer upp med stenar som jag samlar i mina händer. Stenar som följt med oss hem och som ska läggas i en vacker skål. Foton som ska sättas in i album som vi kan plocka fram under mörka vinterkvällar och drömma tillbaka till solen och värmen och känslan av semester.
Förundras av överflödet av efterrätter och stå hänförda vid chokladfontänens bord. Sjunga med när artisterna drar igång kavalkader av musikstycken från 60-talet och framåt i den ljumma mörka höst kvällen. Strosa uppför trapporna till vårt vackra rum med modern konst på väggarna. Sitta på balkongen en stund och njuta av kravlösheten.
Jag längtar redan tillbaka!
Att få ta dagen som den kommer och umgås, i poolen, på stranden, hoppa i vågorna, skratta med sonen när han börjar älska havet och vågorna. Se hur han alltmer liknar en delfin i vattnet och dyker och kommer upp med stenar som jag samlar i mina händer. Stenar som följt med oss hem och som ska läggas i en vacker skål. Foton som ska sättas in i album som vi kan plocka fram under mörka vinterkvällar och drömma tillbaka till solen och värmen och känslan av semester.
Förundras av överflödet av efterrätter och stå hänförda vid chokladfontänens bord. Sjunga med när artisterna drar igång kavalkader av musikstycken från 60-talet och framåt i den ljumma mörka höst kvällen. Strosa uppför trapporna till vårt vackra rum med modern konst på väggarna. Sitta på balkongen en stund och njuta av kravlösheten.
Jag längtar redan tillbaka!
lördag 2 oktober 2010
Från ingenstans....
Den underligaste saken hände mig idag. Helt plötsligt befann jag mig känslomässigt 7 år tillbaka i tiden och J hade precis lämnat mig. Hon frågade: "När går det över?" Och jag svarade: "Det går aldrig över..... Man låter bli att tänka på det - puttar undan tankarna när de tränger sig på. Jag hade precis börjat jobba igen efter mammaledigheten." Hon frågade: "Så det var så tidigt?" Jag sa: "S var bara 10 månader när J lämnade mig" och sedan kände jag hur ögonen svämmade över av tårar. Det bara kom -från ingenstans. Jag var inte ens beredd. I det ögonblicket kändes det som jag har gått omkring och låtsats i 7 år. Allt för att upprätthålla en bra kontakt med sonens pappa för sonens skull. Alla mina egna känslor och tankar som aldrig har kommit fram. Helt plötsligt vällde de över mig. Det var en omvälvande stund som har följt mig resten av dagen...
Att det kom just nu är kanske inte så konstigt. Runt omkring mig har personer blivit lämnade av sina respektive. Kanske har det gjort att jag själv har blivit påmind om hur det var för mig. Jag tror det undermedvetna kanske spelar mig ett spratt. Känslor som jag har burit på kanske måste komma ut? Kanske jag slappnar av i vetskap om att en efterlängtad semester närmar sig. Att slippa det turbulenta som jag lever med i vardagen för ett tag och bara vara i nuet. Vet inte vad jag ska göra med tankarna som snurrar nu??? Kanske puttar tillbaka dem på hyllan där de låg innan idag.... It has worked so far....
Att det kom just nu är kanske inte så konstigt. Runt omkring mig har personer blivit lämnade av sina respektive. Kanske har det gjort att jag själv har blivit påmind om hur det var för mig. Jag tror det undermedvetna kanske spelar mig ett spratt. Känslor som jag har burit på kanske måste komma ut? Kanske jag slappnar av i vetskap om att en efterlängtad semester närmar sig. Att slippa det turbulenta som jag lever med i vardagen för ett tag och bara vara i nuet. Vet inte vad jag ska göra med tankarna som snurrar nu??? Kanske puttar tillbaka dem på hyllan där de låg innan idag.... It has worked so far....
onsdag 29 september 2010
Reparerad relation...
Efter en tid av frostig relation har vi börjat närma oss varandra igen. Det syns i ögonen och i kroppsspråket att något har förändrats. Tillbaka till det gamla sättet vi hade att tilltala varandra. Det finns en tolerans och vilja att mötas. Det märks ändå att vi känner av varandras sinnesstämning och humör. Trevande slängs en kommentar eller fråga ut. Kommer mottagaren att nappa och ta upp tråden? Jag märker att jag helt plötsligt blir tillfrågad om råd och synpunkter igen. Jag är inte ute i kylan längre.
Jag har funderat mycket på vad det var som hände? Att stress och press i många fall påverkar människan negativt är ju ingen nyhet men i det här fallet var det som att det låg något mer bakom. Jag inser ju att jag själv också har en del i att det blev en konflikt. Att jag kanske blev för rak och kritiserande istället för att försöka komma med lösningar. Ibland blir trycket att prestera för stort och ens människovärde liksom försvinner på vägen.
Kanske jag aldrig får ett svar på vad det var som hände men jag är väldigt glad och tacksam att vi åter igen pratar med varandra.
Jag har funderat mycket på vad det var som hände? Att stress och press i många fall påverkar människan negativt är ju ingen nyhet men i det här fallet var det som att det låg något mer bakom. Jag inser ju att jag själv också har en del i att det blev en konflikt. Att jag kanske blev för rak och kritiserande istället för att försöka komma med lösningar. Ibland blir trycket att prestera för stort och ens människovärde liksom försvinner på vägen.
Kanske jag aldrig får ett svar på vad det var som hände men jag är väldigt glad och tacksam att vi åter igen pratar med varandra.
lördag 25 september 2010
Höstrusk och kärlek...
Vilket ruskväder.... som gjort för att sitta inne och se en bra film och pyssla om sig själv... Tända ljus och ta ett glas rött. Nu fattas bara en brasa att stirra in i och tänka filosofiska tankar. Jag gillar hösten. Även en grådisig dag som denna talar liksom trädens färger till mig. Löven skiftar i allt från gult till brunt till rött till orange. Det blåser ute. En kulen dag som idag skulle jag vilja vandra längst med havet och känna vindarna vina runt öronen och känna saltstänk i ansiktet. Stanna till på ett café och mumsa på något gott.
Livet handlar om relationer och inte bara den till en käraste. Familjen, vad vore jag utan den. Min mamma som alltid finns där. Och min pappa som gör så gott han kan och visst finns han också där. Om det verkligen kniper och även fast vi inte alltid förstår varann. Min son, som på något ofattbart sätt bara blir underbarare och underbarare för var dag som går. Vad vore jag utan honom? Han tar ner mig på jorden och ger mig perspektiv på livet varje dag.
Vänner, jag är välsignad med några nära vänner som betyder allt för mig. En person sa till mig en gång för länge sedan: "Jag har hellre ett fåtal vänner än en hög med kompisar." Då förstod jag inte riktigt vad hon egentligen menade men det gör jag idag. I nöden prövas vännen och så är det.... I det ordspråket ligger mer än bara en definition. En relation med en vän är som ett giftemål egentligen: I nöd och lust heter det då. Att dela glädje och sorg med... Kanske tanken med de orden är att den man gifter sig med ska vara bästa vännen? Jag har ett fåtal nära vänner som berikar mitt liv på olika sätt och det är jag glad och tacksam för.
När hösten tränger på och alla kryper in i sina skal är jag glad att ha mina vänner och min familj! Så just idag tänker jag extra på dem som betyder mest för mig! Puss till er!
Livet handlar om relationer och inte bara den till en käraste. Familjen, vad vore jag utan den. Min mamma som alltid finns där. Och min pappa som gör så gott han kan och visst finns han också där. Om det verkligen kniper och även fast vi inte alltid förstår varann. Min son, som på något ofattbart sätt bara blir underbarare och underbarare för var dag som går. Vad vore jag utan honom? Han tar ner mig på jorden och ger mig perspektiv på livet varje dag.
Vänner, jag är välsignad med några nära vänner som betyder allt för mig. En person sa till mig en gång för länge sedan: "Jag har hellre ett fåtal vänner än en hög med kompisar." Då förstod jag inte riktigt vad hon egentligen menade men det gör jag idag. I nöden prövas vännen och så är det.... I det ordspråket ligger mer än bara en definition. En relation med en vän är som ett giftemål egentligen: I nöd och lust heter det då. Att dela glädje och sorg med... Kanske tanken med de orden är att den man gifter sig med ska vara bästa vännen? Jag har ett fåtal nära vänner som berikar mitt liv på olika sätt och det är jag glad och tacksam för.
När hösten tränger på och alla kryper in i sina skal är jag glad att ha mina vänner och min familj! Så just idag tänker jag extra på dem som betyder mest för mig! Puss till er!
måndag 20 september 2010
Fett på fjädrarna...
Dagen idag:
- har jag kramat min son hejdå för en vecka (hur skickar man med kramar så det räcker hela veckan?)
- hade jag äntligen svar på tal
- har jag stått upp för mig själv i ett känsligt ämne
- har jag gosat med en häst i stallet
- har jag försökt stötta någon som betyder mycket för mig
- har jag bestämt mig för en ny approach
Nu är jag trött men ganska nöjd efter dagens bravader ändå. Det blir som det blir. Avgörandet ligger i någon annans händer. Vet inte riktigt om jag håller med om citatet nedan men det ligger något i det beroende på vilken upplevelse det är förståss:
Ju mer man upplever desto mer fett får man på sina fjädrar. Saker rinner lättare av en.
- har jag kramat min son hejdå för en vecka (hur skickar man med kramar så det räcker hela veckan?)
- hade jag äntligen svar på tal
- har jag stått upp för mig själv i ett känsligt ämne
- har jag gosat med en häst i stallet
- har jag försökt stötta någon som betyder mycket för mig
- har jag bestämt mig för en ny approach
Nu är jag trött men ganska nöjd efter dagens bravader ändå. Det blir som det blir. Avgörandet ligger i någon annans händer. Vet inte riktigt om jag håller med om citatet nedan men det ligger något i det beroende på vilken upplevelse det är förståss:
Ju mer man upplever desto mer fett får man på sina fjädrar. Saker rinner lättare av en.
söndag 19 september 2010
Mitt dolda jag...
Jag är exhibitionist. Ok, jag erkänner. Att stå på scen och sjunga i en mikrofon och känna att man får med sig publiken. Bara kören i och för sig men å andra sidan... De kan vara kritiska också. Det var himmelriket igår kväll... The Rose och Black Magic Woman, den andre hellre än bra.... Hade knappt hört låten men med lite vin innanför kroppen vågade jag allt! Oj vad roligt det var! Jag ska erkänna en sak till: Jag hade kunnat stå kvar hela kvällen och sjunga... Ha ha... så roligt var det!
lördag 18 september 2010
Missunnsamhet
Vad är det som händer med människor i en pressad och stressad situation? Kanske inte så konstigt att det gick att påverka människor så lätt i ex. andra världskriget? När man inte ens kan hjälpa varann att utvecklas och uppmuntra till att prova på nya utmaningar i det dagliga livet... Jag förstår inte missunnsamheten och inskränktheten jag har fått bevittna den här veckan. När det kollektiva ska värnas om så att det förhindrar människan att få uppleva något nytt! När det egna jaget känner sig så hotat att man uppmanar andra att göra saker som inte för något gott med sig. Och varför gör dessa människor det? Vart finns den egna självinsikten då? Att människor är så lättpåverkade att det sunda förnuftet bara flyger iväg. Beteendet hindrar personlig utveckling och sprider ännu mer negativa vibbar... Den nedåtgående spiralen blir bara större och större. Vad säger dessa människor sedan - när det är försent? "Jag förstod inte vad jag gjorde... Jag visste inte vilka konsekvenser det skulle få..."
Hur räddar man någon som inte verkar vilja bli räddad? Jag ror och ror men jag tar in vatten....
Hur räddar man någon som inte verkar vilja bli räddad? Jag ror och ror men jag tar in vatten....
söndag 12 september 2010
Villkorslös kärlek
Idag har det varit en bra dag! Jag har fått kramar av min son och att känna de där små armarna runt mig betyder allt! Att få vara delaktig i hans liv... jag njuter av varje sekund....
lördag 11 september 2010
11 september
Sen kväll och regnet faller mjukt mot mitt fönster. Det är becksvart ute men varmt... Borde gå och lägga mig men har ingen lust... Söndagens program är redan bestämt men vill njuta lite av min egen tid. Tystnad och att bara få vara i lugn och ro har blivit så viktigt för mig. Vardagen snurrar så fort med krav och måsten. Ibland mina egna påtvingade "ska bara". Men nu är det lördagkväll och jag kan tända ljus och njuta av min egen tid....
"Stillhet är nyckeln till livets gåta"
onsdag 8 september 2010
Vad är nytt från senast?
- Två dagars vistelse i Oslo tillsammans med framåtskapande kollegor gav mig andrum och ny energi...
- Sonen träffade målstolpen i senaste fotbollsmatchen, var dessutom lagkapten i ena matchen och målvakt i andra...
- En annorlunda lösning på jobbet kan leda till en bättre arbetsmiljö. Om det går i lås...
- Min batteridrivna gräsklippare är min "salvation"....
- Sverige har vunnit två landskamper i rad nu. Och "degerforsaren" hänger i. Jag tycker det är kul!!!!
- Det rullar på och jag är med på tåget... fortfarande...
lördag 4 september 2010
Idag är det en ledig dag....
Lördag och inget särskilt planerat. Vad väl jag behöver dessa lediga dagar utan dikterad agenda. Pyssla lite hemma, plocka undan efter veckan. Höra tvättmaskinen gå i bakgrunden. Darin spelar på stereon. Sonen väser fram kommandon till sina Star Wars lego och jag kollar läget på Facebook. Det blåser lite ute - bra - daggen försvinner från gräsmattan - snart dags att ta fram min fortfarande nyhetens behag, batteridrivna gräsklippare. Ännu en maskin som underlättar min vardag. Senare en tur till godisbutiken för veckans godispåse... Jag har det ganska bra faktiskt!
söndag 29 augusti 2010
Eftertänksamhet
Ute och plockade kantareller i skogen i fredags. Tyvärr har jag ingen dator så jag kan ju inte ladda upp korten men vi fick en del i alla fall. Grodor var det gott om också. Vad det är tyst i skogen. Tyst och fridfullt! Det är som om man vore alldeles själv i hela världen med bara skogens invånare som sällskap. Fåglarna kvittrade lite på oss men förutom dem och lite älgspillning såg vi inget annat spännande. Det kändes ändå tryggt att inte vara helt ensam för man har ju ögonen i backen så rätt var det är när man tittar upp vet man ju nästan inte vart man är. Då är det skönt att vara två. Vilken terapi det är att knalla runt bland stockar och stenar. Tankarna vandrar fritt och jag inser att livet ju måste bestå av fler saker än jobb.
