Från ingenstans....

Den underligaste saken hände mig idag. Helt plötsligt befann jag mig känslomässigt 7 år tillbaka i tiden och J hade precis lämnat mig. Hon frågade: "När går det över?" Och jag svarade: "Det går aldrig över..... Man låter bli att tänka på det - puttar undan tankarna när de tränger sig på. Jag hade precis börjat jobba igen efter mammaledigheten." Hon frågade: "Så det var så tidigt?" Jag sa: "S var bara 10 månader när J lämnade mig" och sedan kände jag hur ögonen svämmade över av tårar. Det bara kom -från ingenstans. Jag var inte ens beredd. I det ögonblicket kändes det som jag har gått omkring och låtsats i 7 år. Allt för att upprätthålla en bra kontakt med sonens pappa för sonens skull. Alla mina egna känslor och tankar som aldrig har kommit fram. Helt plötsligt vällde de över mig. Det var en omvälvande stund som har följt mig resten av dagen...

Att det kom just nu är kanske inte så konstigt. Runt omkring mig har personer blivit lämnade av sina respektive. Kanske har det gjort att jag själv har blivit påmind om hur det var för mig. Jag tror det undermedvetna kanske spelar mig ett spratt. Känslor som jag har burit på kanske måste komma ut? Kanske jag slappnar av i vetskap om att en efterlängtad semester närmar sig. Att slippa det turbulenta som jag lever med i vardagen för ett tag och bara vara i nuet. Vet inte vad jag ska göra med tankarna som snurrar nu??? Kanske puttar tillbaka dem på hyllan där de låg innan idag.... It has worked so far....

Reparerad relation...

Efter en tid av frostig relation har vi börjat närma oss varandra igen. Det syns i ögonen och i kroppsspråket att något har förändrats. Tillbaka till det gamla sättet vi hade att tilltala varandra. Det finns en tolerans och vilja att mötas. Det märks ändå att vi känner av varandras sinnesstämning och humör. Trevande slängs en kommentar eller fråga ut. Kommer mottagaren att nappa och ta upp tråden? Jag märker att jag helt plötsligt blir tillfrågad om råd och synpunkter igen. Jag är inte ute i kylan längre.

Jag har funderat mycket på vad det var som hände? Att stress och press i många fall påverkar människan negativt är ju ingen nyhet men i det här fallet var det som att det låg något mer bakom. Jag inser ju att jag själv också har en del i att det blev en konflikt. Att jag kanske blev för rak och kritiserande istället för att försöka komma med lösningar. Ibland blir trycket att prestera för stort och ens människovärde liksom försvinner på vägen.

Kanske jag aldrig får ett svar på vad det var som hände men jag är väldigt glad och tacksam att vi åter igen pratar med varandra.

Höstrusk och kärlek...

Vilket ruskväder.... som gjort för att sitta inne och se en bra film och pyssla om sig själv... Tända ljus och ta ett glas rött. Nu fattas bara en brasa att stirra in i och tänka filosofiska tankar. Jag gillar hösten. Även en grådisig dag som denna talar liksom trädens färger till mig. Löven skiftar i allt från gult till brunt till rött till orange. Det blåser ute. En kulen dag som idag skulle jag vilja vandra längst med havet och känna vindarna vina runt öronen och känna saltstänk i ansiktet. Stanna till på ett café och mumsa på något gott.

Livet handlar om relationer och inte bara den till en käraste. Familjen, vad vore jag utan den. Min mamma som alltid finns där. Och min pappa som gör så gott han kan och visst finns han också där. Om det verkligen kniper och även fast vi inte alltid förstår varann. Min son, som på något ofattbart sätt bara blir underbarare och underbarare för var dag som går. Vad vore jag utan honom? Han tar ner mig på jorden och ger mig perspektiv på livet varje dag.

Vänner, jag är välsignad med några nära vänner som betyder allt för mig. En person sa till mig en gång för länge sedan: "Jag har hellre ett fåtal vänner än en hög med kompisar." Då förstod jag inte riktigt vad hon egentligen menade men det gör jag idag. I nöden prövas vännen och så är det.... I det ordspråket ligger mer än bara en definition. En relation med en vän är som ett giftemål egentligen: I nöd och lust heter det då. Att dela glädje och sorg med... Kanske tanken med de orden är att den man gifter sig med ska vara bästa vännen? Jag har ett fåtal nära vänner som berikar mitt liv på olika sätt och det är jag glad och tacksam för.

När hösten tränger på och alla kryper in i sina skal är jag glad att ha mina vänner och min familj! Så just idag tänker jag extra på dem som betyder mest för mig! Puss till er!

Fett på fjädrarna...

Dagen idag:
- har jag kramat min son hejdå för en vecka (hur skickar man med kramar så det räcker hela veckan?)
- hade jag äntligen svar på tal
- har jag stått upp för mig själv i ett känsligt ämne
- har jag gosat med en häst i stallet
- har jag försökt stötta någon som betyder mycket för mig
- har jag bestämt mig för en ny approach

Nu är jag trött men ganska nöjd efter dagens bravader ändå. Det blir som det blir. Avgörandet ligger i någon annans händer. Vet inte riktigt om jag håller med om citatet nedan men det ligger något i det beroende på vilken upplevelse det är förståss:

Ju mer man upplever desto mer fett får man på sina fjädrar. Saker rinner lättare av en.

Mitt dolda jag...

Jag är exhibitionist. Ok, jag erkänner. Att stå på scen och sjunga i en mikrofon och känna att man får med sig publiken. Bara kören i och för sig men å andra sidan... De kan vara kritiska också. Det var himmelriket igår kväll... The Rose och Black Magic Woman, den andre hellre än bra.... Hade knappt hört låten men med lite vin innanför kroppen vågade jag allt! Oj vad roligt det var! Jag ska erkänna en sak till: Jag hade kunnat stå kvar hela kvällen och sjunga... Ha ha... så roligt var det!

Missunnsamhet

Vad är det som händer med människor i en pressad och stressad situation? Kanske inte så konstigt att det gick att påverka människor så lätt i ex. andra världskriget? När man inte ens kan hjälpa varann att utvecklas och uppmuntra till att prova på nya utmaningar i det dagliga livet... Jag förstår inte missunnsamheten och inskränktheten jag har fått bevittna den här veckan. När det kollektiva ska värnas om så att det förhindrar människan att få uppleva något nytt! När det egna jaget känner sig så hotat att man uppmanar andra att göra saker som inte för något gott med sig. Och varför gör dessa människor det? Vart finns den egna självinsikten då? Att människor är så lättpåverkade att det sunda förnuftet bara flyger iväg. Beteendet hindrar personlig utveckling och sprider ännu mer negativa vibbar... Den nedåtgående spiralen blir bara större och större. Vad säger dessa människor sedan - när det är försent? "Jag förstod inte vad jag gjorde... Jag visste inte vilka konsekvenser det skulle få..."

Hur räddar man någon som inte verkar vilja bli räddad? Jag ror och ror men jag tar in vatten....

Villkorslös kärlek

Idag har det varit en bra dag! Jag har fått kramar av min son och att känna de där små armarna runt mig betyder allt! Att få vara delaktig i hans liv... jag njuter av varje sekund....

11 september

Sen kväll och regnet faller mjukt mot mitt fönster. Det är becksvart ute men varmt... Borde gå och lägga mig men har ingen lust... Söndagens program är redan bestämt men vill njuta lite av min egen tid. Tystnad och att bara få vara i lugn och ro har blivit så viktigt för mig. Vardagen snurrar så fort med krav och måsten. Ibland mina egna påtvingade "ska bara". Men nu är det lördagkväll och jag kan tända ljus och njuta av min egen tid....

"Stillhet är nyckeln till livets gåta"

Vad är nytt från senast?

• Två dagars vistelse i Oslo tillsammans med framåtskapande kollegor gav mig andrum och ny energi...
  
• Sonen träffade målstolpen i senaste fotbollsmatchen, var dessutom lagkapten i ena matchen och målvakt i andra...
  
• En annorlunda lösning på jobbet kan leda till en bättre arbetsmiljö. Om det går i lås...
  
• Min batteridrivna gräsklippare är min "salvation"....
  
• Sverige har vunnit två landskamper i rad nu. Och "degerforsaren" hänger i. Jag tycker det är kul!!!!
  
• Det rullar på och jag är med på tåget... fortfarande...

Idag är det en ledig dag....

Lördag och inget särskilt planerat. Vad väl jag behöver dessa lediga dagar utan dikterad agenda. Pyssla lite hemma, plocka undan efter veckan. Höra tvättmaskinen gå i bakgrunden. Darin spelar på stereon. Sonen väser fram kommandon till sina Star Wars lego och jag kollar läget på Facebook. Det blåser lite ute - bra - daggen försvinner från gräsmattan - snart dags att ta fram min fortfarande nyhetens behag, batteridrivna gräsklippare. Ännu en maskin som underlättar min vardag. Senare en tur till godisbutiken för veckans godispåse... Jag har det ganska bra faktiskt!

Eftertänksamhet

Ute och plockade kantareller i skogen i fredags. Tyvärr har jag ingen dator så jag kan ju inte ladda upp korten men vi fick en del i alla fall. Grodor var det gott om också. Vad det är tyst i skogen. Tyst och fridfullt! Det är som om man vore alldeles själv i hela världen med bara skogens invånare som sällskap. Fåglarna kvittrade lite på oss men förutom dem och lite älgspillning såg vi inget annat spännande. Det kändes ändå tryggt att inte vara helt ensam för man har ju ögonen i backen så rätt var det är när man tittar upp vet man ju nästan inte vart man är. Då är det skönt att vara två. Vilken terapi det är att knalla runt bland stockar och stenar. Tankarna vandrar fritt och jag inser att livet ju måste bestå av fler saker än jobb.

Av en slump har jag två gånger hamnat mitt i ett finskt program om några människor som går en pilgrimsled i Spanien. Jag får följa med dem när de går från ort till ort. Deras tankar och anledningar till att gå leden. De öppnar sig och ger mig en inblick i deras vardagsliv. Att gå i någon annans fotspår kanske gör en mer ödmjuk och eftertänksam på vad som finns i ens liv. Vad har jag egentligen idag att vara tacksam för? Mycket mer än vad jag uppskattar, säkert. Att höja blicken en smula och se längre än sina egna problem tror jag också kan ge en själv perspektiv på sitt eget liv. Att lyssna till dessa finska vanliga människor som var och en brottades med sina egna demoner men som samtidigt hade gett sig själv gåvan att vandra pilgrimsleden för att komma till någon klarhet får mig att stanna till.... Är det en slump att jag satte på den kanalen just då eller finns det något som styrde mig däråt? Kanske jag också ska ut på en vandring?

Livet är för kort för att låtsas....

Nostalgi...

Nej, jag har inte försvunnit igen. Eller.... det har jag - men bara tillfälligt! Min dator har gått sönder! Ve och fasa! Släpa hem jobbets dator varje dag? Nä... det är jag för lat för! Till helgen kanske???

Förkylningen biter i men jag är på bättringsvägen. Så nu hostar jag skrällande på mina arbetskamrater istället. Trevligt va?!

En av mina förströrelser förra veckan var barnprogrammen på TV. Ja, sonen var hemma. Rätt som det var dök Trasan och Banane upp! Åh vilken nostalgi! "Ja e Olyckan, krasch och banglyckan" osv.... Oj vad han var snygg en gång i tiden. Ja i alla fall tyckte man det då. Han uppträdde tom på Salarna i Folkets Hus i Degerfors. Då stod man där i kön och fick till och med hans autograf. Icke att förglömma Lasse Åberg och Banane. Hm... hans namn fastnade visst inte i mitt huvud. Men vilket program det var. Så roligt och undervisande på ett naturligt sätt. Programmet håller än... fast sonen var inte lika förtjust. Vad ska jag skylla det på? Äsch, det är nog för att han är 8 år nu!

Ikväll blir det Livvakterna del 2. Följ den spännande upplösningen på Kanal 1 kl. 21.00. Det tänker jag göra... Vad vore svensk tv utan danska?!

Och veckan går...

Feberfrossa igår kväll men fast beslutsam om att gå till jobbet idag. När jag stod i badrummet och sminkade mig med svetten lackandes på kinderna omprövade jag mitt beslut. Jag tog av mig örhängena och gick och lade mig igen....

I förrgår läste min son en bok alldeles själv. Högläsning för mig. Sommarens läxa av fröken. En stolt mamma somnade gott den kvällen. Han har inte öppnat en bok på hela sommaren ändå satt läsningen som en "smäck". Va kul det var! Säkert tyckte han det själv också fast han skulle spela cool....

