Snart nytt år!

I morgon ska jag ut på nya äventyr. Det livar verkligen upp tillvaron för mig när jag har en resa att se fram emot! Malmö över nyår. Spännande! Vad kan väl vara bättre än att möta 2010 på annan ort. Nya intryck och influenser att minnas när vardagen kommer igen i januari.

Ikväll har jag försökt mig på att kopiera musik till telefon. Och jag lyckades!!! Om man använder verktygen som följer med när jag köpte telefonen hade jag inte haft såna problem tidigare. Ha ha! All tid som gått åt i onödan.

Gott Nytt År!

Eftertänksam...

Jag ser fåglarna från mina fönster. När jag sitter i vardagsrummet och dricker mitt morgonkaffe med röda ljus tändna bredvid mig ser jag fåglarna slåss vid fågelbordet. Igår fick jag besök av Sidensvansar och mamma domherre. Idag hade hon tagit med sig pappa domherre. Det kändes fantastiskt att få se dem. Förra året var de inte här men då hade vi inte så här mycket snö heller. Den kom i förrgår och vilar tung och tjock på träden och taken. Det är 11 minusgrader och jag gillar det. Ibland önskar jag nästan att jag var en fågel.

I år har jag inte haft någon lust med jul. Det har känts som ytterligare ett "måste". Är inte det konstigt hur jobbet styr mitt liv. Hur hamnade jag i den fällan igen? Jag springer runt i ett ekorrhjul och kommer ingenstans. Velar fram och tillbaka och undrar om jag tycker det är roligt eller inte. Vad tycker jag är roligt? Jag tar på mig mer arbetsuppgifter för att skydda mig själv för framtiden istället för att lita på att den prestation jag redan har visat räcker för att ha en "tryggad" framtid. Hur lär jag mig egentligen att jag är mer än mitt jobb?

Nu har jag haft ett par dagar i ensamhet och det behövde jag. Har gjort så lite som möjligt, läst ut två böcker och tittat på tv halva natten. Igår var det 5 år sedan Tsunami katastrofen och jag grät när de intervjuade överlevande. Tog med mig deras budskap att värna om nära och kära och ska försöka tänka på det även när vardagen åter är här.

Igår kväll ringde sonen och var så arg på sin far. Vet inte vad som utlöste den reaktionen egentligen men jag lyckades lugna honom så han blev glad igen... Ställer mig åter frågan som ständigt ligger och gnager i mig. Men jag har inget färdigt svar ännu så jag fortsätter att observera och avvaktar. Det ligger som en liten oroshärd i hjärtat...

Det finns mycket att vara tacksam för! Men jag kan inte låta bli att se fram emot 2010 som ett bättre år än detta. Det som faktiskt stod i mitt årshoroskop om att 2009 var ett mellanår har nog stämt ganska bra. Konstigt! Jag brukar inte bry mig men när jag blickar tillbaka så ...

http://www.youtube.com/watch?v=h_MDgJo5zzc&feature=related

Sen en tid tillbaka....

Dimman lättar, mörket får ge vika för ljuset. Gryningen närmar sig och jag rätar på ryggen och höjer blicken igen. Nu har jag varit inne i mig själv, trampat och malt sönder för att försöka komma till en försoning, för att försöka förstå. Jag tror inte jag kommer längre. Det är dags att gå vidare.

"Allt som är bra med mig har jag en förmåga att glömma bort"

av Melissa Horn

http://www.youtube.com/watch?v=jl9IQFCtt5c&feature=channel

Det gör ont!

Är det det här som kallas att lära sig en läxa? Allt för ofta öppnar jag munnen utan att tänka mig för och för det mesta går det bra. Men inte den här gången. Jag har nog blivit bortskämd med att kunna säga saker och sedan rätta till det i efterskott. Det gör ont! Det gör ont att komma på att allt inte behöver vara svart eller vitt. Allt behöver inte vara klart på en gång. En del saker tar tid och behöver få ta tid... Jag styr inte över allt hur gärna jag än vill. Jag lär mig min läxa den här gången........ men det gör ont!

Drömmar i november dis

Denna dag idag längtar jag bort. Till en strand med kritvit sand, varm och len mot mina nakna fötter. Låta solen få steka min bleka kropp och bränna bort all oro och ångest tills bara jag finns kvar.... Äta god mat i den ljumma sommarnatten och höra syrsorna spela. Gå längs med stranden och höra havets lugna vågskvalp vagga min trasiga själ. Vinden blåser bort alla dystra tankar och sveper in ny energi.......

Denna dag idag längtar jag bort. Till Irlands karga landskap där jag galopperar fram på en skimmel med man svart som natten. Tryggt bär han mig över stock och sten, frustande av glädje att vara springa fritt. Jag är fri och min närvaro är bara här. Just nu finns bara jag och hästen. Vi blir ett i farten och med den gröna naturen runt omkring oss.....

Denna dag idag var ingen bra dag men dagen i morgon kan bara bli bättre...

Brustna illusioner

Jungfrun: Låt dig inte attraheras av "farliga" män, eller den där tysta starka typen. Det finns oftast en dold passiv aggressivitet och det behöver inte du i ditt liv nu.

Jahapp, så var det med det. Det är tyst nu... tyst och stilla... I magen en klump. En klump som trycker uppåt... Bortgjord... för bråttom.... otålig.... Vad har jag att komma med? Vad trodde jag? Jag skulle ha hållit käften! När ska jag lära mig?! Ringer men ingen svarar... signal efter signal går fram... Fantasin spelar och jag målar upp den ena scenen efter den andra... Hur dum får man vara?

Allt som finns kvar är en kylväska med klabbar... Vilken grej :-) Vilken tur att jag ska däråt i veckan... Då kan jag lämna dem på ett lämpligt ställe.... för de behövs väl till sommaren...

Jag är så förvirrad. Vad var det som hände igår? Det blev så fel................ Nu är det bara borta!

Solen sken idag i alla fall...

Osäkerheten sprider sig inom mig. Jag gillar inte när jag känner så här. Bekräftelse behovet växer med avsaknaden av det. Ska det vara så här? Människor påverkar varann hela tiden, medvetet eller omedvetet. Vid varje nytt möte ställs man på prov. Varför utsätter man sig för det? Hur ska jag göra för att undvika att hamna i den här situationen igen? Vart någonstans blir det fel? Är det jag som har för bråttom? Kommunikation! Våga fråga det obehagliga! Är allt förstört nu?

I mitt andra liv har jag precis fått credit för något jag tog strid för i veckan. Om det är långsiktigt bra eller inte lär framtiden utvisa. Av någon konstig anledning så är det lättare att fightas där. Jag har en annan roll där. Kan förstå tjusningen av att vara skådespelare. Att gå in i en annan roll och bli en personlighet som står rakryggad och stark och säger obehagliga sanningar. Det är väl ingen match där. Där kämpar jag för människan, för överlevnaden utan att visa mig sårbar för det är ju inte mitt privata jag som visas där.

Men inom mig undrar jag nu om inte den andra kampen är viktigare. Vad kan vara mer betydelsefullt än att vara älskad för den man egentligen är? Utan en massa roller eller masker. Att våga säga: "Det här är jag och det står jag för" och inte vara livrädd för att inte duga. Varför ska det vara så svårt?

Som någon sa: "Man får pussa många grodor innan man träffar prinsen". Jag är så j-a trött på det!!!!!!!!!!!

Livets finurliga vändningar

Något litet i sin linda... Så pyttigt att det knappt inte syns. Men ett litet frö är det enda som behövs för att tända ett hopp....

Vad får en egentligen att må bra? En blick, en röst, att bli sedd skulle jag vilja sätta högt på den listan. En komplimang förståss. En dag på jobbet när jag hann med det jag hade tänkt mig. Eller att hitta den där komponenten som jag har letat efter i veckor. Men livet är ju så mycket mer än jobbet. En god vän sa till mig igår: "Det låter som du låter jobbet styra ditt liv". Spontant svarade jag: "Ja men det gör ju det". Den här helgen skulle jag ju ha varit i Malmö. Istället sitter jag här och funderar om jag inte borde jobba på söndag.

Men för tillfället har jag fått något annat som distraherar mig och det är så skönt. Livet är ju inte bara jobbet... Jag lever bara en gång och det enda jag vet är idag. Så det är dags nu! Jag har återigen kastat mig ut i det okända och det känns bra.

Är det här platsen?

Skara - en grå novemberdag. Det småduggar lite och blåser kallt. Varje anständig människa skyndar hem men jag är varm. Jag hör steg i gruset och vänder mig om. Där kommer han gåendes emot mig. Jag känner igen honom och blir glad. Jag ler stort. Sedan står han plötsligt framför mig, lång och bred. Jag får en kram och det sprids ett lugn i mig. Jag slappnar av och jag blir mig själv. Vi tillbringar en kulturell eftermiddag tillsammans. Jag smygkikar lite, småskojar och blir glad när han uppfattar tonen och glimten i min röst. Vi skrattar tillsammans!

Timmarna flyger förbi och Skaras befolkning passerar förbi runt omkring oss. Jag ser dem i pereforin som statister i filmen där vi är huvudrollsinnehavare. Vi cirklar runt varandra, testar varandra genom ord och gester - vad fångas upp och kommer tillbaka i en ny replik eller kommentar? Så lik mig på många sätt som gör kommunikationen enkel samtidigt som olikheterna kan komplettera oss. Jag förundras över att det bara flyter på samtidigt som jag försöker hålla tillbaka mig själv. Vill inte rusa iväg med mina känslor... Vill känna vad det här är....

Till slut är dagen slut.... jag har en bit att åka och det börjar bli sent.. Att skiljas känns bitterljuvt... för långt till nästa gång samtidigt som tanken på att det här kan vara början på något bra börjar spridas i kroppen....
http://www.youtube.com/watch?v=imoHgJO0738

Jungfrun: Om du under en längre tid undertryckt dina egna behov till förmån för andras önskemål kommer en dag när din själ får nog. Och i dag är den dagen här.

Tomt....

Försöker komma på något att skriva om men det är tomt, blankt, inget som dyker upp.... Så jag återkommer en annan dag när skrivkrampen har försvunnit.

Under tiden: Mina älskade vänner -ta hand om er och var rädda om varann!

http://www.youtube.com/watch?v=4fE125dYSKY

En söndag på väg....

Trött ikväll. Just hemkommen från kärringrally på Gekås. Gick med strömmen, mot strömmen, tvärs emot strömmen... fastnade i kön bakom någon som hade ställt sin vagn mitt i gången.... hamnade framför någon som nära på körde över mig... eller den som nästan knuffade undan mig för att inte missa att ta stearinljuset innan någon annan hann före... Men kul var det! Och visst gjorde jag en del fynd... Gladast blev jag nog åt min fina rosa fleecetröja och så hittade jag nästa pocket av Åsa Larsson. Hon som skriver om Kiruna miljö.... Kan knappt bärja mig innan jag får börja med den. Hittade en del kläder till sonen också.. får se om han blir lika nöjd som jag var....

Utflykten genomfördes med mamma som passagerare.... Mor och dotter i trivsamt samspråk hela vägen. De tidiga morgontimmarna ivrigt spanande efter älgar och rådjur men såg inga som tur var på vägen. Rådjuren är bra fina när de skuttar iväg med vita bakar men dock ganska stora de också framför bilen. I de mörka timmarna på hemvägen kisade vi igen utefter sidorna på vägarna, trötta ögon med skogen krypandes nära inpå.... Det närmaste vi kom var en hjort som stod med baken mot vägen och svängde med hornen... Man hoppar allt till lite i alla fall. Skönt när vi var hemma igen!

En andra chans?