Av en slump har jag två gånger hamnat mitt i ett finskt program om några människor som går en pilgrimsled i Spanien. Jag får följa med dem när de går från ort till ort. Deras tankar och anledningar till att gå leden. De öppnar sig och ger mig en inblick i deras vardagsliv. Att gå i någon annans fotspår kanske gör en mer ödmjuk och eftertänksam på vad som finns i ens liv. Vad har jag egentligen idag att vara tacksam för? Mycket mer än vad jag uppskattar, säkert. Att höja blicken en smula och se längre än sina egna problem tror jag också kan ge en själv perspektiv på sitt eget liv. Att lyssna till dessa finska vanliga människor som var och en brottades med sina egna demoner men som samtidigt hade gett sig själv gåvan att vandra pilgrimsleden för att komma till någon klarhet får mig att stanna till.... Är det en slump att jag satte på den kanalen just då eller finns det något som styrde mig däråt? Kanske jag också ska ut på en vandring?
Livet är för kort för att låtsas....
Av en slump har jag två gånger hamnat mitt i ett finskt program om några människor som går en pilgrimsled i Spanien. Jag får följa med dem när de går från ort till ort. Deras tankar och anledningar till att gå leden. De öppnar sig och ger mig en inblick i deras vardagsliv. Att gå i någon annans fotspår kanske gör en mer ödmjuk och eftertänksam på vad som finns i ens liv. Vad har jag egentligen idag att vara tacksam för? Mycket mer än vad jag uppskattar, säkert. Att höja blicken en smula och se längre än sina egna problem tror jag också kan ge en själv perspektiv på sitt eget liv. Att lyssna till dessa finska vanliga människor som var och en brottades med sina egna demoner men som samtidigt hade gett sig själv gåvan att vandra pilgrimsleden för att komma till någon klarhet får mig att stanna till.... Är det en slump att jag satte på den kanalen just då eller finns det något som styrde mig däråt? Kanske jag också ska ut på en vandring?
Livet är för kort för att låtsas....
onsdag 25 augusti 2010
Nostalgi...
Nej, jag har inte försvunnit igen. Eller.... det har jag - men bara tillfälligt! Min dator har gått sönder! Ve och fasa! Släpa hem jobbets dator varje dag? Nä... det är jag för lat för! Till helgen kanske???
Förkylningen biter i men jag är på bättringsvägen. Så nu hostar jag skrällande på mina arbetskamrater istället. Trevligt va?!
En av mina förströrelser förra veckan var barnprogrammen på TV. Ja, sonen var hemma. Rätt som det var dök Trasan och Banane upp! Åh vilken nostalgi! "Ja e Olyckan, krasch och banglyckan" osv.... Oj vad han var snygg en gång i tiden. Ja i alla fall tyckte man det då. Han uppträdde tom på Salarna i Folkets Hus i Degerfors. Då stod man där i kön och fick till och med hans autograf. Icke att förglömma Lasse Åberg och Banane. Hm... hans namn fastnade visst inte i mitt huvud. Men vilket program det var. Så roligt och undervisande på ett naturligt sätt. Programmet håller än... fast sonen var inte lika förtjust. Vad ska jag skylla det på? Äsch, det är nog för att han är 8 år nu!
Ikväll blir det Livvakterna del 2. Följ den spännande upplösningen på Kanal 1 kl. 21.00. Det tänker jag göra... Vad vore svensk tv utan danska?!
Förkylningen biter i men jag är på bättringsvägen. Så nu hostar jag skrällande på mina arbetskamrater istället. Trevligt va?!
En av mina förströrelser förra veckan var barnprogrammen på TV. Ja, sonen var hemma. Rätt som det var dök Trasan och Banane upp! Åh vilken nostalgi! "Ja e Olyckan, krasch och banglyckan" osv.... Oj vad han var snygg en gång i tiden. Ja i alla fall tyckte man det då. Han uppträdde tom på Salarna i Folkets Hus i Degerfors. Då stod man där i kön och fick till och med hans autograf. Icke att förglömma Lasse Åberg och Banane. Hm... hans namn fastnade visst inte i mitt huvud. Men vilket program det var. Så roligt och undervisande på ett naturligt sätt. Programmet håller än... fast sonen var inte lika förtjust. Vad ska jag skylla det på? Äsch, det är nog för att han är 8 år nu!
Ikväll blir det Livvakterna del 2. Följ den spännande upplösningen på Kanal 1 kl. 21.00. Det tänker jag göra... Vad vore svensk tv utan danska?!
torsdag 19 augusti 2010
Och veckan går...
Feberfrossa igår kväll men fast beslutsam om att gå till jobbet idag. När jag stod i badrummet och sminkade mig med svetten lackandes på kinderna omprövade jag mitt beslut. Jag tog av mig örhängena och gick och lade mig igen....
I förrgår läste min son en bok alldeles själv. Högläsning för mig. Sommarens läxa av fröken. En stolt mamma somnade gott den kvällen. Han har inte öppnat en bok på hela sommaren ändå satt läsningen som en "smäck". Va kul det var! Säkert tyckte han det själv också fast han skulle spela cool....
Kan inte hjälpas men varje gång jag tittar ut genom vardagsrumsfönstret och ser min ljusgula fasad blir jag så glad. Det blev så fint och jag är så nöjd att det äntligen är färdigt. Vilken skillnad!
I förrgår läste min son en bok alldeles själv. Högläsning för mig. Sommarens läxa av fröken. En stolt mamma somnade gott den kvällen. Han har inte öppnat en bok på hela sommaren ändå satt läsningen som en "smäck". Va kul det var! Säkert tyckte han det själv också fast han skulle spela cool....
Kan inte hjälpas men varje gång jag tittar ut genom vardagsrumsfönstret och ser min ljusgula fasad blir jag så glad. Det blev så fint och jag är så nöjd att det äntligen är färdigt. Vilken skillnad!
måndag 16 augusti 2010
Dagen idag!
Första dagen på jobbet är avklarat! Efterlängtad av mina kollegor som redan jobbat två veckor betade jag av det ena efter det andra. Försöker hålla kvar vid semesterlugnet inuti mig och lyckas ganska bra...
I kväll har jag monterat ihop min nya gräsklippare. Ingen mer handjagare - nu är det batteridriven miljövänlig klippare som gäller. Det ska bli spännande att prova den...
Mitt i alltihop hörde jag mitt namn ropas med uppjagade röster. Ut på altan och där stod grann "tanterna" och tryckte på andra sidan häcken. "Det springer en råtta runt bland trädgårdarna" löd budskapet smått hysteriskt. Snabbt åkte altandörren igen medans min son skrek upphetsat när han tittade ut genom fönstren mot framsidan. Och mycket riktigt - där sprang en förmodad rädd och vilsen råtta. Vi tryckte inomhus en stund men efter ett tag kom grannen och berättade att råttan faktiskt hade tagit en tugga på falukorven och därmed blivit halshuggen av fällan. Jag tog med mig sonen och så gick vi och tittade på den - nu när den var ofarlig kändes den inte alls så stor och farlig som vi hade tyckt en stund tidigare :-)
Sonen har upptäckt ett nytt spel på Nintendo Wii: Lego Batman.... Han varken ser eller hör när han kommer igång. Men jag trängde igenom och vi avslutade kvällen med boken "Vi vill ha disco". Avsnittet där killen dansade tryckare med tjejen i 1B blev plötsligt väldigt intressant. Ett första tecken på vad som komma skall måntro?!
I kväll har jag monterat ihop min nya gräsklippare. Ingen mer handjagare - nu är det batteridriven miljövänlig klippare som gäller. Det ska bli spännande att prova den...
Mitt i alltihop hörde jag mitt namn ropas med uppjagade röster. Ut på altan och där stod grann "tanterna" och tryckte på andra sidan häcken. "Det springer en råtta runt bland trädgårdarna" löd budskapet smått hysteriskt. Snabbt åkte altandörren igen medans min son skrek upphetsat när han tittade ut genom fönstren mot framsidan. Och mycket riktigt - där sprang en förmodad rädd och vilsen råtta. Vi tryckte inomhus en stund men efter ett tag kom grannen och berättade att råttan faktiskt hade tagit en tugga på falukorven och därmed blivit halshuggen av fällan. Jag tog med mig sonen och så gick vi och tittade på den - nu när den var ofarlig kändes den inte alls så stor och farlig som vi hade tyckt en stund tidigare :-)
Sonen har upptäckt ett nytt spel på Nintendo Wii: Lego Batman.... Han varken ser eller hör när han kommer igång. Men jag trängde igenom och vi avslutade kvällen med boken "Vi vill ha disco". Avsnittet där killen dansade tryckare med tjejen i 1B blev plötsligt väldigt intressant. Ett första tecken på vad som komma skall måntro?!
fredag 13 augusti 2010
I'm back
Oj vad sommaren gick fort! Och vad mycket jag har hunnit med! Målning av panelen, byggt altan, varit på små resor här och där. Och främst umgåtts med nära och kära. Byggt relationer, reparerat relationer, nya relationer..... Tänk vad till exempelvis 12 timmar i bil kan ge en nya perspektiv och ge ny självkänsla. Den här sommaren har varit bra mot mig.
måndag 31 maj 2010
En vanlig måndag en vacker grön kväll
Det är som om jag inte kan skriva om något positivt som händer i mitt liv. Tänker tillbaka på helgen som gick och minns att jag faktiskt skrattade flera gånger. Tillsammans med min son. Oändligt tacksam att han finns här och förgyller min värld. När han är hos mig får jag något annat att fokusera på - han hjälper mig framåt.
En vecka har gått sedan beskedet kom att allt var okay. Hur fort man glömmer när allt gick bra. Livet går vidare. Men visst har jag blivit räddare om det som betyder något. Tankarna kommer ibland att vi inte har all den tid vi tror oss om. Ta tillvara på livet! Helt plötsligt ser jag mig omkring på mina nära och tänker att vi inte blir yngre. Det där grälet eller konflikten som ligger och gror kanske inte har så stor betydelse i långa loppet. Och vad spelar det för roll om all yta inte är perfekt? Idag har vi ju varann i alla fall.
Men jag saknar någon. Att längta och drömma. Känslan är så stark i mig. Önska att få dela alla innersta tankar och känslor. Att bygga upp något vackert och starkt. Dela rädslor och litenheten. Pirret i magen och bubblet inuti. Glädjen som är euforisk och som inte kan döljas. Närheten och tryggheten att inte vara ensam längre. Det saknar jag!
För att i nästa sekund förkasta tankarna och sjunka tillbaka i bekvämligheten och den trygga vardagen. Jag har ju andra planer... Jag har det bra som jag har det. Varför byta det mot en tillvaro i osäkerhet. Varför? För att det är så jävla underbart att vara förälskad!
En vecka har gått sedan beskedet kom att allt var okay. Hur fort man glömmer när allt gick bra. Livet går vidare. Men visst har jag blivit räddare om det som betyder något. Tankarna kommer ibland att vi inte har all den tid vi tror oss om. Ta tillvara på livet! Helt plötsligt ser jag mig omkring på mina nära och tänker att vi inte blir yngre. Det där grälet eller konflikten som ligger och gror kanske inte har så stor betydelse i långa loppet. Och vad spelar det för roll om all yta inte är perfekt? Idag har vi ju varann i alla fall.
Men jag saknar någon. Att längta och drömma. Känslan är så stark i mig. Önska att få dela alla innersta tankar och känslor. Att bygga upp något vackert och starkt. Dela rädslor och litenheten. Pirret i magen och bubblet inuti. Glädjen som är euforisk och som inte kan döljas. Närheten och tryggheten att inte vara ensam längre. Det saknar jag!
För att i nästa sekund förkasta tankarna och sjunka tillbaka i bekvämligheten och den trygga vardagen. Jag har ju andra planer... Jag har det bra som jag har det. Varför byta det mot en tillvaro i osäkerhet. Varför? För att det är så jävla underbart att vara förälskad!
lördag 22 maj 2010
Tålamod
Det gick bra. Väntan är över. Det var inget att vara rädd för. Det blev lite av ett antiklimax och tiden stannade för en stund. Tårar av lättnad och glädje steg upp i ögonen... På kvällen firade vi med rosa mousserande vin och några timmars samtal om allt mellan himmel och jord.
Idag pendlar jag mellan ro och rastlöshet. Jag har saker på gång. Saker att fylla min tid med. Saker jag borde göra. Saker att ta tag i. Helst vill jag bara blunda och glömma nuet. Men jag känner hur sårbar och lättpåverkad jag är av allt. Hur hela mitt inre jag är i uppror och ur balans. Vad krävs för att hitta lugnet igen? Det känns som om allt blir så stort. Jag vill inte utsätta mig för fler besvikelser. Jag kryper in i mitt skal igen...
Idag pendlar jag mellan ro och rastlöshet. Jag har saker på gång. Saker att fylla min tid med. Saker jag borde göra. Saker att ta tag i. Helst vill jag bara blunda och glömma nuet. Men jag känner hur sårbar och lättpåverkad jag är av allt. Hur hela mitt inre jag är i uppror och ur balans. Vad krävs för att hitta lugnet igen? Det känns som om allt blir så stort. Jag vill inte utsätta mig för fler besvikelser. Jag kryper in i mitt skal igen...
tisdag 18 maj 2010
Väntan....
Inget är som väntans tider! Vem var det som myntade den frasen? Vilket idioti! Skulle vilja använda mig av starkare ord men vad hjälper det? Tiden går inte fortare för det. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge! Jo, det kan man visst få göra. Jag kan förstå sonen som inte alls vill vänta på sin sommarpresent utan vill ha den på en gång. Nu vill vi bara veta! Två dagar kvar...
tisdag 11 maj 2010
måndag 10 maj 2010
Livet går...
Det hjälper att vara tillsammans. Att vara nära. Att få finnas i närheten. Behöver inte säga någonting. Vi vet ändå. Tryggheten av att ha känt varandra länge finns där. Det är ett privilegium att umgås. Att ta vara på den här stunden. Ovissheten ruvar men vi låtsas inte om den. Om en vecka vet vi. Till dess är vi här och nu. Vardagen hjälper till att glömma ibland. Jag vill bara vara där. Hur det än blir tar jag med mig lärdomen om vad som verkligen är viktigt:
Kärlek till nära och kära - familjen - de verkliga vännerna...