Kan inte hjälpas men varje gång jag tittar ut genom vardagsrumsfönstret och ser min ljusgula fasad blir jag så glad. Det blev så fint och jag är så nöjd att det äntligen är färdigt. Vilken skillnad!

Dagen idag!

Första dagen på jobbet är avklarat! Efterlängtad av mina kollegor som redan jobbat två veckor betade jag av det ena efter det andra. Försöker hålla kvar vid semesterlugnet inuti mig och lyckas ganska bra...

I kväll har jag monterat ihop min nya gräsklippare. Ingen mer handjagare - nu är det batteridriven miljövänlig klippare som gäller. Det ska bli spännande att prova den...

Mitt i alltihop hörde jag mitt namn ropas med uppjagade röster. Ut på altan och där stod grann "tanterna" och tryckte på andra sidan häcken. "Det springer en råtta runt bland trädgårdarna" löd budskapet smått hysteriskt. Snabbt åkte altandörren igen medans min son skrek upphetsat när han tittade ut genom fönstren mot framsidan. Och mycket riktigt - där sprang en förmodad rädd och vilsen råtta. Vi tryckte inomhus en stund men efter ett tag kom grannen och berättade att råttan faktiskt hade tagit en tugga på falukorven och därmed blivit halshuggen av fällan. Jag tog med mig sonen och så gick vi och tittade på den - nu när den var ofarlig kändes den inte alls så stor och farlig som vi hade tyckt en stund tidigare :-)

Sonen har upptäckt ett nytt spel på Nintendo Wii: Lego Batman.... Han varken ser eller hör när han kommer igång. Men jag trängde igenom och vi avslutade kvällen med boken "Vi vill ha disco". Avsnittet där killen dansade tryckare med tjejen i 1B blev plötsligt väldigt intressant. Ett första tecken på vad som komma skall måntro?!

I'm back

Oj vad sommaren gick fort! Och vad mycket jag har hunnit med! Målning av panelen, byggt altan, varit på små resor här och där. Och främst umgåtts med nära och kära. Byggt relationer, reparerat relationer, nya relationer..... Tänk vad till exempelvis 12 timmar i bil kan ge en nya perspektiv och ge ny självkänsla. Den här sommaren har varit bra mot mig.

Om jag ska välja ut ett minne från sommaren så blir det det här:

En vanlig måndag en vacker grön kväll

Det är som om jag inte kan skriva om något positivt som händer i mitt liv. Tänker tillbaka på helgen som gick och minns att jag faktiskt skrattade flera gånger. Tillsammans med min son. Oändligt tacksam att han finns här och förgyller min värld. När han är hos mig får jag något annat att fokusera på - han hjälper mig framåt.

En vecka har gått sedan beskedet kom att allt var okay. Hur fort man glömmer när allt gick bra. Livet går vidare. Men visst har jag blivit räddare om det som betyder något. Tankarna kommer ibland att vi inte har all den tid vi tror oss om. Ta tillvara på livet! Helt plötsligt ser jag mig omkring på mina nära och tänker att vi inte blir yngre. Det där grälet eller konflikten som ligger och gror kanske inte har så stor betydelse i långa loppet. Och vad spelar det för roll om all yta inte är perfekt? Idag har vi ju varann i alla fall.

Men jag saknar någon. Att längta och drömma. Känslan är så stark i mig. Önska att få dela alla innersta tankar och känslor. Att bygga upp något vackert och starkt. Dela rädslor och litenheten. Pirret i magen och bubblet inuti. Glädjen som är euforisk och som inte kan döljas. Närheten och tryggheten att inte vara ensam längre. Det saknar jag!

För att i nästa sekund förkasta tankarna och sjunka tillbaka i bekvämligheten och den trygga vardagen. Jag har ju andra planer... Jag har det bra som jag har det. Varför byta det mot en tillvaro i osäkerhet. Varför? För att det är så jävla underbart att vara förälskad!

Tålamod

Det gick bra. Väntan är över. Det var inget att vara rädd för. Det blev lite av ett antiklimax och tiden stannade för en stund. Tårar av lättnad och glädje steg upp i ögonen... På kvällen firade vi med rosa mousserande vin och några timmars samtal om allt mellan himmel och jord.

Idag pendlar jag mellan ro och rastlöshet. Jag har saker på gång. Saker att fylla min tid med. Saker jag borde göra. Saker att ta tag i. Helst vill jag bara blunda och glömma nuet. Men jag känner hur sårbar och lättpåverkad jag är av allt. Hur hela mitt inre jag är i uppror och ur balans. Vad krävs för att hitta lugnet igen? Det känns som om allt blir så stort. Jag vill inte utsätta mig för fler besvikelser. Jag kryper in i mitt skal igen...

Väntan....

Inget är som väntans tider! Vem var det som myntade den frasen? Vilket idioti! Skulle vilja använda mig av starkare ord men vad hjälper det? Tiden går inte fortare för det. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge! Jo, det kan man visst få göra. Jag kan förstå sonen som inte alls vill vänta på sin sommarpresent utan vill ha den på en gång. Nu vill vi bara veta! Två dagar kvar...

Ikväll får den här videon tala för mig:

http://www.youtube.com/watch?v=9lp0IWv8QZY&feature=related

"Jag är inte där mina skor står utan där mina drömmar är"

Livet går...

Det hjälper att vara tillsammans. Att vara nära. Att få finnas i närheten. Behöver inte säga någonting. Vi vet ändå. Tryggheten av att ha känt varandra länge finns där. Det är ett privilegium att umgås. Att ta vara på den här stunden. Ovissheten ruvar men vi låtsas inte om den. Om en vecka vet vi. Till dess är vi här och nu. Vardagen hjälper till att glömma ibland. Jag vill bara vara där. Hur det än blir tar jag med mig lärdomen om vad som verkligen är viktigt:

Kärlek till nära och kära - familjen - de verkliga vännerna...

Det är det som betyder något och som är svårast att förlora. Vad är ett jobb, en romans, ett stulet föremål i förhållande till det?

Ängslan

Så mycket jag skulle vilja säga. Så mycket jag skulle vilja skriva. Om rädslan, om oron. Ångest. Litenheten. Utan kontroll. Att stödja fast hjärtat galopperar. Att önska mer än något annat. Be att detta är något enkelt. Intala sig själv att allt är bra - bara en storm i ett vattenglas.

Lägg din hand i min, så är vi starka tillsammans. Så är vi svaga tillsammans. Så är vi tillsammans.

"Livet är en brutal lärare men man lär sig "
C j Lewis

Slut och nya vägskäl

Så nu var vi igång då. Äntligen! Känner mig trött och sliten efter mycket jobb och press sista tiden. Men nöjd. Nöjd att det mesta har klaffat på avdelningen. Nöjd och stolt över mina arbetskamrater som hanterar det nya systemet som en dans. Nöjd med att jobbet är gjort...

Nu börjar nästa fas. Att återgå till de gamla arbetsuppgifterna. Att komma ihåg att vara nöjd ett tag nu. Lugna ner mig själv och inte ta åt mig för mycket igen... Jag behöver inte alltid ha tusen järn i elden. Påminna mig själv att det ÄR skönt att gå hem kl. 16 och framför allt: Jag duger ändå!

Ibland öppnar sig nya utmaningar utan att man egentligen vill. Man ramlar in i dem och ställs inför ett val. Ett vägskäl där jag har liten påverkan på utgången. I alla fall är det en ny situation för mig. Jag kan välja att vara tålmodig och lugn och vänta in. Eller också kan jag ta den andra vägen och förutsätta att utmaningen egentligen inte var en utmaning utan bara en parentes i mitt liv. Hur ska man veta om det är värt mödan att avvakta? Hur undviker man att engagera sig under tiden? Går det att fortsätta sitt liv och ändå vara öppen och mottaglig ifall att? Om jag väljer den vägen provar jag något som jag aldrig har trott på förrut. Är det värt det? Ja, jag tror det men kan man leka med elden utan att bränna sig? Hur nära törs man gå?

En helt vanlig dag i mitt vardagsliv

Lämna barn lagom till kl. 8 på skolan
Köra lagligt till jobbet - varning för poliskontroller den här veckan
Knacka siffror under tidsbrist på förmiddagen
Statusmöte ang nytt datasystem en timme
Fackligt lunchmöte mumsande på en kebabsallad
Knacka mer siffror under eftermiddagen
Testa nya idéer i nya datasystemet
Fundera och klura
Hämta barn på fritids exakt på tid som avtalat - pust!
Lyssna på Lena och Orup
Göra räkningar
Klura på deklaration och rotavdrag - stön!
Pannkaka med socker - protest från sonen. Inget socker på pannkakorna hädanefter
Kladdkaka med kokostäcke och vaniljvisp
Läsa saga - natta
Prata i telefon - fniss och flams
Uppkopplad mot Facebook
Läsa bloggar
Nu är jag trött - dags att natta sig själv!

Böcker och trädgårdsfix

Jag läser "Tusen skärvor tillit" och furundras över hur väl Helena Von Zweighbergh fångar undertonerna som finns mellan huvudpersonerna. Det gör det nästan väl jobbigt att läsa boken för man känner igen sig i tankarna och beteendet hos dem.... Igår kväll var jag på Biblioteket och lyssnade på henne när hon presenterade sina böcker. Hon berättade med inlevelse och inspirerande ordval och gjorde mig sugen att läsa mer av henne. Jag som hade bestämt mig för att plöja igenom "Tusen skärvor tillit" för att sedan aldrig mer öppna en bok av henne igen. Men hon fångade mitt intresse genom den bakgrundberättelse hon gav om varje bok. Jag tror hon får en chans till.

Annars är jag fortfarande inne i en deckarfas och slukar den ena efter den andra. Det är härligt när man hittar en författare som man tycker om. Jag förstår inte hur jag ska hinna jobba när det finns så många böcker som drar i mig. Som bara väntar på att bli lästa!

Idag har jag klippt mina äppelträd. Jag gjorde det utan trädgårdsmästare bredvid och jag klarade det! Det var inte svårt alls. Det svåraste var att våga klippa första grenen! Solen värmde skönt så jackan åkte av. Grenarna rispade mina armar och jag klättrade högre och högre. Till slut var det bara att samla in riset och skynda in för den plötsliga skur som kom. Aldrig har väl kaffet smakat så bra!

Vårtecken..........

Ingen ny spännande middagsgäst ikväll vid fågelbordet. Jo förresten, spännande vet jag inte men ny för i år i alla fall. Ett vårtecken också. Två duvor kom flygande och ville smaka av fågelfröna på marken. Men det fick de inte. Nog för att jag är djurvän men duvor vill jag inte ha i min trädgård. Så jag skrämde iväg dem. De var envisa och kom tillbaka flera gånger men jag var mer uthållig. Till slut gav de upp och hittade mer lättillgänglig middag någon annanstans. Fast vårtecken är de i alla fall. Påminner mig om när jag pendlade sydväst och skogsduvorna spatserade längst vägkanten. När bilen närmade sig flaxade de tungt upp och ibland så sent att jag nästan trodde jag skulle köra på dem. Blundade själv och hoppades att de skulle ha lyft när jag susade förbi.....

En annan sak som blev bestämt idag är veckopeng för sonen. Det ska bli spännande att se hur han axlar det ansvaret. Några saker som ska göras varje dag för att pengarna ska delas ut på söndagar. Fortsättning följer.........

En ny middagsgäst

Jag har upptäckt ett nytt husdjur vid fågelbordet. En brun liten mus kilade fram idag och käkade av fröna som ligger på marken! Att det inte var första gången den var där har jag i och för sig förstått av spåren i vintras. Men det är första gången jag har sett den. Ljusbrun med bruna pigga ögon och en ful svans satt den där och åt. Skygg och snabb... rätt som det var tog den sin tillflykt till enbuskarna som finns strax bredvid. Eften en liten stund kom den fram igen och tog för sig. Hm.... inte lika roligt som fåglarna men inte en total överraskning heller. Vad göra? Tömma råttfällor är ju inte min starka sida heller.... Skaffa katt????

Den lever!

Den lilla fågeln kvicknade till! Att man kan bli så glad! Efter vad som tycktes en evighet såg jag hur fågeln började titta sig runt lite grann och när jag tittade nästa gång var den borta. Härligt! Den piggnade till!

I morse kanske den var en av de små som pickade på marken runt mitt fågelbord igen! Jag blev så glad!