Ringer på dörren och den öppnas av en strålande glad U. "Hej !kom in, kul att du kom" hälsar hon mig. Nyfiken glad förväntansfull och lite blyg kliver jag in i hennes kök där några redan sitter. Jag är på inflyttningsfest hos en arbetskamrat och före detta granne. Jag känner mig redan lite malplacerad och försöker dölja det genom att hälla upp ett glas vin. Samtalet flyter på utan mig och jag börjar undra vad jag gör där... Som tur var frågar U om jag vill gå på rundtur i lägenheten och jag slappnar av en smula. Varför blev det så där funderar jag för mig själv? Det ringer på dörren och jag smyger tillbaka till köket. Arg på mig själv bestämmer jag mig för att trycka undan min dåliga självkänsla och räta på ryggen. Jag hänger med gänget uppför trappan och tvingar mig in i samtalet om en rosa tapets varande eller inte. Det går bra så jag tar ytterligare ett kliv in i det sociala umgänget med människor jag aldrig har träffat. Varför är det så svårt ibland att bara vara sig själv? Kvällen går och jag möter både nya och gamla bekantskaper. En mamma till min sons kompis dyker plötsligt upp och det känns skönt att prata lite skola och barn en stund. En arbetskamrat presenterar mig för sin gamla kompis och det känns som hon försöker agera äktenskapsmäklare. Jag känner åter igen min dåliga självkänsla dyka upp och kommer inte på något att prata om. Så fort jag kan smiter jag därifrån.... Att det ska vara så svårt att vara naturlig! Resten av kvällen håller jag mig hos arbetskamrater som jag träffar varje dag och som jag inte behöver säga så mycket till. De känner mig som den professionella Eva och det känns tryggt. Lilla privata E syntes inte till.

När jag cyklar hem funderar jag på vad jag tyckte om kvällen egentligen.... Jag hade ju egentligen velat visa mitt privata jag. Vad var det som gick snett? Det kändes konstigt från början - varför då? Jag kände mig missnöjd och arg och har bara mig själv att skylla.... Kanske jag inte passade in i sällskapet? Synd för det fanns potential där.. Får man en chans att göra ett andra intryck eller är det kört nu?

Tankarna går vidare... I går övervann jag första hindret eller kanske jag ska säga delmål... Nu är jag på väg. Känns läskigt men alltmer rätt. Nu är det väntans tid igen och tålamod som gäller. Inte min starka sida men just nu får jag förlita mig på andra att det ska gå snabbt. Under tiden bearbetar jag och förbereder mig mentalt. Fortsätter leta artiklar på nätet och "know how" hos andra via bloggar. Det är rätt tid nu. Jag styr mitt eget liv!

Hopp och förvirrade tankar

Idag är jag glad. Det pirrar i mig och jag känner en spänning och förväntan... Vad som än händer är det just nu en bra dag!

Jag fylls av en klump i halsen när jag tänker på mina vänner som just nu brottas med ofattbara tankar, beslut som såsmåningom ska fattas när värsta chocken gått över... Jag hoppas arbetsmarknaden vänder... Det känns konstigt och ofattbart och jag förstår om man fastnar i handlingsförlamning. Ingen kan sia om framtiden och tur är det väl att man inte vet vad som ska komma i ens väg. Men vissa saker känns onödiga att behöva gå igenom...

Själv brottas jag också med svåra saker men jag har fått lite perspektiv och ser en ljusning... En dag i taget så närmar jag mig ett beslut... Jag både vill och våndas inför det. Ett beslut som i så fall kommer att påverka och förändra hela mitt liv. Jag tror att jag kommer att bli lyckligare men jag vet att det inte kommer att gå av sig själv. Kommer förändringen bli så mycket bättre att det överväger nackdelarna? Jag söker svaret på nätet men är inte helt övertygad. Vissa dagar är det Yes, jag gör det. Andra dagar blir jag osäker och rädd. Får jag det resultat jag vill ha? Tänk om mina demoner finns kvar ändå? Att jobba med sitt inre och möta sig själv är otäckt och skrämmer mig... Tänk om jag inte tycker om det jag kommer att få se?

Jag har lånat det här citatet från A Lagerstam

Kärlek vid första ögonkastet
är lätt att förstå
Det är när två människor
har betraktat varandra
en livstid
som det blir ett mirakel

Eftermiddagstankar....

Regnet vräker ner utanför och rinner nerför fönstret. Tur man inte har tvättat dem precis.... Jag hann klippa gräset (en sista gång förhoppningsvis i år). Jag hann få in utemöblerna under presenningen. Jag hann spela utebandy med sonen. Så nu sitter vi inne och myser. Snart ska han till far sin. Idag blev vi oense - första gången det händer sedan vi gick i sär.... Om vad.... om sonen förståss... vad annars finns det gemensamt längre? Men det redde upp sig skapligt.. Vi är två individer som egentligen aldrig har sett saker på samma sätt. Synd att det hann gå så långt innan det blev uppenbart! Men annars skulle ju inte sonen finnas förståss - och han är det käraste jag har!

Gårdagen blev jobbig på ett sätt jag förståss visste men som jag hade förträngt. Men igår kunde jag inte skjuta upp det längre. Många känslor kom upp till ytan och jag försökte vara stark och trycka undan dem. Men när orgeln spelade en underbart vacker melodi gick det inte längre. Allt jag kunde tänka på var R. Inom mig såg jag henne framför mig och hörde hennes skratt. Jag hoppas hon visste hur många som tyckte om henne och önskade att hon hade fått vara med. Hur konstigt är inte det då? Jag satt och tänkte på hur många år de hade varit gifta - tänk att få leva så många år tillsammans! Det är inte alla förunnat att få vara med om det. Att dela alla glädjeämnen och sorger tillsammans och ändå stå vid varandras sida. Hur gör man för att hålla kärleken vid liv så länge? De är värda all min respekt!
http://www.youtube.com/watch?v=x9GPFsVJuu4&feature=related

Ikväll tänder jag ett ljus....

Ikväll fattas mig orden av en annan anledning än senast jag skrev. Ikväll känns mina egna problem futtiga. Ikväll gråter jag över förlusten av en kär gammal vän. Jag tycker att det är ok att säga vän även om vi inte hade mycket kontakt sedan jag slutade på min gamla arbetsplats. För den här personen var storsint och öppen och glad och välkomnade alltid nya personer i sitt liv. Jag har många goda minnen av henne och vår relation. Hon var en person som jag alltid kunde prata med och som jag alltid gick förbi när jag var i närheten. Det var av äkta omtanke hon undrade om vad som hade hänt sedan sist. Jag kände ett genuint stöd i henne för vad jag än tog mig till. Jag kände en sorts närhet med henne som man bara får med vissa människor! Med henne fick jag vara mig själv.

Ikväll fattas mig orden men minnena lyser starkt! Tack R för det mod och styrka du har visat mig finns i oss alla när och om det behövs. Du är en förebild för mig! Kram!

I mitt horoskop idag:

Jungfrun: Du är så uppe i varv att du riskerar häslan. Och det som med kossan, du saknar den inte förrän den är borta. Du måste göra vissa omprioriteringar.

Back in business again

Det var ett tag sedan jag skrev. Inspirationen sinar... Kanske är trött... Många saker som pågår och som jag försöker bearbeta och hantera. När jag försöker skriva ner dem blir det bara gnäll och klagan. Så många andra som ju har det värre. Jag har det ju bra egentligen!

Tillbaka i selen efter en vecka på Sicilien. Höga förväntningar på ön, människorna, maten, vädret, hotellet - ja överhuvudtaget på resan. En del förväntningar införlivades - andra inte. Sol och bad blev det i alla fall.

Snart är det dags för höststädning i trädgården. Klippte gräset idag. Oj vad det växer - ska det aldrig ge sig? Nästa lördag höststädning på området och samtidigt Åtorps marknaden. Hoppas det blir bra väder. Det är alltid en Happening med Åtorps marknaden och mysigt att gå där om solen skiner..... Hoppas hoppas hoppas.....

Om några timmar: Hockey Bofors Bobcats möter Leksand i Nobelhallen. Idag ska jag gå. Det blir en bra avslutning på helgen. Lite cool musik och förhoppningsvis en jämn match. Annars får man väl titta på omgivningen istället...
http://www.youtube.com/watch?v=zvoeeq-BH4w&feature=fvst

Jeremias Session Band

Sitter i gräset på en filt. Ett mjukt sorl runt omkring mig. Jag mår bra! Plötsligt kommer de upp på scenen och sorlet tystnar. Musiken börjar spela och den ena visan efter den andra avlöser varandra. Jeremias Session Band spelar tonsatta dikter av Jeremias i Tröstlösa. Vilken underbar musik! Glad, vemodig, mjuk, fartig - ja alla rör på kroppen. 1,5 timme förflyter alldeles för snabbt. Efter några extranummer är det slut men en avslappnad känsla dröjer sig kvar i kroppen.

En lördagkväll i Stadsparken en sen augustikväll. Det blir kyligt när solen försvinner och daggen kommer. Men vilken härlig kväll! Precis som augusti ska vara. En känsla av välbefinnande sprider sig i kroppen. Sånt här borde man göra oftare!

Ett exempel nedan:
http://www.youtube.com/watch?v=-xkjbFPYWcY&feature=related

En seger får sammanfatta veckan som gick

En vecka har passerat med många intryck och känslor. Jag skulle ta det piano tyckte mitt horoskop och inte kritisera och döma för snabbt och det har jag försökt ta fasta på. Får väl se vad det kan ge i längden.

En seger vann jag dock genom att vara konsekvent och lyckas behålla lugnet fast tröttheten låg på lur. Min son fick ge sig och vi kom iväg till fritids den tid jag hade planerat. Vad gött det kändes! Nu gäller det att hålla i två dagar till sedan får jag en paus. Har bestämt mig för hur jag vill ha hösten och ska försöka hålla mig till det oavsett provokationer från S. En sak i taget och sakta ska det präntas in. Jag har visioner i alla fall.

För egen del gick veckan i trötthetens tecken. Helt orkeslös när arbetsdagen var förbi. I fredags började jag piggna till igen. Pga att helgen närmade sig eller pga järntabletten på torsdan... Men efter en lugn helg är jag redo för nästa veckas äventyr!

Nu börjas det....

Tillbaka på jobbet igen. Nyheter sedan sist är att inköpschefen har börjat och vi har fått en ny kollega på avdelningen. Han ersätter en annan kollega som fått nytt jobb inom koncernen. Ska bli spännande att se hur hösten utvecklar sig med tanke på nytt fräscht gäng att jobba med.

Annars rullar det på - lite ringrostigt i hjärnan ännu men förvånansvärt snabbt är jag inne i rullarna igen. Det roligaste på dagen var att kunna sitta ute vid våra rangliga trädgårdsbord på lunchen och avhandla allas semester bravader. "Ösregn vid Lisebergsbesöket, 250 bagetter att göra i ordning varje dag vid PiP festivalen, strömavbrottet i stan som stängde alla butiker i två timmar, ilsken dansk som lurade flera kaféägare på 200 :-, falskt alarm med lysande oljelampa som skrämde vettet ur mig osv.. Och förståss - äntligen kom solen!"

Själv känner jag mig lugn än så länge. Känns så skönt att ha Sicilien resan att se fram emot. Om ynka 4 veckor bär det iväg. Jippie! Får börja träna på italienskan nu: "Ciao Bella" Säger man så till en kille? Eller är det bara killar som kan säga så? Vad heter det då? Ciao Bello! Ha ha... nej skulle inte tro det... Så lätt kan det väl inte vara? Man kanske bara ska sitta där och vänta på att någon mafioso ska tilltala en? Italienare är ju macho män så de vill nog inte bli uppraggade. Nä... jag har inga fördomar :-)

http://www.youtube.com/watch?v=4r7yhuDBWic

Vänskap på ett djupare plan

Hemma igen, efter två mysiga dagar i en god väns sällskap! Tillsammans har vi utforskat nya och gamla trakter. Första dagen var en resa i nytt område. Fascineras av miljön så annorlunda vår tid men ändå inte så främmande mot idag. Dag två tillbringades i välkända omgivningar som upplevdes på nytt och på annat sätt. Det blev nya minnen som lades till de gamla. Till exempel att sitta på bryggan med fötterna dinglandes i Siljan och äta thaimat gav perspektiv och ett ypperligt tillfälle att njuta av nuet.