Det är det som betyder något och som är svårast att förlora. Vad är ett jobb, en romans, ett stulet föremål i förhållande till det?
Kärlek till nära och kära - familjen - de verkliga vännerna...
Det är det som betyder något och som är svårast att förlora. Vad är ett jobb, en romans, ett stulet föremål i förhållande till det?
lördag 8 maj 2010
Ängslan
Så mycket jag skulle vilja säga. Så mycket jag skulle vilja skriva. Om rädslan, om oron. Ångest. Litenheten. Utan kontroll. Att stödja fast hjärtat galopperar. Att önska mer än något annat. Be att detta är något enkelt. Intala sig själv att allt är bra - bara en storm i ett vattenglas.
Lägg din hand i min, så är vi starka tillsammans. Så är vi svaga tillsammans. Så är vi tillsammans.
Lägg din hand i min, så är vi starka tillsammans. Så är vi svaga tillsammans. Så är vi tillsammans.
torsdag 6 maj 2010
onsdag 5 maj 2010
Slut och nya vägskäl
Så nu var vi igång då. Äntligen! Känner mig trött och sliten efter mycket jobb och press sista tiden. Men nöjd. Nöjd att det mesta har klaffat på avdelningen. Nöjd och stolt över mina arbetskamrater som hanterar det nya systemet som en dans. Nöjd med att jobbet är gjort...
Nu börjar nästa fas. Att återgå till de gamla arbetsuppgifterna. Att komma ihåg att vara nöjd ett tag nu. Lugna ner mig själv och inte ta åt mig för mycket igen... Jag behöver inte alltid ha tusen järn i elden. Påminna mig själv att det ÄR skönt att gå hem kl. 16 och framför allt: Jag duger ändå!
Ibland öppnar sig nya utmaningar utan att man egentligen vill. Man ramlar in i dem och ställs inför ett val. Ett vägskäl där jag har liten påverkan på utgången. I alla fall är det en ny situation för mig. Jag kan välja att vara tålmodig och lugn och vänta in. Eller också kan jag ta den andra vägen och förutsätta att utmaningen egentligen inte var en utmaning utan bara en parentes i mitt liv. Hur ska man veta om det är värt mödan att avvakta? Hur undviker man att engagera sig under tiden? Går det att fortsätta sitt liv och ändå vara öppen och mottaglig ifall att? Om jag väljer den vägen provar jag något som jag aldrig har trott på förrut. Är det värt det? Ja, jag tror det men kan man leka med elden utan att bränna sig? Hur nära törs man gå?
Nu börjar nästa fas. Att återgå till de gamla arbetsuppgifterna. Att komma ihåg att vara nöjd ett tag nu. Lugna ner mig själv och inte ta åt mig för mycket igen... Jag behöver inte alltid ha tusen järn i elden. Påminna mig själv att det ÄR skönt att gå hem kl. 16 och framför allt: Jag duger ändå!
Ibland öppnar sig nya utmaningar utan att man egentligen vill. Man ramlar in i dem och ställs inför ett val. Ett vägskäl där jag har liten påverkan på utgången. I alla fall är det en ny situation för mig. Jag kan välja att vara tålmodig och lugn och vänta in. Eller också kan jag ta den andra vägen och förutsätta att utmaningen egentligen inte var en utmaning utan bara en parentes i mitt liv. Hur ska man veta om det är värt mödan att avvakta? Hur undviker man att engagera sig under tiden? Går det att fortsätta sitt liv och ändå vara öppen och mottaglig ifall att? Om jag väljer den vägen provar jag något som jag aldrig har trott på förrut. Är det värt det? Ja, jag tror det men kan man leka med elden utan att bränna sig? Hur nära törs man gå?
onsdag 28 april 2010
En helt vanlig dag i mitt vardagsliv
Lämna barn lagom till kl. 8 på skolan
Köra lagligt till jobbet - varning för poliskontroller den här veckan
Knacka siffror under tidsbrist på förmiddagen
Statusmöte ang nytt datasystem en timme
Fackligt lunchmöte mumsande på en kebabsallad
Knacka mer siffror under eftermiddagen
Testa nya idéer i nya datasystemet
Fundera och klura
Hämta barn på fritids exakt på tid som avtalat - pust!
Lyssna på Lena och Orup
Göra räkningar
Klura på deklaration och rotavdrag - stön!
Pannkaka med socker - protest från sonen. Inget socker på pannkakorna hädanefter
Kladdkaka med kokostäcke och vaniljvisp
Läsa saga - natta
Prata i telefon - fniss och flams
Uppkopplad mot Facebook
Läsa bloggar
Nu är jag trött - dags att natta sig själv!
Köra lagligt till jobbet - varning för poliskontroller den här veckan
Knacka siffror under tidsbrist på förmiddagen
Statusmöte ang nytt datasystem en timme
Fackligt lunchmöte mumsande på en kebabsallad
Knacka mer siffror under eftermiddagen
Testa nya idéer i nya datasystemet
Fundera och klura
Hämta barn på fritids exakt på tid som avtalat - pust!
Lyssna på Lena och Orup
Göra räkningar
Klura på deklaration och rotavdrag - stön!
Pannkaka med socker - protest från sonen. Inget socker på pannkakorna hädanefter
Kladdkaka med kokostäcke och vaniljvisp
Läsa saga - natta
Prata i telefon - fniss och flams
Uppkopplad mot Facebook
Läsa bloggar
Nu är jag trött - dags att natta sig själv!
lördag 24 april 2010
Böcker och trädgårdsfix
Jag läser "Tusen skärvor tillit" och furundras över hur väl Helena Von Zweighbergh fångar undertonerna som finns mellan huvudpersonerna. Det gör det nästan väl jobbigt att läsa boken för man känner igen sig i tankarna och beteendet hos dem.... Igår kväll var jag på Biblioteket och lyssnade på henne när hon presenterade sina böcker. Hon berättade med inlevelse och inspirerande ordval och gjorde mig sugen att läsa mer av henne. Jag som hade bestämt mig för att plöja igenom "Tusen skärvor tillit" för att sedan aldrig mer öppna en bok av henne igen. Men hon fångade mitt intresse genom den bakgrundberättelse hon gav om varje bok. Jag tror hon får en chans till.
Annars är jag fortfarande inne i en deckarfas och slukar den ena efter den andra. Det är härligt när man hittar en författare som man tycker om. Jag förstår inte hur jag ska hinna jobba när det finns så många böcker som drar i mig. Som bara väntar på att bli lästa!
Idag har jag klippt mina äppelträd. Jag gjorde det utan trädgårdsmästare bredvid och jag klarade det! Det var inte svårt alls. Det svåraste var att våga klippa första grenen! Solen värmde skönt så jackan åkte av. Grenarna rispade mina armar och jag klättrade högre och högre. Till slut var det bara att samla in riset och skynda in för den plötsliga skur som kom. Aldrig har väl kaffet smakat så bra!
Annars är jag fortfarande inne i en deckarfas och slukar den ena efter den andra. Det är härligt när man hittar en författare som man tycker om. Jag förstår inte hur jag ska hinna jobba när det finns så många böcker som drar i mig. Som bara väntar på att bli lästa!
Idag har jag klippt mina äppelträd. Jag gjorde det utan trädgårdsmästare bredvid och jag klarade det! Det var inte svårt alls. Det svåraste var att våga klippa första grenen! Solen värmde skönt så jackan åkte av. Grenarna rispade mina armar och jag klättrade högre och högre. Till slut var det bara att samla in riset och skynda in för den plötsliga skur som kom. Aldrig har väl kaffet smakat så bra!
måndag 12 april 2010
Vårtecken..........
Ingen ny spännande middagsgäst ikväll vid fågelbordet. Jo förresten, spännande vet jag inte men ny för i år i alla fall. Ett vårtecken också. Två duvor kom flygande och ville smaka av fågelfröna på marken. Men det fick de inte. Nog för att jag är djurvän men duvor vill jag inte ha i min trädgård. Så jag skrämde iväg dem. De var envisa och kom tillbaka flera gånger men jag var mer uthållig. Till slut gav de upp och hittade mer lättillgänglig middag någon annanstans. Fast vårtecken är de i alla fall. Påminner mig om när jag pendlade sydväst och skogsduvorna spatserade längst vägkanten. När bilen närmade sig flaxade de tungt upp och ibland så sent att jag nästan trodde jag skulle köra på dem. Blundade själv och hoppades att de skulle ha lyft när jag susade förbi.....
En annan sak som blev bestämt idag är veckopeng för sonen. Det ska bli spännande att se hur han axlar det ansvaret. Några saker som ska göras varje dag för att pengarna ska delas ut på söndagar. Fortsättning följer.........
En annan sak som blev bestämt idag är veckopeng för sonen. Det ska bli spännande att se hur han axlar det ansvaret. Några saker som ska göras varje dag för att pengarna ska delas ut på söndagar. Fortsättning följer.........
söndag 11 april 2010
En ny middagsgäst
Jag har upptäckt ett nytt husdjur vid fågelbordet. En brun liten mus kilade fram idag och käkade av fröna som ligger på marken! Att det inte var första gången den var där har jag i och för sig förstått av spåren i vintras. Men det är första gången jag har sett den. Ljusbrun med bruna pigga ögon och en ful svans satt den där och åt. Skygg och snabb... rätt som det var tog den sin tillflykt till enbuskarna som finns strax bredvid. Eften en liten stund kom den fram igen och tog för sig. Hm.... inte lika roligt som fåglarna men inte en total överraskning heller. Vad göra? Tömma råttfällor är ju inte min starka sida heller.... Skaffa katt????
lördag 10 april 2010
Den lever!
Den lilla fågeln kvicknade till! Att man kan bli så glad! Efter vad som tycktes en evighet såg jag hur fågeln började titta sig runt lite grann och när jag tittade nästa gång var den borta. Härligt! Den piggnade till!
I morse kanske den var en av de små som pickade på marken runt mitt fågelbord igen! Jag blev så glad!
I morse kanske den var en av de små som pickade på marken runt mitt fågelbord igen! Jag blev så glad!
fredag 9 april 2010
En liten grön fågel kramar om mitt hjärta ikväll
Åh nej, en liten fågel flög rakt på rutan. Den föll ner på de hårda stenplattorna utanför min ytterdörr och låg alldeles stilla. Jag tittade på den och såg hur det ryckte i benen och kroppen flämtade. Vad ska jag göra? Jag väntade en liten stund och fem minuter kändes som en evighet. Res på dig, flyg igen lät det inom mig men inget hände. Den lilla Stensiskan bara låg där! Till slut kände jag att jag måste gå ut och flytta på den. Kanske den skulle kvickna till om den låg lite skyddat i busken eller var den död?
När jag kom ut och böjde mig över den lilla gröna fågeln såg jag hur den andades häftigt och de små pepparkornsögonen tittade på mig och blinkade. Jag kände mig så hjälplös. Kanske det hade varit mest barmhärtigt att slå ihjäl den men jag kunde inte. Jag tog en spade och en plastpåse på handen och tänkte försöka flytta på den. Men när jag rörde den så fick den krafter från någonstans och vände på sig så den kom upp på fötter. Den satt alldeles stilla men den satt i alla fall och blinkade med ögonen. Jag backade försiktigt in igen och smygkollar på den genom fönstret. Kanske den kvicknar till och kan flyga igen om en stund. Hoppas hoppas!!!!
Hela vintern har en flock Stensiskor förgyllt mina mornar när de har pickat i sig frön från mitt fågelbord. Inte ska väl mitt fönster ta död på den nu när våren är i antågande?! Så orättvist!
När jag kom ut och böjde mig över den lilla gröna fågeln såg jag hur den andades häftigt och de små pepparkornsögonen tittade på mig och blinkade. Jag kände mig så hjälplös. Kanske det hade varit mest barmhärtigt att slå ihjäl den men jag kunde inte. Jag tog en spade och en plastpåse på handen och tänkte försöka flytta på den. Men när jag rörde den så fick den krafter från någonstans och vände på sig så den kom upp på fötter. Den satt alldeles stilla men den satt i alla fall och blinkade med ögonen. Jag backade försiktigt in igen och smygkollar på den genom fönstret. Kanske den kvicknar till och kan flyga igen om en stund. Hoppas hoppas!!!!
Hela vintern har en flock Stensiskor förgyllt mina mornar när de har pickat i sig frön från mitt fågelbord. Inte ska väl mitt fönster ta död på den nu när våren är i antågande?! Så orättvist!
måndag 22 mars 2010
Utmaningar stora och små..
Jag ser ljuset i tunneln. Kanske lite dumt uttryckt.... Jag har nedräkning. 12 april startar vårt nya datasystem och sedan kan jag ta semester. Ja, inte fysiskt men mentalt. Den här sista månaden har varit tuff men nu börjar jag tina upp och få lusten tillbaka.
Jag tänker utmana mig själv ytterligare ett steg. Det första steget är taget och visst, det är ingen dans på rosor men med små steg ska jag ta mig framåt. En dag i taget och ibland en timme i taget men det går...
Min nästa utmaning är ett intresse som har legat slumrande ett tag. Nu ska jag ta ett litet steg åt att komma igång igen. Får se hur det känns när jag är mitt i det men längtan har äntligen tagit herraväldet över ångesten att inte kunna, att inte våga. Rädslan finns fortfarande inom mig och nu tar jag ett kliv framåt.
torsdag 4 februari 2010
Ljuspunkter i livet
Känner mig som jag står mitt i livet med en gungig tillvaro. Önskar det fanns någon vägledning att få. Visst tror jag på en högre makt men ändå känns det inte som jag blir buren av den just nu. Om det är så - hur vore det inte utan den då?
Tar ett steg framåt och två steg bakåt i en relation som ju borde vara självklart att jag styr. Ändå är varje dag en "happening".
Samtidigt brottas jag med dålig självbild och under vinterns godsaker har den ju inte blivit bättre.
Yrkesmässigt börjar jag äntligen se en ljusning. Det lättar något men fortfarande är det rörigt och stökigt. Ekorrhjulet snurrar för fullt och jag försöker att ta en sak i taget men stresströskelns högsta nivå har för länge sedan passerat och jag känner hur hjärtat slår och huvudet dunkar.