En liten grön fågel kramar om mitt hjärta ikväll

Åh nej, en liten fågel flög rakt på rutan. Den föll ner på de hårda stenplattorna utanför min ytterdörr och låg alldeles stilla. Jag tittade på den och såg hur det ryckte i benen och kroppen flämtade. Vad ska jag göra? Jag väntade en liten stund och fem minuter kändes som en evighet. Res på dig, flyg igen lät det inom mig men inget hände. Den lilla Stensiskan bara låg där! Till slut kände jag att jag måste gå ut och flytta på den. Kanske den skulle kvickna till om den låg lite skyddat i busken eller var den död?

När jag kom ut och böjde mig över den lilla gröna fågeln såg jag hur den andades häftigt och de små pepparkornsögonen tittade på mig och blinkade. Jag kände mig så hjälplös. Kanske det hade varit mest barmhärtigt att slå ihjäl den men jag kunde inte. Jag tog en spade och en plastpåse på handen och tänkte försöka flytta på den. Men när jag rörde den så fick den krafter från någonstans och vände på sig så den kom upp på fötter. Den satt alldeles stilla men den satt i alla fall och blinkade med ögonen. Jag backade försiktigt in igen och smygkollar på den genom fönstret. Kanske den kvicknar till och kan flyga igen om en stund. Hoppas hoppas!!!!

Hela vintern har en flock Stensiskor förgyllt mina mornar när de har pickat i sig frön från mitt fågelbord. Inte ska väl mitt fönster ta död på den nu när våren är i antågande?! Så orättvist!

Utmaningar stora och små..

Jag ser ljuset i tunneln. Kanske lite dumt uttryckt.... Jag har nedräkning. 12 april startar vårt nya datasystem och sedan kan jag ta semester. Ja, inte fysiskt men mentalt. Den här sista månaden har varit tuff men nu börjar jag tina upp och få lusten tillbaka.

Jag tänker utmana mig själv ytterligare ett steg. Det första steget är taget och visst, det är ingen dans på rosor men med små steg ska jag ta mig framåt. En dag i taget och ibland en timme i taget men det går...

Min nästa utmaning är ett intresse som har legat slumrande ett tag. Nu ska jag ta ett litet steg åt att komma igång igen. Får se hur det känns när jag är mitt i det men längtan har äntligen tagit herraväldet över ångesten att inte kunna, att inte våga. Rädslan finns fortfarande inom mig och nu tar jag ett kliv framåt.

Ljuspunkter i livet

Känner mig som jag står mitt i livet med en gungig tillvaro. Önskar det fanns någon vägledning att få. Visst tror jag på en högre makt men ändå känns det inte som jag blir buren av den just nu. Om det är så - hur vore det inte utan den då?

Tar ett steg framåt och två steg bakåt i en relation som ju borde vara självklart att jag styr. Ändå är varje dag en "happening".
Samtidigt brottas jag med dålig självbild och under vinterns godsaker har den ju inte blivit bättre.

Yrkesmässigt börjar jag äntligen se en ljusning. Det lättar något men fortfarande är det rörigt och stökigt. Ekorrhjulet snurrar för fullt och jag försöker att ta en sak i taget men stresströskelns högsta nivå har för länge sedan passerat och jag känner hur hjärtat slår och huvudet dunkar.

Men jag har mina ljuspunkter och det lever jag länge på. Jag har några nära vänner som betyder allt för mig. De plockar upp mig när jag ramlat ner i ett hål. De peppar mig när jag misströstar. De finns där när jag minst förväntar mig det.

Dessutom finns körsången som får hjärtat att läka och hjärnan att lindas in i bomull igen. Andningen blir lugn och axlarna åker ner - varannan torsdag är det närmaste jag kommer paradiset.

Sedan finns de där... Med stora mörka insiktsfulla ögon och en varm mule som snusar lite på mig.... Som lyssnar förtroendefullt och gör allt som vi människor ber om.... Varannan måndag hälsar jag på dem. Ibland kommer jag dit med andan i halsen men några minuter senare är omvärlden som bortblåst och allt som existerar är de. I deras närvaro lever jag........

Denna video visar spanska hästar i deras hemmiljö. Tänk att jag faktiskt har ridit en Andalusisk häst en gång! Ett minne jag vårdar nära hjärtat!

http://www.youtube.com/watch?v=zQA_n75YuT0&feature=related

En röst i natten...

Ett alternativ till Björn Skifs Håll mitt hjärta. Trodde ingen kunde göra den lika bra men Carolas röst överträffar det mesta........

http://www.youtube.com/watch?v=NHDOBO-4vK4&feature=related

Är såret urgröpt nu?

Ord som kommer ut utan mening att såra eller uppröra. Uttalade i ett samtal där förtroenden gavs och togs. Ett samtal som avslutades med mitt inre i kaos. En ofrivillig budbärare som egentligen bara gav visshet till något som länge har funnits inuti mig. Allt det som har legat i träda kom plötsligt upp till ytan igen. Vart tar man vägen med all sorg och smärta som bultar och trycker och som gör att det känns som man ska sprängas inifrån. Varför tar det inte slut? Går det aldrig över? Är jag nere på botten nu så att jag äntligen kan börja läka?

En inspirerande dag.....

Hemma igen efter en kort sejour i huvudstaden. Vistelsen fick en adrupt slut om än frivilligt. Ibland blir det inte riktigt som man har tänkt sig och då gör man det som känns bäst. Det bästa för mig var att åka hem.

Moderna museet hann jag med i alla fall och Salvador Dali med flera var värt ett besök. Aldrig kommer jag att glömma hur han fick till sin karaktäristiska mustasch på morgonen. Med kletiga fingrar från dadlar tvinnande han dem berättade han i 50-talets svart-vita tvruta med ett nollställt ansikte utan tillstymmelse till leende. Men en man som skapade så många underbara, roliga, udda, häftiga uppenbarelser i allt från parfymer till tavlor måste ju ha humor så någonstans bakom hans seriösa uppenbarelse måste ha dolt sig ett flin.. Jag gick vidare genom de stora kala hallarna och förundrades hur olika vi tolkar vad som är konst. En stor rödmålad plåtram mitt i ett rum, det fattades bara sand så kunde jag tolka det som en sandlåda. Eller två svarta dammsugarslangar fasthakade i varann: kan jag också fixa till tänkte jag. Så en del underbara tavlor där jag fritt kunde tolka vad konstnären ville uttrycka.... Ja, Moderna museet är definitivt värt ett besök. Nästa gång tar jag Nationalmuseet. Någon som vill med?

Stockholm är så underbart! Oavsett årstid lyser liksom de gamla byggnaderna upp omgivningen och jag njuter av att gå runt på gatorna. Se alla stockholmarna som ilar vidare. Höra turisterna språkas och tjuvlyssna ogenerat när fransmän runt omkring mig diskuterar huvudstaden. Slinka in på en krog och vila fötterna en stund. Nästa gång tar jag med mig någon som uppskattar samma sak som jag......

En annorlunda helg som lider mot sitt slut. Erfarenheter rikare och ett lugnt sinne. Nu tar jag mig an nästa veckas utmaningar. Som Tommy Körberg sa:
"Det är ingen som har något kontrakt med livet. Det är bara att ta för sig!"

Snart nytt år!

I morgon ska jag ut på nya äventyr. Det livar verkligen upp tillvaron för mig när jag har en resa att se fram emot! Malmö över nyår. Spännande! Vad kan väl vara bättre än att möta 2010 på annan ort. Nya intryck och influenser att minnas när vardagen kommer igen i januari.

Ikväll har jag försökt mig på att kopiera musik till telefon. Och jag lyckades!!! Om man använder verktygen som följer med när jag köpte telefonen hade jag inte haft såna problem tidigare. Ha ha! All tid som gått åt i onödan.

Gott Nytt År!

Eftertänksam...

Jag ser fåglarna från mina fönster. När jag sitter i vardagsrummet och dricker mitt morgonkaffe med röda ljus tändna bredvid mig ser jag fåglarna slåss vid fågelbordet. Igår fick jag besök av Sidensvansar och mamma domherre. Idag hade hon tagit med sig pappa domherre. Det kändes fantastiskt att få se dem. Förra året var de inte här men då hade vi inte så här mycket snö heller. Den kom i förrgår och vilar tung och tjock på träden och taken. Det är 11 minusgrader och jag gillar det. Ibland önskar jag nästan att jag var en fågel.

I år har jag inte haft någon lust med jul. Det har känts som ytterligare ett "måste". Är inte det konstigt hur jobbet styr mitt liv. Hur hamnade jag i den fällan igen? Jag springer runt i ett ekorrhjul och kommer ingenstans. Velar fram och tillbaka och undrar om jag tycker det är roligt eller inte. Vad tycker jag är roligt? Jag tar på mig mer arbetsuppgifter för att skydda mig själv för framtiden istället för att lita på att den prestation jag redan har visat räcker för att ha en "tryggad" framtid. Hur lär jag mig egentligen att jag är mer än mitt jobb?

Nu har jag haft ett par dagar i ensamhet och det behövde jag. Har gjort så lite som möjligt, läst ut två böcker och tittat på tv halva natten. Igår var det 5 år sedan Tsunami katastrofen och jag grät när de intervjuade överlevande. Tog med mig deras budskap att värna om nära och kära och ska försöka tänka på det även när vardagen åter är här.

Igår kväll ringde sonen och var så arg på sin far. Vet inte vad som utlöste den reaktionen egentligen men jag lyckades lugna honom så han blev glad igen... Ställer mig åter frågan som ständigt ligger och gnager i mig. Men jag har inget färdigt svar ännu så jag fortsätter att observera och avvaktar. Det ligger som en liten oroshärd i hjärtat...

Det finns mycket att vara tacksam för! Men jag kan inte låta bli att se fram emot 2010 som ett bättre år än detta. Det som faktiskt stod i mitt årshoroskop om att 2009 var ett mellanår har nog stämt ganska bra. Konstigt! Jag brukar inte bry mig men när jag blickar tillbaka så ...

http://www.youtube.com/watch?v=h_MDgJo5zzc&feature=related

Sen en tid tillbaka....

Dimman lättar, mörket får ge vika för ljuset. Gryningen närmar sig och jag rätar på ryggen och höjer blicken igen. Nu har jag varit inne i mig själv, trampat och malt sönder för att försöka komma till en försoning, för att försöka förstå. Jag tror inte jag kommer längre. Det är dags att gå vidare.

"Allt som är bra med mig har jag en förmåga att glömma bort"

av Melissa Horn

http://www.youtube.com/watch?v=jl9IQFCtt5c&feature=channel

Det gör ont!

Är det det här som kallas att lära sig en läxa? Allt för ofta öppnar jag munnen utan att tänka mig för och för det mesta går det bra. Men inte den här gången. Jag har nog blivit bortskämd med att kunna säga saker och sedan rätta till det i efterskott. Det gör ont! Det gör ont att komma på att allt inte behöver vara svart eller vitt. Allt behöver inte vara klart på en gång. En del saker tar tid och behöver få ta tid... Jag styr inte över allt hur gärna jag än vill. Jag lär mig min läxa den här gången........ men det gör ont!

Drömmar i november dis

Denna dag idag längtar jag bort. Till en strand med kritvit sand, varm och len mot mina nakna fötter. Låta solen få steka min bleka kropp och bränna bort all oro och ångest tills bara jag finns kvar.... Äta god mat i den ljumma sommarnatten och höra syrsorna spela. Gå längs med stranden och höra havets lugna vågskvalp vagga min trasiga själ. Vinden blåser bort alla dystra tankar och sveper in ny energi.......

Denna dag idag längtar jag bort. Till Irlands karga landskap där jag galopperar fram på en skimmel med man svart som natten. Tryggt bär han mig över stock och sten, frustande av glädje att vara springa fritt. Jag är fri och min närvaro är bara här. Just nu finns bara jag och hästen. Vi blir ett i farten och med den gröna naturen runt omkring oss.....

Denna dag idag var ingen bra dag men dagen i morgon kan bara bli bättre...

Brustna illusioner

Jungfrun: Låt dig inte attraheras av "farliga" män, eller den där tysta starka typen. Det finns oftast en dold passiv aggressivitet och det behöver inte du i ditt liv nu.

Jahapp, så var det med det. Det är tyst nu... tyst och stilla... I magen en klump. En klump som trycker uppåt... Bortgjord... för bråttom.... otålig.... Vad har jag att komma med? Vad trodde jag? Jag skulle ha hållit käften! När ska jag lära mig?! Ringer men ingen svarar... signal efter signal går fram... Fantasin spelar och jag målar upp den ena scenen efter den andra... Hur dum får man vara?