Visst var det en härlig resa på många sätt och främst för att vi hade tid att prata och komma varandra ännu närmare.... Vi är rätt så lika och ändå inte. Olika livserfarenheter som har format oss till de vi är idag. Brister och fel som vi ständigt analyserar och försöker rätta till. Varför då? För vem? Är det egentligen för oss själva eller vill vi så desperat passa in i ett mönster som vi själva har skapat? Kanske ingen egentligen kräver detta av oss? Vi jobbar ständigt för att vara "rätt". Borde vi inte bara försöka vara den vi är?!

Tankar och funderingar som uttalas medans milen rullar förbi. Känns skönt att kunna ventilera med en nära vän som förstår precis vad jag menar. Lika skönt som det kan vara att låta mun svada på, lika skönt att kunna dela en tyst stund emellanåt.

Innan vi skildes åt hade planeringen för nästa resa redan börjat. Härligt!

Nöjen och måsten

Satte på en tvättmaskin och diskmaskinen, tacksam för dessa maskiner som underlättar min vardag! Sänder en tanke till vem det nu var som uppfann dessa två underverk. :-)

Sedan tog jag resolut tag i att tvätta bilen invändigt. Hm... borde ha gjort det för länge sedan. Åkte sedan till macken och fick bilen fin på utsidan också. Till slut blev jag i alla fall nöjd med mitt dagsverk. Så nu kunde jag fortsätta i min bok som jag motvilligt hade lagt ifrån mig tidigare.

I morgon väntar nya äventyr. Det har varit mycket "packa väskan" under senaste veckorna. Ska bli kul!

Semesteridyll

I helgen har jag tagit fasta på uttrycket Memente vivere: Kom ihåg att leva! Jag har nog haft en bra semester med tid att tänka och ladda batterierna. Känner mig full av lust att leva och njuta av livet igen! Vem vet vad hösten har att erbjuda?

Att känna lusten återvända, viljan att göra saker igen, ha ork att umgås med människor, ha ro att sätta sig med den där boken som har legat och samlat damm, det är så härligt att ha livsglädjen igen!

Jag bytte det norrländska lugnet mot storstadens sprittande folkliv. Ett myller av turister som strövade gatan fram. Jag tog med mig mitt nyinskaffade inre lugn och flanerade runt och njöt av anonymiteten, njöt av att dricka en kopp kaffe på en uteservering, titta på folk och läsa lite i min bok. Ingen stress - bara göra det jag ville själv. Umgås med en barndomsvän på kvällen, återuppliva gamla minnen och skapa nya. Åkte hem med massor av energi och kroppen fylld av en tacksamhet. Tacksam för vad jag har i min vardag och tacksam för att jag har kunnat göra något för en vän som står mig nära.

Än är inte semestern slut heller. En hel vecka kvar som kommer att fyllas av nya minnen och nya intryck. Intryck att ta fram i höstens mörker, kanske skapa inspiration i hemmet. Bara vara..... låta minnena komma gratis..

Ikväll känner jag mig tacksam!

Inspiration kan komma från oväntat håll....

Ikväll gör jag som alla andra när det här klippet kom upp på youtube. Jag kopierar det till min blogg. En fantastisk sångröst gömd i en alldaglig kropp men absolut inte en alldaglig människa:

http://www.youtube.com/watch?v=9lp0IWv8QZY

Hemma bra men borta bättre?

Hemma igen och gästspelar, dvs tvättar kläder och packar om till mindre väska. I morgon bär det av igen. Åker och hälsar på en kompis som gärna vill ha mig på besök och det gör jag så gärna nu när tid finnes. Inget bloggande på en vecka men får återta flitens lampa när jag kommer hem igen!
Kram allihop som brukar läsa och ta hand om er även om solen lyser med sin frånvaro. I alla fall över mig!

Ps. Läste Jan Guillou "En medborgare höjd över varje misstanke" förra veckan. Trodde därmed att jag hade fullföljt sviten om Hamilton. Men icke, det finns en till! Stön! Nu måste jag ju läsa den också. Ja, jag vet... kanske inte så intellektuellt men ganska kul ändå! Nu läser jag nästa som har funnits på mitt bord ett tag: Lisa Marklunds "Livstid". Semestern är bra så jag äntligen kan få komma i kapp med bokhögen!

Ps nr 2: Vad mörkt det är!!!!!! Jag saknar ljuset! Usch och fy! Det är väl inte november redan?

Ps nr 3: Lämnade sonen hos sin far. För honom hägrar husvagnssemester några dagar. Jag känner igen mig själv som liten. Först med den ena och sedan med den andre föräldern. Berest blir han i alla fall. Nu var det pappa som fick alla kramar: "Min pappa, bara min pappa". Förra veckan hette det: "Bara min mamma, bara min mamma". Min lille bubbe, saknar honom redan!

Släktrelationer

En efter en ger de sig iväg. Syskonen, på väg hem till sina vardagsliv igen. Kul att de kom. Roligt att få höra senaste nytt och förhöra mig om mina kusiner och deras familjer. Konstigt, har mer kontakt med mina mostrar och morbröder än med mina kusiner. Inte så knepigt egentligen eftersom det är de som jag träffar regelbundet. Kusinerna är inte här uppe så ofta, i alla fall inte samtidigt som jag. Från att vara födda i Kiruna så är det inte många av dem som bor kvar här uppe längre. Numera är vi spridda från Kiruna till Kungsbacka i söder. Det är stort åldersspann på oss eftersom syskonskaran består av 9 levande syskon och alla förutom en har barn. Jag har funderat på att vi borde ordna en kusinträff. Det vore ju kul att träffas annat än på begravning som det har blivit på senare år. Men vad har vi gemensamt förutom blodsbandet? Ibland håller det mig tillbaka för vad skulle vi prata om när de vanliga fraserna är överstökade? Skulle det ge sig naturligt eller bli lite som när man träffar vilt främmande personer? Väder och vind och sedan titta generat på allt annat än varandra?

Traditioner.....

Nu är det tyst och lugnt i huset. Det har varit en massa aktiviteter här idag. Främst mataktiviteter. Förberedelser för i morgon då vi invaderas av hungriga släktingar, ca 18 vuxna och 4 barn blir vi som ska fira mammas 70-års dag. Hoppas det blir som hon har tänkt sig!

Vi har även hunnit med en annan tradition som lockar fram många gamla minnen. Det är att röka fisk. Det ska vara med enris för då smakar det som godast. Helst ska vi kunna sitta ute på backen samlandes runt röken ätandes med fingrarna. Den vackraste vyn framför ögonen som ju är sjön där det speglar sig så fint. Men idag blåste det så vi trodde allt skulle blåsa iväg. Skam den som ger sig dock. Vi dukade innanför myggttältet mitt på gården där det var lite lä och så satte vi oss där. Det gick hur bra som helst och rätt som det var tittade även solen fram. Då är det härligt här i Mådos!

Kvällen avslutades med bastubad i källaren. Ingen föreslog bastun vid sjön frusna som vi redan var. Ikväll hade ingen lust att slänga sig i sjön som ännu inte har värmts upp. Det blev ändå fel på varmvattnet så det slutade med att vi ändå duschade kallare än vi hade tänkt!

Avståndsfunderingar

I backspegeln lämnar vi Kiruna bakom oss och blickar framåt vägen. Hastighetsskylten visar på 100 km men vägen lämpar sig inte för den hastigheten. Söderut skulle den här vägen ha 70 km som maxhastighet med varningsskyltar för gupp. Här kan man åka mil utan att möta en enda bil. Vägen tycks oändlig med bara skog och myrar som sällskap. Här och där dyker ett hus upp och ibland får man sakta ner för en liten by som man strax passerar. Vem kan bo här? Vad livnär de sig på? Pendlar de till Kiruna varje dag? Vad är 5 mil då att klaga på? Det känns så öde. Måste man vara född och uppvuxen här för att klara av att bo så här?

Rätt som det är finns de bara på vägen, bakom en kurva eller backkrön. En renko med kalv springer framför oss, kalven får panik och galopperar vilt framför bilen. Såsmåningom förstår den att springa ner i diket och vi smyger förbi. Vi passerar flera renar som ligger i sandtagen och vilar. Varför ligger de där har jag alltid undrat? En säger att det är för att det är svalt i sanden, en annan för att det är mindre mygg där. Bäst vore nog att fråga en same. Han är väl den som känner renarna bäst. Men jag känner ingen same så min fråga förblir obesvarad.

Framme vid resmålet

Framme! S satt på nålar hela resan. Ska vi gå snart, kommer planet snart, ska vi gå ombord snart, åker inte planet snart, är vi framme i Kiruna snart, hur långt är det kvar osv... Men vilket tålamod ändå. Det är en dryg resa till Muodoslompolo (uttalas Modoslombolo). 25 mil österut mot Finland. Byn ligger 1,5 mil från finska gränsen. Under 2:a världskriget såg de Finland brinna... Tyskarna brände hus när de flydde mot Norge. Otäckt att bara ha en älv mellan sig och fienden.

Här i byn är det lika underbart vackert som jag kommer ihåg. När jag svängde upp bilen mot huset ryste det i mig. På sätt och vis så välbekant och ändå inte. Här har jag tillbringat många semestrar, både jular men mest somrar förståss. I december blir näsan lätt blå när man sticker ut den utanför dörren. Somrarna kommer jag mest ihåg som fina och faktiskt inte så mycket mygg. Kanske för att huset ligger precis vid en sjö så det blåser ofta lite grann. Perfekt!

Nya ansikten som dyker upp. Kusiner som växer upp och skaffar sambo. Inte längre små som man kan busa med. Nu lär vi oss att umgås på ett annat sätt. Till helgen kommer det fler släktingar. Mors 70-års dag som ska firas familjärt så som hon vill ha det.

Ikväll är det en vacker solnedgång här. Och i år kommer jag att kunna se midnattsolen på riktigt. De har huggit ner skog i rätt riktning. Så medans man tidigare år bara har sett solen försvinna bakom träden för att i nästa sekund komma tillbaka så kan man nu se den försvinna vid horisonten. Det blir konstigt att gå och lägga sig medans det är ljust. Ändå är det ljuset på natten som jag nästan saknar mest när jag kommer hem till Kga igen. Det är en fantastisk upplevelse som jag skulle önska att alla fick vara med om någon gång.

Arlanda here we are.....

Nu myser vi på hotellrummet på Arlanda. Det har varit en händelserik dag, i alla fall för sonen. Förmiddagsfika med tårta för att fira Folke dagen. Något som alla söner i S:s pappas släkt heter med start med farfar. Såsmåningom bar det av mot Stockholm. På en rastplats väntade nästa äventyr. Där stod en mc polis och bötfällde bilister som körde för fort. Tusen frågor följde och jag fick en påminnelse om att inte köra för fort. Farthållaren åkte på resten av vägen........

Väl framme tror jag att vi hittade till rätt parkeringsgarage och också hotellet. Bar upp väskorna och sedan ut i Sky City för att kolla in kvällsvimlet och käka middag. Gissa vad det blev: Mc Donalds förståss. Jag firade semestern med en öl och en Mc Feast. :-)

Det känns helt rätt att åka upp och bo på hotell idag. Ingen stress och tjat. Bara mysa runt i vår egen takt och känna in atmosfären här. S stortrivs med hotellivet och det gör jag med. Det är skönt att vara på plats, kunna checka in bagaget och äta frukost i lugn och ro i morgon.

S har myntat ett nytt uttryck idag: "Bort ljuva bort". Kanske det bor en liten äventyrare i honom.

"Just nu"

Äntligen kan jag ta semester! Nu är häcken klippt, till slut. Jag fick låna grannens häcksax till slut för min var helknäpp. Det får bli lagning på den till nästa år. Häcken ser lika kantig och oregelbunden ut som jag men lägre i alla fall. Ha ha!

S och jag har haft en riktigt bra dag. Gjorde ärenden på stan och fick tag på födelsedagspresent till mor, hittade en annan kul sak som vi postade och hyrde Telia Connect. Så nu kan vi vara on-line i Norrland också. Ska bli spännande att se om det fungerar.

http://www.youtube.com/watch?v=ELz4zAnvJf0&feature=related

Här ska det klippas...

Sovit gott i mitt nyinköpta IKEA dubbelsängstäcke och turkosa påslakan. Somrigt och glatt! Härligt med STORT täcke!