Men jag har mina ljuspunkter och det lever jag länge på. Jag har några nära vänner som betyder allt för mig. De plockar upp mig när jag ramlat ner i ett hål. De peppar mig när jag misströstar. De finns där när jag minst förväntar mig det.
Dessutom finns körsången som får hjärtat att läka och hjärnan att lindas in i bomull igen. Andningen blir lugn och axlarna åker ner - varannan torsdag är det närmaste jag kommer paradiset.
Sedan finns de där... Med stora mörka insiktsfulla ögon och en varm mule som snusar lite på mig.... Som lyssnar förtroendefullt och gör allt som vi människor ber om.... Varannan måndag hälsar jag på dem. Ibland kommer jag dit med andan i halsen men några minuter senare är omvärlden som bortblåst och allt som existerar är de. I deras närvaro lever jag........
Denna video visar spanska hästar i deras hemmiljö. Tänk att jag faktiskt har ridit en Andalusisk häst en gång! Ett minne jag vårdar nära hjärtat!
http://www.youtube.com/watch?v=zQA_n75YuT0&feature=related
Tar ett steg framåt och två steg bakåt i en relation som ju borde vara självklart att jag styr. Ändå är varje dag en "happening".
Samtidigt brottas jag med dålig självbild och under vinterns godsaker har den ju inte blivit bättre.
Yrkesmässigt börjar jag äntligen se en ljusning. Det lättar något men fortfarande är det rörigt och stökigt. Ekorrhjulet snurrar för fullt och jag försöker att ta en sak i taget men stresströskelns högsta nivå har för länge sedan passerat och jag känner hur hjärtat slår och huvudet dunkar.
Men jag har mina ljuspunkter och det lever jag länge på. Jag har några nära vänner som betyder allt för mig. De plockar upp mig när jag ramlat ner i ett hål. De peppar mig när jag misströstar. De finns där när jag minst förväntar mig det.
Dessutom finns körsången som får hjärtat att läka och hjärnan att lindas in i bomull igen. Andningen blir lugn och axlarna åker ner - varannan torsdag är det närmaste jag kommer paradiset.
Sedan finns de där... Med stora mörka insiktsfulla ögon och en varm mule som snusar lite på mig.... Som lyssnar förtroendefullt och gör allt som vi människor ber om.... Varannan måndag hälsar jag på dem. Ibland kommer jag dit med andan i halsen men några minuter senare är omvärlden som bortblåst och allt som existerar är de. I deras närvaro lever jag........
Denna video visar spanska hästar i deras hemmiljö. Tänk att jag faktiskt har ridit en Andalusisk häst en gång! Ett minne jag vårdar nära hjärtat!
http://www.youtube.com/watch?v=zQA_n75YuT0&feature=related
torsdag 28 januari 2010
En röst i natten...
Ett alternativ till Björn Skifs Håll mitt hjärta. Trodde ingen kunde göra den lika bra men Carolas röst överträffar det mesta........
http://www.youtube.com/watch?v=NHDOBO-4vK4&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=NHDOBO-4vK4&feature=related
onsdag 27 januari 2010
Är såret urgröpt nu?
Ord som kommer ut utan mening att såra eller uppröra. Uttalade i ett samtal där förtroenden gavs och togs. Ett samtal som avslutades med mitt inre i kaos. En ofrivillig budbärare som egentligen bara gav visshet till något som länge har funnits inuti mig. Allt det som har legat i träda kom plötsligt upp till ytan igen. Vart tar man vägen med all sorg och smärta som bultar och trycker och som gör att det känns som man ska sprängas inifrån. Varför tar det inte slut? Går det aldrig över? Är jag nere på botten nu så att jag äntligen kan börja läka?
söndag 17 januari 2010
En inspirerande dag.....
Hemma igen efter en kort sejour i huvudstaden. Vistelsen fick en adrupt slut om än frivilligt. Ibland blir det inte riktigt som man har tänkt sig och då gör man det som känns bäst. Det bästa för mig var att åka hem.
Moderna museet hann jag med i alla fall och Salvador Dali med flera var värt ett besök. Aldrig kommer jag att glömma hur han fick till sin karaktäristiska mustasch på morgonen. Med kletiga fingrar från dadlar tvinnande han dem berättade han i 50-talets svart-vita tvruta med ett nollställt ansikte utan tillstymmelse till leende. Men en man som skapade så många underbara, roliga, udda, häftiga uppenbarelser i allt från parfymer till tavlor måste ju ha humor så någonstans bakom hans seriösa uppenbarelse måste ha dolt sig ett flin.. Jag gick vidare genom de stora kala hallarna och förundrades hur olika vi tolkar vad som är konst. En stor rödmålad plåtram mitt i ett rum, det fattades bara sand så kunde jag tolka det som en sandlåda. Eller två svarta dammsugarslangar fasthakade i varann: kan jag också fixa till tänkte jag. Så en del underbara tavlor där jag fritt kunde tolka vad konstnären ville uttrycka.... Ja, Moderna museet är definitivt värt ett besök. Nästa gång tar jag Nationalmuseet. Någon som vill med?
Stockholm är så underbart! Oavsett årstid lyser liksom de gamla byggnaderna upp omgivningen och jag njuter av att gå runt på gatorna. Se alla stockholmarna som ilar vidare. Höra turisterna språkas och tjuvlyssna ogenerat när fransmän runt omkring mig diskuterar huvudstaden. Slinka in på en krog och vila fötterna en stund. Nästa gång tar jag med mig någon som uppskattar samma sak som jag......
En annorlunda helg som lider mot sitt slut. Erfarenheter rikare och ett lugnt sinne. Nu tar jag mig an nästa veckas utmaningar. Som Tommy Körberg sa:
"Det är ingen som har något kontrakt med livet. Det är bara att ta för sig!"
Moderna museet hann jag med i alla fall och Salvador Dali med flera var värt ett besök. Aldrig kommer jag att glömma hur han fick till sin karaktäristiska mustasch på morgonen. Med kletiga fingrar från dadlar tvinnande han dem berättade han i 50-talets svart-vita tvruta med ett nollställt ansikte utan tillstymmelse till leende. Men en man som skapade så många underbara, roliga, udda, häftiga uppenbarelser i allt från parfymer till tavlor måste ju ha humor så någonstans bakom hans seriösa uppenbarelse måste ha dolt sig ett flin.. Jag gick vidare genom de stora kala hallarna och förundrades hur olika vi tolkar vad som är konst. En stor rödmålad plåtram mitt i ett rum, det fattades bara sand så kunde jag tolka det som en sandlåda. Eller två svarta dammsugarslangar fasthakade i varann: kan jag också fixa till tänkte jag. Så en del underbara tavlor där jag fritt kunde tolka vad konstnären ville uttrycka.... Ja, Moderna museet är definitivt värt ett besök. Nästa gång tar jag Nationalmuseet. Någon som vill med?
Stockholm är så underbart! Oavsett årstid lyser liksom de gamla byggnaderna upp omgivningen och jag njuter av att gå runt på gatorna. Se alla stockholmarna som ilar vidare. Höra turisterna språkas och tjuvlyssna ogenerat när fransmän runt omkring mig diskuterar huvudstaden. Slinka in på en krog och vila fötterna en stund. Nästa gång tar jag med mig någon som uppskattar samma sak som jag......
En annorlunda helg som lider mot sitt slut. Erfarenheter rikare och ett lugnt sinne. Nu tar jag mig an nästa veckas utmaningar. Som Tommy Körberg sa:
"Det är ingen som har något kontrakt med livet. Det är bara att ta för sig!"
tisdag 29 december 2009
Snart nytt år!
I morgon ska jag ut på nya äventyr. Det livar verkligen upp tillvaron för mig när jag har en resa att se fram emot! Malmö över nyår. Spännande! Vad kan väl vara bättre än att möta 2010 på annan ort. Nya intryck och influenser att minnas när vardagen kommer igen i januari.
Ikväll har jag försökt mig på att kopiera musik till telefon. Och jag lyckades!!! Om man använder verktygen som följer med när jag köpte telefonen hade jag inte haft såna problem tidigare. Ha ha! All tid som gått åt i onödan.
Gott Nytt År!
Ikväll har jag försökt mig på att kopiera musik till telefon. Och jag lyckades!!! Om man använder verktygen som följer med när jag köpte telefonen hade jag inte haft såna problem tidigare. Ha ha! All tid som gått åt i onödan.
Gott Nytt År!
söndag 27 december 2009
Eftertänksam...
Jag ser fåglarna från mina fönster. När jag sitter i vardagsrummet och dricker mitt morgonkaffe med röda ljus tändna bredvid mig ser jag fåglarna slåss vid fågelbordet. Igår fick jag besök av Sidensvansar och mamma domherre. Idag hade hon tagit med sig pappa domherre. Det kändes fantastiskt att få se dem. Förra året var de inte här men då hade vi inte så här mycket snö heller. Den kom i förrgår och vilar tung och tjock på träden och taken. Det är 11 minusgrader och jag gillar det. Ibland önskar jag nästan att jag var en fågel.
I år har jag inte haft någon lust med jul. Det har känts som ytterligare ett "måste". Är inte det konstigt hur jobbet styr mitt liv. Hur hamnade jag i den fällan igen? Jag springer runt i ett ekorrhjul och kommer ingenstans. Velar fram och tillbaka och undrar om jag tycker det är roligt eller inte. Vad tycker jag är roligt? Jag tar på mig mer arbetsuppgifter för att skydda mig själv för framtiden istället för att lita på att den prestation jag redan har visat räcker för att ha en "tryggad" framtid. Hur lär jag mig egentligen att jag är mer än mitt jobb?
Nu har jag haft ett par dagar i ensamhet och det behövde jag. Har gjort så lite som möjligt, läst ut två böcker och tittat på tv halva natten. Igår var det 5 år sedan Tsunami katastrofen och jag grät när de intervjuade överlevande. Tog med mig deras budskap att värna om nära och kära och ska försöka tänka på det även när vardagen åter är här.
Igår kväll ringde sonen och var så arg på sin far. Vet inte vad som utlöste den reaktionen egentligen men jag lyckades lugna honom så han blev glad igen... Ställer mig åter frågan som ständigt ligger och gnager i mig. Men jag har inget färdigt svar ännu så jag fortsätter att observera och avvaktar. Det ligger som en liten oroshärd i hjärtat...
Det finns mycket att vara tacksam för! Men jag kan inte låta bli att se fram emot 2010 som ett bättre år än detta. Det som faktiskt stod i mitt årshoroskop om att 2009 var ett mellanår har nog stämt ganska bra. Konstigt! Jag brukar inte bry mig men när jag blickar tillbaka så ...
http://www.youtube.com/watch?v=h_MDgJo5zzc&feature=related
I år har jag inte haft någon lust med jul. Det har känts som ytterligare ett "måste". Är inte det konstigt hur jobbet styr mitt liv. Hur hamnade jag i den fällan igen? Jag springer runt i ett ekorrhjul och kommer ingenstans. Velar fram och tillbaka och undrar om jag tycker det är roligt eller inte. Vad tycker jag är roligt? Jag tar på mig mer arbetsuppgifter för att skydda mig själv för framtiden istället för att lita på att den prestation jag redan har visat räcker för att ha en "tryggad" framtid. Hur lär jag mig egentligen att jag är mer än mitt jobb?
Nu har jag haft ett par dagar i ensamhet och det behövde jag. Har gjort så lite som möjligt, läst ut två böcker och tittat på tv halva natten. Igår var det 5 år sedan Tsunami katastrofen och jag grät när de intervjuade överlevande. Tog med mig deras budskap att värna om nära och kära och ska försöka tänka på det även när vardagen åter är här.
Igår kväll ringde sonen och var så arg på sin far. Vet inte vad som utlöste den reaktionen egentligen men jag lyckades lugna honom så han blev glad igen... Ställer mig åter frågan som ständigt ligger och gnager i mig. Men jag har inget färdigt svar ännu så jag fortsätter att observera och avvaktar. Det ligger som en liten oroshärd i hjärtat...
Det finns mycket att vara tacksam för! Men jag kan inte låta bli att se fram emot 2010 som ett bättre år än detta. Det som faktiskt stod i mitt årshoroskop om att 2009 var ett mellanår har nog stämt ganska bra. Konstigt! Jag brukar inte bry mig men när jag blickar tillbaka så ...
http://www.youtube.com/watch?v=h_MDgJo5zzc&feature=related
torsdag 26 november 2009
Sen en tid tillbaka....
Dimman lättar, mörket får ge vika för ljuset. Gryningen närmar sig och jag rätar på ryggen och höjer blicken igen. Nu har jag varit inne i mig själv, trampat och malt sönder för att försöka komma till en försoning, för att försöka förstå. Jag tror inte jag kommer längre. Det är dags att gå vidare.
"Allt som är bra med mig har jag en förmåga att glömma bort"
av Melissa Horn
onsdag 25 november 2009
Det gör ont!
Är det det här som kallas att lära sig en läxa? Allt för ofta öppnar jag munnen utan att tänka mig för och för det mesta går det bra. Men inte den här gången. Jag har nog blivit bortskämd med att kunna säga saker och sedan rätta till det i efterskott. Det gör ont! Det gör ont att komma på att allt inte behöver vara svart eller vitt. Allt behöver inte vara klart på en gång. En del saker tar tid och behöver få ta tid... Jag styr inte över allt hur gärna jag än vill. Jag lär mig min läxa den här gången........ men det gör ont!
måndag 23 november 2009
Drömmar i november dis
Denna dag idag längtar jag bort. Till en strand med kritvit sand, varm och len mot mina nakna fötter. Låta solen få steka min bleka kropp och bränna bort all oro och ångest tills bara jag finns kvar.... Äta god mat i den ljumma sommarnatten och höra syrsorna spela. Gå längs med stranden och höra havets lugna vågskvalp vagga min trasiga själ. Vinden blåser bort alla dystra tankar och sveper in ny energi.......
Denna dag idag längtar jag bort. Till Irlands karga landskap där jag galopperar fram på en skimmel med man svart som natten. Tryggt bär han mig över stock och sten, frustande av glädje att vara springa fritt. Jag är fri och min närvaro är bara här. Just nu finns bara jag och hästen. Vi blir ett i farten och med den gröna naturen runt omkring oss.....