Allt som finns kvar är en kylväska med klabbar... Vilken grej :-) Vilken tur att jag ska däråt i veckan... Då kan jag lämna dem på ett lämpligt ställe.... för de behövs väl till sommaren...

Jag är så förvirrad. Vad var det som hände igår? Det blev så fel................ Nu är det bara borta!

Solen sken idag i alla fall...

Osäkerheten sprider sig inom mig. Jag gillar inte när jag känner så här. Bekräftelse behovet växer med avsaknaden av det. Ska det vara så här? Människor påverkar varann hela tiden, medvetet eller omedvetet. Vid varje nytt möte ställs man på prov. Varför utsätter man sig för det? Hur ska jag göra för att undvika att hamna i den här situationen igen? Vart någonstans blir det fel? Är det jag som har för bråttom? Kommunikation! Våga fråga det obehagliga! Är allt förstört nu?

I mitt andra liv har jag precis fått credit för något jag tog strid för i veckan. Om det är långsiktigt bra eller inte lär framtiden utvisa. Av någon konstig anledning så är det lättare att fightas där. Jag har en annan roll där. Kan förstå tjusningen av att vara skådespelare. Att gå in i en annan roll och bli en personlighet som står rakryggad och stark och säger obehagliga sanningar. Det är väl ingen match där. Där kämpar jag för människan, för överlevnaden utan att visa mig sårbar för det är ju inte mitt privata jag som visas där.

Men inom mig undrar jag nu om inte den andra kampen är viktigare. Vad kan vara mer betydelsefullt än att vara älskad för den man egentligen är? Utan en massa roller eller masker. Att våga säga: "Det här är jag och det står jag för" och inte vara livrädd för att inte duga. Varför ska det vara så svårt?

Som någon sa: "Man får pussa många grodor innan man träffar prinsen". Jag är så j-a trött på det!!!!!!!!!!!

Livets finurliga vändningar

Något litet i sin linda... Så pyttigt att det knappt inte syns. Men ett litet frö är det enda som behövs för att tända ett hopp....

Vad får en egentligen att må bra? En blick, en röst, att bli sedd skulle jag vilja sätta högt på den listan. En komplimang förståss. En dag på jobbet när jag hann med det jag hade tänkt mig. Eller att hitta den där komponenten som jag har letat efter i veckor. Men livet är ju så mycket mer än jobbet. En god vän sa till mig igår: "Det låter som du låter jobbet styra ditt liv". Spontant svarade jag: "Ja men det gör ju det". Den här helgen skulle jag ju ha varit i Malmö. Istället sitter jag här och funderar om jag inte borde jobba på söndag.

Men för tillfället har jag fått något annat som distraherar mig och det är så skönt. Livet är ju inte bara jobbet... Jag lever bara en gång och det enda jag vet är idag. Så det är dags nu! Jag har återigen kastat mig ut i det okända och det känns bra.

Är det här platsen?

Skara - en grå novemberdag. Det småduggar lite och blåser kallt. Varje anständig människa skyndar hem men jag är varm. Jag hör steg i gruset och vänder mig om. Där kommer han gåendes emot mig. Jag känner igen honom och blir glad. Jag ler stort. Sedan står han plötsligt framför mig, lång och bred. Jag får en kram och det sprids ett lugn i mig. Jag slappnar av och jag blir mig själv. Vi tillbringar en kulturell eftermiddag tillsammans. Jag smygkikar lite, småskojar och blir glad när han uppfattar tonen och glimten i min röst. Vi skrattar tillsammans!

Timmarna flyger förbi och Skaras befolkning passerar förbi runt omkring oss. Jag ser dem i pereforin som statister i filmen där vi är huvudrollsinnehavare. Vi cirklar runt varandra, testar varandra genom ord och gester - vad fångas upp och kommer tillbaka i en ny replik eller kommentar? Så lik mig på många sätt som gör kommunikationen enkel samtidigt som olikheterna kan komplettera oss. Jag förundras över att det bara flyter på samtidigt som jag försöker hålla tillbaka mig själv. Vill inte rusa iväg med mina känslor... Vill känna vad det här är....

Till slut är dagen slut.... jag har en bit att åka och det börjar bli sent.. Att skiljas känns bitterljuvt... för långt till nästa gång samtidigt som tanken på att det här kan vara början på något bra börjar spridas i kroppen....
http://www.youtube.com/watch?v=imoHgJO0738

Jungfrun: Om du under en längre tid undertryckt dina egna behov till förmån för andras önskemål kommer en dag när din själ får nog. Och i dag är den dagen här.

Tomt....

Försöker komma på något att skriva om men det är tomt, blankt, inget som dyker upp.... Så jag återkommer en annan dag när skrivkrampen har försvunnit.

Under tiden: Mina älskade vänner -ta hand om er och var rädda om varann!

http://www.youtube.com/watch?v=4fE125dYSKY

En söndag på väg....

Trött ikväll. Just hemkommen från kärringrally på Gekås. Gick med strömmen, mot strömmen, tvärs emot strömmen... fastnade i kön bakom någon som hade ställt sin vagn mitt i gången.... hamnade framför någon som nära på körde över mig... eller den som nästan knuffade undan mig för att inte missa att ta stearinljuset innan någon annan hann före... Men kul var det! Och visst gjorde jag en del fynd... Gladast blev jag nog åt min fina rosa fleecetröja och så hittade jag nästa pocket av Åsa Larsson. Hon som skriver om Kiruna miljö.... Kan knappt bärja mig innan jag får börja med den. Hittade en del kläder till sonen också.. får se om han blir lika nöjd som jag var....

Utflykten genomfördes med mamma som passagerare.... Mor och dotter i trivsamt samspråk hela vägen. De tidiga morgontimmarna ivrigt spanande efter älgar och rådjur men såg inga som tur var på vägen. Rådjuren är bra fina när de skuttar iväg med vita bakar men dock ganska stora de också framför bilen. I de mörka timmarna på hemvägen kisade vi igen utefter sidorna på vägarna, trötta ögon med skogen krypandes nära inpå.... Det närmaste vi kom var en hjort som stod med baken mot vägen och svängde med hornen... Man hoppar allt till lite i alla fall. Skönt när vi var hemma igen!

En andra chans?

Ringer på dörren och den öppnas av en strålande glad U. "Hej !kom in, kul att du kom" hälsar hon mig. Nyfiken glad förväntansfull och lite blyg kliver jag in i hennes kök där några redan sitter. Jag är på inflyttningsfest hos en arbetskamrat och före detta granne. Jag känner mig redan lite malplacerad och försöker dölja det genom att hälla upp ett glas vin. Samtalet flyter på utan mig och jag börjar undra vad jag gör där... Som tur var frågar U om jag vill gå på rundtur i lägenheten och jag slappnar av en smula. Varför blev det så där funderar jag för mig själv? Det ringer på dörren och jag smyger tillbaka till köket. Arg på mig själv bestämmer jag mig för att trycka undan min dåliga självkänsla och räta på ryggen. Jag hänger med gänget uppför trappan och tvingar mig in i samtalet om en rosa tapets varande eller inte. Det går bra så jag tar ytterligare ett kliv in i det sociala umgänget med människor jag aldrig har träffat. Varför är det så svårt ibland att bara vara sig själv? Kvällen går och jag möter både nya och gamla bekantskaper. En mamma till min sons kompis dyker plötsligt upp och det känns skönt att prata lite skola och barn en stund. En arbetskamrat presenterar mig för sin gamla kompis och det känns som hon försöker agera äktenskapsmäklare. Jag känner åter igen min dåliga självkänsla dyka upp och kommer inte på något att prata om. Så fort jag kan smiter jag därifrån.... Att det ska vara så svårt att vara naturlig! Resten av kvällen håller jag mig hos arbetskamrater som jag träffar varje dag och som jag inte behöver säga så mycket till. De känner mig som den professionella Eva och det känns tryggt. Lilla privata E syntes inte till.

När jag cyklar hem funderar jag på vad jag tyckte om kvällen egentligen.... Jag hade ju egentligen velat visa mitt privata jag. Vad var det som gick snett? Det kändes konstigt från början - varför då? Jag kände mig missnöjd och arg och har bara mig själv att skylla.... Kanske jag inte passade in i sällskapet? Synd för det fanns potential där.. Får man en chans att göra ett andra intryck eller är det kört nu?

Tankarna går vidare... I går övervann jag första hindret eller kanske jag ska säga delmål... Nu är jag på väg. Känns läskigt men alltmer rätt. Nu är det väntans tid igen och tålamod som gäller. Inte min starka sida men just nu får jag förlita mig på andra att det ska gå snabbt. Under tiden bearbetar jag och förbereder mig mentalt. Fortsätter leta artiklar på nätet och "know how" hos andra via bloggar. Det är rätt tid nu. Jag styr mitt eget liv!

Hopp och förvirrade tankar

Idag är jag glad. Det pirrar i mig och jag känner en spänning och förväntan... Vad som än händer är det just nu en bra dag!

Jag fylls av en klump i halsen när jag tänker på mina vänner som just nu brottas med ofattbara tankar, beslut som såsmåningom ska fattas när värsta chocken gått över... Jag hoppas arbetsmarknaden vänder... Det känns konstigt och ofattbart och jag förstår om man fastnar i handlingsförlamning. Ingen kan sia om framtiden och tur är det väl att man inte vet vad som ska komma i ens väg. Men vissa saker känns onödiga att behöva gå igenom...

Själv brottas jag också med svåra saker men jag har fått lite perspektiv och ser en ljusning... En dag i taget så närmar jag mig ett beslut... Jag både vill och våndas inför det. Ett beslut som i så fall kommer att påverka och förändra hela mitt liv. Jag tror att jag kommer att bli lyckligare men jag vet att det inte kommer att gå av sig själv. Kommer förändringen bli så mycket bättre att det överväger nackdelarna? Jag söker svaret på nätet men är inte helt övertygad. Vissa dagar är det Yes, jag gör det. Andra dagar blir jag osäker och rädd. Får jag det resultat jag vill ha? Tänk om mina demoner finns kvar ändå? Att jobba med sitt inre och möta sig själv är otäckt och skrämmer mig... Tänk om jag inte tycker om det jag kommer att få se?

Jag har lånat det här citatet från A Lagerstam

Kärlek vid första ögonkastet
är lätt att förstå
Det är när två människor
har betraktat varandra
en livstid
som det blir ett mirakel

Eftermiddagstankar....

Regnet vräker ner utanför och rinner nerför fönstret. Tur man inte har tvättat dem precis.... Jag hann klippa gräset (en sista gång förhoppningsvis i år). Jag hann få in utemöblerna under presenningen. Jag hann spela utebandy med sonen. Så nu sitter vi inne och myser. Snart ska han till far sin. Idag blev vi oense - första gången det händer sedan vi gick i sär.... Om vad.... om sonen förståss... vad annars finns det gemensamt längre? Men det redde upp sig skapligt.. Vi är två individer som egentligen aldrig har sett saker på samma sätt. Synd att det hann gå så långt innan det blev uppenbart! Men annars skulle ju inte sonen finnas förståss - och han är det käraste jag har!

Gårdagen blev jobbig på ett sätt jag förståss visste men som jag hade förträngt. Men igår kunde jag inte skjuta upp det längre. Många känslor kom upp till ytan och jag försökte vara stark och trycka undan dem. Men när orgeln spelade en underbart vacker melodi gick det inte längre. Allt jag kunde tänka på var R. Inom mig såg jag henne framför mig och hörde hennes skratt. Jag hoppas hon visste hur många som tyckte om henne och önskade att hon hade fått vara med. Hur konstigt är inte det då? Jag satt och tänkte på hur många år de hade varit gifta - tänk att få leva så många år tillsammans! Det är inte alla förunnat att få vara med om det. Att dela alla glädjeämnen och sorger tillsammans och ändå stå vid varandras sida. Hur gör man för att hålla kärleken vid liv så länge? De är värda all min respekt!
http://www.youtube.com/watch?v=x9GPFsVJuu4&feature=related

Ikväll tänder jag ett ljus....