Soligt ute och blåsigt. Perfekt dag för att klippa häcken. Blås på så att det torkar. Gräset måste torka också. Här ska ägnas en dag åt trädgården. Skynda skynda... inget mer regn, måste bli färdig. Häcken ser förfärligt ut med långa spretande testar åt alla håll. Aldrig har jag varit så sen med att sköta om den. Ja ja, jag har ju målat huset i alla fall. Hm... regndropparna glittrar i häcken fortfarande.... Får väl vänta en stund till då.

En skön lördag

Idag åkte sonen till sin pappa över dagen. Jag passade på att göra Marieberg och IKEA. Det var det fler som gjorde så det var stundtals ganska trångt. Det gjorde ingenting. Vi strosade runt i vår takt och njöt av att det äntligen är semester. Det gör ingenting om det tar tid..... Städa hinner man en annan dag!

Det blev en del shoppat och både smörgås och glass innan kosan styrdes till Kga igen. Under dagen fick jag ett sms att sonen ville stanna hos sin far. Helt ok med mig. Jag tar en lugn hemmakväll med en bra film och något gott.

Äntligen semester!
http://www.youtube.com/watch?v=k8HsEbb-9sA&feature=PlayList&p=303D7E874D95967E&index=0&playnext=1

Förväntan

Drömmar och förhoppningar som väcks! Kanske finns det en chans. Jag väntar ivrigt och ser med tillförsikt framåt. Först är det semester som hägrar och allra först står Norrland på schemat.

Nästa vecka bär det iväg. Resan i sig blir ett litet äventyr för sonen och mig. Vi ska bo på hotell på Sky City på Arlanda. Tänk att strosa runt där på kvällen och titta på alla plan som landar och lyfter. Att se alla människor som är på väg någonstans... Att äta något gott, mysa på hotellrummet och såsmåningom krypa ner under hotellakanen och somna till tv:n. Nästa dag bara promenera en liten bit och checka in utan stress, färdigbokade platser på planet, bli mötta i Kiruna. Beundra fjällen på håll och insupa den norrländska atmosfären. Det är grejer det! Jag älskar att resa!

Idag fick min rumskamrat nytt jobb inom koncernen. Kul för han och välförtjänt. Just nu går jag bara och väntar och hoppas att vår nya chef kommer att lösa en del knutar som har byggts upp inuti. Måtte han vara något att hålla i handen när det blåser. Med ångesten som finns, hur gör man för att slappna av och "glömma" jobbet under 4 veckor? Fyller den med så många saker som möjligt eller tvingar sig själv att ligga på soffan och läsa en bok och reflektera?

http://www.youtube.com/watch?v=X0YSeGATbAI&feature=related

Det ljusnar tror jag...

Oslo var kul! Perfekta reskamrater, inget gnäll trots vissa missöden vid starten. Men vi kom igen och fick superväder på lördagen. Hann med National Gallery på söndagen och Hard Rock Café's hamburgare innan tågresan hemåt inleddes. Såg bl Edward Munch's Skriet. Vilken bild det är egentligen, ångest när den är som värst. Men jag har tankat energi och andats in en massa nya intryck och glada minnen.

Sista jobbveckan innan semestern. Skönt! Skulle egentligen bara ha sonen en viss del av veckan men det ser ut att bli hela. Han säger att han vill vara med mig. Vad glad jag blir då!

Skuggor och miljöer från det förflutna dök upp i söndags. Bland annat ett hus som jag har beundrat och avundsjukt kollat på varje gång jag åkt åt det hållet. Reflektioner och funderingar i mitt huvud. Är det här ödet?
http://www.youtube.com/watch?v=hXjJCbA5qc4

Oslo here I come........

I morgon drar jag till Oslo över helgen med några tjejkompisar. Det ska bli så kul!!!!!!!!!! Gå på Karl Johan, dricka öl vid Acke Brygge och spendera massor med pengar på mat och dryck på Mc Donalds. Ha ha... nä där ska vi nog inte äta! Får väl se vad helgen bjuder på.

Men först ska sonen visa sina simkunskaper i badhuset och jag ska bjuda på frukost på jobbet. Min tur... Vi ska förresten få en ny kollega på avdelningen. Hoppas det blir avlastning till hösten. Det känns bra i alla fall.

Ha det'

http://www.youtube.com/watch?v=HR3BPf_HeBw

Sommar reflektion

I morse lämnade jag in bilen för service och gick sedan till jobbet. Det tar ca 30 min att gå och promenaden gick längs vägen med högt gräs med sommarblommor som doftade ljuvligt. Allt var grönt runt omkring mig och ibland hördes någon fågel sjunga. Det slog mig plötsligt att det var första gången jag verkligen njöt av att sommaren äntligen är här! Jag har haft så mycket att stå i att jag inte har haft tid att se världen förvandlas.

Alltid på väg någonstans, mest i tankarna... Ibland flera veckor före, ibland helgen som ska komma. Alltid med tanken: snart blir det lugnare, snart ska jag ta det lugnt och njuta, bara det blir semester, bara jag har målat färdigt, bara jag har fått hem artiklarna jag har lovat produktion... bara bara bara..... Inte så smart att hela tiden vara någon annanstans i tankarna!

Jag behöver nog flera ensamma stunder i naturen så att jag stannar upp en stund. Inte måste man hinna med allt man har tänkt sig. Om jag inte målar färdigt i år så gör jag väl det nästa år. Även om jag så gärna VILL hinna. Men jag ska nog försöka att leva mer i nuet i alla fall.

http://www.youtube.com/watch?v=CILuAzZABFI

Busy day

Idag har jag hunnit med hur mycket som helst:
Sonens fotbollsmatch i Strömtorp mot de "röd-vita". Jag sade innan matchen att jag var lite kluven... De "röd-vita" finns ju i mitt hjärta men nu spelar sonen med i fiskmåsarnas lag! Vem skulle jag heja på egentligen? Men när matchen började fanns inget annat än de blå-gula som tyvärr förlorade. 5-7 blev slutresultatet vilket fick en av killarna i laget att totalt flippa ur. Tur han inte var min son i det läget. Nog för att man kan ha vinnarinstinkt men man får väl inte bete sig hur som helst för att man förlorar!

Sedan hem och tvätta fasad och mig själv innan jag var klar. Jag var lika blöt som väggen. Det var bikiniöverdel som gällde till grannarnas förskräckelse (ha ha). Sonen kom och jag hade lovat honom ett dopp så vi susade iväg till Degernäs där han badade i 2 h. Både jag och mormor fick ställa upp i omgångar och bada med honom. Det var en fröjd att se hur snabbt han har lärt sig grunderna i simning, hoppa från bryggan på alla möjliga sätt och försvinna under ytan och "koka kaffe".

Sedan hem igen och cykla iväg till mamma för grillning på hennes balkong. Ett glas rosé och en god köttbit med grekisk sallad till. Vad mer kan man begära?

Kvällen lider mot sitt slut. Sonen är tillbaka lämnad till sin far och nu återstår snart bara kudden. Varmt härinne - fönster och dörrar på vid gavel....

I morgon blir det Stockholm och säsongens sista leverantörsbesök.

Firmafest osv...

Jobbets sommarfest gick av stapeln igår kväll. Vi firade att det snart är semester i ett hyrt tält med en cateringfirma som stod för maten och ett hyrt band som gillade Elvis och 50-tals musik. Vi startade med en tipspromenad där jag kunde en fråga av tio. Inte så värst imponerande av mig. Såsmåningom blev det musikquiz där frågorna handlade om företaget. Där var jag duktigare (tror jag) och hade den bästa vinnarmotiveringen (ha ha) men det tyckte inte bandet så första pris gick till några grabbar. Hm… Dansen tog fart och jag svängde runt där ”ibland lite för att jag måste”. Musiken var som sagt var inte min stil men att dansa är ju alltid kul. Såsmåningom var kvällen över och jag tog en nattmacka i fåtöljen hemma. Somnade till tv:ns sus och vaknade av att pappa stod i ytterdörren. Nu skulle ställningen ned så det var bara att kliva upp. Nästan klar med målningen av mitt ”måste” projekt. Får se om jag ger mig på resten också. Det finns ju tid kvar.

Idag har jag hunnit med årets första bad och ett till förresten. Det var skönt i vattnet vid Degernäs. Låg och kollade på alla golftokiga människor som knallade runt i värmen. Tur att vi är olika säger jag bara! En liten paus från målningen hemma var skönt.

Igår fyllde en av mina närmaste arbetskamrater år. Hon fick en sång spelad för sig på radion: ”Aldrig ska jag sluta älska dig” med Jonas Gardell.
http://www.youtube.com/watch?v=YuJZcK6pDf0

Fasadbyte på gång...

Tjoho, nu är det nya brädor på plats. Nästan hela långa väggen. Och i morgon blir det också sol så då hinner pappa färdigt där. Jippie!

Själv har jag grundmålat brädor i kväll. Nu är även det en bit på väg. Jag går runt och kikar på min nya vägg och mina sommarblommor och är rätt så nöjd med det.

Vi har fått bakterier i vattnet i Kga så nu får vi inte dricka det på flera dagar. Konstigt vad omständigt allt blir. Hm.. får en att tänka på fattigare länder när de alltid får koka dricksvattnet. Vad priviligerade vi är i Sverige!

I morgon kommer min "bubbe" hem. Åh vad jag längtar. Min entandade bandit! Han ser ut som en liten sjörövare med ena framtanden borta......

Inget speciellt ikväll

Nu är det på g. I morgon kväll blir det målning igen, bara vädret håller i sig. Byggnadsställningen är på plats så nu ryker det brädor snart.

I kväll planterade jag sommarblommorna. Ja jag vet - jag är sen men har inte varit inspirerad men idag så.... Det blev så fint! Ska försöka få in en bild här men det får bli en annan dag.

Känns som nedräkning på jobbet. V 25 - semestern börjar v. 29. 4 veckor kvar - mycket ska vara klart innan dess. Men snart............ LEDIGT I 4 VECKOR! Åh vad skönt!

Allt flyter runt...

Idag har min far varit här en sväng och mätt upp ett nytt antal brädor som snart ska målas av mig. Det visade sig att vi hade missuppfattat varann om vad som skulle bytas. Men nu är vi på g igen. I morgon kommer han och börjar riva den gamla panelen. Yes!

Missförstånd skapar oreda i mitt liv. Det gör mig frustrerad och arg och lite ledsen. Jag hoppas det ordnar sig! Män är från Mars och kvinnor från Venus, hur mycket blev jag inte påmind om det igår! Läs mellan raderna och förstå....

Själen nöjer sig med att bara vara sig själv. Men vart är min själ? Att bara vara sig själv... varför är det så svårt? Vem bestämmer vad som är rätt och riktigt? Hur gör man för att lyssna mer inåt och tycka att man nog är ganska ok i alla fall. Trots de riktlinjer man antas ska följa, trots de orimliga krav som ställs på en från olika håll! Hur talar man om för sin egen hjärna att vara tyst... att sluta med negativa tankar och att sluta kasta ur sig dumma saker om mig! Jag vill inte lyssna längre! Det låter väl som jag är scitzofren men så illa är det inte än i alla fall!

Den här sången är spelad många gånger men den är fin och talar för mig:
http://www.youtube.com/watch?v=6bn1wojbFWQ

När inte mina ord finns lånar jag andras...

Kom
Kom, du kan bara knacka på min dörr.
Jag väntar inte längre med en kniv i munnen.
Min längtan är så gammal att den slagit rot.
Nu växer här upp ett träd istället.
Trädet är fem år.
Det är några trappsteg till dörren
och en avgrund framför den,
men avståndet blir mindre och mindre
när man börjar gå.
Skulle jag vara borta just då
kan du bara gå in genom dörren
som aldrig är låst.
Du kommer att finna trädet.
Du kan slå dig till ro.
Sun Axelsson

Ur Fågelns öga
Jag hugger in min kärlek
i en sten i skogen
döljer den med ris och mossa

Går du där förbi
i en annan tid
skall min viskning nå dig
utan att du förstår hur
Urban Andersson

Jag väntar vid grinden åt havet
Jag väntar vid grinden åt havet,
där mareld på dyningen går,
och snart är mitt hjärta begravet
och snärjt under havsnattens hår -
under havsnattens hår.
Ah, så kom, kom i namn av allt mänskligt och mjukt,
kom och räck mig din blodvarma hand,
att mitt hjärta på nytt,
som är havstrött och sjukt,
finner land - finner land.
Anders Österling

Man lär så länge man lever

Äntligen, jag lade ifrån mig målarpenseln och en känsla av välbefinnande spred sig i kroppen. Mitt första delmål är avklarat! Jippie! Brädorna är färdigmålade. Nu är det pappas tur. För mig återstår fortfarande en hel del jobb men jag har en frihet att göra det när JAG har tid. Att måla brädorna låg på mig eftersom någon annan väntade på att få sätta igång.