Denna dag idag var ingen bra dag men dagen i morgon kan bara bli bättre...
Denna dag idag längtar jag bort. Till Irlands karga landskap där jag galopperar fram på en skimmel med man svart som natten. Tryggt bär han mig över stock och sten, frustande av glädje att vara springa fritt. Jag är fri och min närvaro är bara här. Just nu finns bara jag och hästen. Vi blir ett i farten och med den gröna naturen runt omkring oss.....
Denna dag idag var ingen bra dag men dagen i morgon kan bara bli bättre...
söndag 22 november 2009
Brustna illusioner
Jungfrun: Låt dig inte attraheras av "farliga" män, eller den där tysta starka typen. Det finns oftast en dold passiv aggressivitet och det behöver inte du i ditt liv nu.
Jahapp, så var det med det. Det är tyst nu... tyst och stilla... I magen en klump. En klump som trycker uppåt... Bortgjord... för bråttom.... otålig.... Vad har jag att komma med? Vad trodde jag? Jag skulle ha hållit käften! När ska jag lära mig?! Ringer men ingen svarar... signal efter signal går fram... Fantasin spelar och jag målar upp den ena scenen efter den andra... Hur dum får man vara?
Allt som finns kvar är en kylväska med klabbar... Vilken grej :-) Vilken tur att jag ska däråt i veckan... Då kan jag lämna dem på ett lämpligt ställe.... för de behövs väl till sommaren...
Jag är så förvirrad. Vad var det som hände igår? Det blev så fel................ Nu är det bara borta!
Jahapp, så var det med det. Det är tyst nu... tyst och stilla... I magen en klump. En klump som trycker uppåt... Bortgjord... för bråttom.... otålig.... Vad har jag att komma med? Vad trodde jag? Jag skulle ha hållit käften! När ska jag lära mig?! Ringer men ingen svarar... signal efter signal går fram... Fantasin spelar och jag målar upp den ena scenen efter den andra... Hur dum får man vara?
Allt som finns kvar är en kylväska med klabbar... Vilken grej :-) Vilken tur att jag ska däråt i veckan... Då kan jag lämna dem på ett lämpligt ställe.... för de behövs väl till sommaren...
Jag är så förvirrad. Vad var det som hände igår? Det blev så fel................ Nu är det bara borta!
lördag 21 november 2009
Solen sken idag i alla fall...
Osäkerheten sprider sig inom mig. Jag gillar inte när jag känner så här. Bekräftelse behovet växer med avsaknaden av det. Ska det vara så här? Människor påverkar varann hela tiden, medvetet eller omedvetet. Vid varje nytt möte ställs man på prov. Varför utsätter man sig för det? Hur ska jag göra för att undvika att hamna i den här situationen igen? Vart någonstans blir det fel? Är det jag som har för bråttom? Kommunikation! Våga fråga det obehagliga! Är allt förstört nu?
I mitt andra liv har jag precis fått credit för något jag tog strid för i veckan. Om det är långsiktigt bra eller inte lär framtiden utvisa. Av någon konstig anledning så är det lättare att fightas där. Jag har en annan roll där. Kan förstå tjusningen av att vara skådespelare. Att gå in i en annan roll och bli en personlighet som står rakryggad och stark och säger obehagliga sanningar. Det är väl ingen match där. Där kämpar jag för människan, för överlevnaden utan att visa mig sårbar för det är ju inte mitt privata jag som visas där.
Men inom mig undrar jag nu om inte den andra kampen är viktigare. Vad kan vara mer betydelsefullt än att vara älskad för den man egentligen är? Utan en massa roller eller masker. Att våga säga: "Det här är jag och det står jag för" och inte vara livrädd för att inte duga. Varför ska det vara så svårt?
Som någon sa: "Man får pussa många grodor innan man träffar prinsen". Jag är så j-a trött på det!!!!!!!!!!!
I mitt andra liv har jag precis fått credit för något jag tog strid för i veckan. Om det är långsiktigt bra eller inte lär framtiden utvisa. Av någon konstig anledning så är det lättare att fightas där. Jag har en annan roll där. Kan förstå tjusningen av att vara skådespelare. Att gå in i en annan roll och bli en personlighet som står rakryggad och stark och säger obehagliga sanningar. Det är väl ingen match där. Där kämpar jag för människan, för överlevnaden utan att visa mig sårbar för det är ju inte mitt privata jag som visas där.
Men inom mig undrar jag nu om inte den andra kampen är viktigare. Vad kan vara mer betydelsefullt än att vara älskad för den man egentligen är? Utan en massa roller eller masker. Att våga säga: "Det här är jag och det står jag för" och inte vara livrädd för att inte duga. Varför ska det vara så svårt?
Som någon sa: "Man får pussa många grodor innan man träffar prinsen". Jag är så j-a trött på det!!!!!!!!!!!
fredag 13 november 2009
Livets finurliga vändningar
Något litet i sin linda... Så pyttigt att det knappt inte syns. Men ett litet frö är det enda som behövs för att tända ett hopp....
Vad får en egentligen att må bra? En blick, en röst, att bli sedd skulle jag vilja sätta högt på den listan. En komplimang förståss. En dag på jobbet när jag hann med det jag hade tänkt mig. Eller att hitta den där komponenten som jag har letat efter i veckor. Men livet är ju så mycket mer än jobbet. En god vän sa till mig igår: "Det låter som du låter jobbet styra ditt liv". Spontant svarade jag: "Ja men det gör ju det". Den här helgen skulle jag ju ha varit i Malmö. Istället sitter jag här och funderar om jag inte borde jobba på söndag.
Men för tillfället har jag fått något annat som distraherar mig och det är så skönt. Livet är ju inte bara jobbet... Jag lever bara en gång och det enda jag vet är idag. Så det är dags nu! Jag har återigen kastat mig ut i det okända och det känns bra.
Vad får en egentligen att må bra? En blick, en röst, att bli sedd skulle jag vilja sätta högt på den listan. En komplimang förståss. En dag på jobbet när jag hann med det jag hade tänkt mig. Eller att hitta den där komponenten som jag har letat efter i veckor. Men livet är ju så mycket mer än jobbet. En god vän sa till mig igår: "Det låter som du låter jobbet styra ditt liv". Spontant svarade jag: "Ja men det gör ju det". Den här helgen skulle jag ju ha varit i Malmö. Istället sitter jag här och funderar om jag inte borde jobba på söndag.
Men för tillfället har jag fått något annat som distraherar mig och det är så skönt. Livet är ju inte bara jobbet... Jag lever bara en gång och det enda jag vet är idag. Så det är dags nu! Jag har återigen kastat mig ut i det okända och det känns bra.
Är det här platsen?
Skara - en grå novemberdag. Det småduggar lite och blåser kallt. Varje anständig människa skyndar hem men jag är varm. Jag hör steg i gruset och vänder mig om. Där kommer han gåendes emot mig. Jag känner igen honom och blir glad. Jag ler stort. Sedan står han plötsligt framför mig, lång och bred. Jag får en kram och det sprids ett lugn i mig. Jag slappnar av och jag blir mig själv. Vi tillbringar en kulturell eftermiddag tillsammans. Jag smygkikar lite, småskojar och blir glad när han uppfattar tonen och glimten i min röst. Vi skrattar tillsammans!
Timmarna flyger förbi och Skaras befolkning passerar förbi runt omkring oss. Jag ser dem i pereforin som statister i filmen där vi är huvudrollsinnehavare. Vi cirklar runt varandra, testar varandra genom ord och gester - vad fångas upp och kommer tillbaka i en ny replik eller kommentar? Så lik mig på många sätt som gör kommunikationen enkel samtidigt som olikheterna kan komplettera oss. Jag förundras över att det bara flyter på samtidigt som jag försöker hålla tillbaka mig själv. Vill inte rusa iväg med mina känslor... Vill känna vad det här är....
Till slut är dagen slut.... jag har en bit att åka och det börjar bli sent.. Att skiljas känns bitterljuvt... för långt till nästa gång samtidigt som tanken på att det här kan vara början på något bra börjar spridas i kroppen....
http://www.youtube.com/watch?v=imoHgJO0738
Timmarna flyger förbi och Skaras befolkning passerar förbi runt omkring oss. Jag ser dem i pereforin som statister i filmen där vi är huvudrollsinnehavare. Vi cirklar runt varandra, testar varandra genom ord och gester - vad fångas upp och kommer tillbaka i en ny replik eller kommentar? Så lik mig på många sätt som gör kommunikationen enkel samtidigt som olikheterna kan komplettera oss. Jag förundras över att det bara flyter på samtidigt som jag försöker hålla tillbaka mig själv. Vill inte rusa iväg med mina känslor... Vill känna vad det här är....
Till slut är dagen slut.... jag har en bit att åka och det börjar bli sent.. Att skiljas känns bitterljuvt... för långt till nästa gång samtidigt som tanken på att det här kan vara början på något bra börjar spridas i kroppen....
http://www.youtube.com/watch?v=imoHgJO0738
fredag 30 oktober 2009
Tomt....
Försöker komma på något att skriva om men det är tomt, blankt, inget som dyker upp.... Så jag återkommer en annan dag när skrivkrampen har försvunnit.
Under tiden: Mina älskade vänner -ta hand om er och var rädda om varann!
http://www.youtube.com/watch?v=4fE125dYSKY
Under tiden: Mina älskade vänner -ta hand om er och var rädda om varann!
http://www.youtube.com/watch?v=4fE125dYSKY
söndag 18 oktober 2009
En söndag på väg....
Trött ikväll. Just hemkommen från kärringrally på Gekås. Gick med strömmen, mot strömmen, tvärs emot strömmen... fastnade i kön bakom någon som hade ställt sin vagn mitt i gången.... hamnade framför någon som nära på körde över mig... eller den som nästan knuffade undan mig för att inte missa att ta stearinljuset innan någon annan hann före... Men kul var det! Och visst gjorde jag en del fynd... Gladast blev jag nog åt min fina rosa fleecetröja och så hittade jag nästa pocket av Åsa Larsson. Hon som skriver om Kiruna miljö.... Kan knappt bärja mig innan jag får börja med den. Hittade en del kläder till sonen också.. får se om han blir lika nöjd som jag var....
Utflykten genomfördes med mamma som passagerare.... Mor och dotter i trivsamt samspråk hela vägen. De tidiga morgontimmarna ivrigt spanande efter älgar och rådjur men såg inga som tur var på vägen. Rådjuren är bra fina när de skuttar iväg med vita bakar men dock ganska stora de också framför bilen. I de mörka timmarna på hemvägen kisade vi igen utefter sidorna på vägarna, trötta ögon med skogen krypandes nära inpå.... Det närmaste vi kom var en hjort som stod med baken mot vägen och svängde med hornen... Man hoppar allt till lite i alla fall. Skönt när vi var hemma igen!
Utflykten genomfördes med mamma som passagerare.... Mor och dotter i trivsamt samspråk hela vägen. De tidiga morgontimmarna ivrigt spanande efter älgar och rådjur men såg inga som tur var på vägen. Rådjuren är bra fina när de skuttar iväg med vita bakar men dock ganska stora de också framför bilen. I de mörka timmarna på hemvägen kisade vi igen utefter sidorna på vägarna, trötta ögon med skogen krypandes nära inpå.... Det närmaste vi kom var en hjort som stod med baken mot vägen och svängde med hornen... Man hoppar allt till lite i alla fall. Skönt när vi var hemma igen!
lördag 17 oktober 2009
En andra chans?
Ringer på dörren och den öppnas av en strålande glad U. "Hej !kom in, kul att du kom" hälsar hon mig. Nyfiken glad förväntansfull och lite blyg kliver jag in i hennes kök där några redan sitter. Jag är på inflyttningsfest hos en arbetskamrat och före detta granne. Jag känner mig redan lite malplacerad och försöker dölja det genom att hälla upp ett glas vin. Samtalet flyter på utan mig och jag börjar undra vad jag gör där... Som tur var frågar U om jag vill gå på rundtur i lägenheten och jag slappnar av en smula. Varför blev det så där funderar jag för mig själv? Det ringer på dörren och jag smyger tillbaka till köket. Arg på mig själv bestämmer jag mig för att trycka undan min dåliga självkänsla och räta på ryggen. Jag hänger med gänget uppför trappan och tvingar mig in i samtalet om en rosa tapets varande eller inte. Det går bra så jag tar ytterligare ett kliv in i det sociala umgänget med människor jag aldrig har träffat. Varför är det så svårt ibland att bara vara sig själv? Kvällen går och jag möter både nya och gamla bekantskaper. En mamma till min sons kompis dyker plötsligt upp och det känns skönt att prata lite skola och barn en stund. En arbetskamrat presenterar mig för sin gamla kompis och det känns som hon försöker agera äktenskapsmäklare. Jag känner åter igen min dåliga självkänsla dyka upp och kommer inte på något att prata om. Så fort jag kan smiter jag därifrån.... Att det ska vara så svårt att vara naturlig! Resten av kvällen håller jag mig hos arbetskamrater som jag träffar varje dag och som jag inte behöver säga så mycket till. De känner mig som den professionella Eva och det känns tryggt. Lilla privata E syntes inte till.
När jag cyklar hem funderar jag på vad jag tyckte om kvällen egentligen.... Jag hade ju egentligen velat visa mitt privata jag. Vad var det som gick snett? Det kändes konstigt från början - varför då? Jag kände mig missnöjd och arg och har bara mig själv att skylla.... Kanske jag inte passade in i sällskapet? Synd för det fanns potential där.. Får man en chans att göra ett andra intryck eller är det kört nu?
Tankarna går vidare... I går övervann jag första hindret eller kanske jag ska säga delmål... Nu är jag på väg. Känns läskigt men alltmer rätt. Nu är det väntans tid igen och tålamod som gäller. Inte min starka sida men just nu får jag förlita mig på andra att det ska gå snabbt. Under tiden bearbetar jag och förbereder mig mentalt. Fortsätter leta artiklar på nätet och "know how" hos andra via bloggar. Det är rätt tid nu. Jag styr mitt eget liv!
När jag cyklar hem funderar jag på vad jag tyckte om kvällen egentligen.... Jag hade ju egentligen velat visa mitt privata jag. Vad var det som gick snett? Det kändes konstigt från början - varför då? Jag kände mig missnöjd och arg och har bara mig själv att skylla.... Kanske jag inte passade in i sällskapet? Synd för det fanns potential där.. Får man en chans att göra ett andra intryck eller är det kört nu?