Ikväll fattas mig orden av en annan anledning än senast jag skrev. Ikväll känns mina egna problem futtiga. Ikväll gråter jag över förlusten av en kär gammal vän. Jag tycker att det är ok att säga vän även om vi inte hade mycket kontakt sedan jag slutade på min gamla arbetsplats. För den här personen var storsint och öppen och glad och välkomnade alltid nya personer i sitt liv. Jag har många goda minnen av henne och vår relation. Hon var en person som jag alltid kunde prata med och som jag alltid gick förbi när jag var i närheten. Det var av äkta omtanke hon undrade om vad som hade hänt sedan sist. Jag kände ett genuint stöd i henne för vad jag än tog mig till. Jag kände en sorts närhet med henne som man bara får med vissa människor! Med henne fick jag vara mig själv.

Ikväll fattas mig orden men minnena lyser starkt! Tack R för det mod och styrka du har visat mig finns i oss alla när och om det behövs. Du är en förebild för mig! Kram!

I mitt horoskop idag:

Jungfrun: Du är så uppe i varv att du riskerar häslan. Och det som med kossan, du saknar den inte förrän den är borta. Du måste göra vissa omprioriteringar.

Back in business again

Det var ett tag sedan jag skrev. Inspirationen sinar... Kanske är trött... Många saker som pågår och som jag försöker bearbeta och hantera. När jag försöker skriva ner dem blir det bara gnäll och klagan. Så många andra som ju har det värre. Jag har det ju bra egentligen!

Tillbaka i selen efter en vecka på Sicilien. Höga förväntningar på ön, människorna, maten, vädret, hotellet - ja överhuvudtaget på resan. En del förväntningar införlivades - andra inte. Sol och bad blev det i alla fall.

Snart är det dags för höststädning i trädgården. Klippte gräset idag. Oj vad det växer - ska det aldrig ge sig? Nästa lördag höststädning på området och samtidigt Åtorps marknaden. Hoppas det blir bra väder. Det är alltid en Happening med Åtorps marknaden och mysigt att gå där om solen skiner..... Hoppas hoppas hoppas.....

Om några timmar: Hockey Bofors Bobcats möter Leksand i Nobelhallen. Idag ska jag gå. Det blir en bra avslutning på helgen. Lite cool musik och förhoppningsvis en jämn match. Annars får man väl titta på omgivningen istället...
http://www.youtube.com/watch?v=zvoeeq-BH4w&feature=fvst

Jeremias Session Band

Sitter i gräset på en filt. Ett mjukt sorl runt omkring mig. Jag mår bra! Plötsligt kommer de upp på scenen och sorlet tystnar. Musiken börjar spela och den ena visan efter den andra avlöser varandra. Jeremias Session Band spelar tonsatta dikter av Jeremias i Tröstlösa. Vilken underbar musik! Glad, vemodig, mjuk, fartig - ja alla rör på kroppen. 1,5 timme förflyter alldeles för snabbt. Efter några extranummer är det slut men en avslappnad känsla dröjer sig kvar i kroppen.

En lördagkväll i Stadsparken en sen augustikväll. Det blir kyligt när solen försvinner och daggen kommer. Men vilken härlig kväll! Precis som augusti ska vara. En känsla av välbefinnande sprider sig i kroppen. Sånt här borde man göra oftare!

Ett exempel nedan:
http://www.youtube.com/watch?v=-xkjbFPYWcY&feature=related

En seger får sammanfatta veckan som gick

En vecka har passerat med många intryck och känslor. Jag skulle ta det piano tyckte mitt horoskop och inte kritisera och döma för snabbt och det har jag försökt ta fasta på. Får väl se vad det kan ge i längden.

En seger vann jag dock genom att vara konsekvent och lyckas behålla lugnet fast tröttheten låg på lur. Min son fick ge sig och vi kom iväg till fritids den tid jag hade planerat. Vad gött det kändes! Nu gäller det att hålla i två dagar till sedan får jag en paus. Har bestämt mig för hur jag vill ha hösten och ska försöka hålla mig till det oavsett provokationer från S. En sak i taget och sakta ska det präntas in. Jag har visioner i alla fall.

För egen del gick veckan i trötthetens tecken. Helt orkeslös när arbetsdagen var förbi. I fredags började jag piggna till igen. Pga att helgen närmade sig eller pga järntabletten på torsdan... Men efter en lugn helg är jag redo för nästa veckas äventyr!

Nu börjas det....

Tillbaka på jobbet igen. Nyheter sedan sist är att inköpschefen har börjat och vi har fått en ny kollega på avdelningen. Han ersätter en annan kollega som fått nytt jobb inom koncernen. Ska bli spännande att se hur hösten utvecklar sig med tanke på nytt fräscht gäng att jobba med.

Annars rullar det på - lite ringrostigt i hjärnan ännu men förvånansvärt snabbt är jag inne i rullarna igen. Det roligaste på dagen var att kunna sitta ute vid våra rangliga trädgårdsbord på lunchen och avhandla allas semester bravader. "Ösregn vid Lisebergsbesöket, 250 bagetter att göra i ordning varje dag vid PiP festivalen, strömavbrottet i stan som stängde alla butiker i två timmar, ilsken dansk som lurade flera kaféägare på 200 :-, falskt alarm med lysande oljelampa som skrämde vettet ur mig osv.. Och förståss - äntligen kom solen!"

Själv känner jag mig lugn än så länge. Känns så skönt att ha Sicilien resan att se fram emot. Om ynka 4 veckor bär det iväg. Jippie! Får börja träna på italienskan nu: "Ciao Bella" Säger man så till en kille? Eller är det bara killar som kan säga så? Vad heter det då? Ciao Bello! Ha ha... nej skulle inte tro det... Så lätt kan det väl inte vara? Man kanske bara ska sitta där och vänta på att någon mafioso ska tilltala en? Italienare är ju macho män så de vill nog inte bli uppraggade. Nä... jag har inga fördomar :-)

http://www.youtube.com/watch?v=4r7yhuDBWic

Vänskap på ett djupare plan

Hemma igen, efter två mysiga dagar i en god väns sällskap! Tillsammans har vi utforskat nya och gamla trakter. Första dagen var en resa i nytt område. Fascineras av miljön så annorlunda vår tid men ändå inte så främmande mot idag. Dag två tillbringades i välkända omgivningar som upplevdes på nytt och på annat sätt. Det blev nya minnen som lades till de gamla. Till exempel att sitta på bryggan med fötterna dinglandes i Siljan och äta thaimat gav perspektiv och ett ypperligt tillfälle att njuta av nuet.

Visst var det en härlig resa på många sätt och främst för att vi hade tid att prata och komma varandra ännu närmare.... Vi är rätt så lika och ändå inte. Olika livserfarenheter som har format oss till de vi är idag. Brister och fel som vi ständigt analyserar och försöker rätta till. Varför då? För vem? Är det egentligen för oss själva eller vill vi så desperat passa in i ett mönster som vi själva har skapat? Kanske ingen egentligen kräver detta av oss? Vi jobbar ständigt för att vara "rätt". Borde vi inte bara försöka vara den vi är?!

Tankar och funderingar som uttalas medans milen rullar förbi. Känns skönt att kunna ventilera med en nära vän som förstår precis vad jag menar. Lika skönt som det kan vara att låta mun svada på, lika skönt att kunna dela en tyst stund emellanåt.

Innan vi skildes åt hade planeringen för nästa resa redan börjat. Härligt!

Nöjen och måsten

Satte på en tvättmaskin och diskmaskinen, tacksam för dessa maskiner som underlättar min vardag! Sänder en tanke till vem det nu var som uppfann dessa två underverk. :-)

Sedan tog jag resolut tag i att tvätta bilen invändigt. Hm... borde ha gjort det för länge sedan. Åkte sedan till macken och fick bilen fin på utsidan också. Till slut blev jag i alla fall nöjd med mitt dagsverk. Så nu kunde jag fortsätta i min bok som jag motvilligt hade lagt ifrån mig tidigare.

I morgon väntar nya äventyr. Det har varit mycket "packa väskan" under senaste veckorna. Ska bli kul!

Semesteridyll

I helgen har jag tagit fasta på uttrycket Memente vivere: Kom ihåg att leva! Jag har nog haft en bra semester med tid att tänka och ladda batterierna. Känner mig full av lust att leva och njuta av livet igen! Vem vet vad hösten har att erbjuda?

Att känna lusten återvända, viljan att göra saker igen, ha ork att umgås med människor, ha ro att sätta sig med den där boken som har legat och samlat damm, det är så härligt att ha livsglädjen igen!

Jag bytte det norrländska lugnet mot storstadens sprittande folkliv. Ett myller av turister som strövade gatan fram. Jag tog med mig mitt nyinskaffade inre lugn och flanerade runt och njöt av anonymiteten, njöt av att dricka en kopp kaffe på en uteservering, titta på folk och läsa lite i min bok. Ingen stress - bara göra det jag ville själv. Umgås med en barndomsvän på kvällen, återuppliva gamla minnen och skapa nya. Åkte hem med massor av energi och kroppen fylld av en tacksamhet. Tacksam för vad jag har i min vardag och tacksam för att jag har kunnat göra något för en vän som står mig nära.

Än är inte semestern slut heller. En hel vecka kvar som kommer att fyllas av nya minnen och nya intryck. Intryck att ta fram i höstens mörker, kanske skapa inspiration i hemmet. Bara vara..... låta minnena komma gratis..

Ikväll känner jag mig tacksam!

Inspiration kan komma från oväntat håll....

Ikväll gör jag som alla andra när det här klippet kom upp på youtube. Jag kopierar det till min blogg. En fantastisk sångröst gömd i en alldaglig kropp men absolut inte en alldaglig människa:

http://www.youtube.com/watch?v=9lp0IWv8QZY

Hemma bra men borta bättre?

Hemma igen och gästspelar, dvs tvättar kläder och packar om till mindre väska. I morgon bär det av igen. Åker och hälsar på en kompis som gärna vill ha mig på besök och det gör jag så gärna nu när tid finnes. Inget bloggande på en vecka men får återta flitens lampa när jag kommer hem igen!
Kram allihop som brukar läsa och ta hand om er även om solen lyser med sin frånvaro. I alla fall över mig!

Ps. Läste Jan Guillou "En medborgare höjd över varje misstanke" förra veckan. Trodde därmed att jag hade fullföljt sviten om Hamilton. Men icke, det finns en till! Stön! Nu måste jag ju läsa den också. Ja, jag vet... kanske inte så intellektuellt men ganska kul ändå! Nu läser jag nästa som har funnits på mitt bord ett tag: Lisa Marklunds "Livstid". Semestern är bra så jag äntligen kan få komma i kapp med bokhögen!

Ps nr 2: Vad mörkt det är!!!!!! Jag saknar ljuset! Usch och fy! Det är väl inte november redan?

Ps nr 3: Lämnade sonen hos sin far. För honom hägrar husvagnssemester några dagar. Jag känner igen mig själv som liten. Först med den ena och sedan med den andre föräldern. Berest blir han i alla fall. Nu var det pappa som fick alla kramar: "Min pappa, bara min pappa". Förra veckan hette det: "Bara min mamma, bara min mamma". Min lille bubbe, saknar honom redan!

Släktrelationer

En efter en ger de sig iväg. Syskonen, på väg hem till sina vardagsliv igen. Kul att de kom. Roligt att få höra senaste nytt och förhöra mig om mina kusiner och deras familjer. Konstigt, har mer kontakt med mina mostrar och morbröder än med mina kusiner. Inte så knepigt egentligen eftersom det är de som jag träffar regelbundet. Kusinerna är inte här uppe så ofta, i alla fall inte samtidigt som jag. Från att vara födda i Kiruna så är det inte många av dem som bor kvar här uppe längre. Numera är vi spridda från Kiruna till Kungsbacka i söder. Det är stort åldersspann på oss eftersom syskonskaran består av 9 levande syskon och alla förutom en har barn. Jag har funderat på att vi borde ordna en kusinträff. Det vore ju kul att träffas annat än på begravning som det har blivit på senare år. Men vad har vi gemensamt förutom blodsbandet? Ibland håller det mig tillbaka för vad skulle vi prata om när de vanliga fraserna är överstökade? Skulle det ge sig naturligt eller bli lite som när man träffar vilt främmande personer? Väder och vind och sedan titta generat på allt annat än varandra?

Traditioner.....

Nu är det tyst och lugnt i huset. Det har varit en massa aktiviteter här idag. Främst mataktiviteter. Förberedelser för i morgon då vi invaderas av hungriga släktingar, ca 18 vuxna och 4 barn blir vi som ska fira mammas 70-års dag. Hoppas det blir som hon har tänkt sig!