Man lär sig av sina misstag. Så sant som det är sagt. Jag har aldrig varit med förrut och målat brädor så när första 20 brädorna var klara lade vi dem i en hög på varandra. Aj, aj, aj, så skulle man ju inte göra fick jag erfara när jag skulle flytta lite på dem för att få plats med de resterande grundmålade brädorna. De hade ju klibbat ihop sig. Hm... nu stod jag där med färdigmålade brädor med vita fläckar på sig. Då lärde jag mig att man mellan varje lager brädor ska ha små trästickor. Ja, det var inget annat att göra än att dutta på med lite färg där det saknades eller hade blivit vitt.

Nästa sak jag ska ta itu med är en läckande toalett. Det lärde jag mig dyrt för tre år sedan när slutavräkningen för vattnet kom. Hur kunde den vara så stor jämfört med beräkningen? Jo, en läckande toalett i ett år! Suck! Betala och se glad ut. Men den här gången tänkte jag var med lite fortare. Eftersom jag inte vet vad jag ska byta har jag öppnat toalettlocket och fotat ner där den där lilla klumpen sitter som åker upp och ner när vattnet forsar fram. Ja ni hör ju själva hur jag skulle låta utan foto stående framför något geni på Linds Rör och försöka förklara hur det ser ut i just min toastol. Så jag tar det säkra före det osäkra och tar med kameran. Hoppas han har bra syn för det lär han behöva för att tolka mitt foto rätt......

Det regnar - igen!

Måla, måla, varje fredag o så varje jul - det tycker jag är kul! Mellan regnskurarna i alla fall sprang vi där mamma och jag. På med presenning - av med presenning, till slut var vi klara. Fram med grillen så ikväll var det jag som stod för den goda grillaromen. Ingen granne var på humör för samma sak. Ok, regnmolnen hopade sig men vi satt ute ändå. Det var som sonen sa: "Det är ju sommar så då ska man sitta ute och äta". Vi satte på oss tröjor och sedan satt vi där. Lagom när vi hade ätit klart kände vi de första regndropparna på ett par timmar. "Skit i maten, vi måste rädda brädorna!" Och så sprang vi igen med presenningen. Grannarna som hade bänkat sig framför tvn inför fotbollsmatchen hade nog roligt åt oss!

Efter det gick vi in och drack upp resten av vinet inne. Varmt och skönt! Det får vara någon måtta på sommarfirandet. Så fick vi se Danmark göra mål istället på en snygg passning från en svensk. Då var jag färdig att stänga av tvn. Satte mig framför datorn istället. Nu är det dags att lägga sonen - det är ju en dag i morgon också!

Inte idag - en annan dag....

Runt omkring mig alla dessa lyckliga nyförälskade par. Det hör nog våren och sommaren till. Men det gör mig inget. Jag har ingen lust. Ingen ork att ge.... Känslan att inte räcka till är övermäktig nu och jag vill bara genomleva de närmaste 5 veckorna. Senare, om en stund, när allt har lugnat ner sig, när jag får huvudet över vattenytan, när jag har gjort allt som förväntas av mig, när mina egna krav har tillfredsställts - då har jag tid! Då vill jag komma ur min kockong och börja leva igen..... Då vill jag hitta glädje och lust igen. Då när min glöd och hunger vaknar igen. Då jag kan börja ge igen och känna att jag vill och räcker till. Då när självkänslan växer. Då när solen och vilan har gjort att jag känner mig stark och värdefull igen. Då, då vill jag - men inte idag.

Så alla förälskade vänner jag känner... just nu njuter jag med er och vill inget mer.. Jag kommer igen en annan dag.

http://www.youtube.com/watch?v=bcrEqIpi6sg&feature=related

Veckan i resumé

Måndag: VAB, S vaken 1,5 h på natten, ont i såret.

Tisdag: Drog ut en visdomstand - AJ!

Onsdag: Skäll på jobbet - skitdag med andra ord.

Torsdag: Kör - en fristad i en upp-och-nervänd vardag.

Fredag: Härlig fest på kvällen - och jag var mig själv! Skratt skratt skratt!

Lördag: Bakfull och grundmålning av 20 brädor.

Söndag: Målning x 2 av brädor. Oj vad nöjd jag är med färgen!



Nu är jag trött! Kan jag få ledigt i morgon? Kram mina vänner!

Det går mot ljusare tider.........

Så gick den här helgen också - i lugnets tecken. Sonen har piggat på sig förvånansvärt snabbt. Nu har han myror i benen och att hålla honom lugn i tre veckor; det vet bara gudarna hur det ska gå till :-)

Jag har också myror i kroppen och funderar på hur jag ska få brädorna målade med det väder som råder just nu. Hur gör andra människor? Torktid ett dygn utan regn !!! I Sverige!!!! Nja... det kanske får bli garaget i alla fall.... Nu kom min otåliga sida fram igen... Jag har ju inte haft brädorna en vecka än! Men jag har liksom fått en melodi i huvudet och det är inte "Heaven's on Fire". Nä den låter så här: "Jag ska måla hela världen lilla mamma", känns igen va?

Det svänger snabbt...

Ena sekunden jätteglad över mitt lyckade framträdande med körbandet och i nästa sekund bleknade allt bort för en oro över sonens magvärk som inte gav med sig. Det kom och gick och för att göra en lång historia kort så slutade det med operation av navelbråck i tisdagskväll. Då hade han legat inne sedan måndagskväll med magsmärtor för då fick vi nog. Vi hade redan varit inne både lördag och söndag och blivit hemskickade med diverse förklaringar som vi i vår okunskap trodde på. Men i måndagsnatt blev det två röntgen utan resultat innan man konstaterade felet. S har varit jätteduktig och tålig och jag är så stolt över honom. Det var en hel del han fick stå ut med under de här dagarna. Jag är så lättad att han äntligen är på bättringsvägen. Vi åkte hem i onsdagseftermiddag och från att ha gått dubbelvikt så kan han studsa runt rätt så bra nu. Såret gör mest ont på nätterna. Han får inte spela fotboll osv på tre veckor och hur jag ska lyckas hålla honom i stillhet så länge kan man ju undra :-)!

När något händer med ens barn förstår man verkligen hur lite allt annat betyder. Nu när S börjar bli bättre kan jag ta in resten av världen igen och tankarna går till jobbet förståss. Där är väl allt en enda röra nu när jag sprang därifrån i tisdagsmorse. Men vad gör det? Ett jobb är ju bara ett jobb egentligen. Varför låter jag det ha så stor påverkan på mitt liv i vanliga fall? Jag mår ju inte bra av det. Stressar den ena dagen efter den andra... Till vilken nytta och för vem?

Brädor och städning

Idag har jag köpt brädor, grundmålade! Det var inte meningen men vi tog fel. Och då hade jag min far med mig!!!! Han är alltså gammal byggare om det var någon som undrade vad det var för speciellt att han var med. Men vi skyller på att det var skumt där inne. Men... nu slipper jag det jobbet i alla fall utan kan gå direkt på den "riktiga" målningen. Om jag hade gjort min hemläxa förståss! Jag måste knacka på dörren hos en fullkomlig främling och fråga vad de har valt för färg... för det är ju den färgen jag också vill ha. Jag har gått och dragit på det i flera veckor men tog mod till mig i kväll. Då var de inte hemma! Typiskt! Har ju tänkt mig att börja på söndag så det är bara att försöka i morgon igen.

Först ska städdagen klaras av. Två gånger per år samlas alla (nja inte riktigt) grannar och rensar och krattar och målar och spikar och sågar allt som sticker upp på området. Det kan vara ganska trevligt om vi har bra väder vilket det ser ut att bli i morgon. I alla fall om jag tittar på himlen nu. Sedan avslutar vi med att gå till samlingslokalen och käka korv och äta bullar och dricka kaffe. Oj vad gott det smakar då!

På kvällen hägrar körfesten. Pirr, pirr....
Och så avslutar jag med en lånad fredagsfräckis:
http://www.youtube.com/watch?v=kNKFRos27q0&feature=related

Adrenalinkick!

Jag har varit och övat med bandet !Åh, vad roligt det var! Jag hade kunnat sjunga hur länge och mycket som helst. Visst blev det några missar men det var bara att köra på! Vilken adrenalinkick! Jag kan förstå varför folk ställer sig på scen kväll efter kväll. Det är ju så roligt!

På lördagkväll kommer jag ju att vara nervös förståss. Min låt kommer ganska sent i spelschemat så det blir till att hålla sig till ett glas vin och smutta länge på det!

Efter en "skit" dag så var det precis det här jag behövde för att gå ner i varv och få somna med positiva tankar i alla fall. Natti natt....

Punkt.

Förd bakom ljuset? Näe...... ingen går väl in i en relation och är sig själv närmast? Att vara i en relation och känna att något är konstigt men inte kunna sätta fingret på det. Att kämpa för att hitta lösningar med en känsla av att trampa runt i sirap.... Att få ihop två människors liv är ju aldrig enkelt. Referensbilderna och livserfarenheterna så vitt skilda. Känslorna finns där men någonstans i början valde vi två spår. Parallella spår ett tag men som senare gled längre och längre ifrån varandra. Försökte växla tillbaka men det gick inte. Frustration och ångest infann sig...... Varför? Vad var det som inte kändes bra? Varför? Båda försöker på sitt håll att få relationen att fungera. Var det just det som var problemet? Försöka på varsitt håll istället för tillsammans?


Förvirring uppstår när två personer som inte strävar mot samma mål ändå försöker få det gemensamma livet att fungera. Var det någon som var otydlig? Vi ville samma sak men med olika tidsperspektiv........ Eller ville vi inte det? Var det någon som inte var ärlig? Har ni upplevt känslan av att allt inte sägs men när man försöker pressa fram det så slutar det med att man känner sig dum själv... Och inbillningssjuk....


Jag är glad att alla bitar föll på plats till slut... Nu är det slut med ältande..... Det fanns en intuition inom mig som jag borde ha lyssnat på........ Men jag ångrar ingenting. Det har varit en rolig och mysig och innerlig tid med många fina och vackra stunder att se tillbaka på! Stunder som jag bär med mig i hjärtat!

Äntligen helg!

Äntligen fredag! Den här veckan har varit så tung! Men nu är det helg! Inget som står på agendan i helgen vilket känns både skönt och lite tomt. Men på något sätt brukar helgen gå ändå. Och på söndag är det Rodd förståss men det räknas liksom inte längre.

Städning och rensning står liksom lite och pockar på i bakhuvudet men även om det behövs så känns det inte så lockande... Kanske får energi i morgon om vädret klarnar upp.

Allt är grönt ute nu. Vad fort det gick! Gräsmattan behöver verkligen klippas men som tur var så regnar det! haha...

Idag har jag haft en dag när jag har fått jobba på jobbet.. Vilket innebär inte ett möte i sikte. Gôtt!
Till alla tjejer därute som kämpar på: http://www.youtube.com/watch?v=Yd4PeXrGKEs

Ett ögonblick i taget....

Ibland uppstår ögonblick i ens liv som man helst vill frysa och stanna kvar i. Inte behöva ta beslut eller ta konsekvenserna som man vet kommer senare. Jag stod vid ett vägskäl och i en sekund tvekade jag vilken väg jag skulle ta. Sekunden passerar förbi och jag har tagit ett steg i en riktning... Vart leder vägen mig? Det vet jag inte men... jag vill tro att jag valde rätt.