Tankarna går vidare... I går övervann jag första hindret eller kanske jag ska säga delmål... Nu är jag på väg. Känns läskigt men alltmer rätt. Nu är det väntans tid igen och tålamod som gäller. Inte min starka sida men just nu får jag förlita mig på andra att det ska gå snabbt. Under tiden bearbetar jag och förbereder mig mentalt. Fortsätter leta artiklar på nätet och "know how" hos andra via bloggar. Det är rätt tid nu. Jag styr mitt eget liv!
söndag 11 oktober 2009
Hopp och förvirrade tankar
Idag är jag glad. Det pirrar i mig och jag känner en spänning och förväntan... Vad som än händer är det just nu en bra dag!
Jag fylls av en klump i halsen när jag tänker på mina vänner som just nu brottas med ofattbara tankar, beslut som såsmåningom ska fattas när värsta chocken gått över... Jag hoppas arbetsmarknaden vänder... Det känns konstigt och ofattbart och jag förstår om man fastnar i handlingsförlamning. Ingen kan sia om framtiden och tur är det väl att man inte vet vad som ska komma i ens väg. Men vissa saker känns onödiga att behöva gå igenom...
Själv brottas jag också med svåra saker men jag har fått lite perspektiv och ser en ljusning... En dag i taget så närmar jag mig ett beslut... Jag både vill och våndas inför det. Ett beslut som i så fall kommer att påverka och förändra hela mitt liv. Jag tror att jag kommer att bli lyckligare men jag vet att det inte kommer att gå av sig själv. Kommer förändringen bli så mycket bättre att det överväger nackdelarna? Jag söker svaret på nätet men är inte helt övertygad. Vissa dagar är det Yes, jag gör det. Andra dagar blir jag osäker och rädd. Får jag det resultat jag vill ha? Tänk om mina demoner finns kvar ändå? Att jobba med sitt inre och möta sig själv är otäckt och skrämmer mig... Tänk om jag inte tycker om det jag kommer att få se?
Jag fylls av en klump i halsen när jag tänker på mina vänner som just nu brottas med ofattbara tankar, beslut som såsmåningom ska fattas när värsta chocken gått över... Jag hoppas arbetsmarknaden vänder... Det känns konstigt och ofattbart och jag förstår om man fastnar i handlingsförlamning. Ingen kan sia om framtiden och tur är det väl att man inte vet vad som ska komma i ens väg. Men vissa saker känns onödiga att behöva gå igenom...
Själv brottas jag också med svåra saker men jag har fått lite perspektiv och ser en ljusning... En dag i taget så närmar jag mig ett beslut... Jag både vill och våndas inför det. Ett beslut som i så fall kommer att påverka och förändra hela mitt liv. Jag tror att jag kommer att bli lyckligare men jag vet att det inte kommer att gå av sig själv. Kommer förändringen bli så mycket bättre att det överväger nackdelarna? Jag söker svaret på nätet men är inte helt övertygad. Vissa dagar är det Yes, jag gör det. Andra dagar blir jag osäker och rädd. Får jag det resultat jag vill ha? Tänk om mina demoner finns kvar ändå? Att jobba med sitt inre och möta sig själv är otäckt och skrämmer mig... Tänk om jag inte tycker om det jag kommer att få se?
söndag 4 oktober 2009
Jag har lånat det här citatet från A Lagerstam
Kärlek vid första ögonkastet
är lätt att förstå
Det är när två människor
har betraktat varandra
en livstid
som det blir ett mirakel
är lätt att förstå
Det är när två människor
har betraktat varandra
en livstid
som det blir ett mirakel
lördag 3 oktober 2009
Eftermiddagstankar....
Regnet vräker ner utanför och rinner nerför fönstret. Tur man inte har tvättat dem precis.... Jag hann klippa gräset (en sista gång förhoppningsvis i år). Jag hann få in utemöblerna under presenningen. Jag hann spela utebandy med sonen. Så nu sitter vi inne och myser. Snart ska han till far sin. Idag blev vi oense - första gången det händer sedan vi gick i sär.... Om vad.... om sonen förståss... vad annars finns det gemensamt längre? Men det redde upp sig skapligt.. Vi är två individer som egentligen aldrig har sett saker på samma sätt. Synd att det hann gå så långt innan det blev uppenbart! Men annars skulle ju inte sonen finnas förståss - och han är det käraste jag har!
Gårdagen blev jobbig på ett sätt jag förståss visste men som jag hade förträngt. Men igår kunde jag inte skjuta upp det längre. Många känslor kom upp till ytan och jag försökte vara stark och trycka undan dem. Men när orgeln spelade en underbart vacker melodi gick det inte längre. Allt jag kunde tänka på var R. Inom mig såg jag henne framför mig och hörde hennes skratt. Jag hoppas hon visste hur många som tyckte om henne och önskade att hon hade fått vara med. Hur konstigt är inte det då? Jag satt och tänkte på hur många år de hade varit gifta - tänk att få leva så många år tillsammans! Det är inte alla förunnat att få vara med om det. Att dela alla glädjeämnen och sorger tillsammans och ändå stå vid varandras sida. Hur gör man för att hålla kärleken vid liv så länge? De är värda all min respekt!
http://www.youtube.com/watch?v=x9GPFsVJuu4&feature=related
Gårdagen blev jobbig på ett sätt jag förståss visste men som jag hade förträngt. Men igår kunde jag inte skjuta upp det längre. Många känslor kom upp till ytan och jag försökte vara stark och trycka undan dem. Men när orgeln spelade en underbart vacker melodi gick det inte längre. Allt jag kunde tänka på var R. Inom mig såg jag henne framför mig och hörde hennes skratt. Jag hoppas hon visste hur många som tyckte om henne och önskade att hon hade fått vara med. Hur konstigt är inte det då? Jag satt och tänkte på hur många år de hade varit gifta - tänk att få leva så många år tillsammans! Det är inte alla förunnat att få vara med om det. Att dela alla glädjeämnen och sorger tillsammans och ändå stå vid varandras sida. Hur gör man för att hålla kärleken vid liv så länge? De är värda all min respekt!
http://www.youtube.com/watch?v=x9GPFsVJuu4&feature=related
tisdag 22 september 2009
Ikväll tänder jag ett ljus....
Ikväll fattas mig orden av en annan anledning än senast jag skrev. Ikväll känns mina egna problem futtiga. Ikväll gråter jag över förlusten av en kär gammal vän. Jag tycker att det är ok att säga vän även om vi inte hade mycket kontakt sedan jag slutade på min gamla arbetsplats. För den här personen var storsint och öppen och glad och välkomnade alltid nya personer i sitt liv. Jag har många goda minnen av henne och vår relation. Hon var en person som jag alltid kunde prata med och som jag alltid gick förbi när jag var i närheten. Det var av äkta omtanke hon undrade om vad som hade hänt sedan sist. Jag kände ett genuint stöd i henne för vad jag än tog mig till. Jag kände en sorts närhet med henne som man bara får med vissa människor! Med henne fick jag vara mig själv.
Ikväll fattas mig orden men minnena lyser starkt! Tack R för det mod och styrka du har visat mig finns i oss alla när och om det behövs. Du är en förebild för mig! Kram!
Ikväll fattas mig orden men minnena lyser starkt! Tack R för det mod och styrka du har visat mig finns i oss alla när och om det behövs. Du är en förebild för mig! Kram!
söndag 20 september 2009
I mitt horoskop idag:
Jungfrun: Du är så uppe i varv att du riskerar häslan. Och det som med kossan, du saknar den inte förrän den är borta. Du måste göra vissa omprioriteringar.
Back in business again
Det var ett tag sedan jag skrev. Inspirationen sinar... Kanske är trött... Många saker som pågår och som jag försöker bearbeta och hantera. När jag försöker skriva ner dem blir det bara gnäll och klagan. Så många andra som ju har det värre. Jag har det ju bra egentligen!
Tillbaka i selen efter en vecka på Sicilien. Höga förväntningar på ön, människorna, maten, vädret, hotellet - ja överhuvudtaget på resan. En del förväntningar införlivades - andra inte. Sol och bad blev det i alla fall.
Snart är det dags för höststädning i trädgården. Klippte gräset idag. Oj vad det växer - ska det aldrig ge sig? Nästa lördag höststädning på området och samtidigt Åtorps marknaden. Hoppas det blir bra väder. Det är alltid en Happening med Åtorps marknaden och mysigt att gå där om solen skiner..... Hoppas hoppas hoppas.....
Om några timmar: Hockey Bofors Bobcats möter Leksand i Nobelhallen. Idag ska jag gå. Det blir en bra avslutning på helgen. Lite cool musik och förhoppningsvis en jämn match. Annars får man väl titta på omgivningen istället...
http://www.youtube.com/watch?v=zvoeeq-BH4w&feature=fvst
Tillbaka i selen efter en vecka på Sicilien. Höga förväntningar på ön, människorna, maten, vädret, hotellet - ja överhuvudtaget på resan. En del förväntningar införlivades - andra inte. Sol och bad blev det i alla fall.
Snart är det dags för höststädning i trädgården. Klippte gräset idag. Oj vad det växer - ska det aldrig ge sig? Nästa lördag höststädning på området och samtidigt Åtorps marknaden. Hoppas det blir bra väder. Det är alltid en Happening med Åtorps marknaden och mysigt att gå där om solen skiner..... Hoppas hoppas hoppas.....
Om några timmar: Hockey Bofors Bobcats möter Leksand i Nobelhallen. Idag ska jag gå. Det blir en bra avslutning på helgen. Lite cool musik och förhoppningsvis en jämn match. Annars får man väl titta på omgivningen istället...
http://www.youtube.com/watch?v=zvoeeq-BH4w&feature=fvst
onsdag 26 augusti 2009
Jeremias Session Band
Sitter i gräset på en filt. Ett mjukt sorl runt omkring mig. Jag mår bra! Plötsligt kommer de upp på scenen och sorlet tystnar. Musiken börjar spela och den ena visan efter den andra avlöser varandra. Jeremias Session Band spelar tonsatta dikter av Jeremias i Tröstlösa. Vilken underbar musik! Glad, vemodig, mjuk, fartig - ja alla rör på kroppen. 1,5 timme förflyter alldeles för snabbt. Efter några extranummer är det slut men en avslappnad känsla dröjer sig kvar i kroppen.
En lördagkväll i Stadsparken en sen augustikväll. Det blir kyligt när solen försvinner och daggen kommer. Men vilken härlig kväll! Precis som augusti ska vara. En känsla av välbefinnande sprider sig i kroppen. Sånt här borde man göra oftare!
Ett exempel nedan:
http://www.youtube.com/watch?v=-xkjbFPYWcY&feature=related
En lördagkväll i Stadsparken en sen augustikväll. Det blir kyligt när solen försvinner och daggen kommer. Men vilken härlig kväll! Precis som augusti ska vara. En känsla av välbefinnande sprider sig i kroppen. Sånt här borde man göra oftare!
Ett exempel nedan:
http://www.youtube.com/watch?v=-xkjbFPYWcY&feature=related
söndag 16 augusti 2009
En seger får sammanfatta veckan som gick
En vecka har passerat med många intryck och känslor. Jag skulle ta det piano tyckte mitt horoskop och inte kritisera och döma för snabbt och det har jag försökt ta fasta på. Får väl se vad det kan ge i längden.
En seger vann jag dock genom att vara konsekvent och lyckas behålla lugnet fast tröttheten låg på lur. Min son fick ge sig och vi kom iväg till fritids den tid jag hade planerat. Vad gött det kändes! Nu gäller det att hålla i två dagar till sedan får jag en paus. Har bestämt mig för hur jag vill ha hösten och ska försöka hålla mig till det oavsett provokationer från S. En sak i taget och sakta ska det präntas in. Jag har visioner i alla fall.
För egen del gick veckan i trötthetens tecken. Helt orkeslös när arbetsdagen var förbi. I fredags började jag piggna till igen. Pga att helgen närmade sig eller pga järntabletten på torsdan... Men efter en lugn helg är jag redo för nästa veckas äventyr!
En seger vann jag dock genom att vara konsekvent och lyckas behålla lugnet fast tröttheten låg på lur. Min son fick ge sig och vi kom iväg till fritids den tid jag hade planerat. Vad gött det kändes! Nu gäller det att hålla i två dagar till sedan får jag en paus. Har bestämt mig för hur jag vill ha hösten och ska försöka hålla mig till det oavsett provokationer från S. En sak i taget och sakta ska det präntas in. Jag har visioner i alla fall.
För egen del gick veckan i trötthetens tecken. Helt orkeslös när arbetsdagen var förbi. I fredags började jag piggna till igen. Pga att helgen närmade sig eller pga järntabletten på torsdan... Men efter en lugn helg är jag redo för nästa veckas äventyr!
måndag 10 augusti 2009
Nu börjas det....
Tillbaka på jobbet igen. Nyheter sedan sist är att inköpschefen har börjat och vi har fått en ny kollega på avdelningen. Han ersätter en annan kollega som fått nytt jobb inom koncernen. Ska bli spännande att se hur hösten utvecklar sig med tanke på nytt fräscht gäng att jobba med.
Annars rullar det på - lite ringrostigt i hjärnan ännu men förvånansvärt snabbt är jag inne i rullarna igen. Det roligaste på dagen var att kunna sitta ute vid våra rangliga trädgårdsbord på lunchen och avhandla allas semester bravader. "Ösregn vid Lisebergsbesöket, 250 bagetter att göra i ordning varje dag vid PiP festivalen, strömavbrottet i stan som stängde alla butiker i två timmar, ilsken dansk som lurade flera kaféägare på 200 :-, falskt alarm med lysande oljelampa som skrämde vettet ur mig osv.. Och förståss - äntligen kom solen!"