Vi har även hunnit med en annan tradition som lockar fram många gamla minnen. Det är att röka fisk. Det ska vara med enris för då smakar det som godast. Helst ska vi kunna sitta ute på backen samlandes runt röken ätandes med fingrarna. Den vackraste vyn framför ögonen som ju är sjön där det speglar sig så fint. Men idag blåste det så vi trodde allt skulle blåsa iväg. Skam den som ger sig dock. Vi dukade innanför myggttältet mitt på gården där det var lite lä och så satte vi oss där. Det gick hur bra som helst och rätt som det var tittade även solen fram. Då är det härligt här i Mådos!

Kvällen avslutades med bastubad i källaren. Ingen föreslog bastun vid sjön frusna som vi redan var. Ikväll hade ingen lust att slänga sig i sjön som ännu inte har värmts upp. Det blev ändå fel på varmvattnet så det slutade med att vi ändå duschade kallare än vi hade tänkt!

Avståndsfunderingar

I backspegeln lämnar vi Kiruna bakom oss och blickar framåt vägen. Hastighetsskylten visar på 100 km men vägen lämpar sig inte för den hastigheten. Söderut skulle den här vägen ha 70 km som maxhastighet med varningsskyltar för gupp. Här kan man åka mil utan att möta en enda bil. Vägen tycks oändlig med bara skog och myrar som sällskap. Här och där dyker ett hus upp och ibland får man sakta ner för en liten by som man strax passerar. Vem kan bo här? Vad livnär de sig på? Pendlar de till Kiruna varje dag? Vad är 5 mil då att klaga på? Det känns så öde. Måste man vara född och uppvuxen här för att klara av att bo så här?

Rätt som det är finns de bara på vägen, bakom en kurva eller backkrön. En renko med kalv springer framför oss, kalven får panik och galopperar vilt framför bilen. Såsmåningom förstår den att springa ner i diket och vi smyger förbi. Vi passerar flera renar som ligger i sandtagen och vilar. Varför ligger de där har jag alltid undrat? En säger att det är för att det är svalt i sanden, en annan för att det är mindre mygg där. Bäst vore nog att fråga en same. Han är väl den som känner renarna bäst. Men jag känner ingen same så min fråga förblir obesvarad.

Framme vid resmålet

Framme! S satt på nålar hela resan. Ska vi gå snart, kommer planet snart, ska vi gå ombord snart, åker inte planet snart, är vi framme i Kiruna snart, hur långt är det kvar osv... Men vilket tålamod ändå. Det är en dryg resa till Muodoslompolo (uttalas Modoslombolo). 25 mil österut mot Finland. Byn ligger 1,5 mil från finska gränsen. Under 2:a världskriget såg de Finland brinna... Tyskarna brände hus när de flydde mot Norge. Otäckt att bara ha en älv mellan sig och fienden.

Här i byn är det lika underbart vackert som jag kommer ihåg. När jag svängde upp bilen mot huset ryste det i mig. På sätt och vis så välbekant och ändå inte. Här har jag tillbringat många semestrar, både jular men mest somrar förståss. I december blir näsan lätt blå när man sticker ut den utanför dörren. Somrarna kommer jag mest ihåg som fina och faktiskt inte så mycket mygg. Kanske för att huset ligger precis vid en sjö så det blåser ofta lite grann. Perfekt!

Nya ansikten som dyker upp. Kusiner som växer upp och skaffar sambo. Inte längre små som man kan busa med. Nu lär vi oss att umgås på ett annat sätt. Till helgen kommer det fler släktingar. Mors 70-års dag som ska firas familjärt så som hon vill ha det.

Ikväll är det en vacker solnedgång här. Och i år kommer jag att kunna se midnattsolen på riktigt. De har huggit ner skog i rätt riktning. Så medans man tidigare år bara har sett solen försvinna bakom träden för att i nästa sekund komma tillbaka så kan man nu se den försvinna vid horisonten. Det blir konstigt att gå och lägga sig medans det är ljust. Ändå är det ljuset på natten som jag nästan saknar mest när jag kommer hem till Kga igen. Det är en fantastisk upplevelse som jag skulle önska att alla fick vara med om någon gång.

Arlanda here we are.....

Nu myser vi på hotellrummet på Arlanda. Det har varit en händelserik dag, i alla fall för sonen. Förmiddagsfika med tårta för att fira Folke dagen. Något som alla söner i S:s pappas släkt heter med start med farfar. Såsmåningom bar det av mot Stockholm. På en rastplats väntade nästa äventyr. Där stod en mc polis och bötfällde bilister som körde för fort. Tusen frågor följde och jag fick en påminnelse om att inte köra för fort. Farthållaren åkte på resten av vägen........

Väl framme tror jag att vi hittade till rätt parkeringsgarage och också hotellet. Bar upp väskorna och sedan ut i Sky City för att kolla in kvällsvimlet och käka middag. Gissa vad det blev: Mc Donalds förståss. Jag firade semestern med en öl och en Mc Feast. :-)

Det känns helt rätt att åka upp och bo på hotell idag. Ingen stress och tjat. Bara mysa runt i vår egen takt och känna in atmosfären här. S stortrivs med hotellivet och det gör jag med. Det är skönt att vara på plats, kunna checka in bagaget och äta frukost i lugn och ro i morgon.

S har myntat ett nytt uttryck idag: "Bort ljuva bort". Kanske det bor en liten äventyrare i honom.

"Just nu"

Äntligen kan jag ta semester! Nu är häcken klippt, till slut. Jag fick låna grannens häcksax till slut för min var helknäpp. Det får bli lagning på den till nästa år. Häcken ser lika kantig och oregelbunden ut som jag men lägre i alla fall. Ha ha!

S och jag har haft en riktigt bra dag. Gjorde ärenden på stan och fick tag på födelsedagspresent till mor, hittade en annan kul sak som vi postade och hyrde Telia Connect. Så nu kan vi vara on-line i Norrland också. Ska bli spännande att se om det fungerar.

http://www.youtube.com/watch?v=ELz4zAnvJf0&feature=related

Här ska det klippas...

Sovit gott i mitt nyinköpta IKEA dubbelsängstäcke och turkosa påslakan. Somrigt och glatt! Härligt med STORT täcke!

Soligt ute och blåsigt. Perfekt dag för att klippa häcken. Blås på så att det torkar. Gräset måste torka också. Här ska ägnas en dag åt trädgården. Skynda skynda... inget mer regn, måste bli färdig. Häcken ser förfärligt ut med långa spretande testar åt alla håll. Aldrig har jag varit så sen med att sköta om den. Ja ja, jag har ju målat huset i alla fall. Hm... regndropparna glittrar i häcken fortfarande.... Får väl vänta en stund till då.

En skön lördag

Idag åkte sonen till sin pappa över dagen. Jag passade på att göra Marieberg och IKEA. Det var det fler som gjorde så det var stundtals ganska trångt. Det gjorde ingenting. Vi strosade runt i vår takt och njöt av att det äntligen är semester. Det gör ingenting om det tar tid..... Städa hinner man en annan dag!

Det blev en del shoppat och både smörgås och glass innan kosan styrdes till Kga igen. Under dagen fick jag ett sms att sonen ville stanna hos sin far. Helt ok med mig. Jag tar en lugn hemmakväll med en bra film och något gott.

Äntligen semester!
http://www.youtube.com/watch?v=k8HsEbb-9sA&feature=PlayList&p=303D7E874D95967E&index=0&playnext=1

Förväntan

Drömmar och förhoppningar som väcks! Kanske finns det en chans. Jag väntar ivrigt och ser med tillförsikt framåt. Först är det semester som hägrar och allra först står Norrland på schemat.

Nästa vecka bär det iväg. Resan i sig blir ett litet äventyr för sonen och mig. Vi ska bo på hotell på Sky City på Arlanda. Tänk att strosa runt där på kvällen och titta på alla plan som landar och lyfter. Att se alla människor som är på väg någonstans... Att äta något gott, mysa på hotellrummet och såsmåningom krypa ner under hotellakanen och somna till tv:n. Nästa dag bara promenera en liten bit och checka in utan stress, färdigbokade platser på planet, bli mötta i Kiruna. Beundra fjällen på håll och insupa den norrländska atmosfären. Det är grejer det! Jag älskar att resa!

Idag fick min rumskamrat nytt jobb inom koncernen. Kul för han och välförtjänt. Just nu går jag bara och väntar och hoppas att vår nya chef kommer att lösa en del knutar som har byggts upp inuti. Måtte han vara något att hålla i handen när det blåser. Med ångesten som finns, hur gör man för att slappna av och "glömma" jobbet under 4 veckor? Fyller den med så många saker som möjligt eller tvingar sig själv att ligga på soffan och läsa en bok och reflektera?

http://www.youtube.com/watch?v=X0YSeGATbAI&feature=related

Det ljusnar tror jag...

Oslo var kul! Perfekta reskamrater, inget gnäll trots vissa missöden vid starten. Men vi kom igen och fick superväder på lördagen. Hann med National Gallery på söndagen och Hard Rock Café's hamburgare innan tågresan hemåt inleddes. Såg bl Edward Munch's Skriet. Vilken bild det är egentligen, ångest när den är som värst. Men jag har tankat energi och andats in en massa nya intryck och glada minnen.

Sista jobbveckan innan semestern. Skönt! Skulle egentligen bara ha sonen en viss del av veckan men det ser ut att bli hela. Han säger att han vill vara med mig. Vad glad jag blir då!

Skuggor och miljöer från det förflutna dök upp i söndags. Bland annat ett hus som jag har beundrat och avundsjukt kollat på varje gång jag åkt åt det hållet. Reflektioner och funderingar i mitt huvud. Är det här ödet?
http://www.youtube.com/watch?v=hXjJCbA5qc4

Oslo here I come........

I morgon drar jag till Oslo över helgen med några tjejkompisar. Det ska bli så kul!!!!!!!!!! Gå på Karl Johan, dricka öl vid Acke Brygge och spendera massor med pengar på mat och dryck på Mc Donalds. Ha ha... nä där ska vi nog inte äta! Får väl se vad helgen bjuder på.

Men först ska sonen visa sina simkunskaper i badhuset och jag ska bjuda på frukost på jobbet. Min tur... Vi ska förresten få en ny kollega på avdelningen. Hoppas det blir avlastning till hösten. Det känns bra i alla fall.

Ha det'

http://www.youtube.com/watch?v=HR3BPf_HeBw

Sommar reflektion

I morse lämnade jag in bilen för service och gick sedan till jobbet. Det tar ca 30 min att gå och promenaden gick längs vägen med högt gräs med sommarblommor som doftade ljuvligt. Allt var grönt runt omkring mig och ibland hördes någon fågel sjunga. Det slog mig plötsligt att det var första gången jag verkligen njöt av att sommaren äntligen är här! Jag har haft så mycket att stå i att jag inte har haft tid att se världen förvandlas.

Alltid på väg någonstans, mest i tankarna... Ibland flera veckor före, ibland helgen som ska komma. Alltid med tanken: snart blir det lugnare, snart ska jag ta det lugnt och njuta, bara det blir semester, bara jag har målat färdigt, bara jag har fått hem artiklarna jag har lovat produktion... bara bara bara..... Inte så smart att hela tiden vara någon annanstans i tankarna!

Jag behöver nog flera ensamma stunder i naturen så att jag stannar upp en stund. Inte måste man hinna med allt man har tänkt sig. Om jag inte målar färdigt i år så gör jag väl det nästa år. Även om jag så gärna VILL hinna. Men jag ska nog försöka att leva mer i nuet i alla fall.

http://www.youtube.com/watch?v=CILuAzZABFI

Busy day

Idag har jag hunnit med hur mycket som helst:
Sonens fotbollsmatch i Strömtorp mot de "röd-vita". Jag sade innan matchen att jag var lite kluven... De "röd-vita" finns ju i mitt hjärta men nu spelar sonen med i fiskmåsarnas lag! Vem skulle jag heja på egentligen? Men när matchen började fanns inget annat än de blå-gula som tyvärr förlorade. 5-7 blev slutresultatet vilket fick en av killarna i laget att totalt flippa ur. Tur han inte var min son i det läget. Nog för att man kan ha vinnarinstinkt men man får väl inte bete sig hur som helst för att man förlorar!

Sedan hem och tvätta fasad och mig själv innan jag var klar. Jag var lika blöt som väggen. Det var bikiniöverdel som gällde till grannarnas förskräckelse (ha ha). Sonen kom och jag hade lovat honom ett dopp så vi susade iväg till Degernäs där han badade i 2 h. Både jag och mormor fick ställa upp i omgångar och bada med honom. Det var en fröjd att se hur snabbt han har lärt sig grunderna i simning, hoppa från bryggan på alla möjliga sätt och försvinna under ytan och "koka kaffe".