"Du är en fantastisk människa" och "Ta det inte personligt bara". Två kommentarer jag har fått höra igår och idag. Jag önskar jag kunde ta åt mig men det negativa är så mycket lättare att höra och lyssna på. Jag tittar mig i spegeln och önskar jag kunde se det andra ser...

"En stark människa" - javisst på vissa plan. Men bakom döljer sig en person som inte visar svaghet speciellt ofta. För svaghet är ju ett tecken på att man behöver någon och det beroendet gör en sårbar! Så mycket lättare att dölja svaghet genom ilska när man egentligen vill sätta sig ner och gråta. Det tar tid och engagemang att förstå att det ligger annat bakom ett argt ögonkast eller ett oprovocerat utbrott..........

Blickar

Ikväll känner jag mig rätt så nöjd. Var med E till stallet och hon red en häst hon var nöjd med även efteråt. Och då känner jag mig glad också. Sedan masade jag mig iväg till rodd passet och slet frenetiskt 50 min. Då blev jag ännu nöjdare!

Blickar betyder allt... Blickar kan få en att krympa till en liten lort som Skorpan säger... Blickar kan få hela världen att le.... De flesta har väl varit med om blickar som känns som man står naken framför.... Eller blickar som granskar en uppifrån och ner.... Hjärtat slår hårt... Håller man måttet? Vad gör man i de tillfällena?

I lördags fick jag en sådan blick av en främmande person på stan som jag blev presenterad för. Kanske hon gjorde det omedvetet... men obehagligt var det. Självkänslan sjönk neråt skosulorna... Kanske jag inte var riktigt nöjd med mig själv den dagen och blicken gjorde inte känslan bättre.

I söndags råkade jag ut för det igen. Kom ut från träningslokalen i min för tighta t-shirt som korvar sig vackert runt min bilringarmidja och trinda barm där en "skinny" tjej sitter och väntar på hennes tur. Upp och ner gick blicken med en liten snörpning på mun.... Jag krympte ihop ännu mer och flydde uppför trappan... Självkänslan sjönk som en sten under vattenytan...

Vad ska man göra i de här lägena? Ärligt talat hade jag lust att stanna framför henne och utstuderat granska henne. Kanske skulle göra det nästa gång!? Har hon mer rätt att träna där än jag? Borde hon inte istället applådera mig för att jag faktiskt är där och försöker göra något åt min hälsa? Grr... inskränkta människor gör mig arg!
Så.. till alla fördomsfulla människor säger jag bara: http://www.youtube.com/watch?v=Tth-8wA3PdY

Söndagskväll

I tystnaden ljuder en signal. Det finns någon som bryr sig om mig trots allt! Blandade känslor... Vad vill jag? Oroande tankar... Håll ut! Det är söndagkväll.... I morgon nya intryck. Nya problem som ska lösas - som skingrar tankarna.... "Ny dag - Nya beröm" hade jag en chef som sa en gång. Varje morgon när han kom med kaffekoppen pigg och glad. Åh vad jag saknar det!

Jag ska skriva det på tavlan framför skrivbordet så jag ser det varje dag. Det får bli mitt mantra!

Kärleken

Såg Mistrals Dotter på DVD igår och titelspåret förde mig tillbaka till svunna tider. När vi sjöng den här sången i kören grät jag. Den gick rakt in i hjärtat och varje gång jag hör den påminner den mig om en speciell tid i mitt liv. Kommer jag någonsin att hitta det igen? Vill jag det? Att löpa risken att bli sårad igen - är det värt det?

Kärleken
Kärleken skapar en minnesbild,
kärleken gör tid till evighet.
Du och jag
gjorde den drömmen sann
trots att den sen försvann,
så kan jag ännu minnas.
När kärleken var allt vi levde för
och hur vi gav varann ett liv.
Varje dag kändes ditt hjärtas slag
som en del av mig
och jag blev hel hos dig.

Bilder som målats av tårar och skratt
kommer till mig när min dag blir till natt,
tavlor som lyser av värme och ljus
finns i hjärtats gömmor

Kärleken skapar en minnesbild,
kärleken gör tid till evighet.
Du och jag
gjorde den drömmen sann
trots att den sen försvann,
så kan jag ännu minnas.
När kärleken var allt vi levde för
och hur vi gav varann ett liv.
Varje dag kändes ditt hjärtas slag
som en del av mig
och jag blev hel hos dig.

Jag tror jag måste sluta titta på romantiska filmer. Men först... Om man vill höra musiken till texten: http://www.youtube.com/watch?v=Y8_fumP9nRE&feature=related

En skön lördag...

Vi sitter på krogen, en trubadur spelar och vi sjunger med i lättsamma texter. I det ögonblicket lever jag. Det behöver inte vara mer än så. Att umgås med en vän en kväll får mig att bli lätt igen. Vi skrattar åt de tomma borden och ödet att återigen gå ut en folktom kväll. Trubaduren är bra i alla fall. En arbetskamrat slår sig ner och vi pratar bort någon timme i hans sällskap. Så härligt befriande att bara kunna umgås utan baktankar.

Taxichauffören är samma som körde oss till krogen några timmar tidigare. Han hade lika lite att förtälja nu som tidigare men vi skrattar gott åt att träffa på honom igen. Det var kallt ute på natten så det var skönt att kura ihop sig i taxin en stund.

Vaknade med ett ryck! Oj vad klockan så mycket. Studsar upp ur sängen och fram med frukost. Nu är det marknad som gäller. På stan träffar vi på lite fler arbetskamrater och vänner. Det är mysigt att gå och strosa och kolla på folk.... slöprata lite eller bara vara tysta och bara vara. Det är skönt med såna vänner.

Så gick den här dagen också.... Efter en cykeltur till affären som förlängdes med ett besök hos en annan kär vän ska jag vara hemma ikväll. Även om Rock & Blues kvällen på Wickan drar lite.....
Smakprov från gårdagen: http://www.youtube.com/watch?v=b-6y5q38mQ8

Stråkens själ

Tystnad, är det oförskämdhet eller bara obetänksamhet? Hör det inte till god ton att skicka ett svar? Har inte sett, har inte läst... tänkte inte på det?

Vad är kärlek? Generositet? Omtänksamhet? Att sätta den andre framför sig själv? Ett likvärdigt utbyte av varandra? Eller att ge mer än det man förväntar sig få? Om båda lever så är man lycklig då?

Utanför spirar våren. Häcken är full med ljusgröna knoppar och i rabatten blommar röda och gula tulpaner. Vackert! Kärlekens tid, förälskelsens tid. Vem har tid? Allt föds på nytt men inte jag....

Igår, S med sin far och sambo vid majbrasan. Jag glad för att få träffa S även om jag alltid känner mig som tredje hjulet. Såg kärleksblickarna mellan exet och min efterträdare efter att ha råkat "komma på dem". Första gången det händer... så de brukar sköta det snyggt. Jag ger dem kredit för det. Det gjorde ont! Det är dom nu och har varit de senaste 6 åren så "get over it". Jag vill inte ha honom - bara det de har!

Inget är som klassisk musik när man vill känna... Åh vad de kunde på den tiden: Bach och Albinoni Adagio... http://www.youtube.com/watch?v=XMbvcp480Y4&feature=related

Vart tog helgen vägen?

Ikväll är jag trött. Det blev inte så mycket vila i helgen. Den gick i ett rasande tempo. Det var fotbollsträning, Toys r'us, panelmätning inför rivning och målning, bygga innebandymål och fixa grillning på lördagkväll. Det var innebandyträning och mera mat, mera innebandy för sonen och rodd för mig. Sedan var det söndagkväll och en dust med sonen om vilken sovtid som skulle gälla. Puh, sedan var den helgen slut. Jag ser fram emot nästa när jag har Valborgsmässosjungningen som ett Måste. Sedan kan jag göra vad jag vill. Fast sjungningen är ju ett kul Måste....

På begäran

Bara så ni förstår varför jag är pirrig inför 16/5. Jag måste ju faktiskt stå och åma mig också :-)

I look at you and my blood boils hot
I feel my temperature rise
I want it all, give me what you want
There's hunger in your eyes
I'm getting closer baby hear me breath, ah ah ah...
You know the way to give me what I need
Just let me love you and you'll never leave

Feel my heat taking you higher
Burn with me, heaven's on fire
Paint the sky, with desire
Angels fly, heaven's on fire

I've got a fever ragin' in my heart
You make me shiver and shake
Baby don't stop, take it to the top
Eat it like a peace of cake
You're coming closer I can hear you breath, ah ah ah
You drive me crazy when you start to tease
You can bring the devil to his knees

Feel my heat taking you higher
Burn with me, heaven's on fire
Paint the sky, with desire
Angels fly, heaven's on fire

Oh, heaven's on fire
Oh, heaven's on fire
Oh

Heaven's on fire

I'm getting closer baby hear me breath, ah ah ah...
You know the way to give me what I need
Just let me love you and you'll never leave

Feel my heat taking you higher
Burn with me, heaven's on fire
Paint the sky, with desire
Angels fly, heaven's on fire

Oh, heaven's on fire
Oh, heaven's on fire

Torsdag idag.... men snart....

Kommer precis från sista körövningen innan Valborg och majbrasor två. Vi sjunger ju med en vikarie som försöker sätta sin prägel på oss. Men det är svårt eftersom vi är 30 stk som alla vet precis hur vi brukar sjunga! Ha ha! Själv går jag runt och försöker gnolandes memorera "Heaven's on fire". Körfesten går av stapeln 16 maj så jag har ju några veckor kvar. Försöker att inte tänka på sekunderna när jag står framför körgänget som gapandes kommer att applådera och nyfiket undra vad som komma skall.

Var ju lite styv i korken i tisdags innan rodd träningen. Oj vad jag tog i! Och övningarna i maskinerna efteråt gick inte alls så lätt som i söndags. Men så har jag träningsvärk i dag också. Gôtt! I morgon bär det iväg igen. Man blir lite fixerad upptäcker jag. Men det är ju så kul och så känner jag mig så duktig efteråt! Fniss!

I morgon fredag! Yes!!!!!

Tillfredsställa....

För en stund sedan kom min lille "bubbe" och hälsade på. Han är hos sina tvillingkompisar som bor i samma kvarter och lekte. Cykeln hägrade och tuggummi. Tänk vad lite som tillfredsställer de små gossarna ibland. I helgen är det tivoli här. Kanske går dit om vädret är ok.

Tänk om man kunde tillfredsställa alla kunder på jobbet på samma enkla sätt! Oj hur lät det där då? Tillfredsställa??? Hm.... Nja.... jag menar att hur mycket man än jobbar så tar det ju aldrig slut på uppgifterna! Ja ja... man ska vara glad för att man har ett jobb men ibland blir det lite kämpigt ändå. Kan man inte få lite positiv feedback någon gång? Snart dags för utvecklingssamtal med en chef som man inte kan få ett Ja/Nej ifrån. Han bara hummar istället. Om man känner mig så vet man att bägaren kan rinna över ibland. Men att få ett utbrott framför honom är som att hälla vatten på en gås! Suck! :-)

I morgon ska vi ha månadsmöte och då ska vi få reda på den nya organisationen. Det har vi väntat på sedan uppsägningarna blev klara. Det är avsatt en timme istället för en halvtimme så det känns som det borde vara något extraordinärt som ska presenteras. Lite läskigt samtidigt som det är spännande! Obotlig optimist som jag är hoppas jag att något bättre väntar runt hörnet.

Snart dags att åka på Rodd igen. Började förra gången att specialträna armarna i maskiner efteråt. Kändes ingenting så jag får nog lägga på lite mer vikt idag. Nu jäklar ska gällevarehänget bort!

By the way: Nu har jag tre barn här inne hos mig. Jag älskar att bo här! På grund av det så får jag träffa min S mer än bara varannan vecka.