Själv känner jag mig lugn än så länge. Känns så skönt att ha Sicilien resan att se fram emot. Om ynka 4 veckor bär det iväg. Jippie! Får börja träna på italienskan nu: "Ciao Bella" Säger man så till en kille? Eller är det bara killar som kan säga så? Vad heter det då? Ciao Bello! Ha ha... nej skulle inte tro det... Så lätt kan det väl inte vara? Man kanske bara ska sitta där och vänta på att någon mafioso ska tilltala en? Italienare är ju macho män så de vill nog inte bli uppraggade. Nä... jag har inga fördomar :-)
http://www.youtube.com/watch?v=4r7yhuDBWic
Annars rullar det på - lite ringrostigt i hjärnan ännu men förvånansvärt snabbt är jag inne i rullarna igen. Det roligaste på dagen var att kunna sitta ute vid våra rangliga trädgårdsbord på lunchen och avhandla allas semester bravader. "Ösregn vid Lisebergsbesöket, 250 bagetter att göra i ordning varje dag vid PiP festivalen, strömavbrottet i stan som stängde alla butiker i två timmar, ilsken dansk som lurade flera kaféägare på 200 :-, falskt alarm med lysande oljelampa som skrämde vettet ur mig osv.. Och förståss - äntligen kom solen!"
Själv känner jag mig lugn än så länge. Känns så skönt att ha Sicilien resan att se fram emot. Om ynka 4 veckor bär det iväg. Jippie! Får börja träna på italienskan nu: "Ciao Bella" Säger man så till en kille? Eller är det bara killar som kan säga så? Vad heter det då? Ciao Bello! Ha ha... nej skulle inte tro det... Så lätt kan det väl inte vara? Man kanske bara ska sitta där och vänta på att någon mafioso ska tilltala en? Italienare är ju macho män så de vill nog inte bli uppraggade. Nä... jag har inga fördomar :-)
http://www.youtube.com/watch?v=4r7yhuDBWic
torsdag 6 augusti 2009
Vänskap på ett djupare plan
Hemma igen, efter två mysiga dagar i en god väns sällskap! Tillsammans har vi utforskat nya och gamla trakter. Första dagen var en resa i nytt område. Fascineras av miljön så annorlunda vår tid men ändå inte så främmande mot idag. Dag två tillbringades i välkända omgivningar som upplevdes på nytt och på annat sätt. Det blev nya minnen som lades till de gamla. Till exempel att sitta på bryggan med fötterna dinglandes i Siljan och äta thaimat gav perspektiv och ett ypperligt tillfälle att njuta av nuet.
Visst var det en härlig resa på många sätt och främst för att vi hade tid att prata och komma varandra ännu närmare.... Vi är rätt så lika och ändå inte. Olika livserfarenheter som har format oss till de vi är idag. Brister och fel som vi ständigt analyserar och försöker rätta till. Varför då? För vem? Är det egentligen för oss själva eller vill vi så desperat passa in i ett mönster som vi själva har skapat? Kanske ingen egentligen kräver detta av oss? Vi jobbar ständigt för att vara "rätt". Borde vi inte bara försöka vara den vi är?!
Tankar och funderingar som uttalas medans milen rullar förbi. Känns skönt att kunna ventilera med en nära vän som förstår precis vad jag menar. Lika skönt som det kan vara att låta mun svada på, lika skönt att kunna dela en tyst stund emellanåt.
Innan vi skildes åt hade planeringen för nästa resa redan börjat. Härligt!
Visst var det en härlig resa på många sätt och främst för att vi hade tid att prata och komma varandra ännu närmare.... Vi är rätt så lika och ändå inte. Olika livserfarenheter som har format oss till de vi är idag. Brister och fel som vi ständigt analyserar och försöker rätta till. Varför då? För vem? Är det egentligen för oss själva eller vill vi så desperat passa in i ett mönster som vi själva har skapat? Kanske ingen egentligen kräver detta av oss? Vi jobbar ständigt för att vara "rätt". Borde vi inte bara försöka vara den vi är?!
Tankar och funderingar som uttalas medans milen rullar förbi. Känns skönt att kunna ventilera med en nära vän som förstår precis vad jag menar. Lika skönt som det kan vara att låta mun svada på, lika skönt att kunna dela en tyst stund emellanåt.
Innan vi skildes åt hade planeringen för nästa resa redan börjat. Härligt!
måndag 3 augusti 2009
Nöjen och måsten
Satte på en tvättmaskin och diskmaskinen, tacksam för dessa maskiner som underlättar min vardag! Sänder en tanke till vem det nu var som uppfann dessa två underverk. :-)
Sedan tog jag resolut tag i att tvätta bilen invändigt. Hm... borde ha gjort det för länge sedan. Åkte sedan till macken och fick bilen fin på utsidan också. Till slut blev jag i alla fall nöjd med mitt dagsverk. Så nu kunde jag fortsätta i min bok som jag motvilligt hade lagt ifrån mig tidigare.
I morgon väntar nya äventyr. Det har varit mycket "packa väskan" under senaste veckorna. Ska bli kul!
Sedan tog jag resolut tag i att tvätta bilen invändigt. Hm... borde ha gjort det för länge sedan. Åkte sedan till macken och fick bilen fin på utsidan också. Till slut blev jag i alla fall nöjd med mitt dagsverk. Så nu kunde jag fortsätta i min bok som jag motvilligt hade lagt ifrån mig tidigare.
I morgon väntar nya äventyr. Det har varit mycket "packa väskan" under senaste veckorna. Ska bli kul!
söndag 2 augusti 2009
Semesteridyll
I helgen har jag tagit fasta på uttrycket Memente vivere: Kom ihåg att leva! Jag har nog haft en bra semester med tid att tänka och ladda batterierna. Känner mig full av lust att leva och njuta av livet igen! Vem vet vad hösten har att erbjuda?
Att känna lusten återvända, viljan att göra saker igen, ha ork att umgås med människor, ha ro att sätta sig med den där boken som har legat och samlat damm, det är så härligt att ha livsglädjen igen!
Jag bytte det norrländska lugnet mot storstadens sprittande folkliv. Ett myller av turister som strövade gatan fram. Jag tog med mig mitt nyinskaffade inre lugn och flanerade runt och njöt av anonymiteten, njöt av att dricka en kopp kaffe på en uteservering, titta på folk och läsa lite i min bok. Ingen stress - bara göra det jag ville själv. Umgås med en barndomsvän på kvällen, återuppliva gamla minnen och skapa nya. Åkte hem med massor av energi och kroppen fylld av en tacksamhet. Tacksam för vad jag har i min vardag och tacksam för att jag har kunnat göra något för en vän som står mig nära.
Än är inte semestern slut heller. En hel vecka kvar som kommer att fyllas av nya minnen och nya intryck. Intryck att ta fram i höstens mörker, kanske skapa inspiration i hemmet. Bara vara..... låta minnena komma gratis..
Ikväll känner jag mig tacksam!
Att känna lusten återvända, viljan att göra saker igen, ha ork att umgås med människor, ha ro att sätta sig med den där boken som har legat och samlat damm, det är så härligt att ha livsglädjen igen!
Jag bytte det norrländska lugnet mot storstadens sprittande folkliv. Ett myller av turister som strövade gatan fram. Jag tog med mig mitt nyinskaffade inre lugn och flanerade runt och njöt av anonymiteten, njöt av att dricka en kopp kaffe på en uteservering, titta på folk och läsa lite i min bok. Ingen stress - bara göra det jag ville själv. Umgås med en barndomsvän på kvällen, återuppliva gamla minnen och skapa nya. Åkte hem med massor av energi och kroppen fylld av en tacksamhet. Tacksam för vad jag har i min vardag och tacksam för att jag har kunnat göra något för en vän som står mig nära.
Än är inte semestern slut heller. En hel vecka kvar som kommer att fyllas av nya minnen och nya intryck. Intryck att ta fram i höstens mörker, kanske skapa inspiration i hemmet. Bara vara..... låta minnena komma gratis..
Ikväll känner jag mig tacksam!
torsdag 30 juli 2009
Inspiration kan komma från oväntat håll....
Ikväll gör jag som alla andra när det här klippet kom upp på youtube. Jag kopierar det till min blogg. En fantastisk sångröst gömd i en alldaglig kropp men absolut inte en alldaglig människa:
http://www.youtube.com/watch?v=9lp0IWv8QZY
http://www.youtube.com/watch?v=9lp0IWv8QZY
torsdag 23 juli 2009
Hemma bra men borta bättre?
Hemma igen och gästspelar, dvs tvättar kläder och packar om till mindre väska. I morgon bär det av igen. Åker och hälsar på en kompis som gärna vill ha mig på besök och det gör jag så gärna nu när tid finnes. Inget bloggande på en vecka men får återta flitens lampa när jag kommer hem igen!
Kram allihop som brukar läsa och ta hand om er även om solen lyser med sin frånvaro. I alla fall över mig!
Ps. Läste Jan Guillou "En medborgare höjd över varje misstanke" förra veckan. Trodde därmed att jag hade fullföljt sviten om Hamilton. Men icke, det finns en till! Stön! Nu måste jag ju läsa den också. Ja, jag vet... kanske inte så intellektuellt men ganska kul ändå! Nu läser jag nästa som har funnits på mitt bord ett tag: Lisa Marklunds "Livstid". Semestern är bra så jag äntligen kan få komma i kapp med bokhögen!
Ps nr 2: Vad mörkt det är!!!!!! Jag saknar ljuset! Usch och fy! Det är väl inte november redan?
Ps nr 3: Lämnade sonen hos sin far. För honom hägrar husvagnssemester några dagar. Jag känner igen mig själv som liten. Först med den ena och sedan med den andre föräldern. Berest blir han i alla fall. Nu var det pappa som fick alla kramar: "Min pappa, bara min pappa". Förra veckan hette det: "Bara min mamma, bara min mamma". Min lille bubbe, saknar honom redan!
Kram allihop som brukar läsa och ta hand om er även om solen lyser med sin frånvaro. I alla fall över mig!
Ps. Läste Jan Guillou "En medborgare höjd över varje misstanke" förra veckan. Trodde därmed att jag hade fullföljt sviten om Hamilton. Men icke, det finns en till! Stön! Nu måste jag ju läsa den också. Ja, jag vet... kanske inte så intellektuellt men ganska kul ändå! Nu läser jag nästa som har funnits på mitt bord ett tag: Lisa Marklunds "Livstid". Semestern är bra så jag äntligen kan få komma i kapp med bokhögen!
Ps nr 2: Vad mörkt det är!!!!!! Jag saknar ljuset! Usch och fy! Det är väl inte november redan?
Ps nr 3: Lämnade sonen hos sin far. För honom hägrar husvagnssemester några dagar. Jag känner igen mig själv som liten. Först med den ena och sedan med den andre föräldern. Berest blir han i alla fall. Nu var det pappa som fick alla kramar: "Min pappa, bara min pappa". Förra veckan hette det: "Bara min mamma, bara min mamma". Min lille bubbe, saknar honom redan!
söndag 19 juli 2009
Släktrelationer
En efter en ger de sig iväg. Syskonen, på väg hem till sina vardagsliv igen. Kul att de kom. Roligt att få höra senaste nytt och förhöra mig om mina kusiner och deras familjer. Konstigt, har mer kontakt med mina mostrar och morbröder än med mina kusiner. Inte så knepigt egentligen eftersom det är de som jag träffar regelbundet. Kusinerna är inte här uppe så ofta, i alla fall inte samtidigt som jag. Från att vara födda i Kiruna så är det inte många av dem som bor kvar här uppe längre. Numera är vi spridda från Kiruna till Kungsbacka i söder. Det är stort åldersspann på oss eftersom syskonskaran består av 9 levande syskon och alla förutom en har barn. Jag har funderat på att vi borde ordna en kusinträff. Det vore ju kul att träffas annat än på begravning som det har blivit på senare år. Men vad har vi gemensamt förutom blodsbandet? Ibland håller det mig tillbaka för vad skulle vi prata om när de vanliga fraserna är överstökade? Skulle det ge sig naturligt eller bli lite som när man träffar vilt främmande personer? Väder och vind och sedan titta generat på allt annat än varandra?
fredag 17 juli 2009
Traditioner.....
Nu är det tyst och lugnt i huset. Det har varit en massa aktiviteter här idag. Främst mataktiviteter. Förberedelser för i morgon då vi invaderas av hungriga släktingar, ca 18 vuxna och 4 barn blir vi som ska fira mammas 70-års dag. Hoppas det blir som hon har tänkt sig!
Vi har även hunnit med en annan tradition som lockar fram många gamla minnen. Det är att röka fisk. Det ska vara med enris för då smakar det som godast. Helst ska vi kunna sitta ute på backen samlandes runt röken ätandes med fingrarna. Den vackraste vyn framför ögonen som ju är sjön där det speglar sig så fint. Men idag blåste det så vi trodde allt skulle blåsa iväg. Skam den som ger sig dock. Vi dukade innanför myggttältet mitt på gården där det var lite lä och så satte vi oss där. Det gick hur bra som helst och rätt som det var tittade även solen fram. Då är det härligt här i Mådos!
Kvällen avslutades med bastubad i källaren. Ingen föreslog bastun vid sjön frusna som vi redan var. Ikväll hade ingen lust att slänga sig i sjön som ännu inte har värmts upp. Det blev ändå fel på varmvattnet så det slutade med att vi ändå duschade kallare än vi hade tänkt!
Vi har även hunnit med en annan tradition som lockar fram många gamla minnen. Det är att röka fisk. Det ska vara med enris för då smakar det som godast. Helst ska vi kunna sitta ute på backen samlandes runt röken ätandes med fingrarna. Den vackraste vyn framför ögonen som ju är sjön där det speglar sig så fint. Men idag blåste det så vi trodde allt skulle blåsa iväg. Skam den som ger sig dock. Vi dukade innanför myggttältet mitt på gården där det var lite lä och så satte vi oss där. Det gick hur bra som helst och rätt som det var tittade även solen fram. Då är det härligt här i Mådos!
Kvällen avslutades med bastubad i källaren. Ingen föreslog bastun vid sjön frusna som vi redan var. Ikväll hade ingen lust att slänga sig i sjön som ännu inte har värmts upp. Det blev ändå fel på varmvattnet så det slutade med att vi ändå duschade kallare än vi hade tänkt!
torsdag 16 juli 2009
Avståndsfunderingar
I backspegeln lämnar vi Kiruna bakom oss och blickar framåt vägen. Hastighetsskylten visar på 100 km men vägen lämpar sig inte för den hastigheten. Söderut skulle den här vägen ha 70 km som maxhastighet med varningsskyltar för gupp. Här kan man åka mil utan att möta en enda bil. Vägen tycks oändlig med bara skog och myrar som sällskap. Här och där dyker ett hus upp och ibland får man sakta ner för en liten by som man strax passerar. Vem kan bo här? Vad livnär de sig på? Pendlar de till Kiruna varje dag? Vad är 5 mil då att klaga på? Det känns så öde. Måste man vara född och uppvuxen här för att klara av att bo så här?