Sedan hem igen och cykla iväg till mamma för grillning på hennes balkong. Ett glas rosé och en god köttbit med grekisk sallad till. Vad mer kan man begära?

Kvällen lider mot sitt slut. Sonen är tillbaka lämnad till sin far och nu återstår snart bara kudden. Varmt härinne - fönster och dörrar på vid gavel....

I morgon blir det Stockholm och säsongens sista leverantörsbesök.

Firmafest osv...

Jobbets sommarfest gick av stapeln igår kväll. Vi firade att det snart är semester i ett hyrt tält med en cateringfirma som stod för maten och ett hyrt band som gillade Elvis och 50-tals musik. Vi startade med en tipspromenad där jag kunde en fråga av tio. Inte så värst imponerande av mig. Såsmåningom blev det musikquiz där frågorna handlade om företaget. Där var jag duktigare (tror jag) och hade den bästa vinnarmotiveringen (ha ha) men det tyckte inte bandet så första pris gick till några grabbar. Hm… Dansen tog fart och jag svängde runt där ”ibland lite för att jag måste”. Musiken var som sagt var inte min stil men att dansa är ju alltid kul. Såsmåningom var kvällen över och jag tog en nattmacka i fåtöljen hemma. Somnade till tv:ns sus och vaknade av att pappa stod i ytterdörren. Nu skulle ställningen ned så det var bara att kliva upp. Nästan klar med målningen av mitt ”måste” projekt. Får se om jag ger mig på resten också. Det finns ju tid kvar.

Idag har jag hunnit med årets första bad och ett till förresten. Det var skönt i vattnet vid Degernäs. Låg och kollade på alla golftokiga människor som knallade runt i värmen. Tur att vi är olika säger jag bara! En liten paus från målningen hemma var skönt.

Igår fyllde en av mina närmaste arbetskamrater år. Hon fick en sång spelad för sig på radion: ”Aldrig ska jag sluta älska dig” med Jonas Gardell.
http://www.youtube.com/watch?v=YuJZcK6pDf0

Fasadbyte på gång...

Tjoho, nu är det nya brädor på plats. Nästan hela långa väggen. Och i morgon blir det också sol så då hinner pappa färdigt där. Jippie!

Själv har jag grundmålat brädor i kväll. Nu är även det en bit på väg. Jag går runt och kikar på min nya vägg och mina sommarblommor och är rätt så nöjd med det.

Vi har fått bakterier i vattnet i Kga så nu får vi inte dricka det på flera dagar. Konstigt vad omständigt allt blir. Hm.. får en att tänka på fattigare länder när de alltid får koka dricksvattnet. Vad priviligerade vi är i Sverige!

I morgon kommer min "bubbe" hem. Åh vad jag längtar. Min entandade bandit! Han ser ut som en liten sjörövare med ena framtanden borta......

Inget speciellt ikväll

Nu är det på g. I morgon kväll blir det målning igen, bara vädret håller i sig. Byggnadsställningen är på plats så nu ryker det brädor snart.

I kväll planterade jag sommarblommorna. Ja jag vet - jag är sen men har inte varit inspirerad men idag så.... Det blev så fint! Ska försöka få in en bild här men det får bli en annan dag.

Känns som nedräkning på jobbet. V 25 - semestern börjar v. 29. 4 veckor kvar - mycket ska vara klart innan dess. Men snart............ LEDIGT I 4 VECKOR! Åh vad skönt!

Allt flyter runt...

Idag har min far varit här en sväng och mätt upp ett nytt antal brädor som snart ska målas av mig. Det visade sig att vi hade missuppfattat varann om vad som skulle bytas. Men nu är vi på g igen. I morgon kommer han och börjar riva den gamla panelen. Yes!

Missförstånd skapar oreda i mitt liv. Det gör mig frustrerad och arg och lite ledsen. Jag hoppas det ordnar sig! Män är från Mars och kvinnor från Venus, hur mycket blev jag inte påmind om det igår! Läs mellan raderna och förstå....

Själen nöjer sig med att bara vara sig själv. Men vart är min själ? Att bara vara sig själv... varför är det så svårt? Vem bestämmer vad som är rätt och riktigt? Hur gör man för att lyssna mer inåt och tycka att man nog är ganska ok i alla fall. Trots de riktlinjer man antas ska följa, trots de orimliga krav som ställs på en från olika håll! Hur talar man om för sin egen hjärna att vara tyst... att sluta med negativa tankar och att sluta kasta ur sig dumma saker om mig! Jag vill inte lyssna längre! Det låter väl som jag är scitzofren men så illa är det inte än i alla fall!

Den här sången är spelad många gånger men den är fin och talar för mig:
http://www.youtube.com/watch?v=6bn1wojbFWQ

När inte mina ord finns lånar jag andras...

Kom
Kom, du kan bara knacka på min dörr.
Jag väntar inte längre med en kniv i munnen.
Min längtan är så gammal att den slagit rot.
Nu växer här upp ett träd istället.
Trädet är fem år.
Det är några trappsteg till dörren
och en avgrund framför den,
men avståndet blir mindre och mindre
när man börjar gå.
Skulle jag vara borta just då
kan du bara gå in genom dörren
som aldrig är låst.
Du kommer att finna trädet.
Du kan slå dig till ro.
Sun Axelsson

Ur Fågelns öga
Jag hugger in min kärlek
i en sten i skogen
döljer den med ris och mossa

Går du där förbi
i en annan tid
skall min viskning nå dig
utan att du förstår hur
Urban Andersson

Jag väntar vid grinden åt havet
Jag väntar vid grinden åt havet,
där mareld på dyningen går,
och snart är mitt hjärta begravet
och snärjt under havsnattens hår -
under havsnattens hår.
Ah, så kom, kom i namn av allt mänskligt och mjukt,
kom och räck mig din blodvarma hand,
att mitt hjärta på nytt,
som är havstrött och sjukt,
finner land - finner land.
Anders Österling

Man lär så länge man lever

Äntligen, jag lade ifrån mig målarpenseln och en känsla av välbefinnande spred sig i kroppen. Mitt första delmål är avklarat! Jippie! Brädorna är färdigmålade. Nu är det pappas tur. För mig återstår fortfarande en hel del jobb men jag har en frihet att göra det när JAG har tid. Att måla brädorna låg på mig eftersom någon annan väntade på att få sätta igång.

Man lär sig av sina misstag. Så sant som det är sagt. Jag har aldrig varit med förrut och målat brädor så när första 20 brädorna var klara lade vi dem i en hög på varandra. Aj, aj, aj, så skulle man ju inte göra fick jag erfara när jag skulle flytta lite på dem för att få plats med de resterande grundmålade brädorna. De hade ju klibbat ihop sig. Hm... nu stod jag där med färdigmålade brädor med vita fläckar på sig. Då lärde jag mig att man mellan varje lager brädor ska ha små trästickor. Ja, det var inget annat att göra än att dutta på med lite färg där det saknades eller hade blivit vitt.

Nästa sak jag ska ta itu med är en läckande toalett. Det lärde jag mig dyrt för tre år sedan när slutavräkningen för vattnet kom. Hur kunde den vara så stor jämfört med beräkningen? Jo, en läckande toalett i ett år! Suck! Betala och se glad ut. Men den här gången tänkte jag var med lite fortare. Eftersom jag inte vet vad jag ska byta har jag öppnat toalettlocket och fotat ner där den där lilla klumpen sitter som åker upp och ner när vattnet forsar fram. Ja ni hör ju själva hur jag skulle låta utan foto stående framför något geni på Linds Rör och försöka förklara hur det ser ut i just min toastol. Så jag tar det säkra före det osäkra och tar med kameran. Hoppas han har bra syn för det lär han behöva för att tolka mitt foto rätt......

Det regnar - igen!

Måla, måla, varje fredag o så varje jul - det tycker jag är kul! Mellan regnskurarna i alla fall sprang vi där mamma och jag. På med presenning - av med presenning, till slut var vi klara. Fram med grillen så ikväll var det jag som stod för den goda grillaromen. Ingen granne var på humör för samma sak. Ok, regnmolnen hopade sig men vi satt ute ändå. Det var som sonen sa: "Det är ju sommar så då ska man sitta ute och äta". Vi satte på oss tröjor och sedan satt vi där. Lagom när vi hade ätit klart kände vi de första regndropparna på ett par timmar. "Skit i maten, vi måste rädda brädorna!" Och så sprang vi igen med presenningen. Grannarna som hade bänkat sig framför tvn inför fotbollsmatchen hade nog roligt åt oss!

Efter det gick vi in och drack upp resten av vinet inne. Varmt och skönt! Det får vara någon måtta på sommarfirandet. Så fick vi se Danmark göra mål istället på en snygg passning från en svensk. Då var jag färdig att stänga av tvn. Satte mig framför datorn istället. Nu är det dags att lägga sonen - det är ju en dag i morgon också!

Inte idag - en annan dag....

Runt omkring mig alla dessa lyckliga nyförälskade par. Det hör nog våren och sommaren till. Men det gör mig inget. Jag har ingen lust. Ingen ork att ge.... Känslan att inte räcka till är övermäktig nu och jag vill bara genomleva de närmaste 5 veckorna. Senare, om en stund, när allt har lugnat ner sig, när jag får huvudet över vattenytan, när jag har gjort allt som förväntas av mig, när mina egna krav har tillfredsställts - då har jag tid! Då vill jag komma ur min kockong och börja leva igen..... Då vill jag hitta glädje och lust igen. Då när min glöd och hunger vaknar igen. Då jag kan börja ge igen och känna att jag vill och räcker till. Då när självkänslan växer. Då när solen och vilan har gjort att jag känner mig stark och värdefull igen. Då, då vill jag - men inte idag.

Så alla förälskade vänner jag känner... just nu njuter jag med er och vill inget mer.. Jag kommer igen en annan dag.

http://www.youtube.com/watch?v=bcrEqIpi6sg&feature=related

Veckan i resumé

Måndag: VAB, S vaken 1,5 h på natten, ont i såret.

Tisdag: Drog ut en visdomstand - AJ!

Onsdag: Skäll på jobbet - skitdag med andra ord.

Torsdag: Kör - en fristad i en upp-och-nervänd vardag.

Fredag: Härlig fest på kvällen - och jag var mig själv! Skratt skratt skratt!

Lördag: Bakfull och grundmålning av 20 brädor.

Söndag: Målning x 2 av brädor. Oj vad nöjd jag är med färgen!



Nu är jag trött! Kan jag få ledigt i morgon? Kram mina vänner!

Det går mot ljusare tider.........

Så gick den här helgen också - i lugnets tecken. Sonen har piggat på sig förvånansvärt snabbt. Nu har han myror i benen och att hålla honom lugn i tre veckor; det vet bara gudarna hur det ska gå till :-)

Jag har också myror i kroppen och funderar på hur jag ska få brädorna målade med det väder som råder just nu. Hur gör andra människor? Torktid ett dygn utan regn !!! I Sverige!!!! Nja... det kanske får bli garaget i alla fall.... Nu kom min otåliga sida fram igen... Jag har ju inte haft brädorna en vecka än! Men jag har liksom fått en melodi i huvudet och det är inte "Heaven's on Fire". Nä den låter så här: "Jag ska måla hela världen lilla mamma", känns igen va?

Det svänger snabbt...

Ena sekunden jätteglad över mitt lyckade framträdande med körbandet och i nästa sekund bleknade allt bort för en oro över sonens magvärk som inte gav med sig. Det kom och gick och för att göra en lång historia kort så slutade det med operation av navelbråck i tisdagskväll. Då hade han legat inne sedan måndagskväll med magsmärtor för då fick vi nog. Vi hade redan varit inne både lördag och söndag och blivit hemskickade med diverse förklaringar som vi i vår okunskap trodde på. Men i måndagsnatt blev det två röntgen utan resultat innan man konstaterade felet. S har varit jätteduktig och tålig och jag är så stolt över honom. Det var en hel del han fick stå ut med under de här dagarna. Jag är så lättad att han äntligen är på bättringsvägen. Vi åkte hem i onsdagseftermiddag och från att ha gått dubbelvikt så kan han studsa runt rätt så bra nu. Såret gör mest ont på nätterna. Han får inte spela fotboll osv på tre veckor och hur jag ska lyckas hålla honom i stillhet så länge kan man ju undra :-)!