Trädgård och uppbrott

Idag har jag plockat lite i trädgården. Kom ihåg vad kul jag tycker det är att göra "fint" och se det jag har planterat komma upp. Just nu blommar krokus och påskliljor där solen har kommit åt. Scillan är på gång och tulpanerna spricker ut när som helst. Det jag mest av allt går och väntar på är baksidans nya rabatt som gjordes förra hösten. Jag fick massor av hjälp av R att anlägga en stenring runt en upphöjd jordhög. Han knackade ner stenar som avgränsar gräsmattan och vi sprang med fullastade skottkärror med små vita stenar som ligger där som prydnad. Senare på hösten planterade mamma och jag vårlökar och de är dessa jag väntar ivrigt på. De är på g nu äntligen!

Idag bytte R och jag tillbaka våra grejor. Jag ville helst inte att han skulle komma idag - ville dra ut på det av någon konstig anledning. Men nu är det gjort. Det är inte lätt att träffas ännu. Båda har en massa känslor som ligger under ytan och pyr... Att lämna tillbaka nyckel och saker gör avslutet så definitivt på något sätt. R blev ledsen och då blev jag också det fast det är värre för honom förståss. Men vi vill ju båda hålla kontakten och det är jag så glad för. Han betyder mycket för mig! Och jag vill ju höra hur han har det. Veta att det går bra för hans söner och att katterna mår bra. Det är inte lätt att klippa bandet!

Jag ska iväg och träna rodd om en stund. Hoppas det får mig på andra tankar. Vad lätt det är att komma ifrån träning och kost när det blir ett längre uppehåll. Åh vad jag har gått och gruvat mig under dagen för att åka iväg. Men när jag väl "talade allvar med mig själv" så känns det helt ok att träna igen. Jag är ju en nybliven träningsnarkoman!!!!

Jag spinner vidare...

på vänskap. Det finns människor som jag har känt i massor med år och så finns det vänner som har dykt upp genom jobb och fritidsintressen. Människor som jag har lärt känna som vuxen då mina livserfarenheter har gjort mig till en delvis annan än den jag var som tonåring. Finns det något härligare egentligen än att lära känna en ny människa? Att mötas genom ett gemensamt intresse kanske. Trevande lära känna varandra genom artighetsfraser till att börja med för att sedan övergå till en djupare dialog då man märker vilket utbyte man har av varann. Att ge ett förtroende som möts med en förståelse och få ett förtroende tillbaka.


Eller genom jobbet. Att börja ny på ett företag eller avdelning. Se sig omkring och känna av stämningen. Vem är vän och vem är fiende? Att märka att man inte passar in måste väl vara det värsta som kan hända när man kommer ny! Det gäller att rida ut stormen och hoppas på att det döljer sig någon vän bakom fasader som sätts upp. Det gjorde det för mig i alla fall på ett jobb jag hade men så öppnades en dörr och jag blev insläppt. Jag kände aldrig att jag hörde hemma på avdelningen men jag fick vänner för livet (förhoppningsvis).


Med ett fåtal vänner kan jag dela allt i mitt liv. Jag känner ett aldrig sinande stöd i ryggen när jag behöver det. Att kunna lyfta luren och fråga: "Får jag komma till dig? Självklart", får jag till svar. Att kunna älta och svamla om samma saker hundra gånger i telefon - vilken terapi nisse hade stått ut med det utan att ta betalt!

Jag är så glad för alla vänner jag har. Vissa närmare både fysiskt och mentalt och vissa har jag mer kontakt med än andra. Men alla berikar mig och fyller mig med ny kunskap och livserfarenhet. Jag känner mig priviligerad att få vara en del av deras liv. Den support och stöttning som jag kan ge ger även mycket till mig själv.

Gullig video:
http://www.youtube.com/watch?v=B7bE5TMZG1M

Vänskap

Fniss och prat blandat med en avvaktande tystnad som någon bryter snabbt. Allt för att den tryckande tystnaden inte ska bli för lång…. Jag är på tjejträff med vänner som jag har känt i mer än 25 år. För ungefär 10 år bestämde vi oss att träffas en gång i månaden hos varandra så att vi skulle hålla kontakten med varandra. Visst har vi förändrats och glidit ifrån varann till viss del. Ibland kan vi reta ihjäl oss på varandra men vi försöker alla att komma på dessa månadsträffar. Så visst är det viktigt för oss.

Där har vi tjejen som är den bästa värdinnan. Hon som aldrig har pratat om sitt förhållande med någon av oss för att plötsligt en dag bryta upp ur ett nästan 20-årigt förhållande. Var skadad i själen och ville bara vara i fred. För att i nästa ögonblick bli överrumplande uppvaktad av en värmlänning som hade fallit pladask för henne. Förra året stod jag och grät i kyrkan på deras bröllop tagen av deras romantiska saga som fortfarande verkar lika stark. Hon ger mig hopp att jag också en dag ska springa ihop med drömprinsen!

Där har vi tjejen som rör sig som en modell. Med en omedveten grace skrider hon fram och har klarat sitt äktenskap genom nöd och lust. 3 fina barn och fortfarande gift med samma finne som fick henne på fall för så länge sedan. På deras bröllop var det ingen som spottade i glaset – inte heller jag. Dansade finska Hompa så det stod härliga till. Genom att betrakta henne lär jag mig att njuta och ta vara på dagen!

Också tjejen som blev bästa vän med min fd klasskamrat. Killen som man kom ihåg som klassens retsticka och som man alltid låg i krig med. Killen som växte till sig och blev snygg och skötsam. Länge sprang de på samma fester och fotbollsmatcher. Vad som hände sedan vet bara de men nu springer de fortfarande på samma fester och fotbollsmatcher med en son i tonåren. Det är nog inga fel att börja som vänner….. Jag har fått mig en tankeställare!

Sedan har vi tjejen som ständigt fick höra: ”När är det eran tur? Vi vill gå på vinterbröllop”. Det satte vi i halsen för ett år sedan när hennes sambo lämnade henne efter över 20 års förhållande. Helt utan förvarning och skapandes en chock som inte har släppt helt ännu. En kille som har blivit personlighetsförändrad till det sämre. Hon jobbar hårt med att hålla sig själv och 3 barn flytande och vi försöker hjälpa henne utan att inkräkta på hennes integritet. Hon har lärt mig att se utanför mig själv när jag gnäller!

Så har vi tjejen som till slut fick en man och barn att älska. Både hans och deras gemensamma son. Ett hus på landet som de tillsammans rustar för den större familjen. Att bli tillfreds med sig själv har gett henne energi att ta tag i andra delar hon inte varit nöjd med. Hon ger mig hopp att jag också ska klara det.

Sedan har vi tjejen vars barn går före allt inklusive henne själv. Hon har en framgångsrik karriär och är en duktig yrkeskvinna. En man och två barn som hon ger allt till och som ger henne den största lyckan. Hon är min stabilitet i en gungig tillvaro!

Och så har vi mig. Den ständiga singeln känns det som i dessa kretsar. Varför kan inte jag hitta rätt? Men så länge bjuder jag mina vänner på goa skratt och episoder i mitt sökande på nätet och ”in real life”. E - den tuffe och starke som inte är rädd för något (ha ha, vad fel de kan ha).

Självfokusering på g

Nu är det jag som måste börja titta in i mig själv ett tag. Men jag mår rätt bra. C sa att det lyste om mig häromkvällen. Kanske det gör det när jag är med människor som jag mår bra av. Och det är ju såna människor jag behöver i mitt liv. Människor där jag kan känna mig trygg och uppskattad för den jag är. Det går ju inte att göra om sig varken till utseendet eller beteende för någon annans skull. Man är den man är. Hur lång tid ska det ta innan jag törs vara det oavsett situation?

Det har varit så lätt att ge akt på en potentiell pojkvän och genom iaktagelse "bli" den han vill ha. Säga, göra saker som förväntas. Jag har varit så lättad av att NÅGON har velat ha mig. Vad jag har velat ha har inte funnits med i mina tankar. Huvudsaken är att han gillar mig! När bekräftelseruset har lagt sig upptäcker jag att han inte alls var den jag trodde. Vilket inte är hans fel eftersom jag har "nöjt mig" med det och inte tittat på min egen "kravspec".

Det är dags att göra upp med mina gamla demoner och bli nöjd med mig själv. Hur gör man det då? Jag har inte riktigt hittat receptet på det ännu men jag jobbar på det.
http://www.youtube.com/watch?v=3kffx3Ydexg&feature=related

Dagen efter

Det blev ingen sovmorgon för mig, sonen ville sova hemma igår så jag fick masa mig upp i morse. Men han klarade sig själv länge ändå. Sedan ringde en kompis och sedan var det "high life" här i några timmar. Vilken skillnad mot förr - bara de får mat och fika så leker de på egen hand nu för tiden.

Påskafton på krogen vilken höjdare! Nja inte här i stan i alla fall. Det var vi och resten av Kga:s 25-åringar. Oj vad gammal jag kände mig! Går nog ut fredagar hädanefter.... Och dåligt med folk.. Musiken var kass till skillnad mot förra fredagen. Men grillkvällen var lyckad. Jättetrevligt hos C:s föräldrar. Förfesterna är klart bäst!

Drack en Capprinia och en Mojito på krogen... Sockerrörsbrännvin är nog inget för mig... gillar gin och lime i kombination bättre. Mojiton däremot var en höjdare! Tur jag visste att sonen sov hemma annars hade jag nog vaknat med huvudvärk i morse :-)

Fick telefon assistans idag men vi lyckades inte lösa problemet trots uppgradering av datorn. Fick i alla fall fart på den gamla datorn så nu kan jag använda den. Skönt! I övrigt känns det som vi har gått in i en annan fas nu. Det går att prata öppet om saker och diskutera orsaker och anledningar och allt känns inte nattsvart för motpartnern längre. Det lättar på mitt dåliga samvete. Även om saknaden finns kvar så finns energi att göra saker och bry sig om livet igen och det är skönt att höra. Man slutar ju inte att bry sig om en person även om känslorna förändras....

Påskaftons funderingar

Idag är det påskafton och solen visar sig från sin vackraste sida. Känner mig lite melankolisk och väldigt trött på förkylningen. Den trotsar jag ikväll när jag ska på Harrys med min gamla barndomsvän som hälsar på från Malmö. Först ska vi grilla hos hennes föräldrar. Det blir kul! Jag gillar dem och dessutom sjunger hennes mor i samma kör som jag så vi har en annan relation också.

Idag sms:a jag till R och frågade om datatips eftersom min bärbara dator helt plötsligt bara stänger ner allt och visar en felmeddelande sida som jag givetvis inte fattar något av. Vem konstruerade datorerna med sina kryptiska meddelanden som bara förstås av en liten klick? Inget svar från R ännu.

S och jag letade fram Melodifestivalskivorna från 2006-2008 och spelade våra favoriter. Då blev jag på bättre humör! Vad mycket trallvänlig musik det finns som går in genom ena örat och ut genom det andra. Perfekt dansmusik! Hoppas jag har tur ikväll också så man kan stuffa runt……

Fick en fråga från en i styrelsen om jag vill överraska på körfesten i juni med Kiss Heaven’s on Fire. Törs jag? Det vore kul samtidigt som jag ju inte brukar sjunga solo och inte är någon soloartist. Jag vill ju inte att någon ska tycka att jag ”showar off”. Det är en sak att sjunga ihop med vänner – en annan att stå inför en hög ”sångexperter” och ta ton! M hjälp mig hur gör du för att våga?
http://www.youtube.com/watch?v=3LTiPQEU_e0

Dagen efter...

I dagsljus om än dagsregn så känns allt lite lättare. Tills sonen kom hem och undrade varför inte R var med och kollade på fotbollsmatchen i söndags. Ja, hm.... ja..... hm... tills slut hade jag väl formulerat klart en mening på vettig nivå fast det nog lät lite krystat. "Vi är inte ihop längre" fick jag fram. "Varför inte det?" "Vi är inte kära i varann längre". "Nähä". "Saknar du honom" frågade jag fast jag inte ville. "Ja, han är så busig" svarade sonen och försjönk åter i Star Wars spelet på Nintendo DS. Diskussionen var därigenom avslutad för hans del.

Jag fortsatte med vardagsbestyren och funderade på hur stor betydelse R har haft för min son egentligen. " Han är så busig" sa sonen. Så har jag inte uppfattat R! Det visar verkligen hur olika man ser på människor när man har olika referensramar. Undrar om det är det enda han kommer att säga om R:s sorti ur våra liv?