Rätt som det är finns de bara på vägen, bakom en kurva eller backkrön. En renko med kalv springer framför oss, kalven får panik och galopperar vilt framför bilen. Såsmåningom förstår den att springa ner i diket och vi smyger förbi. Vi passerar flera renar som ligger i sandtagen och vilar. Varför ligger de där har jag alltid undrat? En säger att det är för att det är svalt i sanden, en annan för att det är mindre mygg där. Bäst vore nog att fråga en same. Han är väl den som känner renarna bäst. Men jag känner ingen same så min fråga förblir obesvarad.
onsdag 15 juli 2009
Framme vid resmålet
Framme! S satt på nålar hela resan. Ska vi gå snart, kommer planet snart, ska vi gå ombord snart, åker inte planet snart, är vi framme i Kiruna snart, hur långt är det kvar osv... Men vilket tålamod ändå. Det är en dryg resa till Muodoslompolo (uttalas Modoslombolo). 25 mil österut mot Finland. Byn ligger 1,5 mil från finska gränsen. Under 2:a världskriget såg de Finland brinna... Tyskarna brände hus när de flydde mot Norge. Otäckt att bara ha en älv mellan sig och fienden.
Här i byn är det lika underbart vackert som jag kommer ihåg. När jag svängde upp bilen mot huset ryste det i mig. På sätt och vis så välbekant och ändå inte. Här har jag tillbringat många semestrar, både jular men mest somrar förståss. I december blir näsan lätt blå när man sticker ut den utanför dörren. Somrarna kommer jag mest ihåg som fina och faktiskt inte så mycket mygg. Kanske för att huset ligger precis vid en sjö så det blåser ofta lite grann. Perfekt!
Nya ansikten som dyker upp. Kusiner som växer upp och skaffar sambo. Inte längre små som man kan busa med. Nu lär vi oss att umgås på ett annat sätt. Till helgen kommer det fler släktingar. Mors 70-års dag som ska firas familjärt så som hon vill ha det.
Ikväll är det en vacker solnedgång här. Och i år kommer jag att kunna se midnattsolen på riktigt. De har huggit ner skog i rätt riktning. Så medans man tidigare år bara har sett solen försvinna bakom träden för att i nästa sekund komma tillbaka så kan man nu se den försvinna vid horisonten. Det blir konstigt att gå och lägga sig medans det är ljust. Ändå är det ljuset på natten som jag nästan saknar mest när jag kommer hem till Kga igen. Det är en fantastisk upplevelse som jag skulle önska att alla fick vara med om någon gång.
Här i byn är det lika underbart vackert som jag kommer ihåg. När jag svängde upp bilen mot huset ryste det i mig. På sätt och vis så välbekant och ändå inte. Här har jag tillbringat många semestrar, både jular men mest somrar förståss. I december blir näsan lätt blå när man sticker ut den utanför dörren. Somrarna kommer jag mest ihåg som fina och faktiskt inte så mycket mygg. Kanske för att huset ligger precis vid en sjö så det blåser ofta lite grann. Perfekt!
Nya ansikten som dyker upp. Kusiner som växer upp och skaffar sambo. Inte längre små som man kan busa med. Nu lär vi oss att umgås på ett annat sätt. Till helgen kommer det fler släktingar. Mors 70-års dag som ska firas familjärt så som hon vill ha det.
Ikväll är det en vacker solnedgång här. Och i år kommer jag att kunna se midnattsolen på riktigt. De har huggit ner skog i rätt riktning. Så medans man tidigare år bara har sett solen försvinna bakom träden för att i nästa sekund komma tillbaka så kan man nu se den försvinna vid horisonten. Det blir konstigt att gå och lägga sig medans det är ljust. Ändå är det ljuset på natten som jag nästan saknar mest när jag kommer hem till Kga igen. Det är en fantastisk upplevelse som jag skulle önska att alla fick vara med om någon gång.
tisdag 14 juli 2009
Arlanda here we are.....
Nu myser vi på hotellrummet på Arlanda. Det har varit en händelserik dag, i alla fall för sonen. Förmiddagsfika med tårta för att fira Folke dagen. Något som alla söner i S:s pappas släkt heter med start med farfar. Såsmåningom bar det av mot Stockholm. På en rastplats väntade nästa äventyr. Där stod en mc polis och bötfällde bilister som körde för fort. Tusen frågor följde och jag fick en påminnelse om att inte köra för fort. Farthållaren åkte på resten av vägen........
Väl framme tror jag att vi hittade till rätt parkeringsgarage och också hotellet. Bar upp väskorna och sedan ut i Sky City för att kolla in kvällsvimlet och käka middag. Gissa vad det blev: Mc Donalds förståss. Jag firade semestern med en öl och en Mc Feast. :-)
Det känns helt rätt att åka upp och bo på hotell idag. Ingen stress och tjat. Bara mysa runt i vår egen takt och känna in atmosfären här. S stortrivs med hotellivet och det gör jag med. Det är skönt att vara på plats, kunna checka in bagaget och äta frukost i lugn och ro i morgon.
S har myntat ett nytt uttryck idag: "Bort ljuva bort". Kanske det bor en liten äventyrare i honom.
Väl framme tror jag att vi hittade till rätt parkeringsgarage och också hotellet. Bar upp väskorna och sedan ut i Sky City för att kolla in kvällsvimlet och käka middag. Gissa vad det blev: Mc Donalds förståss. Jag firade semestern med en öl och en Mc Feast. :-)
Det känns helt rätt att åka upp och bo på hotell idag. Ingen stress och tjat. Bara mysa runt i vår egen takt och känna in atmosfären här. S stortrivs med hotellivet och det gör jag med. Det är skönt att vara på plats, kunna checka in bagaget och äta frukost i lugn och ro i morgon.
S har myntat ett nytt uttryck idag: "Bort ljuva bort". Kanske det bor en liten äventyrare i honom.
måndag 13 juli 2009
"Just nu"
Äntligen kan jag ta semester! Nu är häcken klippt, till slut. Jag fick låna grannens häcksax till slut för min var helknäpp. Det får bli lagning på den till nästa år. Häcken ser lika kantig och oregelbunden ut som jag men lägre i alla fall. Ha ha!
S och jag har haft en riktigt bra dag. Gjorde ärenden på stan och fick tag på födelsedagspresent till mor, hittade en annan kul sak som vi postade och hyrde Telia Connect. Så nu kan vi vara on-line i Norrland också. Ska bli spännande att se om det fungerar.
http://www.youtube.com/watch?v=ELz4zAnvJf0&feature=related
S och jag har haft en riktigt bra dag. Gjorde ärenden på stan och fick tag på födelsedagspresent till mor, hittade en annan kul sak som vi postade och hyrde Telia Connect. Så nu kan vi vara on-line i Norrland också. Ska bli spännande att se om det fungerar.
http://www.youtube.com/watch?v=ELz4zAnvJf0&feature=related
söndag 12 juli 2009
Här ska det klippas...
Sovit gott i mitt nyinköpta IKEA dubbelsängstäcke och turkosa påslakan. Somrigt och glatt! Härligt med STORT täcke!
Soligt ute och blåsigt. Perfekt dag för att klippa häcken. Blås på så att det torkar. Gräset måste torka också. Här ska ägnas en dag åt trädgården. Skynda skynda... inget mer regn, måste bli färdig. Häcken ser förfärligt ut med långa spretande testar åt alla håll. Aldrig har jag varit så sen med att sköta om den. Ja ja, jag har ju målat huset i alla fall. Hm... regndropparna glittrar i häcken fortfarande.... Får väl vänta en stund till då.
Soligt ute och blåsigt. Perfekt dag för att klippa häcken. Blås på så att det torkar. Gräset måste torka också. Här ska ägnas en dag åt trädgården. Skynda skynda... inget mer regn, måste bli färdig. Häcken ser förfärligt ut med långa spretande testar åt alla håll. Aldrig har jag varit så sen med att sköta om den. Ja ja, jag har ju målat huset i alla fall. Hm... regndropparna glittrar i häcken fortfarande.... Får väl vänta en stund till då.
lördag 11 juli 2009
En skön lördag
Idag åkte sonen till sin pappa över dagen. Jag passade på att göra Marieberg och IKEA. Det var det fler som gjorde så det var stundtals ganska trångt. Det gjorde ingenting. Vi strosade runt i vår takt och njöt av att det äntligen är semester. Det gör ingenting om det tar tid..... Städa hinner man en annan dag!
Det blev en del shoppat och både smörgås och glass innan kosan styrdes till Kga igen. Under dagen fick jag ett sms att sonen ville stanna hos sin far. Helt ok med mig. Jag tar en lugn hemmakväll med en bra film och något gott.
Äntligen semester!
http://www.youtube.com/watch?v=k8HsEbb-9sA&feature=PlayList&p=303D7E874D95967E&index=0&playnext=1
Det blev en del shoppat och både smörgås och glass innan kosan styrdes till Kga igen. Under dagen fick jag ett sms att sonen ville stanna hos sin far. Helt ok med mig. Jag tar en lugn hemmakväll med en bra film och något gott.
Äntligen semester!
http://www.youtube.com/watch?v=k8HsEbb-9sA&feature=PlayList&p=303D7E874D95967E&index=0&playnext=1
torsdag 9 juli 2009
Förväntan
Drömmar och förhoppningar som väcks! Kanske finns det en chans. Jag väntar ivrigt och ser med tillförsikt framåt. Först är det semester som hägrar och allra först står Norrland på schemat.
Nästa vecka bär det iväg. Resan i sig blir ett litet äventyr för sonen och mig. Vi ska bo på hotell på Sky City på Arlanda. Tänk att strosa runt där på kvällen och titta på alla plan som landar och lyfter. Att se alla människor som är på väg någonstans... Att äta något gott, mysa på hotellrummet och såsmåningom krypa ner under hotellakanen och somna till tv:n. Nästa dag bara promenera en liten bit och checka in utan stress, färdigbokade platser på planet, bli mötta i Kiruna. Beundra fjällen på håll och insupa den norrländska atmosfären. Det är grejer det! Jag älskar att resa!
Idag fick min rumskamrat nytt jobb inom koncernen. Kul för han och välförtjänt. Just nu går jag bara och väntar och hoppas att vår nya chef kommer att lösa en del knutar som har byggts upp inuti. Måtte han vara något att hålla i handen när det blåser. Med ångesten som finns, hur gör man för att slappna av och "glömma" jobbet under 4 veckor? Fyller den med så många saker som möjligt eller tvingar sig själv att ligga på soffan och läsa en bok och reflektera?
http://www.youtube.com/watch?v=X0YSeGATbAI&feature=related
Nästa vecka bär det iväg. Resan i sig blir ett litet äventyr för sonen och mig. Vi ska bo på hotell på Sky City på Arlanda. Tänk att strosa runt där på kvällen och titta på alla plan som landar och lyfter. Att se alla människor som är på väg någonstans... Att äta något gott, mysa på hotellrummet och såsmåningom krypa ner under hotellakanen och somna till tv:n. Nästa dag bara promenera en liten bit och checka in utan stress, färdigbokade platser på planet, bli mötta i Kiruna. Beundra fjällen på håll och insupa den norrländska atmosfären. Det är grejer det! Jag älskar att resa!
Idag fick min rumskamrat nytt jobb inom koncernen. Kul för han och välförtjänt. Just nu går jag bara och väntar och hoppas att vår nya chef kommer att lösa en del knutar som har byggts upp inuti. Måtte han vara något att hålla i handen när det blåser. Med ångesten som finns, hur gör man för att slappna av och "glömma" jobbet under 4 veckor? Fyller den med så många saker som möjligt eller tvingar sig själv att ligga på soffan och läsa en bok och reflektera?
http://www.youtube.com/watch?v=X0YSeGATbAI&feature=related
måndag 6 juli 2009
Det ljusnar tror jag...
Oslo var kul! Perfekta reskamrater, inget gnäll trots vissa missöden vid starten. Men vi kom igen och fick superväder på lördagen. Hann med National Gallery på söndagen och Hard Rock Café's hamburgare innan tågresan hemåt inleddes. Såg bl Edward Munch's Skriet. Vilken bild det är egentligen, ångest när den är som värst. Men jag har tankat energi och andats in en massa nya intryck och glada minnen.
Sista jobbveckan innan semestern. Skönt! Skulle egentligen bara ha sonen en viss del av veckan men det ser ut att bli hela. Han säger att han vill vara med mig. Vad glad jag blir då!
Skuggor och miljöer från det förflutna dök upp i söndags. Bland annat ett hus som jag har beundrat och avundsjukt kollat på varje gång jag åkt åt det hållet. Reflektioner och funderingar i mitt huvud. Är det här ödet?
http://www.youtube.com/watch?v=hXjJCbA5qc4
Sista jobbveckan innan semestern. Skönt! Skulle egentligen bara ha sonen en viss del av veckan men det ser ut att bli hela. Han säger att han vill vara med mig. Vad glad jag blir då!
Skuggor och miljöer från det förflutna dök upp i söndags. Bland annat ett hus som jag har beundrat och avundsjukt kollat på varje gång jag åkt åt det hållet. Reflektioner och funderingar i mitt huvud. Är det här ödet?
http://www.youtube.com/watch?v=hXjJCbA5qc4
torsdag 2 juli 2009
Oslo here I come........
I morgon drar jag till Oslo över helgen med några tjejkompisar. Det ska bli så kul!!!!!!!!!! Gå på Karl Johan, dricka öl vid Acke Brygge och spendera massor med pengar på mat och dryck på Mc Donalds. Ha ha... nä där ska vi nog inte äta! Får väl se vad helgen bjuder på.
Men först ska sonen visa sina simkunskaper i badhuset och jag ska bjuda på frukost på jobbet. Min tur... Vi ska förresten få en ny kollega på avdelningen. Hoppas det blir avlastning till hösten. Det känns bra i alla fall.
Ha det'
http://www.youtube.com/watch?v=HR3BPf_HeBw
Men först ska sonen visa sina simkunskaper i badhuset och jag ska bjuda på frukost på jobbet. Min tur... Vi ska förresten få en ny kollega på avdelningen. Hoppas det blir avlastning till hösten. Det känns bra i alla fall.
Ha det'
http://www.youtube.com/watch?v=HR3BPf_HeBw
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