När något händer med ens barn förstår man verkligen hur lite allt annat betyder. Nu när S börjar bli bättre kan jag ta in resten av världen igen och tankarna går till jobbet förståss. Där är väl allt en enda röra nu när jag sprang därifrån i tisdagsmorse. Men vad gör det? Ett jobb är ju bara ett jobb egentligen. Varför låter jag det ha så stor påverkan på mitt liv i vanliga fall? Jag mår ju inte bra av det. Stressar den ena dagen efter den andra... Till vilken nytta och för vem?

Brädor och städning

Idag har jag köpt brädor, grundmålade! Det var inte meningen men vi tog fel. Och då hade jag min far med mig!!!! Han är alltså gammal byggare om det var någon som undrade vad det var för speciellt att han var med. Men vi skyller på att det var skumt där inne. Men... nu slipper jag det jobbet i alla fall utan kan gå direkt på den "riktiga" målningen. Om jag hade gjort min hemläxa förståss! Jag måste knacka på dörren hos en fullkomlig främling och fråga vad de har valt för färg... för det är ju den färgen jag också vill ha. Jag har gått och dragit på det i flera veckor men tog mod till mig i kväll. Då var de inte hemma! Typiskt! Har ju tänkt mig att börja på söndag så det är bara att försöka i morgon igen.

Först ska städdagen klaras av. Två gånger per år samlas alla (nja inte riktigt) grannar och rensar och krattar och målar och spikar och sågar allt som sticker upp på området. Det kan vara ganska trevligt om vi har bra väder vilket det ser ut att bli i morgon. I alla fall om jag tittar på himlen nu. Sedan avslutar vi med att gå till samlingslokalen och käka korv och äta bullar och dricka kaffe. Oj vad gott det smakar då!

På kvällen hägrar körfesten. Pirr, pirr....
Och så avslutar jag med en lånad fredagsfräckis:
http://www.youtube.com/watch?v=kNKFRos27q0&feature=related

Adrenalinkick!

Jag har varit och övat med bandet !Åh, vad roligt det var! Jag hade kunnat sjunga hur länge och mycket som helst. Visst blev det några missar men det var bara att köra på! Vilken adrenalinkick! Jag kan förstå varför folk ställer sig på scen kväll efter kväll. Det är ju så roligt!

På lördagkväll kommer jag ju att vara nervös förståss. Min låt kommer ganska sent i spelschemat så det blir till att hålla sig till ett glas vin och smutta länge på det!

Efter en "skit" dag så var det precis det här jag behövde för att gå ner i varv och få somna med positiva tankar i alla fall. Natti natt....

Punkt.

Förd bakom ljuset? Näe...... ingen går väl in i en relation och är sig själv närmast? Att vara i en relation och känna att något är konstigt men inte kunna sätta fingret på det. Att kämpa för att hitta lösningar med en känsla av att trampa runt i sirap.... Att få ihop två människors liv är ju aldrig enkelt. Referensbilderna och livserfarenheterna så vitt skilda. Känslorna finns där men någonstans i början valde vi två spår. Parallella spår ett tag men som senare gled längre och längre ifrån varandra. Försökte växla tillbaka men det gick inte. Frustration och ångest infann sig...... Varför? Vad var det som inte kändes bra? Varför? Båda försöker på sitt håll att få relationen att fungera. Var det just det som var problemet? Försöka på varsitt håll istället för tillsammans?


Förvirring uppstår när två personer som inte strävar mot samma mål ändå försöker få det gemensamma livet att fungera. Var det någon som var otydlig? Vi ville samma sak men med olika tidsperspektiv........ Eller ville vi inte det? Var det någon som inte var ärlig? Har ni upplevt känslan av att allt inte sägs men när man försöker pressa fram det så slutar det med att man känner sig dum själv... Och inbillningssjuk....


Jag är glad att alla bitar föll på plats till slut... Nu är det slut med ältande..... Det fanns en intuition inom mig som jag borde ha lyssnat på........ Men jag ångrar ingenting. Det har varit en rolig och mysig och innerlig tid med många fina och vackra stunder att se tillbaka på! Stunder som jag bär med mig i hjärtat!

Äntligen helg!

Äntligen fredag! Den här veckan har varit så tung! Men nu är det helg! Inget som står på agendan i helgen vilket känns både skönt och lite tomt. Men på något sätt brukar helgen gå ändå. Och på söndag är det Rodd förståss men det räknas liksom inte längre.

Städning och rensning står liksom lite och pockar på i bakhuvudet men även om det behövs så känns det inte så lockande... Kanske får energi i morgon om vädret klarnar upp.

Allt är grönt ute nu. Vad fort det gick! Gräsmattan behöver verkligen klippas men som tur var så regnar det! haha...

Idag har jag haft en dag när jag har fått jobba på jobbet.. Vilket innebär inte ett möte i sikte. Gôtt!
Till alla tjejer därute som kämpar på: http://www.youtube.com/watch?v=Yd4PeXrGKEs

Ett ögonblick i taget....

Ibland uppstår ögonblick i ens liv som man helst vill frysa och stanna kvar i. Inte behöva ta beslut eller ta konsekvenserna som man vet kommer senare. Jag stod vid ett vägskäl och i en sekund tvekade jag vilken väg jag skulle ta. Sekunden passerar förbi och jag har tagit ett steg i en riktning... Vart leder vägen mig? Det vet jag inte men... jag vill tro att jag valde rätt.

"Du är en fantastisk människa" och "Ta det inte personligt bara". Två kommentarer jag har fått höra igår och idag. Jag önskar jag kunde ta åt mig men det negativa är så mycket lättare att höra och lyssna på. Jag tittar mig i spegeln och önskar jag kunde se det andra ser...

"En stark människa" - javisst på vissa plan. Men bakom döljer sig en person som inte visar svaghet speciellt ofta. För svaghet är ju ett tecken på att man behöver någon och det beroendet gör en sårbar! Så mycket lättare att dölja svaghet genom ilska när man egentligen vill sätta sig ner och gråta. Det tar tid och engagemang att förstå att det ligger annat bakom ett argt ögonkast eller ett oprovocerat utbrott..........

Blickar

Ikväll känner jag mig rätt så nöjd. Var med E till stallet och hon red en häst hon var nöjd med även efteråt. Och då känner jag mig glad också. Sedan masade jag mig iväg till rodd passet och slet frenetiskt 50 min. Då blev jag ännu nöjdare!

Blickar betyder allt... Blickar kan få en att krympa till en liten lort som Skorpan säger... Blickar kan få hela världen att le.... De flesta har väl varit med om blickar som känns som man står naken framför.... Eller blickar som granskar en uppifrån och ner.... Hjärtat slår hårt... Håller man måttet? Vad gör man i de tillfällena?

I lördags fick jag en sådan blick av en främmande person på stan som jag blev presenterad för. Kanske hon gjorde det omedvetet... men obehagligt var det. Självkänslan sjönk neråt skosulorna... Kanske jag inte var riktigt nöjd med mig själv den dagen och blicken gjorde inte känslan bättre.

I söndags råkade jag ut för det igen. Kom ut från träningslokalen i min för tighta t-shirt som korvar sig vackert runt min bilringarmidja och trinda barm där en "skinny" tjej sitter och väntar på hennes tur. Upp och ner gick blicken med en liten snörpning på mun.... Jag krympte ihop ännu mer och flydde uppför trappan... Självkänslan sjönk som en sten under vattenytan...

Vad ska man göra i de här lägena? Ärligt talat hade jag lust att stanna framför henne och utstuderat granska henne. Kanske skulle göra det nästa gång!? Har hon mer rätt att träna där än jag? Borde hon inte istället applådera mig för att jag faktiskt är där och försöker göra något åt min hälsa? Grr... inskränkta människor gör mig arg!
Så.. till alla fördomsfulla människor säger jag bara: http://www.youtube.com/watch?v=Tth-8wA3PdY

Söndagskväll

I tystnaden ljuder en signal. Det finns någon som bryr sig om mig trots allt! Blandade känslor... Vad vill jag? Oroande tankar... Håll ut! Det är söndagkväll.... I morgon nya intryck. Nya problem som ska lösas - som skingrar tankarna.... "Ny dag - Nya beröm" hade jag en chef som sa en gång. Varje morgon när han kom med kaffekoppen pigg och glad. Åh vad jag saknar det!

Jag ska skriva det på tavlan framför skrivbordet så jag ser det varje dag. Det får bli mitt mantra!

Kärleken

Såg Mistrals Dotter på DVD igår och titelspåret förde mig tillbaka till svunna tider. När vi sjöng den här sången i kören grät jag. Den gick rakt in i hjärtat och varje gång jag hör den påminner den mig om en speciell tid i mitt liv. Kommer jag någonsin att hitta det igen? Vill jag det? Att löpa risken att bli sårad igen - är det värt det?

Kärleken
Kärleken skapar en minnesbild,
kärleken gör tid till evighet.
Du och jag
gjorde den drömmen sann
trots att den sen försvann,
så kan jag ännu minnas.
När kärleken var allt vi levde för
och hur vi gav varann ett liv.
Varje dag kändes ditt hjärtas slag
som en del av mig
och jag blev hel hos dig.

Bilder som målats av tårar och skratt
kommer till mig när min dag blir till natt,
tavlor som lyser av värme och ljus
finns i hjärtats gömmor

Kärleken skapar en minnesbild,
kärleken gör tid till evighet.
Du och jag
gjorde den drömmen sann
trots att den sen försvann,
så kan jag ännu minnas.
När kärleken var allt vi levde för
och hur vi gav varann ett liv.
Varje dag kändes ditt hjärtas slag
som en del av mig
och jag blev hel hos dig.

Jag tror jag måste sluta titta på romantiska filmer. Men först... Om man vill höra musiken till texten: http://www.youtube.com/watch?v=Y8_fumP9nRE&feature=related

En skön lördag...

Vi sitter på krogen, en trubadur spelar och vi sjunger med i lättsamma texter. I det ögonblicket lever jag. Det behöver inte vara mer än så. Att umgås med en vän en kväll får mig att bli lätt igen. Vi skrattar åt de tomma borden och ödet att återigen gå ut en folktom kväll. Trubaduren är bra i alla fall. En arbetskamrat slår sig ner och vi pratar bort någon timme i hans sällskap. Så härligt befriande att bara kunna umgås utan baktankar.

Taxichauffören är samma som körde oss till krogen några timmar tidigare. Han hade lika lite att förtälja nu som tidigare men vi skrattar gott åt att träffa på honom igen. Det var kallt ute på natten så det var skönt att kura ihop sig i taxin en stund.

Vaknade med ett ryck! Oj vad klockan så mycket. Studsar upp ur sängen och fram med frukost. Nu är det marknad som gäller. På stan träffar vi på lite fler arbetskamrater och vänner. Det är mysigt att gå och strosa och kolla på folk.... slöprata lite eller bara vara tysta och bara vara. Det är skönt med såna vänner.

Så gick den här dagen också.... Efter en cykeltur till affären som förlängdes med ett besök hos en annan kär vän ska jag vara hemma ikväll. Även om Rock & Blues kvällen på Wickan drar lite.....
Smakprov från gårdagen: http://www.youtube.com/watch?v=b-6y5q38mQ8

Stråkens själ

Tystnad, är det oförskämdhet eller bara obetänksamhet? Hör det inte till god ton att skicka ett svar? Har inte sett, har inte läst... tänkte inte på det?

Vad är kärlek? Generositet? Omtänksamhet? Att sätta den andre framför sig själv? Ett likvärdigt utbyte av varandra? Eller att ge mer än det man förväntar sig få? Om båda lever så är man lycklig då?

Utanför spirar våren. Häcken är full med ljusgröna knoppar och i rabatten blommar röda och gula tulpaner. Vackert! Kärlekens tid, förälskelsens tid. Vem har tid? Allt föds på nytt men inte jag....

Igår, S med sin far och sambo vid majbrasan. Jag glad för att få träffa S även om jag alltid känner mig som tredje hjulet. Såg kärleksblickarna mellan exet och min efterträdare efter att ha råkat "komma på dem". Första gången det händer... så de brukar sköta det snyggt. Jag ger dem kredit för det. Det gjorde ont! Det är dom nu och har varit de senaste 6 åren så "get over it". Jag vill inte ha honom - bara det de har!

Inget är som klassisk musik när man vill känna... Åh vad de kunde på den tiden: Bach och Albinoni Adagio... http://www.youtube.com/watch?v=XMbvcp480Y4&feature=related