Tankar i natten

Är det inte underligt vad konstigt det kan kännas att pratas vid efter över en veckas tystnad? Att under samtalets gång sitta och tänka på om han ska ta upp vårt förhållande eller inte. Till slut inte kunna låta bli själv utan säga vad jag har funderat på de senaste dagarna. Kunde vi ha gjort saker annorlunda? Ja givetvis. Minnen flödar och de roliga stunderna kommer tillbaka. Hans ena son hade blivit ledsen för att det hade tagit slut mellan oss. Kändes både ledsamt att höra och skönt att veta att jag har betytt något för dem också. Jag har haft svårt att se det men hur bedömer man om tonåringar gillar en eller inte?

Det är klart att två år inte passerar förbi utan att sätta spår. Och ikväll känns det lite tungt att veta att det är över… För jag förstår efter samtalet att även han håller på att gå vidare och verkar ha accepterat läget. Jag inser också att jag nog är färdig med ”oss” och det gör mig lite sorgsen.

Vi hade få gemensamma långsiktiga mål – levde mer för stunden och pratade inte framtid. De gånger jag tog upp ämnet slutade det oftast med fler frågor än svar – olösta punkter som ingen av oss vågade ta i.

Just nu vill jag bara ha en tids eftertanke och hitta tillbaka till mig själv. Vem är jag? Vad vill jag med mitt liv? Vad har jag för mål egentligen och hur gör jag för att nå dit?

En melodi i natten med en underbar artist: Norah Jones. Blunda och njut:
http://www.youtube.com/watch?v=Zd93-zpWn1o&feature=related

Pausar lite.....

Sjuk igen. Jag är så trött på att vara sjuk. Har ju precis blivit frisk och kommit igång med träningen igen :-(. För mycket jobb - motståndskraft = 0

Och idag skulle ju jag till stallet med E. Hade det inte varit för febern hade jag åkt ändå men som en klok människa sa: "Det straffar sig efteråt och du får bara dras med det längre". Ok ok, jag lyssnar väl då fast det tar emot att stanna hemma men jag orkar faktiskt inget annat heller om jag ska vara ärlig.

Jag skulle ha tagit det lugnt i helgen men.... När jag äntligen hade en "ledig" helg ville jag ju utnyttja den till roliga saker så: I fredags sjöng jag med kören på en välgörenhetsgala för polio som Rotary hade anordnat i stan. Det gick bra - vi fick jättemycket beröm av publiken. Jag var ju tvungen att göra bort mig förstås. Sista numret "We are the world" skulle sjungas av alla medverkande och verserna av några solister. När första versen var sjungen trodde jag att det skulle bli refräng och tog i för kung och fosterland: We are the World.... Som tur var trodde flera andra det också men jag höll på att sjunka genom jorden. Eftersom jag är kort stod jag ju längst fram också!!!! Sedan gick vi till puben och jag dansade bort förlägenheten :-)

I lördags tog jag in en kompis shettlandsponnier i seneftermiddagssolen. E och sonen var med och tyckte det var kul att få borsta och jaga kaniner ett tag. Jag njöt av att ha dem med och att få rå om min son lite extra.

I söndagsmorse fick jag ställa klockan och sega mig upp, in med alvedon och sedan iväg på fotbollscup. Sonens första. Oj vad kul det var att kolla på det! Alla föräldrar var där och vi hjälptes åt i kiosken så allt flöt väldigt smidigt. S klarade sig bra på plan och vi var stolta föräldrar J och jag. S fick medalj och var också nöjd med dagen. Jag åkte hem och lade mig i soffan och sov.

På kvällen var det bokat konsert i Valsverket, Carmina Burata. Lyssna den här gången och det var bra även om jag önskade jag hade fått vara med i kören. Det var ett fantastiskt stycke som inte var så lättsjunget. Höga stämmor och många tempoväxlingar. Jag snorade mig igenom föreställningen och förstod att jag nog inte skulle gå till jobbet på måndagen.

Så här är jag nu... halvliggande i soffan och zappar mellan kanalerna. Vilket skit det är på tv:n :-)

Kören...

"Det är nu som livet är mitt. Jag har fått en stund här på jorden". Det är öppningsfraserna ur Gabriellas sång som Helen Sjöholm sjunger i filmen Så som i Himmelen. Hela sången handlar om att ta för sig av livet och leva fullt ut. Göra det som man brinner för och att våga! "Jag har aldrig glömt vem jag var. Jag har bara låtit det sova." Ibland griper en sång, en text tag i mig och att få förmedla den i kören är underbart. Det blir en inlevelse och en adrenalinkick som gör att allt annat bleknar bort.

För drygt ett år sedan slutade vår körledare efter att ha varit dirigent för kören i 10 år. Under den här tiden utvecklades vi från att öva oss blodiga i varje stämma till att kunna lyssna in efter att ha hört stämman några få gånger. Vi gick från att titta ner i pärmarna till att kunna alla texter utantill vid konserter. Vi anordnade egna jubileumskonserter och fick uppdrag som vi aldrig skulle ha fått om inte I hade gett oss självförtroende. Vi växte som kör! Nu letar vi efter ljus och lykta efter en ny dirigent men det verkar omöjligt att hitta någon. Vi har hankat oss fram genom vikarier som har guidat oss igenom olika teman, bla gosspel och Valborgmässosånger. Lärorikt förvisso men inte samma sak som I. Jag saknar henne!

Gabriellas Sång
http://www.youtube.com/watch?v=rGAHflzfACo

Tålamod är en dygd

Måndag igen. Usch vad den här helgen gick fort. Ingen sovmorgon och det känns nu. Helgen har gått i rörelsens tecken. Lördan' först fotboll, sedan badhuset. På söndan' innebandy och sedan rodd för mig. Skönt att pressa kroppen lite. Om det ändå syntes på vågen också....

Tålamod tålamod är allt jag får höra... Har upptäckt att jag inte är särskilt bra på tålamod när det gäller mig själv. Med S kan jag ha hur mycket tålamod som helst (om jag inte är trött förståss). Men när det gäller mig själv vill jag att allt ska hända på en gång. Vet inte varför men har oftast ingen uthållighet.. Den här gången har jag dock bestämt mig för att försöka vara mer envis än kroppen.

Mitt nya liv som började v. 9 har bestått i att jag har börjat träna 2 dgr i veckan. En så länge är det rodd som gäller men i morgon ska jag prova ett kombinationspass som kallas Rodd/Core. Vad det innebär får jag berätta mer om senare. Jag har också kört GI kost sedan 5 veckor tillbaka. Det fungerar oväntat bra. Bara proteiner, fett och grönsaker. Från att ha ätit smågodis och ljus choklad flera dagar i veckan är det bara 70% choklad som gäller nu för tiden. Visst har jag gjort ett par avsteg men det har det varit värt. Jag trodde aldrig att jag skulle bli fri från sötbehovet men det gick! Men jag skulle gärna vilja förstå hur min kropp kan låta bli att svara på 2 dgrs träning och inget godis på 5 veckor. Snacka om att jag är frustrerad!!! Ok, jag har gått ner 5 kg men de senaste 3 veckorna har det inte hänt något. Så här dyker min otålighet upp igen!

Badhus och Tro...

Jag luktar klor. Trots skrubbande med tvål sätter sig doften av badhus i skinnet på något vis. Efter 2,5 h i vattnet ser man ut som och känner sig som en svamp. Tjoandet och stojandet gör en alldeles mör och jag tror även sonen var nöjd med att gå upp till slut. Vi gör alldeles för sällsynta besök i simbassängen trots att vi egentligen gillar det båda två. Jag håller med hjälp av Kråke på att lära S att dela pizzor och göra grodtag. Det var ett ganska roligt sätt att lära sig armtag tyckte jag och härmar efter boken om Kråke. En 5-årig pojke som man får följa på olika äventyr. Allt skrivet på ett pedagogiskt sätt som sonen gillar.

Den här veckan har varit en rätt vissen historia förutom torsdagen. Känner att beslutet jag tog var rätt men vad tomt det blev! Hur lång tid tar det innan vi kan höras av som vänner?

Fåglarna ger en hopp i alla fall - visst? De pickar på min jordnötspåse utanför fönstret och nedanför fågelboet hämtar ekorren mat. Hm ok då, även mössen får sitt men de ska väl också leva. Ni kommer väl ihåg Askungen? Usch, om de ändå bodde någon annanstans och inte i mitt hus eller förråd... Nu när jag har blivit solo skulle en katt sitta fint. Tänk om någon kunde komma förbi och adoptera mig och S!

http://www.youtube.com/watch?v=zQNQHMLJzG4&feature=related

Vänner....

Med äkta vänner kan man ta vid där sista meningen slutade för flera månader sedan. Så känner jag för ”mitt” tjejgäng i Laxå dit jag styrde kosan igår kväll. När jag körde in i samhället var det som en känsla av att komma hem…. Allting kändes välbekant och jag såg mig nyfiket runt omkring för att se vem som hade byggt om huset sedan sist eller om jag skulle se någon från det företag jag jobbade på i 14 år. Stannade till vid Blomsterhallen och blev först förskräckt över att det var utförsäljning på allt. Skulle de bomma igen? Här köpte jag ju så mycket vackra blommor förr! Men nej, nya ägare ska ta över och han skulle bli pensionär…. Tänk att sluta med sitt livsverk och börja ett helt nytt liv! Hoppas han har lika fina vänner som jag att umgås med tänkte jag när jag for därifrån.

Min tjejgrupp betyder så mycket för mig. De har funnits där för mig i vått och torrt. Delat det roliga som hänt och tröstat mig när allt har känt svårt och ensamt. Många roliga skratt på kafferaster och resor. Trots våra olikheter och våra olika liv har vi funnit varandra och accepterat att vi är just olika. Vi har genom åren spridits som vinden åt olika håll men har lyckats hålla kvar vid varandra trots att kontakten oftast inte är dagligen längre.

Att träffas och umgås några timmar en kväll känns ibland som att jag får smulor av den kaka jag så gärna vill ha mer av. Jag vill höra och se mer av mina vänner. Jag avundas de i gänget som kan träffas oftare. Att ha träffat dessa människor gör mig ödmjuk och tacksam. Jag är så glad att få vara en del av era liv!

Kram till er ikväll!

Mamma varannan vecka bara?

I morgon går jag in i den andra delen av mitt liv. Då blir jag dygnet runt mamma för en vecka igen. Det är lustigt hur livet som mamma blev.... Inte som jag hade tänkt mig men ändå med facit på hand en lösning som fungerar. Från det att S var 1,5 år har vi levt på det här sättet. Endast tiden kommer att visa om det var den rätta lösningen vi tog. Att släppa honom ifrån sig varannan vecka blir svårare ju äldre han blir. Det är så mycket som händer, nya intryck, saker i skolan, kamrater osv.... Jag vill ju finnas där fysiskt för honom hela tiden... Ibland ringer han på helgerna och har glömt något. Då låter han så ynklig och liten och jag tror genast att något allvarligt har hänt. Och det har det ju för honom.... han har ju glömt den blåa laserpistolen och Star Wars filmen :-). Livsviktiga ingredienser för att leken ska vara fullkomlig! Vid såna tillfällen försöker jag ju ta ner månen åt honom... Ja sitt barn smälter man nog alltid för hur gamla de än blir... För även om han bara finns hos mig 2 veckor i månaden så finns han ju alltid nära mig inombords.......

Att växa upp som skilsmässobarn har format mig på många olika sätt förståss.... Att se sitt barn behöva göra samma sak gör ont. En "nasty" skilsmässa och efterföljande år av ilska och bitterhet mellan mina föräldrar lärde mig att jag inte ville göra likadant. Att lägga mina egna känslor åt sidan och fokusera på att sonen skulle må bra var och är fortfarande prioritet för mig och lyckligtvis för sonens far också. Jag säger inte att det är lätt att göra det och alla måste hantera sin situation som det passar dem. Så här har jag valt att hantera separationen gentemot mitt ex och fördelar har hittills övervägt.

Citat: Alla är vi änglar med en vinge, håller vi om varandra kan vi flyga!